Landade i sängen efter en kväll med samtal om mission. För somliga är mission ett ord som handlar om uppdrag. Att genomföra något uppdrag. För andra handlar det om att skicka stödja ett arbete i ett U-land med sjukvård eller skola tex. Andra förknippar det med att skicka missionärer till Afrika för att berätta om Jesus.
Och kanske är det just allt detta mission är.
Genom mina år som pastor blev det mer och mer vanligt att mission handlade om uppdrag som sida kunde stödja. Fantastiska uppdrag. Viktiga uppdrag. Det kunde vara skolinsatser. Sjukvård. Jordbruk. Det som skulle utveckla områden på olika platser för att ge ett bättre liv. Sida som ger pengar vill ju gärna vara med och stötta sådant arbete.
Jag tror dock att mission också behöver se på dom inte värdena. Det andliga livet. Till det får man inte sida-medel. Och det kanske är rätt från ett sätt. Skattepengar kanske inte skall gå till andliga frågor. Eller så kanske det just är det som dom ska. För när man ser till hela människan så arbetar man långsiktigt. Jag tror att vi består av ande själ och kropp. När hela den enheten får hjälp blir hjälpen bestående.
Därför tror jag att mission ska se till hela den bilden. Nu tror ju inte staten på en sådan tanke. Det är synd tycker jag.
Men då får kyrkan ta ansvar för den andliga biten och staten lägga till för dom andra två delarna. Och då kan det bli riktigt bra. Om nu bara staten kunde inse det.
När jag smälter samtalet om mission är det gott att se att så många unga runt omkring mig är villiga att göra en insats. Man tänker inte bara på sin välfärd i Sverige. Man är villig att satsa sitt liv på en annan kontinent. I totalt andra förutsättningar. Med en helt annan ”välfärd” som inte på långa vägar går att jämföra med den vi har här.
Vad beror det på? Tror att det beror på att något har berört dom på djupet. Något som får dom att se lite längre bort än sitt eget. För att vilja förändra. Inte bara prata utan att handla. Den drivkraften kommer inifrån någonstans.
Endel skulle kalla det för en fix ide. Andra att det är Gud som ber dom att göra något. Jag tror ju på det sistnämnda. Den som hörsammar den inre kallelsen är lyckligt lottade.
Nu tror ju jag att vi alla kan göra något för någon i tex Afrika. Utan att det behöver innebära att flytta dit. Den kallelsen kan vi alla ha. Kanske är det dags att vi prioriterar det i vår egen budget. För där staten inte går in där får du och jag göra det i stället.
Vi kan göra något för dom som igår fick fly undan kriget i Sydsudan. Något för folket i Syrien. Så kan vi räkna upp plats efter plats. Det kan få bli vår mission. Att hitta något vi kan få ge stöd åt i vår välfärd.
Mina tankar hamnade helt plötsligt i sångstrofen ”Du kan ingenting ta med dig dit du går….” alltså, den dag då vi lämnar detta jordeliv kan vi ingenting ta med oss. Vad är det då för mening med massa feta bankkonton? Värt att fundera på …..
Pedher´s blogg 