Förr var det alltid julotta. Jag minns inte om det fanns midnattsmässa på julaftonen när jag var liten.
Jag minns särskilt en juldagsmorgon när jag var liten. Jag var kanske runt 7 8 år kanske. Jag hade lovat att sjunga nu tändas tusen juleljus på julottan. Jag var så trött att jag mådde illa. Men jag hade lovat. Man berättar att jag stod där, likblek, och sjöng.
Med åren har det ju blivit möjligt att sova över julottan. Man kan ju gå på midnattsmässa. Måste erkänna att jag har det lättare att hålla mig vaken på nattkvisten än tidig julotta. Trots att jag ofta vaknar tidigt. Men det är mer stämningsfullt med julotta.
Nu kan man ju notera att fler slutar med både julottan och midnatssmässan. Lite synd tycker jag. Det hör ju julen till.
Juldagen blir en dagen efter. En dag som man får återhämta sig. Man får både smälta maten och intrycken. Tacksamheten får lägra sig. Tacksamhet för gåvor man fått men också för att Jesus föddes till vår jord.
Hur blev det med denna morgon då? Jo det blev julotta i Värnamo Kyrka. Med vacker spröd solosång och pampig orgelmusik fick vi uppleva en tidig morgon. En kyrkan med levande ljus i takkrona och på bönkarna.
Ett barn är fött på denna dag…… God Fortsättning på julen.
Pedher´s blogg 