För typ 9 år sedan skrev jag så här:
”Det finns nog inget skönare när natten kommer som att krypa ner i en renbäddad säng. Att lägga sig mellan nytvättade lakan har något ljuvligt över sig. Eller för att citera en blogg jag läste ”En renbäddad säng är ett enkelt sätt att ge sig själv lite vardagslyx – hur skönt är det inte att krypa ned mellan nytvättade lakan? :-)” ”
I går kväll bäddade jag rent i sängen. Alltså det är lika sant som 2014 och alla andra gånger man bäddar rent. Det är inte bara så att man bör göra det av naturliga skäl. Det är också en ren (!) vardagslyx.
Talesättet ”Som man bäddar får man lägga” hör väl til dom mer äldre påståenden som levt kvar över tid. Det betyder att det inte är rimligt att förvänta sig att undgå konsekvenserna av sitt eget agerande. Läste på google att någon hade beskrivit det lite mer burdust rakt på: ”Skyll dig själv”. Och visst, det ligger något i det. Att man får bära konsekvenserna själv.
Men det kan också vara så att det kan lära oss att bädda på ett bättre sätt. Alltså vara och leva på ett sätt som kan välsigna sitt liv.
Någon menade att detta utryck kom till på den tiden man bädda med halm, tagel eller ull. Då gällde det att jämna ut det så att det blev jämnt och fint. då kunde man sova gott. Så fortsatt denna man sin tanke: ”Överfört på livet i stort betyder det att man ska inte försvåra (knöla till)sin tillvaro i livet. Man ska istället så långt det är möjligt förbereda sig på det som komma skall”. Och ligger det inte mycket i det?
När man upplever att livet knölar till sig får man försöka ”bädda om”. Stanna upp. Försöka helt enkelt att starta om. När jag vaknar på natten med en orolig dröm eller tankar som inte vill ta en paus, då brukar jag gå upp en sväng. Äta ett äpple eller dricka lite vatten. Så går jag tillbaka till sängen och börjar om. Startar helt enkelt om natten. Det brukar, för mg, fungera riktigt bra. Ibland måste man liksom ”bädda om” tillvaron.
Kanske det ändå ligger något i att som man bäddar får man ligga. Hur vill du ha det? Vad vill du ska hända? Jag inser att mitt liv behöver en större och djupare dimension. Därför väljer jag att bädda livet med min tro på Jesus. Den tron ger mig en trygghet att vila i. När jag tänker på den, påminner mig om vem han är och vad han kan och förmår är det som att komma till en säng som fått nya lakan och doftar gott. Det blir som en lyxtillvaro där jag känner mig trygg. Och somna i en sådan säng är verkligen skönt tycker jag. Så är tron för mig, också.
Pedher´s blogg 