Det blir mer än man tror…

Dom flesta dagarna i veckan cyklar jag till jobbet. Bara det är ju en stor skillnad eftersom förr hade jag 50-60 minuter i bil varje dag. Enkel resa. Cykelturen är inte särskild lång. ca 2,5 km. Blir alltså bara en halv mil varje gång jag cyklar till och från jobbet. Det blir ju även några fler turer under månaden.

När jag summerade oktober så här långt hade jag cyklat över tio mil. Inte så illa. Nu vet jag ju att det är ju för somliga en träningsdos vid ett tillfälle och mer därtill. Men det är ju dom det.

Svårigheten är väl att hinna få upp flåset innan vintern slår till med full kraft. Men det finns dubbdäck och varma kläder så det skall nog till mycket för att stoppa mitt cyklande nu.

Man kan lugnt säga att det kan bli mycket av lite. Bara man gör det många gånger. Jag läste något bra för oss som inte är några träningsnarkomaner. Det är en bra träning för hjärtat om man får upp pulsen om så bara under tio minuter. Det är det väl minsta vi kan åstadkomma under en dag. Nu tar cykelturen ca 8-9 minuter bara. Så jag får väl ta en liten omväg till jobbet. Men kan man få upp pulsen under minst 20 minuter varje dag gör vi nog vårt hjärta en god tjänst.

Så kan du inte av olika skäl röra på dig så mycket som många andra kan du nog få ihop 10 minuter x 2 varje dag. Och håll ut. Gör det ofta. För det blir mer än man tror…..
 

IMG_4757.JPG

Det går åt många sådana nu för tiden…

En vanlig procedur händer när jag kommer hem från jobbet. Dessa små saker byts ut och laddas med nya. Dom är inte speciellt stora. Typ 4-5 cm breda och ca 3 cm höga. Jag vet inte riktigt, det har liksom inte varit det viktigtigaste precis att veta det. Syftet har varit det som drivit på denna procedur. Det kan vara på typ 5-6 ställen som denna procedur blir nödvändig.

Till denna procedur tillhör även dom större storlekarna. Där finns det väl typ 5-6 stycken av dessa.

Så denna procedur tar en liten stund men det är värt det. Vad handlar det nu om då?

Att tända värmeljusen och dom större ljusen. Jag har nog blivit en ljusnisse vad nu det är. Jag har levande ljus i varje rum. Dom skänker något gott i lägenheten.

Det har nog alltid varit något speciellt med ljus. Tänk bara på ljuständningen i kyrkan. I sig är det inget magiskt med det. Men det gör något med oss. I livets frågor och livets mödor vi möter kan vi ha behov av att göra något. Men vi vet inte riktigt vad. I sorgen räcker inte orden till. I nöden där svaren känns lite för långt bort behöver vi göra något ändå. Då tänder vi ett ljus. V går fram till ljusbäraren. I tändningen av ljuset blir det en handling som gör något med oss. Många gånger vet vi nog inte riktigt vad som händer men det händer något. Det känns inom oss. Det lilla ljuset eller varför inte ett stort, skänker oss en inre frid på något sätt. Kanske är det ändå inte så konstigt……

Jesus säger: ”Jag är världens ljus!” I det säger han också att han är den gode herden. Han är den som låter sina ögon se över hela jorden för att låta sina ögon vila på oss. Med sin omsorg som värmer oss. Han säger också: ”Kom till mig alla som är tyngda av bördor så skall jag skänka er vila”

Kanske det då inte är så konstigt att vi får uppleva detta när vi tänder ljus. Vi liksom tänder det andliga, vilket jag tror är Jesus, inom oss. Vilan, friden, sänker sig inom oss. Vi blir harmoniska.

Att det då går många ljus hemma efter en dag med många olika möten av människor, med många saker man behövt ta tag i osv osv är nog inte så konstigt. Tro inte att jag vantrivs på jobbet. Inte alls. Tro inte att jag känner mig stressad på väg till utbrändhet. Inte alls. Det bara behövs varva ner och landa efter en dag fylld med olika göromål. Då är tända ljus så bra. Att få tända lite andlighet, Jesus, som ger mig frid.

”Jesus säger: ” Jag ger er min frid, en frid som ingen annan kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda.” Johannes 14:27

Tänd ett ljus och låt det brinna.

