Är det något som kan göra slut på krafterna så är det hosta. Det var verkligen länge sedan jag hade en kraftig förkylning men den gångna (lediga) helgen har varit fylld med hosta. Typ från djupet. Med hostmedicin piller och C-vitamin mm har jag försökte kurera mig. Får se hur denna vecka börjar. Kanske blev för mycket med flyg hem, från +32 till -11. Eller så är jag bara lite vek. Ja ja.
Snyta sig är väl en sak men hosta. Hosta som liksom aldrig riktigt vill ta slut. Då är man tacksam att man bor själv och inte stör någon annan.
Man blir tacksam när det finns någon som är beredd att fylla på lagret med hostmedicin mm.
Det blir rätt dåligt med sömn. Man sover liksom i omgångar.
Men hoppas jag att det vänt. Kan väl inte hålla på hur länge som helst. .
”De gör tjänst i en helgedom som är en kopia och skuggbild av den himmelska helgedomen, så som Mose fick höra när han skulle bygga tabernaklet: Se till att du gör allt efter den mönsterbild som du har fått se på berget.”
— Hebreerbrevet 8:5 —
När templet skulle byggas hade Gud gett en förebild hur det skulle se ut. Han gav måtten. Han gav direktiven. Så byggdes templet, och före det Tabernaklet, efter den förebilden.
När Noa skulle bygga arken fick han den beskriven för sig. Storleken. Omfånget. Dörren. Ingen sådan Båt hade byggts tidigare. Ingen sådan båt hade byggts för ett sådant uppdrag.
Och när vi läser i vår bibel får vi olika förebilder som vi kan ta emot och föla. Efesierbrevet beskriven vapenrustning. Galaterbrevet ger oss förebilden på en frukt av goda egenskaper.
Det är alltså inte bra ritningar att följa. Förebilder på personer som vi kan välja att ta efter. Hur dom gjorde och varför. Vi får också se vad resultatet blir.
Så vi har som troende det förspänt i vår tid. För det unika med dessa förebilder är, fast dom är gamla, att de fortfarande är högaktuella. Dom fungerar fortfarande.
Det står om Mose: ”Se till att du gör allt efter den förebild som du fick på berget”. Gud ville inte att han skulle slarva. Inte tappa bort något. Utan försöka följa i allt.
Tänk att också vi kan vara förebilder. Tror säkert du har någon i din omgivning du ser upp till. En sådan kan du få vara. Hur blir man en sådan? Man försöker leva och handla på et såt som gör att människor får förtroende för oss.
Vår värld behöver fler förebilder. De unga behöver det. Så att man hittar rätt i sin start i livet. Följer du sen livscykeln ser vi att varje del av livet behöver sina förebilder. Även den som kommit upp i hög ålder. Jag ser att vi behöver goda exempel för varje åldersgrupp av människor. Kliv fram och var det. Besluta dig för det. Välj att vara det.
🙏
Herre, hjälp mig att bli och vara ett gott föredöme under hela mitt liv.
I OS-tider talas det mycket om hur mycket politiken ska vara med i sporten. Man vädjar att inte bua ut USA men publiken gör det ändå. Israel blev utbuad ändå. Atleter från länder som ligger i krig får inte vara. Politiker syns gärna där atleter lyckas. Ändå tänker man att sort är det ställe där det borde vara fritt från politik. Ändå är sporten så grymt beroende av politikers beslut om arenor, bidrag och andra stöd till sporten.
Jag tänker att kyrkan borde också vara fri från politik. För vilket parti är mest rätt i relation till tron? Inför valet i USA fanns det olika ingång. Den ene pastorn gjorde ingen hemlighet vem han tyckte skulle få sina medlemmars röster. Andra hade en annan ingång när man skulle rösta fram sin politiker – rösta på den med rätt hjärta, en sådan person du vill se och har förtroende för uppdraget.
Visst, politik är viktigt. Absolut. Men ska den verkligen vara i sport och kyrka? Båda dessa områden ska ju vara förbrödrande. Välkomnande.
Kanske är det tvärtom det ska vara. Att kyrka och sport påverkar politiken. Och politikerna. Det blev extra tydligt när försvarsministern eller krigsministern påstår att strider man för sitt land får man evigt liv. Då behöver verkligen kyrkan kliva fram och berätta hur det verkligen fungerar. Eller när politiker menar att de gör så mycket bra att de borde ha en plats i himlen på grund av det.
När en atlet anser sig vara Gud blir det också så bakvänt. Gillar dock när atleter hyllar Gud för sin förmåga. Men jag tror inte på att man vinner matchen om man bara ber tillräckligt rätt till Gud. Motståndarlaget kanske också ber till samma Gud.
