– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Att vara journalist i ett krig är verkligen att arbeta med livet som insats
Denna journalist hinner inte fly
Men gör ett försök. Strax efter denna bild ….
Smäller det rejält. En bomb kommer strax intill. Dom , även kameramannen, blev skadade enligt Expressen men dom är vid liv.
Detta gör dom för att du och jag ska få veta vad som verkligen händer.
Men det måste bli ett slut på alla krig just nu ….
23 mars 2026
”Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.”
— Lukasevangeliet 15:20 —
Liknelsen om den förlorade (återvändande, återvunne) sonen är en berättelse om att man kan vara förlorad men att det inte är kört. Att man kan vända om – vörda hem till Gud igen. Att det finns en väg hem igen.
Vi hade en speciell samling i kyrkan får några veckor sedan. Vi samtalade runt borden om denna liknelse. Den är ju en rätt knä sådan i bibelns blad. Vi såg på denna text utifrån några frågor vi hade. När vi återknöt samtalet och lyssnade in vad vi samtalat om vad det en kommentar som återkom bland många i samlingen…
”Vad snabbt pappan förlät sin son”
Och tänker vi efter så var det verkligen så. Pappan hade kunnat ta mycket tid till att bemöta sonen med många frågan om vad han hade gjort. Tvekat med att verkligen ta emot honom. Men pappan springer honom till mötes. Skyndar fram. Kramar om honom. Kysser honom. Och …. Just det …. Precis ….. Förlåter honom. Och han gör det direkt.
Det är något i denna berättelse som verkligen visar oss en väg. Jag vill påstå att vi människor verkar ha svårare att förlåta än både denna pappa och Gud själv. För det är ju ingen hemlighet att pappan är förebilden på Jesus , på Gud. Varför skulle den annars berättas.
Läs hela berättelsen igen. Sätt i Gud istället för pappan. Vad ger dig denna berättelse då? Den som är hemma i kyrkan, hur möter vi sonen, den som kommer hem? Så trots att denna berättelse tillhör de mest lästa och mest återgivna så har den uppenbarligen något att både påminna oss om och framförallt lära oss. Fundera på hur snabb du är att förlåta.
🙏
Herre, hjälp mig att kunna förlåta. Även när det ser att bli svårt att göra det. Hjälp mig att vara välkomnande när någon vänder hem igen.
Amen
22 mars 2026
””Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon.”
— Lukasevangeliet 19:42 —
Jesus ser på den vackra staden Jerusalem. Han sörjer över att den inte förstår vad det är som verkligen ger den Frid. Han profeterar över den att den ska jämnas med marken.
Frid är något som vi människor verkligen behöver. Ett inre som har lugn och harmoni. Jag tror att vi söker efter det mer eller mindre hela tiden. För det är då vi har jämnvikt i livet.
När vi lever i otrygghet och oro tär det på oss inifrån och ut. Och det påverkar oss i allt det vi gör.
Frid har en annan påverkan på oss. Den stillar stressen och den oror vi kan ha känt. Den hjälper oss att hantera känslosam ilska, sorg och oro. Jag tänker att friden inom oss gör det möjligt att vara mer tålmodig, mer förlåtande. När det snurrar omkring oss gör friden inom oss mot-stånd mot det och beskyddar oss. Man menar att friden också sänker blodtrycket och vår puls och vi får lättare att vila och återhämta oss.
Har vi frid mellan varandra så gör det relationen så mycket bättre. Friden snarare bygger upp våra relationer. Kanske inte så konstigt när tex oro och oförenlighet skadar relationen och skapar ovisshet och otrygghet.
Jesus säger: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.” Johannesevangeliet 14:27. Jesus skapar något inom oss som kommer påverka oss på djupet. Vår tro blir tryggare. Livets väg blir tryggare för vi har ett mål med vår vandring. Vi är inte ensamma.
Sök friden på rätt ställa. Du behöver inte landa i Jerusalems vånda som uppenbarligen inte visste vart den skulle finna den frid den sökte och behövde. Sök på rätt ställe. Vägen är öppen. Ingen hemlighet. Jesus säger: ”Min frid ger jag dig”. Sök där.
🙏
Herre, fyll mig med din frid som jag så väl behöver.
