Månad: november 2021

Publicerat den

”Vi tar ansvar”

Hur många gånger har vi inte hört från samtliga partier i riksdagen. ”Vi tar ansvar”. ”Vi tar ansvar” betyder inte att dom tänker lika, vill se samma beslut, anta samma budget. Utan det handlar om helt olika vägval. Då blir det rätt förvirrande av ord som dessa.

Likadant säger samtliga ”vi vill få ordning i Sverige”. Det måste innebära att alla anser att sina motståndare skapar oordning. Även dom, motståndarna, säger att dom vill få ordning och reda.

Det går liksom liksom inflation i dessa uttryck. Jag är rädd för att dessa uttryck kommer att tappa sitt verkliga värde på sikt. Kanske det tyvärr redan gjort det.

Tänk att ’ordning i Sverige’ har så olika betydelse beroende på vilket parti man frågar i riksdagen i vårt land. Det är som partifolket tar i från tårna men ingen riktigt tror på vad dom säger. Ja, det var nog kanske att ta i men det är inte långt därifrån.

Ett vet jag. Om du och jag tar ansvar där vi stor och bygger så kommer vi ganska långt. Det kan inget riksdagsval ta ifrån oss. Om vi håller ordning på ”mitt och ditt” och på vår egen täppa skapar det något bra i vårt samhälle. Inte ens det kan något val ändra på.

Ansvar och ordning är något som växer fram inifrån. Inget ovanförskap kan skapa något långsiktigt av det. Det fröet måste sås i vår inre jordmån. Vi behöver skapa förutsättningar hos oss själva att det får gro i vårt inre. Då kan vi skörda dess frukt en dag.

Vi kan heller inte lägga över det på någon annan. Vi behöver vara delaktig i det. ”någon annan” finns inte i detta.

Tillsammans tar vi ansvar. Tillsammans skapar vi ordning. Ställ dig inte utanför det. Vårt samhälle behöver det engagemanget. Det ansvaret kan vi aldrig välja bort i ett val.

Le så ler världen med dig. Var ett föredöme så följer världen dig. Gå före så ser andra vart vägen går. Du gör skillnad. Med den vetskapen hanterar vi livet mer ansvarsfullt.

Publicerat den

Är du en stjärna?

Är du en stjärna? Om vi skulle få den frågan tror jag att dom flesta av oss svarar ett tydligt ”Nej!” Kanske just för att vi inte är det. I jämförelse med tex våra idrottsstjärnor.

Kanske är det också vår ödmjukhet som hindrar. Andra skulle verkligen säga ”Ja!” På den frågan. Kaxigt kanske andra menar att det svaret är.

Ofta jämställs stjärna med diva, överdängare och någon som liksom är förmer än någon annan. Det är något negativt över det. Inte konstigt då att vi värjer oss emot epitetet stjärna.

Men stjärna är, tänker jag, något helt annat. Något vackert. Någon som lyser upp tillvaron. Någon som visar vägen. Någon som har en betydelse att lyfta fram någon annan. Jag tänker också att en stjärna är någon man uppskattar och värderar högt. Som man har förtroende för.

Så du, du är en stjärna. Du är en stjärna för någon. Som förgyller tillvaron för en som finns nära dig. Men även för någon långt borta. Tack för den utstrålning du har. Tack för att just du finns. Det sägs att det finns ingen snöflinga som är den andra lik. Alla är unika. Säkert så med alla stjärnor också. Så är det med dig. Du är unik. Jämför dig inte med någon annan. Fortsätt lys. Fortsätt vara en stjärna som strålar.

Du är helt enkelt en strålande stjärna.

Publicerat den

Du har besök!

Du har besök. Ja, denna söndag vill förvarna dig om att du snart får besök. Vill berätta för dig att det kommer snart någon som knackar på din dörr. Ja, livsdörren alltså.

Minns du Gevalias reklam om det oväntade besöket? Det besök jag tänker på är inte alls oväntat egentligen. Det var förutspått flera hundra år innan det hände. Så det kan inte vara speciellt oväntat. Ändå så överraskar det många av oss.

