Ny kultur – nåd och förlåtelse

Fortsätter min reflektioner från poddcats-lyssning

När jag lyssnade på avslutning på en predikan av Henrik Demetriades så säger han så här:

Från och med idag börjar vi en ny kultur – nåd och förlåtelse

Vi människor har ibland så svårt att förlåta. Vi ältar. Det verkar som att vi vill att andra ska stanna kvar i sitt ”elände” . Vi vill inte sätta dom fria med vår förlåtelse.

Somliga situationer har vi svårt att förlåta. Det sitter för djupt. Och fast Jesus uppmuntrar och uppmanar att förlåta 7 x 77 gånger så har vi så svårt.

Fast den som bett om förlåtelse och gjort upp från sin sida kan omgivningen ha svårt att förlåta.

Lukas 6:37ff säger så här: ” Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. 38 Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

Jag anar en hälsning i detta:

Jesus:”Sätt upp det på mitt konto!”

Om någon gjort dig illa…. Jesus: ”Sätt upp det på mitt konto…..”

Om någon behöver säga förlåt till dig…. Jesus: ”Sätt upp det på mitt konto…..”
Som om Jesus ber oss att lämna domen till honom som kan döma rättvist. Han som har ett perspektiv långt bättre än vi. Att han som kan skilja på sak och person har ett bättre omdöme.

Ibland tror jag att vi inom kyrkan ibland har lika svårt med förlåtelse som alla andra. Vi som skall kanske gå före med gott exempel. ”Vänd den andra kinden till” är ju inte alltid lätt. Vi gör fel men hur länge skall man få stå åt sidan? När kommer upprättelsen? När blir man förlåten? När frigör den som tidigare dömde? Hur får man förlåtelse? När får man förlåtelse? Finns det mer än en synd man inte får förlåtelse för? Många frågor är det.

Jesus:”Sätt upp det på mitt konto!”

Jag tror att vi behöver en kultur av nåd och förlåtelse. Inte lika med fritt fram och göra massa fel och sen få förlåtelse. Utan att vi har en kultur av nåd, förlåtelse och försoning. Annars riskerar vi att ideligen köra i diket och harva runt där.

I alla relationer är detta nödvändigt. En förutsättning till ett välsignat liv. Kanske ska vi bestämma oss för att vi inför en ny kultur – nåd och försoning. Pröva det. Kanske är det en dörröppnare till välsignade sammanhang.