Amen
Min sin Andreas har lärt sig mycket om att ympa träd. Igår hade han kurs om det. Efter den kursen fick jag prova att göra det.
Tänk att kunna sätta ihop två stammar och det växer ihop. Sångligast det ett nytt träd. Ett spännande sätt.
Man kan på så vis få nya träd i sin trädgård på ett mycket billigare sätt än att köpa ”färdiga”.
I bibeln talas det om att vara inympad. Inympning = att hedningar får del i Guds löften genom tro. Hedningarna är vi som inte är av Israels folk. Paulus säger att hedningar har blivit “inympade” i det äkta olivträdet och får del av dess “rot och sav” – alltså Guds välsignelser. Vi blir en del av Guds folk genom tron. Det är tron – inte ursprung – som avgör tillhörighet med Gud. Se Romarbrevet 11:17-24
Ska man ympa tråd behövs det en kniv, en tejp som håller ihop trädämnena. Special vax som förnyat änden inte torkar ut. En påse med jord för gärdet sätts i.
Att bli en delbar tron och Guds folk korva inte massa olika saker och teknik. Hör gällare andra inslag. Faktiskt bara tro och överlåtelse.
I den relationen får vi växa upp. Bli bildligt talat ett träd som bär frukt.
Vi får se till att vi blir inympade i rätt stam. Stanna där och låta oss växa samman med Gud.
Finns en sång som lyder så här:
Låt mig växa stilla
Låt mig växa stilla
som ett träd i skogen.
Gör mig i det lilla
för det stora mogen.
Låt en strimma skina
från en evig vår
stilla över mina
dunkla levnadsår.
Led mig in i friden
vid din starka hand,
när likt böljan tiden
lagts till ro vid strand
Det är en bra livsfilosofi – att växa stilla. Då växer vi till i andlig mognad och tro.
Igår var det SÄND-konferens i Linköping. Kanske en av dom viktigaste vi har i Pingst. Den handlar om mission. Ett av kyrkans viktigaste uppdrag.
I en av samlingarna säger Ruth orden som blir en påminnelse om en bra förhållning i livet.
Ser – Ber – Ger
Tre viktiga ingredienser i livet. Att bli sedd är en känsla av att finnas. Men också att vi ser behoven omkring oss. Detta gör att vi ber när behoven tränger på. Men också att det är okej att vi ber om hjälp. När ’ser’ och ’ber’ blir tydliga blir vi sådan ös personer som ger. Vi ger anvisa själva. Av det vi har. Ger av vår tid.
Mission är verkligen att se, att be och att ge. Sådant blir livet när Gud får röra vid oss på djupet. Det är då jag tänker att mission är så mycket mer än bara att säga att det gäller ett land långt bort. Då blir mission något mera nära också.
För livet levs bäst genom att se be och ge. Det utökar livets mening på ett vackert sätt. Att se någon. Be för den. Ge ut av sig själv till denne någon. Annars blir livet rätt introvert. Jaget och egot får annars rätt stort utrymme vilket rätt snart gör oss ensamma, ja kanske övergivna.
Bestäm dig för att vara en person som ber, ser och ger. Jag tror det kan välsigna livet.
21 mars 2026
”Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus.”
— Matteusevangeliet 14:28-29 —
Petrus har nog alltid varit den personen som vågat att utmana ödet mest bland lärjungarna. Han sticker helt klart ut bland lärjungarna. Något av en äventyrare. När de är ute på sjön i rätt stark sjö. Då var han inte så kaxig i båten. Och när de såg en ’vålnad’ komma på sjön blev dom inte mindre rädda.
Men det ändrade sig ganska snabbt. När Jesus ropar att det är han som kommer på vågorna så blir Petrus modig igen. Han menar att om det verkligen är Jesus vill han också gå på vattnet. Jesus bjuder ut honom på vattnet. Och den modige Petrus är inte sen mad att kliva över relingen.
Men att gå på vattnet visar sig inte tillhöra enkelheten i livet. Först går det rätt bra. Men när han ser vågornas kraft och känner dessa under sina fötter blir han inte så kaxig längre. Så oron tar vid och han börjar sjunka.
