Trovärdig – existerar det ordet i en valrörelse?

Trovärdig – tillförlitlig, pålitlig, sann, ärlig.

Det är några av dom ord som vill förklara trovärdig.

SAOL säger så här om ordet trovärdig: som förtjänar till­tro.

När man hör denna debatt i EU-valet som mer handlar om vad man anser sig veta om alla andras politik än sin egen så blir det inte trovärdigt. Ett misslyckande av politiken och dess politiker.

Tror säkert ingen politiker håller med mig om det.

Att vara trovärdig borde vara det mest naturliga. Men det blir bara så fel.

Hur ska det kunna locka till valurnorna?

Att förtjäna tilltro.

Det borde väcka till större eftertänksamhet och drivkraft till att träda upp med mer respekt. Att bli trodd är inte en enkel sätt att bara höja rösten. Inte heller att förgöra en meningsmotståndare med dräpande ord. Det handlar mer om att lyssna mer och tala mindre. Att vara saklig och inte gräva upp snaskiga saker för att förnedra med.

Nej tilltro och bli efterföljd kräver mer än gapig retorik. Den förtjänar man genom respekt.

Så vill man ha min röst får det bli en annan ton i samtalet.

Power pose – lyfta händer som gör dig gott

För några år sedan lyssnade jag till Kim Karhu. Han talade om kraften i att lyfta sina händer. Det stressade av och gjorde något gott med oss.

Power pose – lyfta händer som gör dig gott

Jag sökte upp Kim efter föreläsningen och bad honom om att förklara det lite mer. Han skriver:

”Efter ca 3 minuters power posing hade adrenalin nivåerna gått upp och cortisolnivåer (stresshormoner) gått ner

Personer som mättes upplevdes även mer närvarande, autentiska,trygga, övertygande osv. och det bara efter en 3 minuters ”power pose”

Onekligen lite spännande. Värt att låta sjunka in lite.

Jag tänker mig att detta borde vi nog testa lite mer.

När jag ber lyfter jag gärna mina händer mot himlen. Sker mest naturligt. Känns så gott på något sätt. Kanske har det med denna tanke att göra. Eller snarare en kombination av det.

Kanske är det nedlagt i skapelsen. Att när vi lyfter våra armar upp mot himmelens Gud sker det goda ting inom oss.

Kanske tycker du det låter lie generande att stå där med upplyfta händer. Men om det gör oss gott kanske det ändå värt att testa.

Kraft är något som vi ofta är i behov av. Här har vi vägen. Att under tillbedjan till Gud försvinner vår stress. Vi får kraft. Vi blir mer närvarande och trygga. Vi verkar också blir mer oss själva. Så vi verkar ha fått redskapet vi så väl behöver.

Livet är inte rättvist

Livet är inte rättvis…….

………. men vi kan försöka göra det så rättvist som möjligt.

Möttes av dessa tankar för en tid sedan. Kanske håller du inte med men låt oss fundera lite på det.

Tittar man globalt är det väl uppenbarligen så. Fattig – Rik. U-land – I-land. Välfärd – fattigdom. Livet är verkligen orättvist här. Vi behöver verkligen göra allt vi kan för att det ska bli så nära rättvist det bara går.

Livet, vi möter här och nu, är även det inte alltid rättvist. Vi möter så, allt för ofta, att vi känner oss orättvist behandlade. Inget jag tror att någon vill att det så ska vara. Ändå händer det då och då.

….. men vi kan göra det så rättvist det går.

Funkar det så? Är det möjligt? Ja jag vill tro det. Att vi vänder orättvisan ryggen och försöker skapa något själv. Att vi tar makten liksom. Och inte bara förs fram av orättvisan på något sätt.

Livets orättvisa möter vi nog alla. Men vi möter också rättvisa. Det bästa vi kan göra är att fokusera på det som är rättvist för oss.

Kollegor – vår tids tillgång

Kollegor – vår tids tillgång.

Ändå verkar det som att vi ska vara färre kollegor som ska göra det som fler gjorde förr.

Under ett par dagar har jag fått möta butikschefskollegor. Så berikande. Inte alls på bekostnad av andra kollegor jag alltid har omkring mig. Men det är gott att dela erfarenheter.

Som alltid är kollegor en tillgång. Det är där man kan bolla tankar. Där kan man få stöd. Där kan man utveckla.

Om vi är en kollega såsom vi vill att andra kollegor ska vara mot sig själv är vi troligen en bra kollega.

Det har smugit sig in en konstig konkurrens mellan kollegor sen jag började mitt arbetsliv. Man ska lyfta fram sin förträfflighet i jämförelse med sin kollega för att få egna fördelar. Förr var det inte så. Tänk om vi mer kunde jobba för att lyfta varandra än att lyfta fram ditt ego.

Kollegor är vår tids tillgång. Det är i den gemenskapen vi kan göra stordåd. Det är tillsammans vi kan göra större underverk än om vi är själva.

Tacksam för mina kollegor på jobbet. Likaså mina kollegor i andra butiker. Den vänskapen behöver jag

Jag tror vi alla behöver vänskap. Både att få vänskap men också att ge. Om du inte känner dig behövd någonstans så behövs du som en vän någonstans. För det finns så många ensamma människor idag.

