Kroppen lider

Att känna med någon är en god men kanske en jobbig känsla.

I bibeln kan man läsa en vers om det.

Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. 1 Kor 12:26

Det är verkligen så i det verkliga livet. När någon kroppsdel gör ont så känns det ofta i hela kroppen.

Men så är det också i en god vänskap. Att när en vän lider på något sätt så lider man med den.

Sista dygnet har jag mött flera situationer där det verkligen är så. Vänner mår dåligt, varit med om något traumatiskt och så känns det så tungt inom den som står nära och ”tittar på”. Man bli engagerad. Lider med någon så det känns i hela kroppen.

Det ända som binder oss samman är vänskap. Men den blir så nära ens inre att man upplever något i sin egen kropp.

För mig blir det då naturligt att be en bön om hjälp. Så just nu har jag flera vänner som jag ber Gud att förbarma sig lite extra, ja mycket extra, för. För vad ska man göra när sin egen förmåga och sina egna resurser inte räcker till? Då finns det bara en väg kvar. Det är att be till den Gud jag tror på att gripa in på något sätt.

Lagom-dagar

Allt för ofta så är vi på G. Har vi inget på schemat hittar vi på något som vi kan göra. Inte tid med att stanna upp.

Gärna ska det ena överträffa det andra.

Så kommer det en dag mellan alla dessa välfyllda dagar. En dag som inte har det där myckna speciella. Inget att egentligen lägga i minnenas arkiv. Utan dom kanske går till historien som ”ingenting”.

Men alla dessa ”lagom-dagar” behövs mer än vi anar. Det är nog dom dagar som sätter dom speciella dagarna i sitt rätta element. Vi lär oss genom ”Lagom-dagarna” att rätt uppskatta dom speciella dagarna.

”Lagom-dagarna” ger oss ett andrum vi behöver. Där vi återhämtar oss från dom dagar, som visserligen är härliga men, som tar på kraften.

Andra skulle kalla dessa dagar för grå dagar. Och kanske är dom det. En regnig dag i en vacker sommar är något vi behöver. Ett andrum som ger svalka. Då kan vi uppskatta värmen ännu mer. Annars blir det helt enkelt för mycket av sommarvärmen.

Så ”Lagom-dagarna” gör dom andra dagar ännu bättre. Var inte rädd för dom. Välkomna dom istället. Dom gör oss gott. Njut av dom.

Det finns det som är smärtsamt i livet…

Livet är inte alltid lätt. Det kan vara smärtsamt.

Att skiljas från vänner är smärtsamt. Man bygger upp en gemenskap. Det är inte ovanligt att man får en särskild samhörighet. Något som binder oss samman.

Den dagen då man måste skiljas känns lite extra hårt. Det kan vara smärtsamt. Oerhört smärtsamt.

I sig är det ju något gott med det. Det visar ju hur bra och viktig den gemenskapen var. Det visar också på hur viktig all vänskap är.

Det finns dom som inte vågar gå in i en vänskap för man är så rädd för det tillfället som eventuellt kan uppstå av uppbrott. Att man måste skiljas åt. Den smärtsamma process är man så rädd för. Så man vågar helt enkelt inte utsätta sig för vänskap. Hellre ensamhet än en vänskap som tar slut. Så missar men det vackra med en vänskap.

Vi behöver verkligen vara rädd om all den gemenskap och vänskap vi har.

Knäckemackan – mackan över alla andra mackor

Undrar jag om jag någonsin skrivit om knäckemackan. Alltså detta med en knäckemacka. Lite ost på, kanske en gurkbit eller lite kaviar. Tillsammans med en kopp kaffe.

Jag säger bara det. .. ..

Knäckemacka.

Tror jag skulle klara mig länge på bara knäcke.

Det finns ju lite att välja på. Wasa delikatess knäcke, ryivitas muesli crunch, falu råg-rut är bara några som står högt i kurs.

Faran är ju att det kan bli för många. För det är såååå gott.

Vid kafferasten på jobbet passar det så bra. En knäcke vid maten inte heller så dumt. Varför inte en eller två innan man skall lägga sig. Eller bara som ett litet mellanmål när man kommer hem från jobbet.

