Sitter och funderar när jag åker i min bil till jobbet. En väg jag åkt på ett otal gånger. Om man betänker att jag pendlat samma väg under ca 7 år så har det blivit några vändor. Om tänker sig att man jobbar typ 45 veckor/år. Så blir det då 329 veckor. Alltså ca 1575 dagar. Så jag har passerat Hjälmarbaden över 3150 gånger dom sista 7 åren. Min resa har varit ca 13 mil om dagen. Det blir ca 20500 mil. Ett varv runt jorden är ca 4000 mil. Så det har alltså blivit lite drygt 5 varv runt jorden dom sista åren.
Somliga dagar har resan gått riktigt bra. Med solsken och en härlig sjö att titta på. Andra dagar har det varit snöstorm. Den resa som tagit längst tid att genomföra tog nästan två timmar. Då var det inget roligt väglag. Annars tar resan strax under timmen. Jag har alltså suttit i bilen mer än 3150 timmar när jag åkt till och från jobbet.
Nu är det snart slut med det. Att göra något för sista gången är något speciellt. Nu kommer jag inte att sluta köra bil. Men resvägen till mitt nya jobb är inte många kilometer. Cykel borde bli ett bra alternativ.
Det blir en del saker som jag den närmaste tiden kommer att göra för sista gången. Det kan vara en befrielse men samtidigt en sorg. Att inte få göra det något mer. När jag åker till jobbet på lördag är det den sista gången jag åker mellan Gustafsdal och jobbet i Örebro.(tiden i Örebro är inte slut i och med det men resan går från annan ort) Då är den sista jobbresan förbi läppe och Hjälmargården. Hjälmarbaden kommer jag att lägga bakom mig liksom resan genom Hampetorp med nya grillen. Bönerud och 52:ans loppis blir ett minne att komma ihåg. Likaså Odensbacken (men vem kan glömma det samhället? Inte jag i alla fall). Sköllersta med Nostalgifiket som det tog just 7 år för att stanna till och titta in hos. Så på lördag blir det en sista gång……
Nedräkning är inte alltid så roligt…..