Instinkt är en medfödd förmåga. En intuition. En inre drift. Något vi gör av en inre förmåga att tro att det är den bästa vägen, det bästa beslutet.
Ibland kallar vi det för att gå på magkänslan.
Jag tänker att det i grunden är av godo. Alltså att den första känslan oftast är rätt. Möjligt är att det ligger något i det
Fast jag tänker också att det skadar inte att tänka efter lite mer. Alltså att beräkna följderna. Försöka att förstå hur det kan gå i förlängningen.
Det är en svår avvägning att hantera det. Omgivningen vill gärna direkt. Speciellt när deras tanke ska gå före.
Men jag blev lite undrande om instinkt är bara gott när jag läste ett uttalande av Trump för någon dag sedan när han hade ändrat sig ang trupperna i Afghanistan. Han sa:
Min första instinkt när jag svors in som president var att dra oss tillbaka och jag brukar följa min instinkt, sa Trump
När han hade läst på lite mer, pratat med många folk så ändrade han sig. Löften som gavs som man rösta utifrån ändrar sig nu. Han verkar följa sin instinkt i mycket när han pratar. Och det oroar mig. Speciellt i retoriken med Nordkorea. I det ljuset blir jag tveksam när det gäller instinkt. Då behövs det mer av försiktig eftertänksamhet innan massa ord sägs.
Om våra beslut bara går på instinkt, alltså i stundens ögonblick rycker vi en hållning vi för stunden tycker verka bra, då är vi ute på svag is. För ledare som Trump kan det få ödesdigra följder för många människor.
När instinkt är att skjuta från höften utan större djupare förståelse är vägen framåt rätt farlig.
Men om instinkt bygger på djup förståelse med båda fötterna på jorden känns det mer tryggt.
Pedher´s blogg 