Språket

Mina dagar är fylld med många språk. Det är så roligt. Man kan ställa en fråga på svenska och få ett svar på ett annat språk.

Det verkar vara så att det är lättare att lyssna och förstå än att tala ett annat språk.

Språk är inte lätt alla gånger. Speciellt när samma ord har många betydelser. Som när man kommer till vårt café. Någon frågar efter en dammsugare. Då kan det bli svårt. Är det kakan eller en dammsugare man menar?

Ibland måste jag säga att jag tycker att vi använder ett dåligt språk. Det kan vara fyllt massa svordomar. För somliga är detta inget bekymmer. Men jag kan tycka att det är så tråkigt när svordomarna haglar.

Vi kan också har ett språk som är så nedsättande. Det sprider ingen väldoft direkt. Man går inte uppmuntrad därifrån.

Jag minns när man skulle välja språk i högstadiet. Tyckte att franska var så vackert. Men eftersom jag inte är så bra på språk blev det tyska. För ett språk var man tvungen att lära sig för att komma någonstans i livet. Så tyska blev valet.

Det finns dom som har ett språk som är vackert. Och då tänker jag inte i första hand på uttal. Utan det sätt dom har att tala ger en god eftersmak.

Kanske skulle vi behöva fundera på hur och på vilket sätt vi pratar med och om varandra. Ord kan lyfta och ord kan sänka.

Det finns ju så många olika dagar. Kvinnodagen som igår, kanelbullens dag och många andra. Kanske skulle vi ha ”det goda samtalets dag”. Den dag vi bara skulle tala gott. Uppmuntran och goda ord.

Kanske behövs det ingen sådan dag om vi bestämde oss för att göra varje dag till en sådan dag.