En utdragen väntan tär på hjärtat
Orden är hämtade ur en bok. Det skulle kunna vara ur en diktsamling. En novell. Ja, egentligen vilken bok som helst. Språkbruket är lite föråldrat men ändå så nymodigt.
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd. Ordsb 13:12
Jag la ut denna bild på instagram för någon dag. Till bilden skev jag ”I väntan på…”. Kanske inte så djupa tankar omkring det men ändå. Jag tror att vi är ganska många som väntar på något. En längtan som skall gå i uppfyllelse. Något vi gärna vill se ska hända.
När en sådan väntan blir väl lång så tär den på hjärtat. Kanske mest bokstavligt men jag tror atr det även kan tära på hjärtat rent fysiskt.
Jag tror ingen har några säkra och fasta svar på varför det dröjer det vi längtar efter. Det kan vara en bön till Gud som uppenbarligen dröjer med sitt svar. Ibland kommer svaren inte alls känns det som. Ibland kommer dom med vändande post.
Det finns många händelser i Bibeln som beskriver denna kamp. Den samlande texten om dessa trons folk har vi i Hebreerbrevet kapitel 11. Där beskrivs människor som ”trodde ändå”. Dom höll fast i tron fast dom ännu inte eller aldrig fick se uppfyllelsen. Kapitlet börjar med följande text: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Den versen är grunden till att vi skall vara uthålliga i vår längtan när uppfyllelsen verkar allt för långt borta.
När vi framlägger vår önskan inför Gud kan vi ibland ana svaret men ser det inte klart. Att uthålligt tro och vänta.
Såg denna nyckel-ring. Lite typiskt oss. Det sägs ju att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Skulle tro att i ljuset av att väntan kan tära på hjärtat är det inte lätt att påstå det. Då håller bättre devisen att ”jag älskar att inte vänta”.
Man vill va på direkt. Man vill ha svaret omgående. Väntan blir mer av tortyr än bara en tyst väntan. Man lider i väntanstiderna.
När väntan bli för lång behöver vi bestämma oss för att tro ändå. Fast inte Gud svarar så snabbt som jag vill och önskar väljer jag att tro på honom ändå. Jag släpper inte taget om honom. Jag väljer att tro att svaret kommer. Jag väljer att tro trots mina frågor. Genom historien har det visat sig att när man höll fast i tron på att svaret skulle komma så kom det till slut. Förr eller senare så kommer det.
Eller för att använda några andra ord från Habackuk 2:2-3 Herren svarade mig och sade: Skriv ner synen och gör den tydlig på tavlor så att den lätt kan läsas, 3 för synen väntar ännu på sin tid. Han skyndar mot slutet och sviker inte. Om han dröjer, så vänta på honom, för han kommer helt visst, han uteblir inte.
Denna dag vill jag skänka en bönens tanke till alla vars väntan tär på hjärtat. Att Gud skulle ge ett andrum och ge luft åt ett ångestfullt inre. Att Gud skulle få ge mod att lyfta blicken och påminna sig om att var uthållig och tro ”ändå”. När tid är så kommer svaret. Och dröjer det ber jag om kraft att ”tro ändå”.
…låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. …/… Tänk på honom …/… så att ni inte tröttnar och tappar modet. Hebr 12:2-3
Pedher´s blogg 