Vad svårt vi har många gånger att gå utanför våra invanda mönster och cirklar. Sitter vi runt ett bord för att ha tex matgemenskap, bryter upp en stund för att återvända till bordet – hur ofta är det inte att vi sätter oss på samma platser?
Jag var på några utbildningsdagar en gång. Vi satt i en halvcirkel under undervisningspassen. När vi kom en morgon så var vi några som medvetet satte oss på andra platser. Man kan säga att det ställde till det hela. Det blev samtidigt en lite kul grej av det.
Lika svårt kan det vara att tänka nytt i ett sammanhang. ”Så har vi aldrig gjort” är ju en ganska vanlig reaktion. Likaså kan gamla föreställningar låsa oss i den tid vi lever i nu.
Visst, det är tryggt att ha det som vi alltid har haft det. Då vet man vad man har. Men det är tragiskt när kanske just den föreställningen blir detsamma som att på sikt få avyttra och lägga ner.
Att vara kreativ i tänket och våga sig in i nya banor är utvecklande. Det leder ofta till att positiva saker sker. En verksamhet går framåt.
När vi sitter fast i våra cirklar har vi svårt att utläsa vad resultatet blir. Vi tror att det fungerar men blir precis tvärtom.
Vi har lätt att bli oss själva nog oxå. Fullt upp med vårt eget och det vi står i. Andra får ta vara på sig själv. Jag tror att det är just tvärtom. När jag vågar se min omgivning och dess möjligheter kan det berika mitt eget sammanhang. Det liksom händer något dynamiskt. Kanske skall man just vidga cirklarna och införliva andra med deras erfarenheter och kompetens. Så ger man av sitt eget och – helt plötsligt – så utvecklas det hela till något riktigt bra.
Så, tack Henrik, för ett bra och givande samtal en måndag som denna.
Think outside the box!
Pedher´s blogg 