Månad: augusti 2020

Publicerat den

När vägen mörknar får vi tända ljuset

När vägen mörknar får vi tända upp ljuset.

Idag är sist dagen i augusti. Det märks hur kvällarna mörknar tidigare och tidigare. Kvällspromenaden landar mer i mörker än i skymning. Inser att reflexer är behövliga nu. Vägen man går på blir svårare och svårare att gå utan att snubbla

Nu blir det aldrig så mörkt som det var när man bodde på landet. Där blev det verkligen mörkt. Särskilt om det var molnigt eller att månen inte var synliga. Då var det gott med en pannlampa.

När vår livsväg mörknar får vi också tända ljuset. Sätta på oss vår ”pannlampa” för att se vår väg fram. Psalmisten skriver att ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig ”. Ett sätt att sätta på sin pannlampa är att låte bibelns ljus lysa upp vår väg. Att han låter vårt inre öga se genom sin ande.

På många sätt får vi tända ljuset efter vår väg. Så att vi inte snubblar. Ser klarar på vår livsväg. Bönen är som vår radar. Vi kan verkligen behöva tända vår lykta så att vi inte går vilse när vi passerar mer dunkla passager.

När båten går i okända vatten är det gott att den har ekolodet. Bildligt sagt kan vi behöva ha vårt andliga ekolod och andliga radar. Så att vi inte går på grund.

Når det mörknar runt omkring oss så får vi tända ljuset i motvärn mot mörkret. För glöm aldrig att ljuset alltid övervinner mörkret

Publicerat den

Att se världen genom små ögon

Att se världen genom små ögon verkar så oerhört mer spännande.

I går hade jag storbesök. Folke hälsade på medan hans mamma och pappa gick på restaurang. Folk är mitt barnbarn. Ett år gammal lite drygt.

Man kan lugnt påstå att det var en kille som upptäckte mycket. Han utforskade nog det mesta.

Alltså, vi vuxna har nog tappat perspektivet lite. Inte tycker vi det är så mycket spännande saker omkring oss som ett litet barn upptäcker.

Tänk om vi kunde se omvärlden genom deras ”små” ögon. Vi skulle upptäcka så mycket som vi nu missar tror jag. Vi tar så mycket för givet. Blivit lite hemmablinda.

Vi skulle också vara mer nöjda och tacksamma för det lilla. Vi skulle också utforska mer. Undersöka. Vi skulle glädjas mer över samma sak oftare.

Allt skulle vara mer spännande. Helt klart.

Försök att se sin omvärld genom ett barns öga med samma iver att upptäcka. Kanske skulle det ändra på många sanningar vi har om vår omvärld.

Publicerat den

Det som för världen ingenting var

Det som för världen ingenting var….

Dom orden kanske är mer ämnade för Jesus när man läser om honom i bibeln. Men kanske skulle man kunna säga det om Erik också ….

Nu är jag övertygad om att Erik aldrig skulle vilja jämföra sig med Jesus. Så ödmjuk var han.

Vem är Erik tänker du? Erik Nilsson. Killen som startade Erikshjälpen. Killen som var blödarsjuk. Som myndigheterna vill placera på ålderdomshemmet. Som vid nio års ålder redan var mogen att göra något stort. Något stort som lever fortfarande.

Idag är det Eriksdagen. En speciell dag för att hedra vår grundare. När du handlar i en Erikshjälpsbutik så går hela dagskassan till att hjälpa barn att få utbildning. Läs om det på www.erikshjalpen.se.

Kom inte och säg att ett barn inte kan. Troligen är Erikshjälpen unik i att det att ett är ett barn är grundaren.

Man räknade inte med Erik. Man ville nog helst att han hölls undan. Men inte. Tala om hjälte. Hans exempel, vilja, envishet lever än idag. Långt efter hans bortgång. Han kunde.

Jag har mött hans bröder och systrar i tex Tanzania. Barn som tidigare inte räknades. Som hölls undan. Idag släpps dom fram. Barn räknas på ett annat sätt idag.

Vill du stötta vårt arbete med att hjälpa barn ut över vår värld men också här i Sverige ska du handla i våra butiker idag (29/8 2020) Men du kan också ge en gåva till erikshjälpen på www.erikshjalpen.se

Glöm aldrig bort att ett barn kan!!!

Publicerat den

Är det slut nu?

Är det slut nu? Eller finns det fortfarande en möjlighet en tid till? Kort tid? Lång tid? Det känns lite osäkert nu tycker jag…..

Vad pratar jag om ? Jordgubbar så klart. Hur länge kan man få tag på dom svenska gubbarna?

Det är kanske inte en viktig världspolitisk fråga. Kanske inte en fråga regeringen skulle ta upp. Möjligen EU. Men knappast skulle det bli upplopp. Men det är ju ändå en typisk svensk viktig fråga. Möjligen mest runt midsommar.

Men för en jordgubbsälskare blir det en svår fråga. Nu har ju jag överlevt rätt många år när jordgubbar slagit slut på sensommaren. Men ändå…..

