Tänk att ett ljus kan få betyda så mycket. Det förändrar inte i sak men så mycket i känslan.
Jag skulle tro att du har någon som idag inte finns längre. Någon som fått sluta sina dagar. Detta år har jag fått följa en god vän och kollega till gravens vila. Att förrätta den begravningen var inte enkelt men så viktigt. Både för nära anhöriga men också för den vänskap vi hade. Så jag tänder ett ljus för Pija denna dag.
Men jag tänder också ett ljus för saknad vänskap där livet förändrats. Kanske vill du också tända ett ljus för saknad vänskap som tidigare var så stark.
Alla helgons tid är för mig inte bara saknad för människor som fått flytta hem till en bättre evighet. Det är saknad också av annat slag.
Tänk att ett ljus kan förändra sådant mörker i känslan men det kanske inte ändrar i sak? Eller?
Jag noterar att alla helgonahelgen har blivit djupare och starkare de senaste åren. Det är som att vi behöver den stunden av reflektion och eftertanke mer i denna tid. Kanske är det för en osäker och orolig tid. Då blir det viktigare men djupare värden.
Låt oss tända ett ljus för någon vi saknar. Låt en stund av eftertänksamhet beröra. Inget farligt men det kan kännas. Och kanske är det bra. Det gör att vi kanske lär oss att vårda de relationer vi nu har så att inte dom också i framtiden blir ett ämne för ett ljus vi tänder av saknad.
”Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”” — Första Moseboken 11:4 —
Människans fåfänga blir ibland oerhört tydlig. Då en människa vill bygga ett monument till sin egen ära visar det sig från sin sämsta sida. Genom historien har vi människor som vill göra sig själv stor inför andra. Men det hände också tidigt i människans historia.
Att göra sig ett namn bland alla andra namn visa på sin egoistiska hållning på gränsen till att vara narcissistisk. Alla hedersbetygelser sker genom att någon annan uppmuntrar och utser någon till att bli hedrad. Och ett sant monument får man aldrig uppleva själv. Det sker efter sin död. Men somliga människor har svårt att inse det.
Det handlar om motivet vi gör saker och ting. Är det för vår nästas skull eller är det bara för att själv bli synlig och hedrad? Jesus visar på detta när Han berättar liknelsen om festen. Han beskriver att man skall ta den nederst platsen för att möjligen bli hedrad att få den främste. Så säger han ”Var och en som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.” (Luk 14:7-11)
Tornet var ett ziggurat som är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – ”Porten till Gud”. Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud. (Källa Kärnbibeln.) En bra förklaring ang att bygga sig ett eget namn eller monument över sitt liv. Motivet blir så fel.
Så en reflektion över sina motiv kan vara bra att göra då och då. För vem gör du det? Varför gör du det? Vad är det tänkta målet? Är vi ärliga här kan det bli så mycket bättre med den insats vi gör.
🙏
Herre, hjälp mig att göra det du vil att jag skall göra med sunda motiv. Vill jag bygga ett eget monument över mitt liv så varna mig.
”Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.” — Första Moseboken 6:22 —
Noa är en intressant man. Han levde tidigt i människans historia. Han blev mycket gammal – 950 år säger bibeln. Märkligt i vårt sätt att tänka. Han levde under en tid där det inte var speciellt enkelt att vara troende på Gud. Rätt likt delar av vår jord idag med.
Gud talar till Noa att bygga sig en Ark. På land. Långt från vattnet. Detta vansinniga projekt kunde inte bli av om man inte var trygg i sin tro. Vi läser att Noa vandra nära Gud. Det var som att de var nära vänner som träffades ofta. Så när Gud säger detta till Noa hade han inte vårt att påbörja arbetet direkt. Han visste att det var avgörande för den flod som skulle komma. Och hur han än blev hånad visste han bättre. Hade Gud sagt det var det så. Han litade helt och fullt på Guds samtal.
