Att lämna över

Alla olika skeenden har ett skimmer av ett överlämnande. Ja, kanske inte alltid ett skimmer av bara glädje utan också ibland av sorg och saknad.

Just nu håller naturens vinter lämna över jorden till våren och sommaren. Visst, den verkar göra det lite motsträvigt. Men tillslut göra överlämnandet fullt ut. Valborgsmässoafton är något av den kalla tidens överlämnade till den varma.

Det kan vara att lämna över sitt boende man bott i, kanske länge, till någon annan. Man flyttar till något annat och får helt enkelt en ny utsikt.

Har en kollega som lämnat över till sin efterträdare. Mitt i tacksamhetens glädje finns en smärta av saknad. Ett sådant överlämnande har en djup dubbel känsla.

Att lämna över ett arv eller en klenod som funnits med i generationer har ett annat djup. Det har ett helt annat värde.

Men man kan också lämna över goda vanor till en ny generation. Värderingar som håller över tid. Goda idéer. Goda sätt att göra goda val.

Vi är i ett viktigt överlämnande av vår jord till nästa generation. Ska vi lämna över jorden i ett bättre eller sämre skick?

Själv är jag i en överlämnandeprocess. Jag har börjat städa mitt kontor. Rensa papper för att sen skapa ett dokument av sådant som kan vara bra att veta för min efterträdare.

I alla stycken av att lämna över något har ett allvar över sig. Vad lämnar du över till den som kommer efter dig? Vad har du att gjort som har ett värde att ge?

Nu är det dags!!

Det finns något i denna tid som sammanför oss människor. Jag skulle vilja påstå att det är globalt.

Det är något av det klassiska uttrycket ”Ä N T L I G E N”. Då nobellpris offentliggörs.

💉 Jag har fått tid för vaccinering mot 💉covid-19.

Inser nu vad övriga som fått möjlighet känner. Tänk att snart kunna känna sig lite friare. Lite mer skyddad. Sen ska det ju till en spruta till. Ja, jag inser att faran inte är över förrän alla har fått sin spruta. Men ändå infinner sig en viss lättnad.

Så nu kan du gratulera mig. På onsdag nästa vecka är det första sticket gjort.

Samtidigt är jag lite kluven. Jag undrar när Afrika blir färdigt med sitt vaccineringsprogram. Eller Indien? Burma? Jemen? Ja, listan kan nog göras rätt lång. Är det vårt överskott dom ska få? Eller är det det vaccin vi inte vill ha på grund av biverkningarna? Det kan bekymra mig.

Så, ja jag är glad och tacksam för att bo intet i-land. I ett land som har ekonomiska möjligheter och tillgång på ett bra vaccin. Men det är lite smolk i bägaren.

Att vara utlånad

Sitter och tittar på aktuellt. Vi följer några personer som jobbat på covid-IVA. Dom är utlånade från sina ordinarie jobb. När dom fick frågan ställde dom upp direkt. Någon för andra gången.

Deras arbetspass är 12,5 timmar långt. Oftast 3 dagar i rad. Efter ett pass är dom rätt slut. Tre sådana pass i rad.

Som är utlånade frivilligt. Det är respekt. Dom vet vilka risker som utsätter sig för. Dom vet hur slut man är efter varje pass. Ändå går man frivilligt med på att bli utlånad. [ R E S P E K T ] Nu hoppas alla dessa att smittspridningen ska minska så att även dom kan få en normal semester.

Det finns ju tillfällen det är enklare att vara utlånad. Men detta är ju galet och med stor press.

Det slår mig en sak……

Medan dessa hjältar riskerar så mycket frivilligt, slarvar så många med att följa restriktionerna. Somliga kan ordna fester eller annat som riskerar smitta. För mig är det en gåta. Medan många suktar över att man inte får göra vad man vill på sin semester så vet personalen på sjukhusen om dom får någon längre sammanhängande semester. Ändå struntar vi i smittan och klagar på vår ”fångenskap”. För mig en gåta.

Om vi nu tror att vi är så odödliga borde vi erbjuda oss att bli utlånade till sjukvården så att personalen kunde få sin semester och ledigheter. Så att dom slapp jobba 12,5 timmer/dag i tre dagar i rad.

