Såg trailern för Hobbit-filmen. Han sätter på dig ringen och blir osynlig.
När jag var liten minns jag en film om en man med plommonstop. Han knackade på ett visst sätt på hatten och drog fingrarna på brättet. Då blev han osynlig.
Igår tog jag en promenad efter jobbet när det började skymma. Inser efter ett tag att jag glömt mina reflexer. Jackan, mössan, handskarna, skorna och byxorna var svarta. Ingen bra kombo när det började bli mörkt. Jag kände mig verkligen osynlig. Lite läskigt när jag skulle gå över vägen. Jag vet ju hur svårt det är att upptäcka någon så mörkklädd när man kör bil.
Men faktum är att ibland skulle jag vilja ha en sådan ring eller hatt. Tänk att få göra sig osynlig. Bara kunna gå från ett ställe till ett annat utan att någon märker det. Det skulle vara häftigt. Lite spännande också.
Men skulle tro att du upplevt, som jag, det omvända. Att du känt dig osynlig för någon du skulle vilja vara synlig för. Att du hade hoppats att någon såg dig men uppenbarligen inte gjorde det. Då är det inte lika roligt och spännande att vara ”osynlig”. Kanske den som du skulle önska skulle uppmärksamma dig inte såg dig. Du verkar vara osynlig för den.
Men det finns en som är synlig fast han är osynlig. Inför honom kan man inte heller vara osynlig. Man kan inte ens gömma sig för honom. Om det kan man läsa i samma psalm jag skrev om igår. Psalm 139:7-12
”Vart skulle jag kunna gå för din Ande? Vart skulle jag kunna fly för din närvaro? Om jag far upp till himlen är du där, och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där. Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar, eller gömma mig vid havets yttersta gräns, kommer din hand att leda mig, din starka hand att gripa mig. Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.”
Vi kan inte gömma oss för Gud. Och vi är inte osynliga för honom. Hans ögon söker av hela jorden för att kunna se dig och alla andra. Hans ögon vilar på dig. Ser dig. Ser inte förbi dig. I den Aronitiska välsignelsen man läser i kyrkan kommer det fram tydligt:
Herren välsigne oss och bevare oss.
Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.
Så hur osynlig du än kan känna dig så är du synlig för Gud.
Skulle tro också att vi behöver lägga handen på hjärtat och inse att vi kanske har gjort samma sak. Vi kanske också handlar som om vi inte såg någon. Gud hjälpe oss att se den som behöver bli sedd.
Pedher´s blogg 