En sak som vi kan slå fast är i alla fall att Bibeln uppmanar oss att be för kungar, presidenter och makthavare. Det är en av våra viktiga uppgifter.
Den bönen behöver nog intensifieras. Det är uppenbarligen något som inte går rätt till hos vissa av dessa personer just nu. Bara att titta på tex länder som tex är i krig eller hotar om krig.
Utan att ta makten över politiken får vi be för den. Att be Gud om att leda den rätt.
”Jag uppmanar alltså först av allt till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt.”
”Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! Se, här är platsen där de lade honom. Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er.””
— Markus Evangelium 16:6-7 —
Det finns hälsningar som betyder mycket. Du har säkert fått en sådan någon gång. När vi får den så betyder den så mycket. Den kan vara avgörande. Inge nytt mod. Tröst och framtidstro.
Petrus upplever sig nog i en total misslyckad känsla när han inser att det blev som Jesus varnade för. Han hade förnekat sin mästare, inte bara en gång utan tre.
Mitt i allt som händer, allt nageln hade att berätta, glömmer den nye en av de viktigaste hälsningarna som just där och då behövdes. Petrus, han som just samtidigt kämpade med dåligt samvete. Kämpade med den största förlusten han hade gjort. En fråga han undrade säkert om det fanns en väg tillbaka. Denna Petrus får den hälsning han så väl behövde.
Kvinnorna som kommer till graven hade lätt kunnat missat den hälsningen. De underade vem som skulle rulla undan stenen. De skulle ha med rätt saker för att smörja Jesu kropp. De var uppgivna. Och när de kommer fram vänds allt upp och ner. Stenen var borta och en ängel finns där istället för Jesus. Så nog var det stressigt förvirrat.
När livet skakar blir det inte lätt att kunna täcka klart. Tankarna drar iväg. Vi tänker sådant som inte är relevant. Vi tycker oss se och veta. Vi är stressade. Rädda. Så tor vi oss höra.
Min hälsning till dig idag är: Jesus älskar dig!! Tvivla inte på det. Hur det än ser ut, vad som än händer, hur det än har gått, är Hans kärlek till dig helt intakt. Jag säger det igen: Jesus Älskar Dig!
Lägg undan eventuella tvivel på det. Välj att lyssna till det. Välja att landa i att lyssna och ta emot. Jesus Älskar Dig! Bed gärna med mig …
🙏
Herre, tack för att du älskar mig. Jag tar emot din kärlek i tro!
Här kommer lite bilder från resan i Tanzania. Ett försök att ge en lite vidare bild på den. Håll till godo
Ser du inte bilderna klickar du på texten med en linje under – länken. Tryck inte på ”ladda ner” då får du bilden ner till din dator vilket är helt onödigt. Tryck på bilden så kan du scrolla den.
Frågan är om inte OS-elden är den mest kända eld som vi runt hela jorden. Valborgsmässoelden är väl mer lokalt. Kanske har andra länder sina eldar. Vet att vissa delar av vårt land tänder brasa vid påsk. Men OS-elden? Är den den mest kända?
Denna eld tänds i Grekland. Förs till landet som ska arrangera ett OS. Och det är många olika personer som får bära den fram till den sista person som ska tända den stora elden. Att bära denna eld är en ära.
Men jag undrar ändå …… det finns en eld som var före OS-elden. Och det är den eld som finns ovanför lärjungarnas huvuden när de fylls av den Helige Ande.
Den elden var inte bara en engångsföreteelse. Det finns berättelser där kyrktak och ser ut att brinna. En sådan händelse är kyrkan i kvissmaredalen. Betania (tror den hette så på den tiden) drabbades av väckelsen. Taket sågs utsatt brinna för den som stod utanför.
Så Guds Andes Eld är den mest kända vill jag påstå. Du kanske inte delar det med mig men den elden är en ära att bära inom sig.
Så jag håller fast vid att den Helige Andes Eld är den mest kända elden. Överallt och genom alla tider.
”Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget”
— Hebreerbrevet 6:19 —
Ett ankare är oerhört värdefullt när man är i en båt. Den gör att båten inte driver iväg. Ankaret kan hjälpa att sänka farten på båten också när man låter det hänga ner i vattnet.
Ankaret har flera goda egenskaper. När man vill liga still med båten. Vid hårt väder stabiliserar ankaret båten- Är det trångt i farled eller kajplats hjälper det att ligga rätt med båten. Om motorn slutar att fungera då kan ankaret vara räddningen att inte driva iväg. Är det strömt ger ankaret stabilitet att inte driva iväg tex.
När man jämför livet i tron med en båts ankare får denna bibelvers en djupare förståelse. Vår tro kan behöva ha ett ankare i himlen för att få trygghet.
