Årets sista dag är inne. Alltid lite vemodigt. Å ena sidan en helt vanlig dag. Varken mer eller mindre. En helt vanlig dag. Ingen snö. Det är för varmt för att kännas som mitt i vintern. Alltså en helt vanlig dag typ så.
Samtidigt är det en dag där något tar slut och något nytt kommer. I sig inget dramatiskt och ändå ganska avgörande. Ett år avslutas och ett nytt tar vid
För 16 år sedan var det ett märkligt årsskifte. 1999 skulle bli 2000. Flygplan skulle riskera att störta. Dator skulle sluta att fungera. Det var med spänning man skulle följa tolvslaget. Land efter land fick sitt tolvslag men inga hemska saker hände. Överdriven oro? Möjligen eller så lyckades man lösa bekymret.
Ett så dramatiskt årsskifte har vi inte i år och det dröjer ju några år till nästa millennieskifte.
Men varje årsskifte påminner om skiften. Att tiden går. 16 år från tusenårsskiftet. Kanske 35 år sedan jag firade nyår i pingstkyrkan i Flen. Där Weine eller Henry eller nu vem det var som slog in tolvslaget med att slå på spätt. Tiden rusar helt enkelt.
För mig är detta årsskifte både och. Avslut som smärtar. Känsla av att tiden går så gruvligt fort. En förväntan om ett nytt spännande år. Utmaning. Lite orolig över vad jag ska möta. Trygghet i att jag får lägga 2017 i Guds händer och omsorg.
För vad ska man göra? Världen är mer orolig nu än vad jag någonsin upplevt. Ja, för dig som upplevt andra världskriget håller nog inte med mig, med allt tydlig rätt. Jag har aldrig upplevt något sådant. Möjligen lite av närhet av oroshärd när jag rest i andra länder. Men världen brinner på något sätt.
Jag väljer att gå in i det nya året med ett öppet sinne. Jag väljer att inte slå fast något. Inga löften. Inga beslut om massa saker. Jag väljer att be bönen ”Herre, led mig dag för dag! I din vilja vill jag va’
om det än genom lidande bär.
När min vandringsfärd syns lång, jag dig beder gång på gång. Herre, led mig dit hem där du är.” Lite annorlunda formulerat på ett sätt. Men i ändå be att vad än som sker vill jag vara i Guds vilja. Vara efter hans tanke för mitt liv. Att vara lyhörd för vad han vill. Att helt enkelt på något sätt bli till välsignelse för någon där jag går fram. Så för mig hoppas jag att 2017 får bli en ”stilla vandring med Gud”. Självklart tror jag att tempot lär vara högt många gånger. Men jag längtar efter en inre stilla vandring med Gud.
Jag vill önska dig ett Gott Nytt Välsignat År.
Var rädd om dig. Alla 365 dagarna framöver. År 2018 tar vi då. Nu satsar vi på 2017 och gör något riktigt bra av det.
Pedher´s blogg 