Så kanske är det ändå på sin plats att ännu en gång säga att det är dags för …

[ R E S P E K T ] [ R E S P E K T ]

Vänskapens djupaste dimension

Vänskap kan vara ytlig eller vara mer på riktig. Vänskap är alltid bäst när den inte fylls av ett egoistiskt inslag utan har mer utgivande karaktär.

När vänskapen handlar mer om den andres behov en egen vinning har den en förmåga att växa till i både tillit och djup.

En vänskap som ser mer den andre än sin egen spegelbild har förmåga att upptäcka mer av den andres behov och situation.

Herregud&Co tror jag lyckades hitta ett av vänskapens djup:

Om du behöver laga ett trasigt hjärta 💔 så har vänner alltid det bästa klistret. Herregud&Co

Det är det stora med äkta vänskap. Den har det den andre verkligen behöver. Äkta vänskap har det bästa klistret. Den bästa salvan. Den bästa näsduken. Den bästa värmen. Den bästa kramen. Den bästa handen att hålla i. Den bästa famnen att falla i. Den som bryr sig och tar tid men också sätter gränser som hjälper att hålla ihop så att man inte brister isär.

Vänskapens djupaste dimension är när den inte är till salu men kostar allt. När den inte går att köpa utan ges för livet.

Vänskap skapar. Inte kapar. Vänskap förlåter. Vänskap är som kärleksfull kyss. Den har överseende men tummar inte på sanningen. Den går med men försöker hindra felsteg.

Vänskap är i sin bästa form en kärlek som är mild och kräver inget igen men får allt ändå.

Åter – vinna

I helgen fortsatte operation rensning av onödiga-saker-som-inte-får ta-massa-plats. Ett intresse jag haft under som senaste helgerna. Börjar snart faktiskt bli klar med det. Så i helgen gick det ett lass till sortergården. Du vet dom där sakerna som inte funkar att skänka till en second hand.

Så nu är ett lass på sortergården för att kunna återvinnas istället för att eldas upp. Visst är det bra.

Men ibland skulle man vilja åter-vinna djupare värden. En bättre hälsa som man hade förr. Ett arbete. En relation. En kallelse eller gåva man hade i sitt uppdrag. Berörde det något för några dagar sedan då jag skrev om ”att ångra sig”. Man kan ha ”tappt bort” något djupt och viktigt i livet.

Det skulle kunna egentligen vara vad som helst. Men något som hade stor betydelse för oss. Som gjorde livet lite extra gott. Eller kanske mer meningsfullt.

Vi kan få åter vinna det in i våra liv. Att lagga an livet just där och börja därifrån.

Och när inte riktigt det funkar, får vi återvinna den känslan och upplevelsen genom att vinna det på ett nytt sätt i våra liv. För det är inte alltid vi kan återskapa det på samma sätt.

När man lämna saker till återvinningscentraler blir dessa saker oftast inta exakt likadana igen. Men dom blir en ny produkt av gammalt återvunnen material

Kanske en haltande bild. Men tänk att få åter-vinna det goda man haft i livet.

Min bön idag är att du ska få åter-vinna det goda du hade i livet. Vad än det kan vara, jobb relation eller en borttappad gåva/talang, ber jag vår Herre idag att göra det undret i ditt liv. 🙏🙏

När Gud formar om det, gör han det inte som en andrahandslösning. Utan han gör det såsom han vill ha det. Så önskar och ber jag att du ska få åter-vinna ditt liv.

Att växa i tro

🪴 Alltså denna tid är så fantastisk. Varje dag ser man hur grönskan tilltar. Löven börjar komma på träd efter träd. Blommor i rabatter blir fler och fler.

🪴 Vissa dagar är det så varmt och skönt att tillväxten får en riktig fart. Så kommer en kyligare dag och det stannar av för en stund.

🪴 Om någon söndag är temat ”Att växa i tro”. Denna tid ger en bra bild på just detta tema. Vår tro kan växa likadant. Tron är något som växer i tilliten till Gud.