Advent är, på ett sätt, det som varskor oss om Jesu ankomst. Den vill påminna oss om Jesus och hans ankomst till oss på jorden. Inte bara så att han kom och sen gick. Han kom för att stanna hos oss i vårt inre. Genom den helige ande. Så man kan klart säga att du har ett besök att ta emot.

Advent vill hjälpa dig att vara redo för det besöket. När du tänder ljus för ljus är det nedräkningen till den dag Jesus föddes. När du tänder stjärnan i fönstret påminner det om stjärnan som stannade över platsen där Jesus föddes. Så frågan är om du är redo när han kliver in i vår historia.

Eftersom advent och jul är en återblick på det som redan har skett så är Jesus redan vid din dörr liksom. Du har redan besöket på farstukvisten. Palmbladen Jesus mötte i Jerusalem är utbytta till en annan kvist. Din farstukvist

Julen handlar om att välkomna Guds son, frälsaren. Så välkomna honom när du tänder stjärnan och ljusstaken.

Publicerat den

Första advents-afton

Idag är det Första advents-afton. Dagen före första advent.

Det finns alltid ett moment före det stora. Före genombrottet. Före det som kan förändra ditt liv. Före det som kan bli det stora.

Det är tillfället som är upptakten. Preludiet som väcker känslan av musikstyckets djupaste väsen. Det är dörröppnaren till det inre rummet som är våra livs syften.

Det går inte att hoppa över aftonen innan den stora dagen. Den måste till. Det är din väg in i det större. Ibland kan det vara frestande att hoppa över alla viktiga steg innan den stora uppgiften. Det finns ingen genväg.

Nyårsafton är kvällen innan ett helt nytt år. Vad står du i för ”nyårsafton” i ditt liv? Vad för nytt ska du gå in i? För att det ska bli det bästa för dig måste du gå igenom din ”afton”. Det är din förberedelse. Det din mognadsprocess. Den tiden kan man inte hoppa över. Hur gärna man än vill skynda på den processen.

Ibland känns den tiden som att vara övergiven, åsidosatt och kanske bortglömd. Som att trampa vatten och vara strandsatt. Men den är så viktig. Där växer din nyårsdag fram.

Jag minns att kvällen innan julafton av så jobbig. Tufft att som barn vänta på sina julklappar. Det kan vara tufft att genomgå en afton i våra liv. Men det kommer en ny dag. Med nya livsgåvor med en ny välsignad tid.

Så håll ut. Din afton är upptakten till det nya i ditt liv. Så håll ut. Låt det ta sin tid. Det mår du bästa av.

Publicerat den

Det kändes som det var över….

Det kändes ju som om det var över. Visst, ingen har sagt att pandemin är över. Snarare har man försökt få ut budskapet. Men ändå verkar det som att vi handlat som om vi just kände som om det var över.

När man sen inser att en god vän fått covid, nyheterna börjar trumma ut att smittan ökar igen över hela Europa och även i vårt land, blir man nästan missmodig. Det är lite svårt att nu ställa om igen.

Vi handlar nästan som strutsen. Som kör ner huvudet i sanden som om inget hänt. Att allt är över fast vi egentligen vet så väl att pandemin är över. Sen dom hårdare restriktioner togs bort glömde vi en kunskap efter vägen. Att den skulle med stor sannolikhet blomma upp i höst/vinter. Så när det nu händer blir vi, likt strutsen, överraskade. Tänk att vi har så svårt att komma ihåg vad vi lärt oss.

Så är vi där igen. Smittan ökar.

Kan vi komma överens om denna gång att nu släpper vi inte förrän det är över?! Kanske kan vi inse att vi är inte odödliga. En väg kan vara att alla ni som drabbats så hårt men överlevt delar med sig av er erfarenhet. Kanske kan det hjälpa oss.

Detta påminner oss ju om hur svårt vi har att komma ihåg den lärdom vi surt förvärvat. Erfarenhet som blev dyrköpta har vi en förmåga att förtränga långt ner i minnets arkiv. Och jag bara undrar , undrar, undrar när vi ska lära oss vår läxa.

Publicerat den

Herre, till vem skulle jag gå?

”Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,” Johannesevangeliet‬ ‭6:68‬ ‭SFB15‬‬

Hur många gånger står vi inte rådvilla. Hur ofta är det ute vi kan känna någon form av hopplöshet. Likaså när vi behöver ledning i våra liv. Till vem skulle vi gå?

I alla stycken är denna fråga så passande. Den har bäring i tron. Bäring i hoppet. Bäring i jobbet. I skolans svåra studier. I grannsamverkan. I sjukdom. I nöd. I glädje. Listan skulle kunna göras lång. Oändligt lång. Vi kan gå till Jesus med allt.

Jag har mött en hållning som säger att vi inte ska störa Jesus med det lilla. Det ska man klara själv. Jag menar att det är ett grundfel under tänket. Till och med ett system fel. Jesus vill vara med i allt. Dela hela ditt liv. Därför finns hindras han inte av att många andra har det värre än du. För han räcker till för det också. [ o c k s å ]. Han ser dig även om många andra skulle ha det sämre än du.

Till vem skall du gå? Till Jesus så klart!

Publicerat den

Skiljelinjen

Skiljelinjen mellan olika hållningar, idéer, beslut och hur man ser på avgörande handlingar kan vara hårfin. Men denna hårfina skiljelinje kan vara som en avgrundslik dal mellan människor.

Tex pandemin och vaccination – vi kan verkligen ha så olika uppfattningar eller val att vi inte når varandra. Det som skiljer är bara ett stick men kan bli så avgörande. Ett samhälle där en pandemi inte kan ta slut eller kanske rent av utrotas.

Landsgränser – skiljer länder åt. Kan skilja ett rikt och fattigt folk åt. Ett land kan man leva i frihet medan det andra landet hållet folket i järnhand. Tydligast var väl Berlinmuren på sin tid.

Vi kan ha en skiljelinje mellan varandra. Helt osynlig men helt omöjlig att beträda och komma över till andre. Den kan vara helt blockerad från bara ett håll. Men likväl omöjlig att komma igenom. Det kan vara att inte vilja lyssna. Ett icke existerande intresse av någon annans idé, tanke och åsikt. En sådan linje leder sällan till en god gemenskap.

Oftast leder en skiljelinje till ett ”vi och dom”. När det smyger sig in dör snart den fördjupade relationen. Mellan människor men också i en organisation.

Det kan vara en vattendelare. Det är något som delar en opinion i två läger eller dylikt. Ock kanske det just det som sker. Det blir två läger. Som kanske till och med ligger i ”skyttegravar”.

Vi behöver sudda ut skiljelinjer mellan människor. Dom är nästan alltid av ondo. Vi behöver mer av samhörighet och förståelse. Mer gemenskap än ett ”vi och dom”.

Vem skapar den möjligheten? Du. Jag. Ingen kan skylla på någon annan. Behöver börja med oss själva. Vi har inte tid att vänta på att ”någon annan” ska göra det.

Många murar är rivna vi behöver inte bygga upp nya. Vi behöver se varandra som en tillgång mer än ett hot.

En psalm som berör detta är ”Guds kärlek är som stranden och som gräset. Du får den att fundera på under denna dag.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga “ja” till Gud och säga “nej”,
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla människor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Publicerat den

Jag är….

Om du skulle beskriva vem du är…. hur skulle det låta då?

Jag skulle kanske skriva så här….

Jag är en man, 55 år, gillar körsång. Typ 1,76 lång har 42 i skonummer. Gillar lakrits. Dricker gärna en kopp kaffe med en chokladbit till.

Det blir lätt att vi beskriver oss efter våra intressen tex. Jesus gjorde det lite mer annorlunda. Han använde uttrycket ”Jag är” med en annan dimension.

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

”Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.”

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.”

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.”

Jag tänker att vart en av dessa kräver sin egen eftertänksamhet. Min utmaning till både dig och mig är att låta det sjunka ner inom oss.

