Så tar vi farväl av april….

Så tar vi farväl av april. Förhoppningsvis slut på aprilvädret. 

När man ser tillbaka kan bilden förändras en del. Med lite distans har konturerna blivit lite suddigare. Man minns inte allt i detalj längre. Man ser dom stora dragen. Man kanske mer ser summan av allt och inte varje delsumma. Dom vassa kanterna blir mer runda. Inte så sårbara. Vi minns det bästa som påverkat oss bäst. 

Kanske är det det som gör att livet fungerar. Vår räddning är att vi bevarar det goda och lägger undan det mindre goda. 

I grunden är det en väl en god egenskap. Där vi kan sortera bort. 

Det fina med allt detta är att vi kommer ihåg det bästa. Dom goda minnena. Vilket gör att när vi ser i backspegeln träder det fram dom goda bilderna. Kanske vi ibland slarvigt säger att det var bättre förr. Det beror säkert på att vi minns helt enkelt det som var bättre. Vi har glömt det som var mindre bra bara.  

Det är helt klart bättre att se framåt. Det är klart mer komplicerat att titta i backspegeln när man går framåt. Så vill vi framåt är det bättre att låta det gamla finnas i minnenas bank där dom fått rätt skimmer. Och fokusera blicken på det vi möter på vägen. Då hindrar inte det förflutna livet nu och framåt. 

Råkar du se sig tillbaka är det förhoppningsvis bara fina bilder du ser. Och dom blir man ju oftast glad av.  

Söndagstankar – Den gode herden

En psalm av David.
Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.”‭‭Psaltaren‬ ‭23:1-4‬ ‭SFB15‬‬

Idag handlar texterna om att Jesus är den gode herden. Hans bästa egenskap är att han har omsorg om dig. Det visar han på många sätt. 

Psalmen 23 sammanfattar det så bra. 

Mig skal inget fattas. Inget av det jag i basen behöver. Han lovar ingen lyxvilla och ett fett konto. Men han vill ge oss det dagliga brödet. 

Han för oss till ställen där vi får återhämtning. Det kan vara gröna ängar och vatten där vi finner ro. En bild på en verklighet eller så står dessa bilder för just din plats hur nu den ser ut. 

Han ger liv åt min själ. Förr stod det att han vederkvicker min själ. Han vill ge vårt inre liv. Ett livsflöde som är mer än bara tillfällig fest. 

Han leder oss på rätt väg. Så viktigt för honom att han sätter sitt namn på det. Han vill att vi ska hamna rätt. 

När livet är tungt jobbigt och mörker, kanske fyllt av sorg, så går han med oss. Han är vår käpp vi kan luta oss mot. Det blir vår tröst att veta att han finns där. Förstår oss. Vet vägen vidare. 

Det finns något som sammanfattar allt detta. För att detta ska bli möjligt måste vi, liksom fåren följer sin herde, följa honom. Det är förutsättningen. Vill vi ha hans omsorg får vi krypa närmare honom och följa honom. 

Jesus har omsorg om dig. 

SM-GULD

Tänka sig. Första året som supporter till HV71. Då går dom och vinner SM-guld. Man bara bugar i respekt. Tack HV för ett fantastiskt säsong och slutspel. 

Tedenby har sådan fart på skridskorna. Fröjd att se det. Linus i mål gör ju allting mycket lättare för ett lag. Man blir klart imponerad. 

När ett lag har många som deltar kan det gå långt. När alla gör sitt. När tom den som är bänkad stöttar laget som Abbot gjort talar det ett tydligt språk. Att göra det tillsammans har en oerhörd kraft. Sug på den. 

Skrev om att ha hemmaplan för en tid sedan. Att vara med i laget är något speciellt. Att till synes stå utanför laget som Abbot visar hur man kan hantera sig själv. Man kan välja att sura till eller så visar man att man står över det missnöjet. Här har vi något att lära. Ställs du åt sidan så gör en Abbot. Satsa, visa din hängivenhet ändå. 

Grattis HV. Ni har visat på mod, uthållighet och lagets kraft. Tack för en fantastisk upplevelse denna säsong. 

När det inte blir som man tänkt ….

Har du någonsin varit med om att det inte blev som du hade tänkt dig? 

Den som inte upplevt det så finns nog inte. Någon gång i livet har det säkert hänt någon. Troligtvis alla. 

Troligen har det säkert hänt både en och två gånger. Jobbigt är det om det  händer fler gånger än man riktigt anser sig klara av. 

För kanske det ligger något i hur man hanterar det. Somliga har nog lätt att skaka av sig det och bara gå vidare. Andra fastnar i det och ältar. Söker ”syndabocken” eller ska ha det förklarat på något vis. 

Man kanske ska ställa sig några frågor när det inte blir som man tänkt sig…

Kan jag rädda läget eller få det att bli som jag tänkt mig igen? Det troliga är att oftast går det inte. Kan vara bra att välja att släppa det då och gå vidare. 

Om jag skall satsa på att få till det igen, är det värt ”priset”?  Beräkna ”kostnaden” och den energin det innebär. Om det blir ”för dyrt” släpp det då. 

Har det så stor betydelse att det inte blev som du tänkt dig?  Om inte, så släpp det.  