Du är i goda händer

Under några dagar har jag återigen haft några återkommande tankar.

Du är i goda händer när du vilar i Guds händer. Du är i goda händer när du litar på Gud.

Tankarna kommer ur en gammal sång som Dan-Jakob Pethrus har skrivit. Har citerat den förr men gör det igen.

DU ÄR I GODA HÄNDER

Du är i goda händer när du vilar i Gud. Oavsett vad som händer kan du lita på Gud.

När du ser utöver världen hur allting rullar runt behöver du inte gripas av panik. Gud har makten att dig leda genom denna mörka tid. Då får du ständigt leva i hans frid.

Vi kan ha så mycket att kämpa med. Verkligen mycket att grubbla över. Vi kan möta så mycket motstånd. Bekymmer kan växa upp tistlar. Även små bekymmer kan upplevas som berg ibland. Framtiden kan kännas som en ogenomtränglig dimma. Det blåser kanske snålt.

Då är det bra att, kanske med sitt förstånd, se att vi är i goda händer när vi vilar i Gud. För oavsett vad som händer kan vi lita på Gud.

Hans perspektiv är långt mycket längre än vårt. Hans kraft är större än vår. Han är långt mycket visare än vårt förstånd är.

Du är i goda händer när du vilar i Gud.

Att vila i Gud är att sätta sin tillit till honom. Där hör du hemma. Där är det bästa utgångsläge vi kan ha som människa.

Återvunnen

Igår fick ordet ‘återvunnen’ en lite djupare betydelse för mig. Jag tänker mest på saker folk ratat som andra vill ha. Dom sakerna blir återvunna. För mig alltså mest att en sak kommer i bruk ien för att någon har hittat den, tex i en second hand.

Men igår fick det ordet en djupare betydelse för mig

Du och jag kan bli återvunna. Att vinna åter det man en gång varit. Att återta/återfå den kraft men en gång hade. Att det man en gång hade av kraft och gåva vinns tillbaka.

Det som var förlorat är nu återvunnet. Man har fått det tillbaka. Man blir åter hel på något sätt. Som att komma hem.

Man skulle kunna beskriva som att komma tillbaka till sitt rätta jag igen.

Det är att bli verkligen återvunnen. På riktigt.

Söndagstankar – Att angöra vid en brygga

Kanske du hört den gamla klassikern ”Att angöra en brygga”. Tage Danielssons och Hasse Alfredsons låt.

Den avslutas med texten:

”…. finns någon skönare konst
här i livet än den
att angöra rätt en brygga?”
Det finns bryggor som inte är värda sitt namn. Det finns bryggor som man bör undvika. Det finns bryggor som är förbjudna. Det finns bryggor som inte håller måttet. Det finns bryggor som lockar. Det finns bryggor som saknar vatten under sig. Vi behöver vara omtänksamma om oss själva så att vi inte angöra fel brygga.
Men det finns bryggor som är öppna för att angöra. Det finns bryggor som håller. Det finns bryggor med vackra utsikter. Det finns bryggor som är som att komma hem.
Det finns en annan sångstrof:
”En gång jag seglar i hamn….”
Kanske sången har ett annat syfte än det jag tänker. För livets seglats har också en hamn. En gång kommer vi alla att segla in i den hamnen och angöra dess brygga.gäller det att man valt rätt hamn och rätt brygga.
Trons hamn – himmelns hamn – beskrivs ofta som att komma i hamn.
Lika sant som att man tar ut sin sjöresa på sjökortet, tar ut rutten för att inte köra på grynnor och skär, så får vi ta ut vår livsrutt. Så att vi når hamnen vi tänker oss.
Guds brygga är inte ur spel. Den håller inte på att förstöras. Den är vid god vigör.
Himlen är ett medvetet val vi gör här i livet. Lotsen dit är Guds ande. Vid rodret vill Jesus stå.
Som avslutning måste jag väl också citera den lilla sången ”Min båt är så liten…”

Min båt är så liten och havet så stort, men Jesus har gripit (fattat) min hand.

//: När Jesus (Han) styr(er) båten, då går det så bra på vägen till himmelens land ://

2. Nog möter mig motvind och dimma och storm, men Jesus har gripit min hand.

//: När Jesus styr båten, då går det så bra på vägen till himmelens land ://

3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort, men Jesus har gripit min hand.

//: När Jesus styr båten, då går det så bra på vägen till himmelens land ://

Det är då jag tror vi kommer säkra i hamn. Att vara på stormigt hav vet vi nog hur det kan upplevas. Att försöka angöra en brygga i sjögång likaså.

När lärjungarna var ute på stormig sjö sa Jesus åt vinden att lägga sig. Och den löd honom.

Det är min bön denna dag att den storm du upplever ska få lägga sig. Att Jesus ska få möjligheten att styra din livsbåt. Att Guds ande ska få vara din lots i livet och föra dig fram på säkra vatten.

Det finns en brygga som inte rasat samman och som väntar på dig.