Att ta farväl är en kluven känsla. Sorgen att missta sin man, en far, en morfar, en svärfar, en god vän och förebild kan vara tung. Saknaden kan vara stor.
Denna sorg kan paras med tacksamhetens goda minnen. Glädjen som sipprar igenom sorgen när man minns episoder som påminner om goda stunder. Att man mitt i tårarna kan skratta.
Ett farväl kan verkligen vara kluvet.
Igår tog jag farväl av mina barns morfar. Ingemar som var min svärfar en gång i tiden kommer nog alltid att vara det. Om Ingemar finns det mycket att säga. Men två saker sticker ut för mig. Ja tre sidor som ständigt kommer att påminna om honom.
Han var en allkonstnär. Han kunde använda både höger och vänster hand när han tex sågade eller spikade. Och lösningar hade han. Han kunde också skapa möjlighet att alla kunde vara med. Han lyckades komponera musik till den mest brokiga skara musiker med olika instrument. Han skapade en stämma för den enskilde. Alla kunde vara med.
Men det som jag mest kommer att minnas honom för är hans trygghet i sin tro. Trots tuffa besked om sin hälsa var han trygg i att Gud hade allt i sin hand. Minns att han kunde gå fram i sin kyrka för att man skulle be för honom när han hade fått sin första diagnos med Cancer. Kanske inte i första hand för att bli frisk. Även om han ville det så visste han att Gud kunde göra honom frisk. Men han ville visa vägen fram för andra att våga be om förbön. För mig är det stort. Det var som att han mitt i sin nöd tänkte mer på andras nöd och behov och ville hjälpa dom fram. Hjälpa dom fram genom sitt eget exempel.
Att ta farväl blir då mer ett ”på återseende”. Det är det stora med tron på Gud. Vi tar inte farväl till den som går före oss in i det vi kallar för död. Vi säger på återseende. För vi ska ses igen. I himlens eviga rike.
Inte konstigt att en sådan dag med begravning blir en kluven känsla. Mitt bland tårarna smyger sig glädjens återseende fram. Det är barmhärtigt stort.
Frid över Ingemars ljusa minne. Vi ber för Maggan och hennes döttrar med familjer. Vi ber att dom ska få bäras av dom ljusa minnena mitt i sorgens dalgångar.
Idag ber vi för riksdagsman Annika Hirvonen (MP)
Pedher´s blogg 