Ps. Undrar om man kan bli sponsrad med massa ljus. Det skulle vara bra. Dom är rätt dyra….. Ds

Beslut som ändrar riktningen

Våra beslut är viktiga

Att ta beslut för sin egen skull är inte alltid så lätt. Tänk bara på nyårslöften tex. Med den bästa viljan så tar vi ett beslut som ska påverka och förändra. Samtidigt är det ofta svårt att genomföra och fullfölja.

Samtidigt är det så viktigt med beslutet som sätter riktningen i livet. Att då ta beslut där handlingen runt beslutet skapar förutsättningen att lyckas blir så viktigt.

 

Att se inse förändra

Inför beslut så måste det finnas en grund för att lyckas. Man skulle kunna beskriva det med att se, inse och förändra. Att se – se ett behov som jag behöver fylla. Att inse – inse betydelsen av förändringen därför att nuläget kräver det. Liksom på väg mot fel håll. Att förändra – för att det ska kunna bli bättre. Att på något sätt göra beslutet vattentätt. Det är lätt att skapa en bakdörr för att slippa.

 

Svårighet att leva upp till sitt beslut

Hur bra intentionen än är kan det vara svårt att leva upp till sitt eget beslut. Ett nyårslöfte kan bli lätt att bryta. Löftet om ändrat livsmönster spricker. Uppfyllelsen av beslutet kan vi ”ta sen”. Ska ”bara först”.

När vi vill ändra vårt livsmönster med tex bättre vanor som att träna är det lätt att skjuta det framför sig. Sen när det väl är igång har vi svårt få det att fortsätta.

Kanske behöver vi någon morot för att lyckas. Å andra sidan får vi ju det när vi märker vilken betydelse det har att röra på oss. Men likaså i andra områden i livet kan det ge en förändring som ger positiva reaktioner hos oss och vår omgivning. Som exempel när vi bestämmer oss för att inte prata illa om någon i vår omgivning utan tvärt om  Det ger en så mycket bättre gemenskap.

 

Att hå målet som drivkraft

Därför behöver vi ha målet i sikte. Det hjälper oss att hålla ihop beslutet och lyckas. Det blir en påminnelse om förändringen i livet som beslutet innebär. När jag ser målet för min inre syn hjälper det mig att göra rätt.

 

Vilken riktning har våra liv?

Om vi drar ut vår livslinje vart hamnar vi då längre fram? Kanske kan det perspektivet hjälpa oss att fatta rätt beslut över våra liv. Vart är du på väg? Vad behöver du och jag ändra på för att det ska bli bättre? Bättre hemma, på jobbet eller vart det nu kan vara?

Det finns en oerhörd kraft i att fatta rätt beslut. Det kan förändra på djupet till något mycket bra.

Ska Mukweges arbete vara förgäves?

IMG_0989.JPG

Tittade på Skalvan. Hans gäst var Dr Mukwege från Kongo. Hans berättelse om kvinnor som våldtas är ingen nyhet för mig. Men ändå så tar det tag i mig. Tänk att använda våldtäkt som vapen. Det krossar inte bara kvinnan utan hennes man, familj och ett helt samhälle. ”Man förstör inte människan bara fysiskt utan också även mentalt” säger Mukwege.

Allt bottnar i tillgången på den mineral som vi alla, ja nästan alla i alla fall, gärna vi ha. Coltan man behöver för att tex göra mobiltelefoner. Man vill åt marken och driver bort folket på detta sätt. Valet att bli slav är väl inget alternativ.

Nu tror jag inte det går att få en värld som våran att bojkotta mobiltelefonen. Men det måste finnas en annan väg. Mukwede säger ”Jag är med här ikväll för att be er använda er röst”. Han ber ”var en röst för kvinnorna i Kongo, de behöver det.” Det borde vi alla kunna hjälpa till med. Det andra vi också kan höra att skänka pengar. Det kan man göra via Erikshjälpen och Pingstmissionen Märk inbetalningen tex Dr Mulwege eller Panzisjukhuset.

Mukwege har gjort massor. Men även han var på väg att ge upp. Han hade gjort så mycket men inte sett någon förändring. Han vill inte ta emot något pris och utnämning om det inte också gör någon skillnad för dom utsatta. Priset har annars inget värde då. Han blev övertalad av människornas reaktioner när han lämnade landet.