Den tilliten skulle vi behöva få del av. Dels att ha denna nära relation med Gud så att det var ett enkelt tillgivet samtal dagligen med Honom. Men också den tilltron att vi hör rätt när Han talar med oss.
Noa gjorde i allt som Gud hade befallt honom”. Kärnbibeln betonar att den upprepning som sker i versens utformning betonar Noas lydnad. För ser man tillbaka på byggandet ger Gud Noa tydliga instruktioner. Det är som en muntlig tydlig ritning. När man i vår tid bearbetat datan Gud ger är detta en mycken sjöduglig farkost. Gud visste vad Han gjorde. Noa blev redskapet. Han började inte hitta på andra teorier. Han litade på Gud.
Tänk vad lätt det är att lägga till sitt eget. Det är som att vi känner behov av att rätt till det Gud säger. Försöker ”snygga” till det liksom. Sant mänskligt men så fel det kan bli. Det gäller då att nye skylla på Gud om det går snett.
Hade detta lyckats om Noa började lösa det på eget vis? Men största sannolikhet var det helt omöjligt. Hur skulle ha kunna tex få till att alla djuren skulle komma? Noa visste att han var helt beroende av Gud att detta projekt skulle lyckas. Det hade ju en avgörande betydelse för alla framtid. Noa visste om digniteten i uppdraget.
Låt oss ha samma förhållning idag till Guds uppdrag vi får. Ta det på fulaste allvar. Det har med evigheten att göra.
🙏
Herre, hjälp oss att lyssna in dig och göra i allt som du sker åt oss att göra.
Somliga tycker nog att det är väl tidigt att sätta på vinterdäck nu. Det ser ju ut att dröja något med frysgrader. Jag har dock fått lära mig att vinterhjulen behöver några mil att rugga bort ytan som blivit lite hård i förvaringen.
Det gäller att ha bra fäste när vintern kommer. Svåra förhållanden kan vi nog inte säkra. Då gäller bara lägre fart. Men vi kan förbereda oss på att ha bra fäste.
Så är det i livet för övrigt. Att ha bra fäste. Få en trygg framfart i livets svängiga situationer vi kan möta.
För mig har tron på Gud varit detta fäste. Att tryggt kunna leva livet. Inte så att det kan vara svårt vissa passager. Då får jag lugna mig lite. Kanske ”dra ner” på farten. Söka mig närmare Gud.
Men det fina med livet med Gud är att han kan ge oss bra fäste även när ”underlaget” sviktar. Då livet inte riktigt blir som vi tänkt oss.
Så vi får göra det vi kan för att skapa trygghet och fäste i livet så lägger Gud sitt till. Det brukar bli rätt bra då.
”Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?”” — Första Moseboken 3:1 —
I lustgården utspelar sig den kamp vi delade med varandra igår. Att vi har en förmåga att välja det förbjudna. Vad vi behöver ha med i bilden är att vi kan bli lurade till det. I lustgården får Eva verkligen känna på det. För Ormen är listig. Det var inte så att han serverade frukten. Han ville att Eva själv skulle ta den. Därför försöker han att vilseleda genom att ta till en lögn.
”Skulle då Gud ha sagt…?” Han ville så in osäkerhet. Misstro är en svår sak när den slår sitt fäste i oss. Så blir vi osäkra och vi trillar lite för lätt dit.
När Jesus drabbas av samma sak i öknen har Han en strategi som vi kan lära oss av. När Den Onde vill slå in osäkerhet hos Jesus svarar Han med ”Det står skrivet!” Både Eva och Adam missar det försvaret. Men Jesus möter slugheten med visdom. Det är som att Den Onde ville säga det som ormen sa ”skulle då Gud ha sagt, eller Gud ha menat…?” Men Jesus tar till det bästa försvar man kan ha. Som svärdet i vapenrustningen ”Det står skrivet!”
Så ett bra försvar när vi frestas, eller då den Onde vill förleda oss med sina lögner, är att kunna vår bibel. Där finns ett bra försvar. En bra förståelse. Att då ge tid till att ge bibeln en framskjuten plats i livet är en god investering och en bra förberedelse. Annars kan vi bli ”tagna på sängen” och det blir svårt att manövrera sig fram i livet.