Så tänk vilket mörker. Dom där goda ena till frukostyoghurten. Kommer verkligen att sakna dom.

Tänk vad tungt det kan vara att något tar slut. Ibland kan vi få för oss att det är verkligen det stora slutet. Att det är ute med oss. Finns inget kvar av mening. Uppgivet.

Men tänk så fel vi har. När det gäller jordgubbar har det alltid kommit en ny säsong för dom. Olika startdatum men likväl kommit. Så är det med nästa vår. Visst, nu känns det lite jobbigt med höst. Men vi vet. Det kommer en ny säsong av varm årstid.

Jag tror det är bra att något tar slut. För det skapar möjligheten för något nytt. Skalden säger att det gör ont när knoppar brister. Jag skulle vilja lägga till att det smärtar när något tar slut. Men i smärtan föds det något nytt.

Så var inte uppgiven om du känner dig uppgiven nu. Det kanske känns som det inte finns något nytt. Men ha tro och tillit. Det kommer en ny säsong för dig med. När tiden är mogen.

Publicerat den

Lyft upp ditt huvud – Gud vill alltid göra en väg för dig

Fick en låt igår kväll. (Kan man säga så när man bara för tips om låten 🤭) Ja jag kände det så. Kanske är det så att jag behöver ge den vidare idag till någon idag. Låten är skriven av Evelina Gard. Den heter God Will Make A Way. Lyssna på den.

Gick ut efter stranden i en kväll där molnen var tunga. Vinden låg på. Först ser jag bara detta tunga. Men när jag tittar längre ut så ser jag en strimma av ljus. Kände bara en stor glädje. En så god bild på hur livet kan vara fullt av ”moln”. Men där kan ljuset ändå bryta fram. Lite senare på min promenad blir jag påmind om denna låt av Evelina Gard.

Jag vill påminna och uppmuntra dig, alla andra och inte minst mig själv Lyft upp blicken. Lyft upp ditt huvud. Gud kommer att skapa en väg för dig. Alltid.

För mig har den sista tiden blivit så viktigt att fästa blicken på något större. Det som är större än omgivande faktorer. Större än problemet. Större en oron. Större än allt jag möter.

För mitt i allt som finns att kämpa med öppnat det sig så ofta en väg. Som det är nu i pandemin så är det svårt att driva en butik. Gårdagen kom det ena bönesvaret efter det andra. Det är då man inser att denna sångtext har något djupt att förmedla.

Så lyft upp ditt sinne. Lyssna på låten. Låt den beröra dig. För jag tror den har en hälsning till oss idag.

Ber om att du ska få en välsignad dag med nytt mod och ny kraft. Här får du texten också.

Lift up your head,
Be encouraged
God will always make a way.
Everytime, you feel discouraged
Put your trust in Him alone
Whatever the problem, He can solve it
Whatever the need, He will supply
Lift up your head,
God will always make a wayOnce again, lonely and confused
Once again, a valley to get through
Seems like every time it feels alright,
Another trial comes
For every opened door, another’s closed
And you feel like giving upLift up your head, be encouraged
God will always make a way,
Everytime, you feel discouraged
Put your trust in Him alone
Whatever the problem, He can solve it
Whatever the need, He will supply
Lift up your head
God will always make a way

Publicerat den

En bro som bär från tvivel till tro

Det finns många broar som jag har gått på genom livets äventyr. En del hängbroar har varit lite läskiga att gå på. Andra broar har varit klart mer stabila och långa. Broar jag har kunnat köra bilen på. Vissa har varit i natursköna miljöer. Andra i storstadens brus.

Jag har gått och idisslat på en textstrof jag delade för några dagar sedan. Den lyder så här:

Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Den berör mig på något sätt. Den visar på Guds omsorg om oss. Att vi kan finnas på tvivel-sidan och uppfatta att tron/tilliten känns just då lite långt borta. Men så finns det en bro som bär från tvivel till tro. Den bron är ingen hemsk svajig hängbro. Det är en bro som stavas trygghet för varje steg man tar på den.

Strofen avslutar följande sats:

Ur djupen vill Du visa mig en väg,
lyfta mig upp, föra mig fram
Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Jag uppfattar det som att när tvivlen kommer har vi inte alltid kraften själva att resa oss och gå mot trons marker. Vi behöver hjälp. ”Lyfta mig upp och föra mig fram” ger i alla fall mig hopp. Det är tron i sin vackraste form. En tro som förvandlar. Inte för att vi hittar på världens bästa bön till Gud. Utan för att Gud gör något genom din kärlek till oss.

Tack gode Gud för att denna bro finns. Att den bör oss över till tro och tillit. Vi kan vila i Guds händer.

Kanske kan dessa textrader få hjälpa dig lite extra i en tid som denna.

Publicerat den

Ljuset i fönstret

Att solen går ner tidigt har ju en fördel. Man kan tända ljus i fönstret och det ger en fantastisk mysfaktor.

