Söndagstankar – förlorad men återfunnen

Denna söndag handlar texterna i endel kyrkor om att det som var förlorat återfinns. 

I Bibeln läser vi om myntet som försvann. Kvinnan gör allt hon kan för att finna myntet. Hon finner det och ställer till en stor fest. 

Vi läser också om fåret som springer vilse. Herden lämnar dom övriga fåren i sin fårfålla och börjar leta. När han finner fåret så lägger fåret på sina axlar och vänder hem till dom andra. 

Vi läser också om sonen som tar ut sitt arv och förslösar det på utsvävningar. Han upptäcker hur förlorad han är. Han vänder hem i sin fattigdom. Hoppas att han skall få bli tjänare på sin fars gård. Han hade inget kvar att hämta där. För han hade tagit ut arvet. Förvåningen stiger när han upptäcker att hans far står och spanar efter honom. Han välkomnas hem igen. 

Vi kan känna oss förlorade på många sätt. Det kan kännas så hopplöst. Att ge upp kan ligga väldigt nära. Men hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen igen. 

När livet känts som att det är förlorat kan livet få upplevas återfunnet igen. 

Kanske är det så att du just nu upplever dig förlorad på något sätt. Då är hälsingen till dig denna dag att du är en som Gud letar efter. Hur den än inser att du gått vilse så söker Gud upp dig. Har du gått vilse genom att välja fel väg spanar Gud efter dig. 

Hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen.

 

Hur då?

Genom att vända dig till Gud, herden, Fadern och be om att få bli återfunnen. Har det hänt sådant i livet som gjort dig förlorad finns det helande och försoning till återfinnande. 

Du är sedd. Älskad. Omtyckt. Gud vill se på dig. Beröra dig. Där andra kanske vänder dig ryggen så gör inte Gud det. Låt dig finnas. Sitt inte kvar i din förlorade situation. Gud vill något mer med dig. 

Amen.