Om inte omvärlden backar upp honom och landet kommer hans arbete att vara förgäves. Visst har många fått hjälp. Men om inte våldet tar stopp blir det inte bättre. Lyssna till hans berättelse om två-åringen som våldtagits. Då vill du göra något. Dr Mukwege är Skalvans sista gäst i avsnitt 6 .

FN, EU och vi alla måste göra något.

Ska Mukweges arbete vara förgäves? Det får bara inte ske.

IMG_0990.JPG

Varit på fotboll -faktiskt

IMG_6284.JPG

I går var jag på fotboll. Det var min första gång jag såg allsvenskan live. Det var Norrköping mot Örebro. Det passade väl ganska bra att det blev just den matchen som blev min första. Men man kan ju undra varför man gör debut en oktoberdag med ca 13 grader i luften och molnen ligger tät över staden.

Det första problemet var att hitta dit. Cyklade genom gator som jag aldrig varit på med gps i örat (med viss fördröjning). Men det gick bra.

Nästa problem. Vem ska jag heja på? Jag har bott fler månader i Örebro (under mitten av 80-talet typ) än vad jag har hunnit med att bo i Norrköping.

Jag var där med mina kollegor Mats och Arne. Arne, en riktig supporter som står på ståplatsläktaren bland dom som hördes mest. Mats, mer van än mig, och jag vi intog sittplatsområdet. Över 7000 var där.

Kulturen är ju rätt intressant. Hur man responderade till likvärdig förseelse berodde ju på vilket lag man hejade på. En man några rader upp hade klara åsikter om vem som var sopa och totalt värdelös.

Hade nog tänkt mig det lite mer långtråkigt. Brukar ju inte bli så många mål. Men det var inte det. Det fanns ju många tillfällen det kunde ha blivit något bra . Men just i sista läget gick det fel. Suck och rop i hela publiken. Rätt underhållande faktiskt. Tänk att något som kunde ha blivit bra faktiskt var ganska bra gjort. Henrik predikade i kyrkan idag och sa typ samma sak ”gör om gör rätt”. Så gjorde man och det resulterade i två mål.

På tal om mål. Då brakade det loss. Överallt. Ja, inte hos Örebroklacken men annars. Man kan säga att det då var lite mer livat där än i kyrkan. Annars brukar ju kyrkans folk få höra ett och annat om våra höjda röster.

Mats hade varit med förr. Strax innan halvlek var det dags för varmkorv. Smart drag att gå lite tidigare, (hade troligen inte varit så smart om IFK hade gjort mål då men men) för det blev trångt när alla andra kom. Korven var nog den dyraste jag ätit på länge. Men, det var ju ändå fotbollspremiär.

IMG_6282.JPG

Nu var det väl en liten detalj som var lite suspekt. Vaktis måste ha missat något. Att det är konstgräs. Men sin vana trogen där hemma på gräsmattan så fick han för sig att vattna. Inte konstigt att det blev lite halt. Jo, nu påstår dom som vet att en konstgräsmatta ska vattnas den också. Så då är det så. Men i alla fall. 😉

IMG_0991.JPG

Supporter. Det är ett svårbestämt släkte. Somliga verkar mest vara ute efter varandra, ja motståndarlagets supporter alltså. Kvällen innan lär dom visst ha haft sin egen lilla tävling. ”Vem som är starkast och kan slå någon mest” handlar det visst om. Något som inte allas hör hemma med sporten. Tänk om detta bara kunde sluta så blev nog fotbollen än mer fest. Inne på arenan var det slagord mot varandra. Men vänta, ska inte supportrar heja på sitt lag? Jag kanska har fattat det fel.

Nu saknade jag ju alla min örebrovänner. Det hade varit trevligt att fått se dom på Nya Parken. Okej, matchen gällde väl inte så mycket för Örebro. Dom ligger där i ingenmanslandet där man varken kan komma ut i Europa eller riskera att åka ur. Liksom lite ”lagomläge”. IFK kunde säkra en plats inför nästa säsong. Dom hade mer att slåss för. Sådant syns. När man har ett mål blir man mer fokuserad. Så okej, ni är förlåtna.

Hemvägen hade lagts i ett visst dunkel. Batteriet i mobilen nästan slut. Det blev att köra på känn. Inte det lättaste när det är endast andra gången jag cyklar den vägen. Men det gick bra. Gick både fortare och kortare än dit. Känn på den du.