🪴Man talar om att ska en växt växa bra behövs det en bra och rätt jordmån. Den vanliga jorden kan vi tillföra näring och andra komponenter som gör den till god jord. Likadant med tron. Vi kan tillföra vår tro rätt förutsättningar. Vår bibel och bön är två delar som påverkar den jordmånen. Se vad Gud gör hos andra liv likaså.

🪴 När tron sätts på prov kan den också växa. Sådana perioder drar oss närmare Gud och vi ”tvingas” till att söka Herren. Tvingas i den bemärkelsen att vi har ingen annan väg att gå. Så tilltar vår tro på det viset.

🪴 Tron växer i relationen vi har med Gud. Kanske mer genom den än att vi skulle studera bibeln och bli teologer. Klart det också leder till att tron växer. Men relation med Gud gör något med oss.

🪴 Påminns om en gammal psalm. Tror jag avslutar med den idag. (Skrev om den för några år sedan ”Låt mig växa stilla”)

Låt mig växa stilla

Låt mig växa stilla
som ett träd i skogen.
Gör mig i det lilla
för det stora mogen.

Låt en strimma skina
från en evig vår
stilla över mina
dunkla levnadsår.

Led mig in i friden
vid din starka hand,
när likt böljan tiden
lagts till ro vid strand.

T: Anders Frostenson M: Karl-Erik Svedlund

Att ångra sig…

Att ångra sig kan vara väldigt svårt. Det liksom ligger ett visst mått av prestige i det. Typ man ångrar sig aldrig. Det kan liksom bli en viktig princip. Att ångra sig kan innebära att man kan upplevas vek. Så för många är det svårt att ångra sig. Man kan helt enkelt inte ändra sig.

Å andra sidan kan somliga ångra sig hela tiden. Inget problem med det. Det kan ju helt enkelt komma upp något bättre. Och vad kan hindra att hoppa på det? Ingenting helt enkelt. Det gör ju att man vet egentligen aldrig vart man har dom. Man lovar mycket men håller tunt.

SAOL har en definition på ordet ’ångra’

Före­brå sig, gräma sig över att man inte handlat på annat sätt: han ångrade sina hårda ord

I det ljuset får ”att ångra sig” en något annan betoning. Man ville helst ha det man gjort ogjort. Man inser nu att man borde ha gjort på ett annat sätt. Och det kan vara jobbigt att inse. Det kan göra något med oss. Vår frimodighet kan få sig en törn.

Men jag tänker att detta egentligen är en god kraft. För det man ångrar kan hjälpa oss att göra det bättre från början nästa gång. Vi väljer helt enkelt att lära oss något av det som gick mindre bra. Istället för att fördöma oss själva. Det får helt enkelt sporra oss.

Välj att det som du ångrar dig inför ska få bli en positiv lärdom. Något du kan vända till något bättre. Annars riskerar du att fastna i besvikelse. Kanske rent av bitterhet till och med.

”Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.” Romarbrevet‬ ‭11:29‬ ‭NUB‬‬

Men det kan vara skönt att påminna sig om att Gud ångrar inte den kallelse han har över våra liv. Inte heller dom gåvor han gett oss. Så om du skulle tvivla på det är dagens hälsning till dig solklar:

Gud ångrar inte den kallelse han har över ditt liv. Dom gåvor han gett och utrustat dig med ångrar han inte. Möjligen kanske dom ligger lite i träda. Men då får vi påminna om ännu en vers:

”Därför vill jag påminna dig om att blåsa liv i den nådegåva Gud gav dig, ….”
‭‭2 Timotheosbrevet‬ ‭1:6‬ ‭NUB‬‬

Blås liv i det du fått från Gud. Låt det börja välsigna din omgivning och dig själv.

Att känna lättnad

Jag står där i kassan på jobbet. En efter en kommer kunder för att betala sina varor. Det är rätt vanligt att man möter kunder som verkligen är nöjda med sina köp. Det liksom märks i deras ögon. Rätt många säger något också som förstärker det.

Sist jag stod i kassan mötte jag en annan känsla. En känsla av lättnad. En äldre kvinna kommer så glad och nöjd fram till kassan. Hon är inte bara nöjd med sitt köp. Det var första gången hon var ute under pandemin. Hon hade fått sina sprutor av vaccin. Och nu var hon och handlade.

