Jag var på väg ner till Vilks ”Nimis”. Där på stenen stod dom. Skorna. Med tanken på stigen ner, det kuperade landskapet, massa stenar och stenblock, förstår jag att vederbörande ställde dom där. Dom lär få stå kvar för ingen annan vill ha dom just nu. Inga skor för denna promenad.
Att ha rätt skor är rätt viktigt. För underlaget kan det vara avgörande. Kanske blir det helt enkelt stopp med fel skor.
Tänker på en av dom låtar Carola sjunger. ”Walk a mile in My shoes”. Innan du dömer, anklagar och kritiserar mig så gå i mina skor – typ. Ibland skulle vi behöva gå i den andres skor innan vi börjar ha åsikter. Hur har vederbörande? Vad ligger bakom?
Då kanske vi tänker och handlar annorlunda.
”Om jag kunde vara du, och du kunde vara mig. I bara en timme, om vi kunde hitta ett sätt att komma in i varandras sinne. Om du kunde se dig genom mina ögonen …./…. Jag tror att du skulle bli förvånad över vad du såg”(fritt översatt)
Det vore bra om vi försökte se läget ur någon annans ögon. Någon annans situation. Då skulle det säkert påverka vårt sätt att agera.
Hur som helst….. varje promenad kräver sina skor. Varje livsväg kräver sina ”skor”. Annars blir vägen för svår och lång. Rätt klädd. Rätt utrustning. Rätt inställning. Kan man förbereda sig kommer livet att fungera lite enklare. Att det blir strapatser är väl ingen överraskning. Men med rätt skor kommer det att fungera.
Pedher´s blogg 