Petrus hade haft en mindre god tid vid Jesu korsfästelse och död. Han hade misslyckats med det närmaste han hade. Han hade förnekat Jesus.
När han var ute på sjön för att fiska så fick han se Jesus. Levande igen.
När Jesus senare frågar Petrus om han älskade honom så svarar Petrus att han tyckte om Jesus. När Petrus får frågan för tredje gången så svarar Petrus:
Herre, du vet allt.
Hur många gånger står vi inte inför just denna känslan. Herre, du vet allt. Mina ord räcker inte till. Jag kan inte tillräckligt beskriva det jag känner och bävar inför. Misslyckande. Självbilden.
Petrus liksom ger upp på något sätt. Han inser att Jesus vet allt. Vad som hände. Varför det hände. Han vet Petrus innersta känslor och kamp. Uppgivenheten. Längtan efter förlåtelse och upprättelse.
I den uppgivenheten säger Petrus
Herre , du vet allt
Petrus behövde inte säga mer. Jesus förlät. Jesus upprättade. Jesus helade. Jesus satte in Petrus igen i uppdraget han hade.
När dina ord tagit slut, när uppgivenheten är stor nog, du vet men finner inte lösningen så vet han. Gud vet. Du kan säga som Petrus.
Herre, du vet allt.
Där kan du vila. Där kan du ge upp. Där kan du sätta din tillit. Där kan du slappna av. Där kan du andas ut. Där kan Gud få börja sin process inom dig. Där kan Gud få börja svara på dina innersta böner och rop. Där kan Gud få börja röra vid den kamp du har.
Herre, du vet allt
Lita på det. Inget är dolt för honom. Han har alla möjligheter att förändra.
Kolla gärna min resedagbok.
Pedher´s blogg 