Kanske har du hört uttrycket ”ljuset i tunneln”. Ett sätt att beskriva att i det mörka ser man ändå ett ljus bryta fram. Att lösningen är på väg. Typ så.

Att tända ljus för mig har många bottnar. En tillit till att ljuset övervinner mörkret. För mig betyder det hopp. Och mitt i mörkrets svarta vägg bryter den lilla vekens eldkraft när dess barriär.

Jag har ju ett särskilt ljus jag tänder för att påminna mig om min tros klippa. Somliga dagar får ljuset symbolisera behovet av ingripande. Andra dagar en stor tacksamhet.

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren‬ ‭119:105‬ ‭SFB15‬‬

Tänk att det finns möjlighet till hjälp på livets vandring.

Det kan se mörkt ut. Men glöm inte att ljuset har och kommer att övervinna mörkret. Det är ordnat. Kommer att vara så. Låt din oro vila i ljuset i fönstret. Till det yttre kan det se avskräckande mörkt ut. Men ljuset övervinner det.

Publicerat den

Munskydd – stoppar dom grodor också?

Det här med munskydd är jag skeptisk till. Jag tror vi överskattar dess funktion. Det bästa är distans helt klart. Men visst

Men ….. jag har sagt det förut – säger det igen Herregud&co har en förmåga att få till det.

Om nu munskydd kan hindra grodor ur våra munnar kan det vara en tillgång. Liksom klimatet verkar ha fått en välförtjänt återhämtning under pandemin kanske munskydd kan hjälpa mot mer än pandemin.

”Stoppar det alla grodor som hoppar ut ur munnen då är jag för”

Jag tänker att det vore kanon att testa det. Kanske kan det hjälpa oss till ett mer vårdat språk. Kanske hindra alla dumheter vi vräker ur oss. Kanske kan dom hindra oss att göra ner någon med våra ord. Hörde en intervju med en person som använde munskydd. Hon tyckte det var svårt att prata när man hade det på sig.

Visst fattar jag att det resonemanget inte håller. Men visst ligger det något i det. Tänk om vi då kunde komma ur pandemin med ett mer återhållsamt språk.

Publicerat den

Mitt liv vilar i Dina händer

I går när jag skulle somna avslutade jag dagen med en sång som jag blev påmind om just då. Clas Vårdstedts låt Du har mitt liv i din hand. Texten är så här:

Mitt liv vilar i Dina händer
och hur det än är tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig
Jag vet att Du älskar mig

Vi kan inget veta om i morgon,
men vi får lita på Ditt ord
På alla löften Du ger, att Du hör min bön
Du har mitt liv i Din hand
Ur djupen vill Du visa mig en väg,
lyfta mig upp, föra mig fram
Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand

Vi vet inte hur morgondagen ser ut. Vi vet inte vad livet har i sitt sköte. Vi vet inte mycket vad folk har i åtanke om oss. Oron kan smyga sig in. Vem ligger i bakhåll i våra liv? Ekonomin kanske oroar. Pandemin kanske gör oss oroliga och bekymrade. Arbetslösheten tär. Något kanske har kraschat i livet. Eller just nu är livet på topp – men kommer det att vara så för alltid?

Texten tänker jag träffar så rätt. Hur än livet är är så tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig Gud
Jag vet att Du älskar mig Gud.

Därför blev och blir min bön denna dag…

🙏Herre, Mitt liv vilar i Dina händer Gud
och hur det än är tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig Gud
Jag vet att Du älskar mig Tack att du Herre vill visa mig en väg. Hur än morgondagen blir. Tack Herre för att jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro Amen

Kanske får den bönen bli din bön också.

Lyssna gärna till den på Spotify eller på Youtube

Publicerat den

Doften dröjer lite

Så här dags brukar augusti-doften ha kommit. Det är något speciellt med den. Den kommer den där dagen då sommaren lämnar sitt grepp och försiktigt lämnar över till hösten att smyga in.

Minns skillnaden så tydligt. Den kommer ofta dagen efter en fantastik sensommardag. Dagen då den speciella doften fyller den annars så varma sommarluften.

Igår kväll , den 21/8, var det 21 grader varmt. Trots regnet avslutades dagen med ljumma goa vindar med en ljuvlig solnedgång. Precis som en fredag behöver.

Varje tid på året har sin doft. Man känner igen den. Kan minnas den vara man nämner den. Doftminnet är något speciellt vi har. Hur jag än älskar sommaren och skulle gärna ha den jämnt får jag erkänna att augusti-doften också är helt okej. Likaså en en kall vinterdag. Eller vårens ska nya dofter. Eller solnedgången som verkar öppna rosornas doft lite extra. Varje säsong har sin doft.

Goda minnen är bra minnen. Jag funderar lite över vilken doft vi lämnat efter oss som är värd att minnas? Vi får nog erkänna att ibland bli eftersmaken mindre god doft efter oss. Men tänk när vi får lämna efter oss en god doft med god smak. Det är något vi behöver kämpa för. Söka. Gud hjälpe oss till det.

Ps Vem vet, den kanske kommer idag Ds