När jag bodde hemma hos mina föräldrar fick jag nästa alltid frukost på sängen på söndagsmorgonen. Vilken service. Nu kan det ha att göra med att mina föräldrar själva ville ha det. Mamma gjorde då samtidigt frukost åt syrran och mig.
Oftast väcktes jag av detta. Kan det ha varit ett sätt att få upp mig på söndagsmorgonen? Nu var ju inte det något problem. För jag ville ju upp och gå till kyrkan och träffa kompisarna.
När jag vaknade tidigare ville jag ju inte visa det. Vem ville gå upp när frukosten kom till sängen?
Det var ju en ganska trevlig morgon när mamma kom in och sa godmorgon och lämnade frukosten.
”HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. HERREN är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom.” Klag 3:22-24
Tänk att Guds nåd och barmhärtighet är ny varje morgon. Tänk att varje morgon när du vaknar så möts du av detta. Där andra sviker står han trofast kvar.
På vilken sida du än vaknar, hur omständigheterna än ser ut, hur dagens schema än är skrivet så är hans nåd och barmhärtighet där. Ingen gammal och uttjänt nåd. Nej, en nåd och barmhärtighet given just för denna dag.
Du kan välja att ta emot den. Den är dig fritt given.
När mor kom upp med frukostbrickan fick jag ju välja att tacka ja och äta. Inget svårt val. Bara att ta emot. Det gjorde mig gott innan det var dags att gå upp.
Guds nåd och barmhärtighet gör dig gott. Den värmer ditt liv mitt i en ganska kall värld. Om så ensamheten trycker på är Guds trofasta omsorg något som gör gott i våra liv.
Frukosten på sängen kan jag numera vara utan. Känner inte att det funkar att ligga och äta i sängen längre. Men Guds trofasthet, nåd och barmhärtighet kan jag inte vara utan. Till den och honom själv står mitt hopp. Varje morgon m
Pedher´s blogg 