Då sträcker sig Jesus efter honom och drar upp honom ur vågorna. ”Så lite tro du har, Petrus” säger Jesus. De kliver i båten och vinden lägger sig.
Kanske kan du känna igen dig i Petrus. Ömsom modig ömsom trossvag. Tänk vad livets svängningar kan göra med oss. Allt detta medan vi tror på samme Jesus.
Tack Gode Gud för att denna berättelse finns med. Den ger så mycket hopp. Visar på så mycket barmhärtighet. Petrus visar så mycket av vår kamp mellan tro, hopp, och förtvivlan och hopp och tro igen. Precis som våra liv.
Det stora med detta är att Jesus vänder inte ryggen varken åt Petrus eller oss. Han tar oss vid handen och drar upp oss på fast mark. Och kliver i båten (våra liv) och stormen omkring oss lägger sig.
🙏
Herre, tack för att du stillar stormar i mitt liv. Hjälp mig att ”gå på vattnet” när det behövs.
Amen
Herre, läget för oss på jorden verkar vara under stor attack. Det är mycket oroligt i Mellanöstern med krig i Iran med omnejd.
Herre, kriget i Ukraina har pågått mycket länge. Många människor har dött genom detta krig.
Herr, du ser att det finns fler områden däromkring råder och människor får sätta livet till
Herre, dunder att världsekonomin står under massiv attack men risk för att den rasar ihop fullständigt.
Herre, just nu är många många människor djupt oroliga för framtiden.
Därför ber vi dig ….
Bed för oss
Det finns en sångtext jag återvänder till då och då. Något av den säger detta:
Det var någon som bad inför himlatronen, någon som lyfte mitt namn. Någon som förde mig in i hans närhet, någon som bad i Jesu namn. ..//.. någon som vädjade till den högste , någon som bad för mig. (text Claire Cloninger)
Jag är så tacksam att det finns en som ber för oss. Nu behövs det mer än någonsin tänker jag. Vi kan förena oss med Jesus och be för hela våran värld.
———————————
Hela sången kommer här:
När mitt hjärta var tungt, inga ord fanns för bön.
När allting av närhet var slut.
Någon gav hopp sa, ” Ge inte upp” det var någon som bad för mej.
Det var någon som bad inför himlatronen, någon som lyfte mitt namn.
Det var någon som förde mig in i hans närhet, någon som bad i hans namn.
Någon fick kraften att visa mig nåden när mörkret var allt som jag såg.
Det var någon som vädjade till den högste, någon som bad för mig.
Det var någon som sa de orden som jag inte kunde, och som gav mig en utsträckt hand.
När min framtid var mörk ingen utväg jag såg.
Min dröm var förlorad och glömd.
Någon mig såg ur mörkret mig drog.
Det var någon som bad inför himlatronen, någon som lyfte mitt namn.
Det var någon som förde mig in i hans närhet, någon som bad i hans namn.
Någon fick kraften att visa mig nåden när mörkret var allt som jag såg.
Det var någon som vädjade till den högste, någon som bad för mig.
Det var någon som sa de orden som jag inte kunde, och som gav mig en utsträckt hand.
text Claire Cloninger
Du kan lyssna till sången här. Marina Bratterud sjunger den
20 mars 2026
”Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.””
— Femte Moseboken 1:8 —
När Israels folk lämnade Egypten hade dom ett land i sikte. Det vara Kanaans land – det förlovade landet. Mycket hände under vägen och det dröjde länge, en låg vandring under många år, innan de stod inför den slutliga delen. Vi läser att Gud hälsar dom att lämna platsen vid berget dörr de nu bodde. De skulle inta landet som Herren med ed hade lovat dom.
När man läser i Josua kapitel 1 får Josua tydliga instruktioner och läten om framgång. ”Varje plats där du sätter ner din fot har jag gett dig”, Var stark och frimodig”, ”håll fast och följ den undervisning du fått”, ”låt denna lagbok inte vara skild från dig utan följ den” – ”Då skall du lyckas i det du företar dig”. Och till slut gick man in i det landet och Gud välsignade sitt folk. Man var nu hemma.
För mig har denna resa varit en bild för oss människor även nu. ’Landet’ kan stå för det som Gud lagt fem för dig. Uppgifter, uppdrag, platser som Gud Kalar dig till. Sådant som Gud vill att du ska göra. Att då få bryta upp från det som ’varit’ och gå in i det nya ’landet’ är en välsignelse.