När vi sen börjar fundera på vårt eget ”Jag är” undrar jag om det inte har förändrat det något. Jag menar inte att vi kommer att vara tex uppståndelsen. Men jag undrar om inte det väcker en längtan att på något sätt få återspegla det i våra liv. Att våra vänner ska upptäcka något av det i oss. Är det möjligt? Mmm värt att fundera på det lite……

I ljuset av Jesus kan vårt ”Jag är” växa fram synligt. Det tänker jag är vårt rätta jag.

Publicerat den

Att gå tillsammans med någon

Att gå tillsammans med någon till någonting kan betyda väldigt mycket. För dig som alltid eller i alla fall ofta gör det kanske inte riktigt förstår innebörden i det. För dig som lever i ett ensamhushåll kanske förstår det mer.

Insåg det i helgen. Hade besök av gamla vänner ett par dagar. Vi gick tillsammans till gudstjänsten. Inser det när jag sitter där i samma bänk som dom. Vad roligt det var att gå tillsammans till kyrkan. För någon dag sedan gick jag tillsammans med en god vän till en handbollsmatch. Ytterligare några dagar sedan var jag på konsert med några goda vänner. För några helger sedan var det middag ihop med några nya vänner.

Det gör så gott att göra något tillsammans. Tänk om alla insåg djupet i det. Reflekterar över hur viktigt det är att man som ensam vågar kliva in i en gemenskap. Men också hur viktigt det är att vi vågar sätta oss intill en ensam.

Det är nog ett av vårt lands stora utmaningar. Att se varandra. Att ”beröra” varandra. Satte ”beröra” inom ”” för jag tror inte det handlar om fysisk beröring utan vänskapsberöring.

Hur kan du och jag bli bra på detta? Eller bättre? För egentligen kan vi detta men det blir bara lite fel ibland.

Tänk att vi har varandra. Tänk att vi finns till för varandra. Tänk att vi är skapta för varandra. Vi är ämnade för varandra. Pandemin har lärt oss att gemenskap kan man ha på många sätt. Avstånd behöver inte betyda att man inte kan se eller höra av varandra. Men pandemin har också visat oss hur viktig gemenskap är. För när den inte finns inser vi hur vi saknar den.

Tänk så gott det är att göra något tillsammans med någon. Kanske är det just det som kyrkan ska vara världsbäst på. . .

Publicerat den

Kan något dåligt faktiskt vara bra?

Funderar lite på perspektiv på något som är bra och något som är dåligt. Ibland så tänker jag att vi kan göra något som är bra till något dåligt.

Låt mig beskriva det så här….

Förra julen i pandemin möter jag denna historia. Någon beskriver den följande julen som något dåligt. Pandemin gjorde att man inte kunde mötas på samma sätt. Det vara bara familjen som kunde fira jul. En familj på 4 personer. Under julhelgen skulle man ändå kunna ses med avstånd så på något sätt skulle man ses. Dock inte som vanliga jular. Vederbörande kände sådan sorg att julen inte skulle bli bra.

Samtidigt möter jag personen som inte skulle få fira sin jul. Barnen hade vänt henne ryggen. Det skulle bli en ensam jul. Helt ensam. Tänk dig den sorgen.

Skulle vi sen jämföra den julen med en som inte har något hem utan sover ute. Den personen skulle säkert tycka att den som firar en ensam jul i en varm lägenhet har allt.

Jag tror du hänger med i bilderna. Tänka att man i jämförelse kan ha en bra jul men ändå tycka den vara dålig.

Därför funderar jag…. Kan något dåligt faktiskt vara ganska bra? Vi kan först tycka något är ganska dåligt. Men skulle vi jämföra vår situation med andra skulle vi säkert upptäcka att vi har det ändå ganska bra.

Vi har det nog så bra som vi gör det till!
Med vilka glasögon/perspektiv ser jag på detta som jag har och lever i nu? Kan vara värt att stanna upp. Backa bildligt sagt lite grann för att se på våra liv med ett perspektiv.

Innan vi dömer ut vår situation så ska vi kanske jämföra det med andra. Det finns dom som har det sämre. Det kan hjälpa oss att uppvärdera vår egen situation. Då får det som till en början kan uppfattas dåligt faktiskt vara ganska bra.

Det är inte dumt att försöka ändra perspektivet ibland.