Min reflektion över denna dag….
Fotboll live var roligare än jag trodde. Planen var mindre än på TV. Man kan inte beskylla fotboll för att vara en snabb sport. Dock kunde man faktiskt ana viss kvickhet som var fascinerande. Fotbollen påminner om att ska man nå målet är det en laginsats som gäller. Motståndarna är för många. Det gäller att hålla ihop. Det är inte ofta en ensam spelare lyckas. Alla behövs. Blir någon utvisad blir det tungt för dom andra så det gäller att hålla sig till reglerna. Tillsammans kan man nå framgång. Om man misslyckas då så gör man det inte ensam. Det är rätt skönt att veta.

Det blir nog någon mer match skulle jag tro. När det är lite varmare dock.

PS Helt plötsligt såg jag en örebrospelare springa runt på planen med, som det såg ut, ett papper. Såg lite lustigt ut. Som om han kollade in vilken spelidé som nu skulle till. Han ropade och vevade med armarna. Man kanske gör så i ÖSK. Någon som vet??

Söndagstankar – funkar det att be?

IMG_5106.PNG

För någon dag sedan mötte jag en vän som skrev något uppmuntrande och uppfordrande. ”Viktigt att vi som ber ber”

Vi hade haft ett resonemang om olika saker och så var det dataproblem. En dator får inte krångla men speciellt inte ibland. Nu var det ert sådant tillfälle. Vi skildes åt. Det var bara att sucka till Jesus om hjälp. Senare på kvällen kom det ett litet pling i mobilen. ”Laddaren funkar!” Jag svarade med ett Halleluja. Bönesvar! Då kom orden som är så uppmuntrande: ”Japp! Det funkar!”

Det funkar att be!

Vill inte på något sätt förhäva mig över bönen och mängden av bön i mitt liv. Det har verkligen gått upp och ner med den saken. Men det står mig allt klarare att vi behöver be. Den dagliga sucken, böneorden på väg till jobbet, förbönen för det ena eller andra.

Det skulle behövas ställen där färska dagliga enkla bönesvar kunde kommuniceras. Bönesvar (ordet bönesvar finns visst inte i min ordlista i ipaden) som kan uppmuntra och ge oss större tilltro till bönen.

Tron på Jesus Kristus skulle inte ha överlevt utan att bönen fungerat genom alla tider. Alla förvandlade situationer skulle inte har blivit just förvandlade om inte bönen hade fungerat. Guds närhet hade inte varit ett faktum om inte bönen hade fungerat. Det är bönen som gör det gudomliga så nära. Det kan räcka med en bönesuck så sänker det andligt himmelska ner över den platsen. I ljuset av det kan man undra varför vi inte ber mer.

Funkar det att be? Jag visst gör det det!

Tillbaka eller fram – det är den stora frågan

IMG_5089.JPG

Nu är det dags!

Ja, alltså att ställa vår klockor till normaltid igen. För någon vintertid har vi inte.

Men hur är det nu då. Fram en timme eller tillbaka? I denna globala tid med stora världsproblem att lösa har vi nu ett ännu större problem att lösa.

En bra tanke man kan ha till hjälp är att på våren ställer man fram trädgårdsmöblerna ur förrådet. På hösten ställer man tillbaka dom i förrådet. Så nu drar vi tillbaka klockorna en timme och får en hel timme att sova längre på. Jo, och det gör vi ju, eller? Tycker det mest låter som att vi har en timme till att vara vaken på.

Måste ändå säga att jag tycker detta är helt onödigt. Jag tycker vi kan ha det vi kallar för sommartid året om. Bara dumt att ändra. Det är mörkt i alla fall när man går upp. Det är väl snarare behov av ljuset när man kommer hem från jobbet.

Men visst har det en liten strimma av roligt över sig. Det är ju lite spännande att se vilka som kommer för tidigt till olika samlingar under söndagen. Visst, det är ju lite mer roligt att se att man kommer försent på vårkanten.

Tillhör du dom som går upp på natten för att höra fröken ur ge den nya tiden? Har aldrig gjort det men det kanske skulle vara roligt höra det…..

Men jag lider med dom som jobbar natt. Det lär väl bli en timme extra tid. Dom som tex jobbar i vården får köra samma runda två ggr som dom gör den timme som ”går i repris”. Stackars patienter. 😉

Om hösten slog till i och med Höstdagjämningen så är detta liksom spiken i kistan. Då är det verkligen höst/vinter på något sätt.

Så, i natt, ställer vi tillbaka klockorna en timme. Allihop!