I går eftermiddag hände det. Solen var på väg att gå ner. Fönstret mot väster såg inte för fina ut direkt. Alltså ett smutsigt fönster i motljus är ingen vacker syn.
Så det blev fönstertvätt. Det är nog ett säkert vårtecken när jag tvättar fönstrena.
Ibland undrar jag varför jag väntar så länge med det. Rena fönster ger ju en så mycket bättre utsikt. Visst lite jobbigt är det men när det är klart är det ju så gott.
Hann bli klart innan solen gick helt ner bakom skogen.
Man märker knappt att dom hela tiden blir smutsiga. Dag för dag. Sen helt plötsligt är dom bara allt för smutsiga. Dom måste bli rena igen.
Så är det nog med vårt omdöme ibland. Vi märker inte riktgt hur det blir lite sämre tills vi kör i diket. Innan vi gör det skulle vi behöva tvätta våra ”glasögon-omdöme” om du förstår hur jag menar.
Denna bild kan vi egentligen använda på flera områden i livet. Man blir skumögd på olika sätt. Samvetet blir lite mer uddlöst eller inte så känsligt.
Men ett viljebeslut räcker. Liksom fönstren blev rena med god utsikt som resultat kan vi bestämma oss för att göra vårt omdöme lika klarsynt igen. Vi trubbas av med tiden om vi inte är vaksamma. Men upptäcker vi det får vi ta fram medlet till rening och fixa till utsikten igen. Det är en befrielse. Lika skön som ett nytvättat fönster. Faktiskt ännu bättre.
Pedher´s blogg 