Det är många blommor som växer upp som ingen ser. Ändå står dom där och lyser, doftar
Snart så står dom där. Vitsipporna. Vårlöken. Blåsipporna. Ja, alla dom där blommorna som kommer med vårvärmen. Som ropar ut att nu är det snart sommar.
Dom står där. Vackra. Doftar gott. I mängder. Dom flesta av dom kommer ingen att se. Dom flesta av dom kommer ingen köra ner näsan nära och utropa ”oh vad gott dom doftar”. Dom flesta kommer att står där och lysa mot himlen och dess skapelse och ingen kommer att lägga märke till dom. Mer än skaparen själv.
Likaså är det med oss människor. Allt för många finns där som ingen lägger märke till. Dom känner sig som luft inför andra.
Kanske vet du vad jag menar. Du vet den där känslan när man möter någon som å ena sidan känner igen dig. Men går bara förbi och inte ens verkar notera dig. Precis så där. Det hej man skulle vilja säga sätter sig i halsen. Eller det hej man skulle vilja höra kommer aldrig. Det inte ens hörs som en viskning.
Ditt värde ligger inte alla i att vara osedd. Sitt värde ligger i att du är den du är och är skapad till. Inte det du gör. Inte det du kan prestera. Inte det du är bra på. Ditt värde ligger i den du är. Likt en vacker blomma som står och lyser och doftar. Även om ingen ser dig så ser skaparen dig och gläds över dig.
Men vi behöver bli bra på att se varandra. Alla vitsippor är värda att beundras. Även människor i din omgivning.
Missa inte den som står nära dig. Missa inte den du möter. Låt den bli sedd av dig. Den är något vackert i Guds skapelse. Det är lätt att missa någon bland alla. Men sök att se varje människa. Speciellt den som står nära dig.
Pedher´s blogg 