Återigen tar jag mig ner till vätterstranden efter en arbetsdag. En promenad att bara få inandas friska luften och koppla bort tankarna en stund.
Att man kan få så mycket gott av en och samma vy många många gånger kan ju tyckas märkligt. Men kanske är det inte så konstigt.
Att vatten ger oss ro på ett förunderligt sätt är ju välkänt. Det är som att man får energi. Minns att mina promenader i Julitaskogarna gav samma sak. Naturen har en god påverkan på oss människor.
I går kväll hade visst många kännt samma behov av att ta sig ut. Det var löpare. Folk med sina hundar. Lugnt flanerande människor. Andra satt på en bänk och bara njöt.
Jag ser fram emot då jag kan ta med mig grillen ner till stranden. Det sköna doppet när Vättern blivit lite varmare. (Läs ‘mycket’).
Läste i en bok att det är något speciellt med promenader. Många kan vittna om hur dessa hjälper dom att bearbeta. Det rensar tänket på ett bra sätt. Samtalet under en promenad kan bli bättre än i vardagsrummet.
Kanske är det för att det är högt till tak. Man får mer utrymme att fundera. Helt enkelt en befriande tillvaro.
Är så tacksam för stunderna efter vätterkanten. Om bara lägenheten hade en balkong så vore det perfekt. Men det kan man ju ändra på….. väl….
Jag kan nog aldrig se mig mätt på denna sjö. Det är ju nästan som att blicka ut över ett hav. Det gillar jag.
Pedher´s blogg 