Läser om att pandemin kommer i en ny våg. Nya rekord i smitta och smittohastighet slås. Fler ligger på sjukhus återigen. Dom flesta är ovaccinerade som drabbas hårdast nu. Som tidigare faktiskt.
Sitter och chattar menad en vän. Vi samtalar om pandemin. Att det är stort allvar. Jag skriver : ”så försöker man bortförklara det”. Svaret blir: ”som judeutrotningen….. finns fortfarande (över)levande kvar som själva sett och upplevt”.
Vi försöker bortförklara så mycket. Att det inte hände. Det gick inte till så. Eller att tex pandemin är bara påhittad.
Det är som att det ligger i våra gener att vi ska bortförklara det vi inte greppar eller förstår. Eller det som vi inte vill ha nära oss.
Bortförklara inte Gud i ditt liv. Jag höll på att säga att han finns där hur du än bär dig åt. Hur du en förnekar och bortförklarar så finns han där. Juletiden bekräftar det. Ligger i skapelsen. I bibeln, i predikaren, kan vi läsa att Gud har lagt ner evigheten i vårt inre, i vårt hjärta. Varje hjärtslag påminner om hans existens.
Vi kan mena att han aldrig existerat. Ändå hamnar vi alla i läget att vara påminda från vårt inre att han finns. Det är tid att låta honom få utrymme. Mer möjlighet att samtala med oss. Mer tid för att beröras av honom.
Att bortförklara förintelsen är nog så illa. Men att bortförklara Gud kan vara livsavgörande. Så tänk efter innan du gör det. Att förneka det som innerst inne känns rätt brukar sätta sina spår.
Jag är så tacksam att Gud är bara en bön bort. Hur vilse vi än gått behöver vi inte gå hela vägen tillbaka i vår egengjorda labyrint. En bön och vi är tillbaka hos honom. Hur kan det vara så? Hans finns där i vårt inre hela tiden. Även om vi, till synes, vandrar iväg. ….. det är stort. Vi kan överge honom men han överger aldrig oss. Hur häftigt är inte det.
Så att bortförklara är inget nytt fenomen. Är ofta ett sätt att komma undan. Men det kan vara ödesdigert. Inte minst i trons värld. Men också rent historiskt har det visat sig bli dyrköpt när man inte lär av sin historia genom att förneka den.
Pedher´s blogg 