När hon berättade detta såg hon så lättad ut. En sådan befrielse att ha klarat sig igenom pandemin. Och nu blivit vaccinerad.

Den lättnad hennes blick, ansiktsuttryck och jag höll på säga hela hennes kropp visade var fascinerade. Och det är säkert så. För den som varit isolerad och nu kan röra sig mer fritt måste kännas skönt.

Och visst är det så. Den dagen vi alla är vaccinerade kan vi känna samma lättnad. Som att en tung osynlig börda har lämnat oss. Som att vi kan andas ut.

Så håll i och håll ut. Det kommer en dag då vi alla kan känna samma lättnad som denna kvinna. Om vi vara vaccinerar oss. Så ta ditt ansvar så tar jag mitt. Vi går och vaccinerar oss när det är vår tur. Frågor på det? Tänkte väl det. Då tar vi det ansvaret i respekt för varandra. Så kan vi snart känna lättnad.

Skynda dig…

Det finns inget värre än när man hör uppmaningen ”Skynda dig” när man egentligen är supertrött. Eller när det varit en redan hektisk dag och någon tycker att man ska skynda på lite. Då faller inte dessa ord så rätt.

När Jesus skulle komma till staden där Sakeus bodde blev det uppståndelse. Folket trängde sig på. Eftersom han var kort till växten var goda råd dyra. Han behövde komma högre. Han skyndade sig i förväg för att hinna upp i ett träd. Då skulle han kunna se Jesus. För vem ville missa att se Jesus?!

Han skyndade sig ner för att inte missa Jesu (!) inbjudan till honom. Jesus var frimodig. Han bjöd hem sig själv till Sakeus. Inte kanske det vanligaste bland oss svenskar. Det var ett bra läge att skynda sig. Hur trött han än var efter dagens slit. Efter språngmarschen till trädet. Efter att ha klättrat upp i trädet. Han skyndade sig ner i alla fall.

”När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”” Lukas‬ ‭19:5‬ ‭NUB‬‬

Jag tänker att det är just så det funkar. Jesus ser upp till dig. Han vill bjuda hem sig själv till dig. Kanske är det den bästa träffen att skynda sig till.

”Idag vill jag gästa ditt hem”. Innebär att idag vill han börja dela livet med dig. Skynda dig att välkomna honom.

Anden bygger en väg för oss genom vårt gungfly

När jag vandrar runt Store Mosse så kom jag till en skyllt som handlade om vinden. Vinden hade byggt en väg genom mossen. Den hade tagit med sig sand som gjorde att det skapades en sandväg.

”Som bryggor av sand löper de genom Store Mosses enorma sankmarksvidder. Det kallas ’rocknar’.

Om du har varit på en mosse så vet du att naturen är rätt karg där. Som att det som vill växa där får ta i allt dom kan för att lyckas. Och bärkraften att gå på mossen är klart begränsad. Helt enkelt livsfarlig på många platser.

För mig blev detta en bild. Anden i bibeln jämförs ofta som en vind. Ordet för anden är pneuma – vind. När jag läste om detta är det så jag tänker mig att anden hjälper oss. Den bygget vägar likt ’rocknar’. Som gör det möjligt för oss att ta oss fram. Namnet ’rocknar’ liknar ju engelskans ord för klippa – ‘rock’.

Så blåser Anden in i våra liv och skapar en farbar väg för oss när det annars känns som gungfly under oss. För mig blev det en stark bild. Som inger hopp och tillit.

Upplever du att det är som gungfly under dina fötter på din livsvandring? Då vill jag be att anden får låta sin vind bygga nya vägar – ’rocknar’ – vägar som en klippa – på din livsvandring. Så kommer din livsstig leta sig igenom det karga och gungiga. Och du kommer igenom till den vanliga fasta livsstigen igen. Allt på grund av att anden skapar vägen för dig – där det till synes inte är möjligt.

Ps Känner mig manad att påminna om en blogg jag skrev för ca 2 månader sedan. ”Se dig inte ängsligt om”. En bibelvers jag påmindes om. ”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.” Jesaja‬ ‭41:10‬. Ds