Eva hade en förståelse för det som hände. Hon försökte förklara för sig själv och ormen. Men något går fel. Hon blir övertalad. Det kan vara svårt att stå emot. Det kan låta så bra men ändå vara så fel. Det är som bedragarna vi hör om. De som försöker lura sig till vårt BankId och värde saker, kontonummer och koder. Polisen brukar säga att vi skall möta dessa bedragare genom att vara otrevliga och lägga på luren. Det låter för mig som att vi behöver möta den Ondes försök att bedra oss med samma mynt. Alltså att vara otrevlig och lägga på ”luren”. Alltså avsluta den uppmärksamhet han lyckats få från oss.
🙏
Herre, hjälp mig att stå emot den ondes slughet att lura mig. Hjälp mig att genomskåda hans försök. Ge mig kraft att avsluta samtalet med honom så att jag inte trillar dit.
Jag tycker det inte är länge sedan jag la ut flera bilder från olika dagar på vår hamn. Då hade det lagts i fler båtar vid varje tillfälle jag kom till hamnen.
Nu är det tvärtom. Varje gång som jag kommer ner till hamnen ligger det färre båtar där.
Ett av många tecken på att hösten är nu här. Båtarna har tagits upp på land. Vintern är på gång. Då är man sällan ute med sina båtar.
Det känns lite tungt. Men jag får trösta mig med att snart så är det vår igen. Då läggs dom i igen. En efter en. Så nu får vi vila på minnet från varmare dagar.
Äntligen är den här. Nya bibeln NT2026. Nog för att jag har ett antal biblar. Så är det ändå extra spänning när en ny översättning kommer. Minns när jag fick en ny översättning 1981. Sen 2000. Sen 1998. Sen en förnyad version 2015. Där emellan The Messages. Så har jag upptäckt den nya reformationsbibeln 2026 och svensk standardbibeln. Så nog finns det nya översättning då och då. Ändå blinkar lite lyrisk när jag får hålla i en ny version. Samma grundtext men i en något annorlunda skepnad. Några nya uttryck.
Det bästa med en ny översättning är egentligen inte själva texten även om den har en stor betydelse. Det viktigaste ärbart det väcker bibelläsandet igen.
Äntligen får jag läsa den nya i en egen bok. Inte bara på en skärm. Det ska verkligen bli intressant.
Varför inte skaffa dig en du med. Så kan vi läsa ihop och reflektera det nya sätt att skriva Ordet.
”Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” — Första Moseboken 2:16-17 —
Redan i lustgården så kämpade människan med denna kamp. Att välja rätt. Att göra det som är rätt eller falla i det förbjudna. Gud ger Adam en tydlig hälsning och en förklaring. Det fanns så mycket att äta i lustgården men ett träd fick han inte äta från. Det var trädet med kunskap om gott och ont. Gjorde han det skulle det bli konsekvenser som inte var bra för honom.
Ändå äter han av den frukt, den enda frukt, han inte får äta av. Visst är det märkligt. Men kanske ligger det i det mänskliga. Det förbjudna verkar vara lite mer spännande än det som inte är förbjudet. För dig som aldrig fallit i det förbjudna någon gång låter detta resonemang lite märkligt.
Det förbjudna har i sin karaktär att just luras och leda in någon på just det man inte ska eller får göra. Paulus skriver: ”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ” (Rom 7:15,19) Det finns en kamp mellan köttet och anden inom oss. Det kan vara bra att vet och få förståelse för.
Paulus skriver i Galaterbrevet 5 följande: ”Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.” Det finns alltså en väg att gå i denna kamp. I denna strid kan vi låta Anden påverka oss. Som Paulus beskriver det ”Vandra i Anden”.
Gud är verkligen fenomenal. Han vet så väl om denna kamp. Han skapar då en väg för att klara det. Att gå i takt med Anden leder oss så att vi kan göra de goda valen istället.
