”Jag kan bygga mig en tidsmaskin så jag kan träffa min pappa igen”

Dessa ord mötte jag i ett tv-program som snart skulle sändas.

Man kan väl lugnt säga att vi människor har alltid fascinerats av att om möjligt kunna styra tiden.

Om det var möjligt skulle vi ”stanna” tiden då vi uppnått den bästa åldern (som vi då uppfattar den i alla fall.

Kanske skulle vi viljan stanna åldrandets process.

Ibland tänker vi oss att tänk om vi kunde spola tillbaka tiden och uppleva något igen.

Ibland skulle vi vilja spola fram tiden till något vi gärna vill uppleva. Eller helt enkelt spola förbi något vi vill undvika.

Ibland är nuet så underbart fantastiskt att man gärna skulle bara vilja stanna i den känslan för lång tid. Bara sätta tiden på paus en stund.

Men det bästa är att vi låter tiden ha sin gång. Följa med dess vingslag. För varje tid har sin tjusning. Och varför uppleva något två gånger när det finns något nytt om hörnet. Visst finns det det jag var med om förr jag gärna minns och skulle vilja göra igen. Andra saker som jag borde ha ogjort får jag lämna. Det kan jag inte göra om och göra rätt. Snarare om jag fick en ny chans skulle jag göra det på ett bättre sätt.

Men framtiden har så mycket att erbjuda så det kan locka mig framåt. Så någon tidsmaskin för att uppleva ”förr” igen avstår jag ifrån.