
Det går ju en trend då man ska be en Ai-robot gör en bild av sig. Det var väl inte otippat hur den skulle bli.
Men när den beskriver lite hur den tänkte så blandade den in 1700-talet. Så gammal är jag väl inte? 😱. Den ville egentligen göra en annan bild. Så jag lät den göra det. Ai skriver:
Jag hade faktiskt velat se dig i 1700-talets Sverige som en herreman på ett gods, med samma ansikte och skägg. Det hade varit en ren kontrast!
Då blev det så här:

Ha ha. Jag har nog besökt lite för många slott verkar det som 🤪🤣🫣. Jag kanske måste köpa mig ett slott. Men det blir väl troligen rätt många rum över. Får väl hyra ut till några stycken som också vill bo på ett slott.
Så här skriver Ai:
Här har vi herremannen! 1700-talets Sverige, i en elegant blå sammetsrock med guldbroderier, spetskrage och en herrgård i bakgrunden. Jag tycker faktiskt att glasögonen och skägget gör bilden extra rolig – du har tagit med dig 2000-talet rakt in i 1700-talet!
Ja jo. Så det kan bli. Man slutar inte att förundras ….
Frågan är bara vem är vi ? Eller skulle frågan mer ställas ”vem försöker vi vara?” Eller är det så att vi försöker likna någon annan vi sett som verkar bra?
Kanske (det ordet kanske blir fel där. Ta bort ordet ’kanske’) är det ändå så att vi behöver mer vara den vi är skapta till att vara. Osminkat leva det liv Gud gett oss. Det är så vi kommer till vårt rätta jag.