Egentligen är det aldrig fel med en lite knäckemacka.

Man kan nog säga att det är helt okej med en knäcke.

Jag skulle kunna ha med mig det på en utflykt och en tub messmör så skulle det räcka långt.

Sån är jag. Knäcke och jag hör ihop. Troligen nästan lika mycket som kaffe och lakrits. Nästan i alla fall. 😄

När får man ta fram adventsljusstaken?

Denna vecka avslutas med första advent. Inför den dagen är vi många som tar fram adventsljusstakar och adventsstjärnor.

Men hur tidigt får man ta fram allt detta?

Förr gjorde man det till helgen och tände inte stakarna förrän på söndagsmorgonen.

Men i takt med att allt verkar ändra sig så tänds dom allt tidigare.

Alltså hur tidigt får man tända dom egentligen?

Naturligtvis får alla göra som dom vill. Tro inget annat. Men ändå?

Nu serveras väl semlor året runt. Kräftfiske jämnt. Likaså surströmming.

Men jag kan tycka att det borde väl vara någon ordning på torpet 😁

Det finns något speciellt med att invänta det tillfället som verkligen gäller.

Men kanske är det lite typiskt för den tid som nu är. Vi vill tjuvstarta. Vi kan inte vänta. Vi vill liksom ha en försmak på det mesta.

Priset för det är nog att när det sen är på riktigt så har det tappat sitt värde.

Alla får ta fram sitt advent- och julpynt när man vill. Men kanske ska vi vara rädda om saker och tings rätta läge och rätta värde. För det har större betydelse än man anar.

Söndagstankar – att vänta

”Den som väntar efter Herren hämtar ny kraft” Jes 40

För några veckor sedan skrev jag om ”paus”. En paus som kan vara jobbigt är ”väntan”. Att vänta på att det ska bli min tur hos tex tandläkaren kan vara jobbigt. Speciellt om tandläkaren är försenad. (Nu finns det ju också andra orsaker till att den väntan är jobbigt. Som tex tandläkareskräck 😱). Eller när man har bestämt en tid för ett möte och folk är sena.

Det heter ju att ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Är inte så övertygad om det. Det kan vara en låååång väntan.

Den som väntar på ”Herre hämtar ny kraft”. I den väntan får vi kraft att vänta. Kraft till tålamod. Kraft till bärandet av den nöd vi ber om hjälp för.

I det ”väntrummet” händer något. Gud gör något i den väntan. Det är inte alltid vi förstår att det sker något. Inte heller vad som sker. Det får vi se när vi ser frukten av det längre fram.

En god vän letade efter en sak. Jag skrev en bön om att hon skulle hittade det. Då kom svaret nästan omgående att det var bönesvar. Tänk om det alltid gick så fort. Men så är ju inte fallet. Ibland får vi vänta. Den väntan kan vara tuff. Men även då händer något gott.

Den som väntar efter Herren får ny kraft. Det är ett löfte. Att sätta sin tillit till det är stort. Förvänta det. Den hämtar det från Herren. Den finns där till dig.

Det handlar alltså om riktningen i våra liv. Vi har vänt oss till herren. För när vi inser att vi är i behov av stöd och hjälp vänder vi oss åt det hållet vi kan få stöd. Då hämtar vi kraft.

Dagen efter sätter sina spår….

Dagen efter kan bli en jobbig överraskning. Det är då gårdagen visar sig i sitt rätta ljus.

I går var det Black Friday. Det är idag vi får en klarare syn över eventuella köp som gjordes igår. Det är då kontobeviset kan avslöja hur bra eller dåligt köpet blev.

Gårdagen får alltid sitt rätta ansikte dagen efter. Vad som än händer idag prövas och visas i morgon.

Vi kan brusa upp mot varandra, möta varandra på ett mindre fördelaktigt sätt, säga något mindre lämpligt, och i morgondagens ljus prövas det. Man brukar säga att ”förr eller senare kommer allting i fatt”. Och visst är det sant.

Samtidigt kan vi vända på det. Gårdagens goda sida kan skörda goda frukter idag. Goda handlingar brukar ge goda ringar på vattnet. Och smitta av sig och förmeras.

