Läser i Dagen om hur skolan ser på utgångsläget på religionsundervisningen.
Den normala normen verkar vara att alla är ateister. Alltså att man utgår från att Gud inte finns. Att tro på honom är en minoritet. Hur normalt är det?
Om vi ser ut över världen finns det oerhört många som på något sätt relaterar till Gud och en tro på honom. När man beräknar antalet kristna så är det en betydande andel människor.
Det som gör mig fundersam är hur man hanterar detta. Å ena sidan skall det vara jämställt med allas lika värde och möjlighet att vara den man är. Men när man närmar sig den kristne och den kristna tron är det inte normalt. Då är man ett undantag. För att inte tänka på alla kristna som förföljs idag. Detta är minst sagt bekymmersamt och oroväckande.
Dagen tar även upp senare omkring asylsökande. Jag inser att regeringen och Migrationsverket anser att hbtq-personer och gravida ska bli lovadade skydd. Men inte ett ord om kristna. Trots att många lever under dödshot och får lida även i Sverige på boenden. Missförstå mig inte nu. Hbtq-personer behöver uppmärksamhet och stöd och skydd. Men det behöver likaväl kristna. Lika viktigt att man tar olika personers situationer på allvar.
Jag menar att vi tappat förståelsen för utsatthet. Tappat förståelsen för vad som är normalt.
Kristen tro är normalt. Det borde vara en solklar utgångspunkt i så väl skola som kommun och stat. Jag tror att regeringen inte har insett hur det verkligen ligger till. Antingen tar man för givet att det inte är något problem över vår jord att vara kristen. Antingen har man inte insett att kristna förföljs utöver vår värd. Även i Sverige. Eller så blundar man för det för det är inte politiskt korrekt att se det. Det ger inget bra utgångsläge inför nästa val så det är bäst att blunda för det.
Det oroar mig.