Mina ögon föll på en psalm i bibeln. Psalm 73:26 Den visar på något förunderligt gott. Läs den så får du se
”När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.” Psaltaren 73:26 SFB15
Ibland tänker jag att det är viktigt att det är em stadig grund där jag sätter mina fötter. Har ju testat att gå på en myr en gång. Det är lite otäckt när man känner att underlaget inte bär.
Så har jag tänkt mig trons vandring också. Att Jesus är klippan. På honom tror jag. Mina trossteg blir fasta.
Denna text ger en annan vinkel eller bild. Gud är mitt hjärtas klippa. Bilden visar på att klippan finns i mitt inre. Inte under mina fötter. Det gör att min inre liv får en fast grund. Det blir inte gungfly i mitt inre. Den fasta tryggheten smittar av sig i livet.
Livet har så många svängningar. Så många prövningar i olika dimensioner. Att då känna att det finns en inre klippa som bär min framfart är och blir fantastiskt.
Du har en klippa i ditt inre att vila dig emot. Den klippan håller för vad du än möter. Det är din trygghet. Den klippan kallas inte bara för Gud. Den klippan är Gud.
Pedher´s blogg 