Dagen efter en hård träning brukar ge träningsverk. Att komma sent i säng brukar kunna ge en tuff morgon att vakna. Mycket alkohol ska visst ge baksmälla. En fantastisk dag kan ge en fantastisk härlig känsla av tillfredställelse dagen efter.

Listan kan göras lång. Det vi gör idag visar sig om det håller måttet i morgon. Så…..

Gå in i dagen ödmjukt och respektfullt. För morgondagen visar den i sitt rätta ljus. Och då kan det vara svårt att göra om gårdagen ……..

Alla vill vi rädda planeten men….

Alla vill vi rädda planeten men…

…. när det är så billigt idag är det lätt att glömma bort det.

Att rädda miljön vill alla. Men det är svårt att ändra på ett beteende.

För min lilla insats räcker inte långt. Och att lilla jag köper en onödig pryl spelar inte så stor roll.

Kanske är det den mest avgörande hållningen som gäller alltihop. Just därför att ”alla” (självklart inte sant) tänker så.

Denna stora readag hjälper egentligen ingen. Möjligen att en affär inte behöver stänga i konkurs och på så sätt räddas jobb. Viktigt i sig naturligtvis men knappas så bra inför en kommande miljökatastrof.

Så innan vi springer iväg och handlar som tokar…… är det gott med en stund av rannsakan. Behöver jag saken? Är den framtagen på ett miljösmart sätt? Det kan räcka med dom två funderingarna.

Var rädd om din ekonomi och vår miljö idag. Allt som glimmar är inte guld. Black Friday kan verkligen bli svart i framtiden. Det vore synd.

Morgonstund har guld i mund

Morgonstund har guld i mun(d).

Man menar att morgontimmarna är guld värda. Att den som går upp tidigt får mycket gjort.

Jag har några vänner som är riktigt morgonpigga. Kan vakna långt före alla andra. Dom ligger inte kvar i sängen. Utan dom går upp. Kanske tar en promenad, bakar eller gör något annat.

Jag tillhör inte denna grupp AB morgonpigga. Men jag har svårt att ligga länge på morgonen. Vaknar ofta samma tid. Sovmorgon funkar sällan på mig.

Men om dom är guld värda veta jag inte. Om man får mer gjort vet jag inte heller om det stämmer.

För man blir ju trött på kvällen. Så medan andra är vakna och uppe, kanske tar en promenad eller bakar eller gör något annat, går ju den morgonpigge och lägger sig. Så där förlorade man tiden man vann på morgonen.

Min morgonstund handlar mer om att vakna till. Morgonkaffet. Lite koll i tidningarnas rubriker. Ingen rivstart. Vaknar gärna lite för tidigt än för sent. Får några extra minuter på morgonen innan det är dags att gå upp.

Kvällsmänniskor verkar istället kunna sitta där och filosofera över en kopp te innan det är dags att sova.

Somliga är både ock. Dom tycker jag synd om. Dom verkar aldrig hinna sova tillräckligt länge ….. typ….

När morgonstunden har en mindre bra natten bakom sig så är det svårt att uppskatta morgonstunden. Då vill man hellre ligga kvar i sängen.

Men det är ju klart, en soluppgång en morgon är ju inte helt fel. Även om jag älskar solnedgångar bättre.

Tålamod – kan man köpa på sig ett lager av det?

Härom dagen fick jag verkligen träna på tålamod.

Tre kassor av fem kraschade på jobbet. Mitt i butiksdagens handel.

Under nästan tre timmar försökte jag lösa det. Med hjälp av supporten. En kassa fick vi igång. Och en för bara kontanter.

Det var bara att metodiskt försök lösa det. Tålamod att inte ge upp.

Det är många gånger som tålamodet prövas. Det ser olika ut beroende på vart vi är i livet. Vi prövas på olika sätt.

Ibland känns det som att man skulle vilja köpa på sig ett lager av tålamod. Som man kunde ta till när sitt eget tålamod tryter. Eller när det krävs lite extra så kan man bosta med det. Så att man klarar mer.

Har ingen tro att det är möjligt men visst skulle det vara bra. Där vi saknar tålamod så kan vi få hjälp med det.