Jesus hade en förmåga att berätta sitt budskap i bilder. I den tidens förståeliga verklighet. Hämtat direkt ur ett synligt liv där och då. Att vakta får var inget konstigt. Att herden kunde förlora ett får var man väl medveten om. Likaså så den ekonomiska konsekvens. Men främst att förlora ett får man beskyddat under lång tid kostade på att förlora. Det är som att fåraherden hade en relation till varje enskilt får han hade.
I Lukas kapitel 15 berättar Jesus en liknelse om ett förlorat får.
”Då berättade han denna liknelse för dem: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.”
Lukasevangeliet 15:3-7 SFB15
Jag tror inte att vi alltid gillar att bli kallade fårskallar eller bli liknade vid ett ganska dumt djur som ett får allt för ofta är. Men det finns en vacker bild i detta.
När vi förlorar kontakten med Gud är vi som detta får. Gud handlar likadant som herden i berättelsen. Han börjar söka efter oss. Han är tålmodig. Ger inte inte upp. Letar tills han finner oss. Kanske kan man lägga till ”tills vi låter oss bli funna igen”.
Herden för tillbaka fåret till dom andra. Det verkar finnas en poäng i detta. Det finns ett sammanhang som är bra för oss. Det är att vara tillsammans med andra ”får” – alltså andra troende. Vilket jag tror är bilden på församlingen – kyrkan. Det är där vi hör hemma.
Jag tänker att det är för många som kommit vilse. Kanske är du en av dom. Det finns en Gud som letar efter dig. Och han vill verkligen hitta dig. Vill du bli funnen? Är det tid för det nu?
När herden hittat sitt får blir det fest. Jesus berättar i sin liknelses slutpoäng- det blir fest i himlen (också) när du eller någon anna hittar hem. Det blir jubel där.
Man brukar säga att ”borta bra men hemma bäst”. Och det gäller verkligen här. Man kan tycka att vara ”bortsprungen” är rätt bra. Men faktum är att det är, trots allt, bättre hemma. Hemma i Guds gemenskap.
Kanske har denna liknelse allt för ofta fått fel rubrik. Borde heta …
Det återfunna fåret
Vill du bli återfunnen? Fråga någon som blivit det. Den har en uppmuntrande berättelse att ge dig.
Pedher´s blogg 