Jag såg ett citat på Facebook igår. Började söka lite omkring det. Visade sig att det var Rabidranath Tagore som sagt dom orden. En indisk författare och filosof. Han sa följande:
Tron är fågeln som känner ljuset när gryningen fortfarande är mörk.
Troligen har den några versioner för jag hittade även detta citat av honom:
Tron är den fågel som känner gryningen och sjunger medan det ännu är mörkt.
Gryningen är något speciellt. Dom gånger jag har inväntat gryningen har det varit så stilla lugnt. Så tyst. Så helt plötsligt börjar fåglarna sjunga. Jag har inte kunnat lokalisera dom i det mörka skumma. Men helt plötsligt inser jag att dom sitter där i buskar och träd. Så helt plötsligt, så bryter solen horisonten och börjar stiga upp. En fantastisk upplevelse.
Att använda den bilden på tron är vacker. Fåglarna uppfattar att snart är det dags. Snart bryter dagen fram. Det mörka måste ge vika. Dom blir hoppfulla. Kanske är mörkret deras tid då som känner sig mest utsatta. Men nu kommer snart befrielsen.
Tron bär oss genom det mörka när vi inte själva orkar bära. Tron vill ge oss uthållighet och mod. Att tro att det kommer lösa sig. Det kommer bli en god morgondag även om det just nu är mörkt.
Tänk att vår tro kan känna ljuset medan det ännu är mörkt. Tron förnimmer det ljus vår tror fäste, Gud, ger oss. Även om det är mörkt. Mitt i mörkret skönjer vi det ljus som redan finns. Men som just nu inte är synligt. Paradoxen, redan nu men ännu inte.
En bra beskrivning tänker jag på vilan i tron. Din och min tro ger en tillit och ett lugn. Även om det stormar så kan vi förnimma att vi kan sitta lugnt i båten. Stormen kommer att bedarra och vi kommer möta en ny strålande dag.
Låt trons vackra fågelsång få fylla ditt inre. Den sången ger frid och inre harmoni. Bli stilla och besinna att Gud är Gud. Låt din tros symfoni fylla varje del inom dig.
Följ gärna min sida ”Jesus genom 2022”
Pedher´s blogg 