Härom natten då jag vaknade gjorde jag det man nog inte ska göra. Jag kollade mobilen. Insåg att den inte var uppkopplad. Kollar modemet och ser att det inte mådde så bra. Ja, jag vet. Dumt att göra det på natten då man ska sova.
På morgonen inser jag att modemet har helt enkelt gett upp. Tänk vad det underlättar att vara uppkopplad. Eftersom jag jobbar hemifrån pga förkylning så var det inte speciellt lägligt. Nu lyckades jag att använde mobilen till att koppla upp mig och det funkar ganska bra. Att vara uppkopplad underlättar så mycket.
Så går det några dagar. Jag får tag på ett nytt modem och nu funkar det som det ska igen.
Hur mycket är du uppkopplad? Troligen med en mobil. Kanske en dator. Vi har blivit så mycket uppkopplad. Troligen är vi uppkopplade nästan hela tiden på något sätt.
Jag tänker att det är just uppkopplad vi behöver vara. Uppkopplad till Gud. I tider som dessa behöver vi det minst lika mycket som annars. Ändå mycket mer nu. Ibland kan vi uppfatta som det krånglar i uppkopplingen. Men ge inte upp. Det kopplar upp. För Gud är inte beroende av ett modem. Inte heller en sändare och en mast. Nej, det räcker med din och min röst.
Tänk vilken förmån vi har att vara uppkopplade till livets Gud. Det ger tillit. Tro. Hopp. Förtröstan. Mod.
Så mitt i allt du möter, vart du än är på jorden, kan du koppla upp dig till Gud genom ditt samtal med honom. Även om du aldrig har gjort det förut. En mobilmast har sin begränsning med antal samtal. Men det har inte bönens uppkoppling. Mitt i allt vi möter så får vi koppla upp oss till Gud i himlen. Det är det tid för nu. Det är alltid tid för det men speciellt nu.
Psalms 40:2-4
Jag väntade och väntade på HERREN,
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop,
upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan
och gjorde mina steg fasta,
han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta
och förtrösta på HERREN.
Pedher´s blogg 