Läste raden i Tomas Sjödins bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”.
Att våga se potentialen i andra människor
Ibland ser vi vår omgiving som ett hot. Ibland som att den inte har något att tillföra. Ibland tror vi nog att vi själva skulle bli mindre, inte bli efterfråga utan överkörd och kanske kan vår stolthet få en törn.
Jag tycker Tomas är lite provokativ när han skriver ”våga”. Kanske vill han visa att det kräver ett visst mod att se andras potential. Speciellt när det handlar om människor som kommer från annat håll än ”vårt eget”.
Han pekar på en viktig hållning. Att se varandras kunskap, potential och möjlighet. Att våga se varandra som en tillgång. Det kan vara en utmaning som tenderar till att vi måste ta oss modet att våga tillåta oss tro på varandra.
Tänk vilken skillnad det skulle bli på jobbet, eller i det sammanhang vi finns, om vi blev bättre på just att se varandra som en tillgång. Det händer något i gemenskapen när man misstror varandra och inte tillskriver varandra att kunna tillföra något. Men när vi ger varandra utrymmet att få tillföra det just vår potential händer något fantastiskt. Då blir det en varm miljö där underverk kan skapas.
Det händer inte bara något i vår gemenskap när vi ser potentialen i andra. Det händer något inom oss också. Vi lockar fram den bästa sidan inom oss. Den sidan behöver vi få fram så ofta det bara går.
Jag tror att vi kan bestämma oss för att tänka gott om varandra. Att människorna vår omgivning har något att tillföra. När vi bestämmer oss för det så börjar vi med stor sannolikhet att komplettera varandra. Då blir det en sann och möjlig gemenskap.
Pedher´s blogg 