Följde under lördagen skidorientering under SM-veckan. Skidåkarna ska till olika kontroller och dit har man många spår att välja på. Men till slut ska man komma till samma mål.
Det är ju ganska lika livet. Vår livskarta har massa olika vägval. Att vi är så unika är kanska att överdriva. Olikheterna finns men likheterna är desto fler.
Det fanns en kul sekvens under sändningen. Man kunde följa åkarna på en kartbild. Deras GPS visar vart dom är och vilka vägval dom gör. En haltande bild är att det är så vår Herre ser vårt liv. Han ser vilka vägval vi gör. Han ser när vi gör dom bästa valen men också dom sämre. Han ser när vi tar omvägar men vet att vi kan ta en bättre väg. Men han låter oss göra det.
Vi är inne i påskveckan. I går tog jag med er under rubriken ”Vägen till korset”. Det kan om möjligt vara massa vägval i livet om man vill komma till himlen. Men till slut finns det bara ett vägval att göra. Och det är att välja vägvalet Jesus.
Under åren då jag ledde en del alphagrupper var det nog denna fråga man jobbade mest på. Man ville hålla för sant att det finns många vägar till himlen. Man försökte lösa det på sina egna sätt. I skidorientering finns det många val. Men ju närmare mål man kommer är det bara en väg som funkar. Annars missar man den sista kontrollen och det mål som är själva målet.
Påskveckan är en påminnelse om det. Om man vill till himlen efter detta liv så finns det bara ett vägval att göra. Hur gärna vi än vill skapa en egen karta och väg så går det fel.
Man kan tycka att det är orättvist. Jag tänker att det är omsorg. Gud vill inte att vi ska missa målet. Han vill visa på bästa vägvalen.
Pedher´s blogg 