Jesaja i gamla testamentet möter en fråga som kommer från Herren Gud.
”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända Och vem vill vara vår budbärare ?….”” Jesaja 6:8 SFB15
Gud hade behov av ett sändebud. Någon som kunde gå bud. Alltså berätta om vad som låg på Guds hjärta. Något han ville att folket skulle få veta. Den enskilde skulle få, genom denne budbärare, höra vad Gud vill säga dom.
Här kunde det ha slutat. Men det gör inte det.
”…. Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!”” Jesaja 6:8 SFB15
Jesaja vill bli denne budbärare. Han vill bli sänd. Och här är det något som börjar. När han bejakar Guds förfrågan så väntar inte Gud. Han sänder Jesaja på direkten.
”Han sade: ”Gå och säg till detta folk….. ” Jesaja 6:9 SFB15
”Gå och säg….” Han blir sänd.
En reflektion jag gör i denna text: Vem vill bli sänd idag för att förmedla vad som ligger på Guds hjärta idag för vår tid?
Att höra den maningen inom sig är något stort. Det är nog det viktigaste man kan få göra. Ett uppdrag av och genom Guds nåd.
Vill du bli sänd?
Ibland tror jag att vi är rädda för att det ska bli ett uppdrag långt bort eller bli verkligen svårt. Men så blir det klart närmare än vi först trodde. Sändandet sker där det kommer funka bäst för dig. Inte för att göra det svårt för dig. För den han utser, den sönder, utrustar han för att det ska lyckas.
Så vad svarar du när du får frågan?
Det är när du svarar som du sätter igång uppdraget. Och då har han lovat att gå med dig. Det är en äkta sändning. Inte som mission impossible och där uppdragsgivaren inte vill känna sig vid den som får uppdraget.
Svarar du som Jesaja? ”…. Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!”” Jesaja 6:8 SFB15
Pedher´s blogg 