Att sitta vid vatten är något speciellt. Att få slappna av en stund och låta vattnets kluckande mot stenarna ta över tänket en stund. Det gör själen gott. Speciellt efter en vecka som innehållit mycket arbete och mycket tänk.
Inför en ny vecka är det välgörande. Det är då det behövs sägas nej till något för att säga ja till återhämtning.
Siktet idag var ett naturreservat. Blev inte alls vad jag hade tänkt mig. Hade hoppats att jag hade hittat rätt.
Istället for jag ut på Lindö. Hit kan man återkomma hur ofta som helst. Att sitta en stund och njuta av Bråvikens vatten är inte alls dumt. Visst, finns ju andra fina ställen som st Annas skärgård men dit är det en bit att åka.
Det finns en strof i psalm 23 som verkligen är sann. ”Han för mig till vatten där jag finner ro” Så blir det verkligen vid vattenkanten. Pulsen går ner. Tänket stillas. När man sen vänder hem till verkligheten igen känns det att vilan gjort nytta.
Ska vi hålla över tid, på lång sikt, behöver vi dessa stunder. Då får man säga vad man vill.
Vinden tar i lite. Rätt skönt. Då kanske ryggsäcken blåser bort och jag går mer lättad tillbaka till bilen.
När jag kommer hem kan jag nu sätta på grillen. Grilla lite och så är kvällen fulländad. Tom matlådan klar inför måndagens lunch på jobbet. I morgon är det sista augusti. Hösten står för dörren. Skulle gärna se att sommaren var lite längre faktiskt.
Pedher´s blogg 