Det som krävs är det samma. Att lämna det gamla bakom sig och inta det nya. När vi sätter oss in i detta tänk blir Josuas första kapitel viktigt för oss också i vår tid. Gud kommer ge dig det ’land’ du sätter ner din fot på. Han uppmanar oss att vara modiga, starka och frimodiga. Sen finns det en till sak som Gud uppmanar oss likt Josua – att inte låta bibeln vara långt ifrån oss. Dag och natt. Följer den i allt den skriver.
Då finns löftet – vi ska lyckas och ha framgång. Herren skall, likt Josua, att Gud är med oss vart vi än går. Det är stort. Tänk att vårt liv får vara välsignat av Gud. Att han är intresserad av att det ska gå bra för oss. Gör vad du kan för att skapa den förutsättningen för Gud att välsigna din vandring.
🙏
Herre, välsigna min vandring och mina val. Hjälp mig att leva på ett sätt som gör att du kan välsigna mitt liv.
Amen
Alltså nu är det så där jobbigt att vara hv-supporter igen. Att kvala är inget kul. Tröst är väl att alla Leksands-supportrar har samma jobbiga erfarenhet. Men kan man verkligen säga att den erfarenheten är någon större tröst?
Så frågan är om man kan be om att HV ska vinna. Bedöms det som dopning?
Samtalade om det med en god vän som hejar på Leksand. Hon trodde nog att vår Herre inte var intresserad av hockey. Men HV är ju från Jönköping så det borde väl smälla högt …. väl…?
Kanske är det bättre att be för alla supportrar. Att dom ska bevaras från hjärtinfarkt och andra åkommor som kan uppstå under ett kval.
Hur som blir det lite av ett – Herre Hjälp!
Det första hjälp-ropet gjorde i alla fall att jag klarade första kvalmatchen. Seger hv71
19 mars 2026
”Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?””
— Fjärde Moseboken 22:28 —
Ibland har jag bett till Gud att Han skall tala in i mitt liv. Jag har varit i en situation där jag behöver Hans råd och hjälp. Ibland har jag då lagt till ett ”…men inte genom NN”. JA, jag erkänner, det låter dumt och omoget. Men kanske har det legat en osäkerhet att jag inte litat på att den personen kan ge mig något jag lyssnar till. Kanske också har med förtroende att göra också.
Men du har redan räknat ut vem Gud har sänt. Just det ”NN”. Och tilltalet in i mitt liv har varit så träffsäkert. Det är som att Gud vill säga att ”jag sänder den jag vill. Den som har mitt öra och kan förmedla det jag vill ha sagt”. Och jag får ödmjuka mig och erkänna att Gud har så rätt – igen.
I texten vi rycker en vers handlar det om Bileam som rider på sin åsna . Åsnan, av någon anledning, såg en Ängel viker han av från vägen först. Då ställer sig Ängeln i en trängre passage och åsnan stannar och vägrar gå vidare. Då slår Bileam åsnan och manar på den. Det är då Gud använder åsnan sågat den kan tala. Och helt plötsligt upplever vi hur dessa två, Bileam och åsnan, talar med varandra. Varför sker allt detta? Jo, därför att Bileam var på fel väg. Ängelns hälsning var att han hindrade Bileam från att gå på fel väg som skulle leda till fördärvet. Eftersom Bileam inte förstod det fick Gud ta till det mest oväntade – Han lät en Åsna prata. Allt för att rädda när Bileam inte förstod bättre.
Gud kan använda vem Han vill när Han behöver få tag på oss. Stanna upp oss och korrigera oss. Då vi inte förstår vårt bästa kan Han till och med använda en ”åsna”. Jag vet inte vem som skulle vara din ”åsna” men jag tänker att det finns människor som Gud vill låta tala in i ditt liv. Det bästa vi då kan göra är att lyssna och pröva det. Om Gud har något att säga oss gör vi klokt i att lyssna. Han vill vårt bästa.
🙏
Herre, gör mitt öra öppet för ditt tilltal. Gör mitt hjärta och liv mjukt att följa dig.
Amen
Pedher´s blogg 