Under helgen blev det rätt tydligt. Hösten har tagit sitt grepp. En del fick skrapa frost även i Jönköping. Löven har verkligen både skiftat i färg och börjat dala mot marken. Det har verkligen gått fort med lövens förändring. Nybergs bil har legat på att det är dags att planera däckbyte.
Hösten är verkligen här. Om tre veckor ställer vi om klockorna till normaltid. Eller som vi ibland kallar det – vintertid.
Det känns att vi går in i tiden då man ”kapslar” in sig. Ljusen tänds och det är mer av tid inne. Kvällen kommer tidigt i och med mörkret.
Naturen går in i sin vila. Björnen går om ett tag i ide. Flyttfåglarna söker sig till värmen.
Nu tänker jag inte att vi ska gå i ide eller förflytta oss söder ut. Men kanske den här tiden påminner oss om något viktigt i livet. Att skapa tid för återhämtning. Lättare sagt än gjort. Men det var tänkt så från början. Varje dygn finns det en dygnsvila att vårda. Sömnen. Sjunde dagen var vilodagen. Vart sjunde år skulle marken ligga i träda. Skapelsen är skapad så att det är en förutsättning för att den ska leva över tid. Annars tappar marken kraft. Vi bränner ut oss.
Jag tänker att den som gått igenom en utbrändhet har detta numera klart för sig. Men kanske kan vi påminnas om det nu när löven dalar ner. Grenarna blir kala.
Men det finns också något vackert över denna tid. Alla levande ljus som sprider sin värme. Det går åt många värmeljus och andra ljus. Ljusen ger en ro som är så gott. Talar om frid, ro och vila. Det är som att pulsen går ner. Tempot sjunker. Så ta tillvara denna tid för återhämtning. Det skapar förutsättning att snart skjuta nya skott och nya satsningar. Men låt ljuset tala sitt tydliga språk och landa lite.
Pedher´s blogg 