Påskens upplevelse är dubbel. Att fira något som man vet utgången på är inte alltid enkel.
Å ena sidan är denna dag en afton. Långfredagens mörka upplevelse där Jesus dör på korset. För lärjungarna var denna dag ett vakuum. Ett vakuum i förtvivlan och håglöshet. Instängda i övre salen med den stora fråga ”hur blev det nu?” ”Vad det på detta sätt det skulle sluta?”
Vår påskafton är ofta en festdag. Då var det sorgedag
Mina tankar går till den första tiden vid skapelsen. Gud skapar varje del. När han hade skapat allt läser vi:
”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.” Första Moseboken 1:31 SFB15
Det blev afton….. Han hade precis konstaterat att det blev mycket gott. Så kom aftonen. Jag tänker att mitt i påskens mörka drama finns det samma känsla av att trots aftonkänslan så var det mycket gott. Det var fullbordat.
I det ljuset är det inget vakuum. Ingen hopplöshet. Vi vet att det som just nu sker var och är det radikala i påsken. Det ännu döden vinner sin triumf. För det Jesus gör i sin död och uppståndelse är vår räddning. Det är det som skapar framtidshopp. Långt bortom det vi kallar död. Det är nu vägen in i en evighet med Gud blir möjlig fullt ut.
Det öppnar vår begränsade vy av livet. Det är nu vårt liv inte begränsas till kanske 80 eller 90 år. Nu helt plötsligt ligger det bästa framför oss. Nu blir livet bara förrätten. För vårt liv kan uppfattas långt. Men nu är livet på jorden den lilla sträckan av livet. Den bästa delen kommer i den eviga världen.
Så mitt i det ”vakuum” detta dygn är i Jesu lidande är det ett segertåg från början till slut. Ett segertåg som kommer fullbordas i morgon med vårt tillrop ”Kristus är uppstånden Han är sannerligen uppstånden”
Pedher´s blogg 