Kan det helt enkelt vara så att det var meningen att det inte skulle bli som du tänkt dig? Om det skulle vara så är det ju faktiskt bra att det blev som det blev. 

Tänk vad mycket man slipper om man lär sig att släppa det som inte blev som hade tänkt sig. All irritation som bara gör oss otrevliga.  All trötthet det för mig sig när man går där och är sur och tvär. 

Jag skulle tro att den som tjänar mest på att orka och våga släppa detta är den som just väljer att göra det. Den som eventuellt orsakade det har troligen ingen aning om det och lever vidare som om inget har hänt. Utan det är den som grämer sig över att det inte blev som man ville som mår mest dåligt. 

Faktum är ju att för det mesta är det ingen fara med att det inte blev som man tänkt sig.  För rätt ofta blev det tom bättre än man trodde att det var möjligt. Tids nog brukar det visa sig så. 

Om det nu inte blev som du tänkt dig, gör det så mycket? Kanske inte.  

Störande brus

Igår var en dag som inte var så kul. Hade inget med innehållet av dagen.  I det hänseendet var det en helt okej dag. 

Men det var en dag med ett bultande huvud och ett tjut i öronen som det var länge sedan jag upplevde. Mot kvällen var det knappt jag ville öppna ögonen. 

Tinnitus är ju rätt vanligt idag. Många har förstört sina öron med höga oljud där man slarvat med hörselskydd. Så tjutet i mina öron lär jag väl få ha. 

Det finns rätt mycket störande brus i samhället. Bor man i stan är det ju bilar och annat som ständigt låter. 

När jag bodde på landet fanns det brus som störde men som i staden aldrig skulle märkas. Det kunde vara en fläkt, en flygmaskin som flög förbi eller tex vindkraftverk. Det kunde vara en tupp som fått frispel. 

Brus kan också vara något som stör oss när vi tänker. Vi har svårt att koncentrera oss. Det är så mycket som pockar på intresset. Det kan vara andra tankar. Det kan vara oro och bekymmer. 

Tänk om man kunde stänga av onödigt brus…

Det skulle kunna förändra så mycket. Det skulle ge en frid som skulle göra oss så gott. 

Vissa brus kan vi nog styra över själva men jag skulle önska att jag hittade den knappen. Speciellt detta brus som just nu inte är så trevligt. 

Vem är du? 

Satt på en föreläsning igår som hade ett tema om att inkludera. Vi jobbar med mångfald och jämnstäldhet. Då kom en bild fram på skärmen:


Vem är du?



Direkt tänkte jag på frågan ”vem är jag”? Det skulle vara intressant att ställa den frågan till någon som skulle förklara för mig vem jag är. Hur den såg på mig. Skulle man våga det? Tänk om min självbild inte stämde med dens bild på mig. Vems bild är då mest sann? 

Ibland kanske vi har en förskönad bild av oss själva. Vi är ju liksom part i målet. Vi kanske vill skriva upp oss själva lite för mycket. Kanske vill vi blunda för hur det verkligen är. Vi kanske inte vill ta risken att få reda på våra avigsidor. Samtidigt kan det vara svårt att ta emot beröm och beskrivningen av våra goda sidor. 

Om jag skulle försöka beskriva mig själv skulle det nog bli typ …..

Blyg – jag kan känna mig lite blyg i vissa situationer. 

Strateg – tycker om att tänka visionärt och se vad man kan göra i olika situationer. 

Optimist – jag tänker mig att jag är i grunden en optimist fast det ibland kan smyga in sig lite av omöjlighet. Tror att mycket går att genomföra. 

Ibland undrar jag vad andra tänker om mig. Hur dom ser på mig. Påstår inte att det tar det mesta av min tid. Inte alls. Men ibland kan jag fundera på det. Inte för att jag tror att det styr mig men det kan hjälpa mig att tänka efter lite. 

Vem är jag? Kan du svara på den frågan? Vem är du? Kan du svara på den frågan? 

Kanske kan det vara bra att stanna upp ibland och bara fundera lite på det. Gör jag det jag vill göra? Gör jag det jag är ämnad för? 

Märker ni hur lätt det är att koppla samman den jag är med det jag gör? 

Kanske är det så att det jag är och gör hör så intimt ihop att det inte går att skilja dom åt. Eller är det så att vi borde se dom mer åtskilda? 

Inga direkta svar utan mer funderingar. En sak är i alla fall säkert……

Du är älskad för den du är! 

Man skulle kunna sammanfatta det med ….

Ibland är det gott att bara summera. Försöka hitta ett sätt att samla ihop det hela. Allt för att få ett grepp om det hela. 

Kan vara skönt att se över hur allting är och försöka förstå hur man skall hantera det och gå vidare med det. 

Det är inte alltid så lätt. För att göra det med några korta meningar gör det liksom lite fjuttigt. Nästan som om man inte värderar det tillräckligt mycket. 

Å andra sidan är det allt för lätt att glömma något. Man glömmer säkert det viktigaste.  Ibland säger man ”ingen nämnd – ingen glömd”. Det är ju ett säkert kortfattat sätt för att säkra läget.  

Men om man skulle försöka sammanfatta läget just nu skulle det nog vara enklast med att kort och gott bara säga att….

Det är mycket nu

Kort och gott så! Typ.