Hoppet i tron har sitt fäste i himlen. Det är som att vi, i tron, har slängt in vårt ankare där. Det gör att vi kan, likt båtens ankare, få en stabilare trons färd.
Vi vet vart vi hör hemma. Vi vert vi ska. Det ger oss mod på färden här på jorden.
Det handlar också om att ha sitt fäste i himlen. Alltså det är där jag ytterst hör hemma. En gång kommer jag dit som troende. Som bibeln uttrycker det – ett dubbel medborgarskap. Här på jorden men också i himlen.
Det ger en trygghet inför det vi kallar död. Alltså, vi tror att detta livet går över till ett liv i Guds Rike, himlen. Vi hör hemma där också. För att citera Johannes Evangelium 14:7ff: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. ”
Sen jag kom hem från Tanzania har det varit rätt kallt i vårt land. Inget ovanligt men jobbigt tycker jag. I vårt område har det ju inte varit så kallt som i norr. Bara typ 8-10 minus. Men det är troligen kallare i känsla än Norrlands minus 30.
När man kommer in i februari börjar man mer och mer upptäcka att solljuset är på väg tillbaka. Dagarnas soltimmar blir fler. För varje vecka märks det som sagt tydligt.
När solen få lysa mycket finns det större chans och möjlighet att det inte blir fullt så kalla dagar.
Det ger u alla fall mig hopp. Jag som älskar sommaren mer än vintern.
Så tänker jag mig tron också. Man kan gå igenom kyliga perioder. Tuffa tider. Men så bildligt talat återvänder ljuset och värmen. Jag menar inte att Gud övergivit och nu återvänder. Men omgivningen har gjort att tron fått kämpa ett tag.
I vårt land är det inte bara solen som återvänder med sin värme. Vi märker att människor har fått upp ögonen för tron på Jesus. Det känns så gott.
Tack gode Gud för ljuset. Mitt i kylan blir Gud mer och mer synlig. Det är så stort.
”Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.”
— Hebreerbrevet 4:15-16 —
Att förstå vad den andre går igenom är inte enkelt. Även om vi iland slänger ur oss ett ”jag förstår”. Frågan är verkligen – vad förstår vi egentligen?
Vi har våra olika situationer av kamp. Frestelserna är olika. Men att allt detta finns är nog inge tvekan om. Att vi kan känna oss rätt ensamma och övergivna i det är inte heller så ovanligt.
Kanske vi ibland får en känsla av att Gud inte heller förstår. Och det är en känsla och upplevelse som är svår att ifrågasätta. Men det författaren tar upp ger oss hopp. Förståelse. En bärkraft mitt i det tunga vi möter och går igenom. Vi är inte ensamma.
”… en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd.” Kan detta vara möjligt? Är det verkligen så? Om vi tror att bibeln är Guds levande Ord så är det verkligen sant. Han är prövad genom allt så som vi.
Det är en fantastisk tanke och sanning. Vad du än går igenom kan Gud verkligen säga – ”Jag förstår dig”. Är inte det fantastiskt gott? Det gör att vi kan vila i att han vet mitt i allt.
Därför – det är orsaken till till – kan vi gå fram frimodigt – frimodigt – till nådens tron. Du kommer inte att bli avhyst. Han vet – så du är verkligen välkommen. Du är verkligen välkommen ända fram till nådens tron. Vi behöver inte stanna en bit ifrån. Du får gå ända fram till Gud och den tron Han sitter på.
Det innebär att du och det du möter inte är för mycket eller för lite. Gud vet redan innan du kommer fram. Så gå frimodigt fram. Han fördömer inte dig. Varför? Gud förstår. Gud blir inte rädd. Gud kan förändra det du just nu lever i. Han möter också i rätt tid. Rätt tid. Han har inget ”hitte-på-tillfälle”. Inget slumpmässigt utväljande. Han kommer i rätt tid.
🙏
Herre, tack för att jag får komma inför dig på nådens tron. Tack för att du redan vet.
Alltså, nu har OS dragit i gång. Jag vet dom som tar ledigt från jobbet för att följa allt på OS. OS är ju väldigt stort. Sker ju inte ofta. Så att få vara med på OS är något riktigt stort. Som atlet får man inte många chanser eller möjligheter till det.
Så nog är det allt lite OS-feber allt
Och den febern verkar vara smittsam. Akta dig för den. Jag tror jag är smittad redan. Idag har jag 39 grader i feber. 🥵
Det kan vara en släng av något efter att ha kommit hem från Tanzania. Men skulle jag söka för det …. tror ni inte att det är OS-feber?
För mig är det nog curling som slår högst i OS. Och fem-milen på skidor. Får väl se hur mycket av det man hinner se. Det finns mycket som är viktigare än OS liksom.
Pedher´s blogg 