Under helgen tvättade jag mina fönster. Såg att mina blommor behövde en dusch. Deras blad hade en yta av damm. Vilken lyster dessa blad fick efter lite vatten. Tänker att ett blad behöver lite regn ibland för att rena sina blad. Så kan dom lättare ta emot solens strålar.
Läste något intressant om naturen behöver vatten för att att växa: ”Bästa bevattningen vi kan tänka oss är väl ett stilla vårregn som sakta sipprar ner i marken och fuktar växternas rötter, därför att vattnet sprids runt växten så att jorden inte ”slår ihop” med syrebrist som följd. Deras redskap hade en liknande funktion.”
Ibland känner vi oss som ett blad som fått mycket damm på oss. ”Jorden” är torr. Då är det gott att ställa sig under Guds sköna befriande nådesregn. Lika gott, om inte bättre, som en dusch efter en het sommardag eller efter ett rejält pass i trädgården. Man känner sig fräsch igen och krafterna kommer tillbaka.
Vi sjunger i en lovsång (om än för länge sedan) så här:
//: Han ska komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden,
som vattnar jorden ://
Vi vill gärna tro på dom snabba lösningarna. Men att stå i detta stilla vårregn ger läkedom och kraft som håller för längre tid. Likväl behöver vi ständigt återkomma till Guds nådesregn. Hans vatten tränger ner i i våra djup. Fuktar våra inre ”rötter”. Sprids inom oss och ”slår inte igen vår inre jord” utan öppnar den för Guds himmelska syre.
Tänker mig att vi alla är som blommor. Med samma behov. Vi behöver vatten och omsorg. Solens ljus. Den omsorgen ger vår herre oss.
Ibland får vi som människor vara hans redskap till andra i denna omsorg. Bär det som ett hedersuppdrag.
Pedher´s blogg 