Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
Det heter ju så. Och visst kan det vara så. Fast vad väntar vi på?
Inspirerad av ett inlägg av min kusin som skrev om att föräldrar är bra på att vänta funderar jag lite.
Jag undrar om inte vi som människor väntar på ganska mycket. Vi väntar på nästa lön. Vi väntar på att någon ska höra av sig. Vi väntar på att få rätt.
Ibland väntar vi förgäves. Vi tror oss veta men det uteblir. Ibland tar väntan hela vår tid så får helt enkelt inget annat gjort. Vi vankar av och an och blir rastlösa.
Kanske det ändå är så att väntan borde bytas ut mot handling. Istället för att vänta på att andra ska ta initiativ så tar vi det själv. Vi äger frågan själv typ. För risken blir annars att vi gör oss till offer.
Väntan kan också vara något bra. Man mognar i väntan. Får man saker och ting för lättvindigt så fin risken att man inte uppskattar det tillräckligt mycket. Det sägs ju ”lätt vunnet, lätt förgånget”. Kanske ligger det något i det.
Väntan kan vara en drivkraft. Det kan vara halva upplevelse. Möjligen nästan hela upplevelsen.
Så underskatta aldrig väntan. Kanske är det just den sträckan man måste gå, för att kunna ta emot det man ska möta eller få, på bästa sätt. Väntan är kanske rent av nyckeln till som kommer.
Pedher´s blogg 