Så kämpar du med detta finns det en hjälp att få. Vandra i Anden. Det leder oss och ger oss stöd för att just avstå det som är det förbjudna. Så god är Gud emot oss. Visst är det bra.
🙏
Herre, hjälp mig att fatta de bästa besluten i mitt liv. Hjälp mig att stå emot det förbjudna. Led mig på rätt väg. Faller jag, Herre, hjälp mig att resa mig direkt. Tack för din barmhärtighet.
Tror du sagt det uttrycket många gånger. När du ätit något som var gott och vill uttrycka det. Är det sen extra gott, kanske till och med överraskande gott säger vi det med stort eftertryck och stor betoning.
Kanske för att visa uppskattning. Kanske för att stanna upp och njuta lite extra.
När Gud skapar allt återkommer han efter varje skapardag med ett ’det var gott’. Det är som att han tar ett steg bakåt. Ser på det Han skapat. Blir tacksam. Njuter av det vackra. Han behöver på något sätt säga det, uttrycka det Han just där och då ser. ”Det var gott”. Han var nöjd.
När Han sen skapar människan bryter mönstret lite. Han inte bara använder sitt skapande ord. Han formar människan. Tar sig själv som förebild. Han är om möjligt ännu mer noggrann. Han bjuder in hela treenigheten och säger ”låt Oss skapa”. Det var kronan på verket som skulle till.
När han kommit så långt är det som att Gud tar 2 steg bakåt och ser på människan och brister ut ”det var mycket gott”. Som att den förra glädjens uttryck inte räcker till. För när Han såg på sitt sista skapande blir det så mycket bättre.
Du är en del i den skapelsen. När Han skapade dig utbrister Han i samma tacksamhet. I samma behov av att bara måste säga det med eftertryck ”det var mycket gott”. Du är Hans mästerverk.
Du är Hans mästerverk
Han har format dig efter sin egen förebild. Du är till och med formad till att bli lik Honom. Det är stort. Sträck på dig. Njut av det du ser. Var rädd om Guds skapelse. Du är Hans gåva till dig.
”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.” — Filipperbrevet 3:20-21 —
Himlen – för många är det det blåa över oss. Som ett tak liksom. För andra är det det lilla vi ser av universum som vår himlakropp jorden – Tellus – snurrar runt i. För andra är himlen något helt annat. En plats där vi tror att vi kommer att komma till en dag. Så himlen kan var olika beroende på vem du frågar.
När man läser om himlen beskrivs det som ett land där man kan ha sitt medborgarskap. När vi föddes här i Sverige fick vårt medborgarskap. När vi ’föds på nytt’ – alltså blir frälsta – får vi ett annat medborgarskap. Vi får en tillhörighet i himlens värld.
Kärnbibel skriver om detta:”Men vårt medborgarskap är (har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen. [Ordet för medborgarskap, gr. politeuma, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett ”litet Rom”, här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en ”himmelsk koloni”, se Heb 11:16; 13:14.] Därifrån [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot (fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Frälsaren (den som befriar, bevarar, upprättar och helar), som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom”.
Det finns alltså ett ”redan nu men ännu inte” över detta med himlen. Det är som att vi bor just nu i en ’kolloni’ innan vi får komma den verkliga himlen. Här får vi en försmak på olik sätt. Då Gud kommer oss nära. Då skall vi få bo tillsammans med Honom i evighet. En dag kommer Jesus tillbaka till jorden och hämtar oss hem. För många låter det mer rimligt som berättelsen om den blå himlen eller början av universum. Bortom det kan det inte finnas mer. För oss som tror är det en verklighet. Jesus säger i Johannes 14: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Det är denna plats vi ser fram emot. I AllaHelgonaHelgen tänker vi extra på allt dom som gått före dit. En dag möts vi där igen.
🙏
Herre, tack för att du bereder en plats i himlen för alla som vill tro på dig. Där vill jag möta dig en dag.
