1 september 2026
”Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner. Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.”
— Andra Moseboken —
— 17:10-13 —–

Under ett år har vi nu delat Dagens Andakt. Nu byter jag namn på det till ‘Ett Ord För Dagen‘. Det lämnar andaktsformen och kan vara olika tankar för Dagen som kommer
Vet inte om du hört den barnvisan någon gång. Händerna upp, händerna ända upp i taket. Kanske inte den första låt vi sjunger i kyrkan. Men den väckte en tanke inom mig idag.
Det finns en hemlighet med att lyfta händerna. Som att det skapar en möjlighet. Inte någon magi men något med att tillbe Gud med lyfta händer har en auktoritet. Eller kan det vara att vi kommer ”närmare” Gud?
Josua skulle ut i strid. Det kanske inte var så konstigt på den tiden. Men det mörklägga i denna berättelse att det fanns ett samarbete mellan Josua och Mose. Mose visste en viktig del och väg i uppdraget. Han gick upp på berget för att be. Så länge han tillbad med lyfta händer gick det bra för Josua ute på slagfältet. När armarna blev trötta och började dala gick det sämre för Josua. Då hjälpte Aron och Hur honom genom att hålla upp Moses armar. Då gick det åter bra för Josua.
Jag undrar om inte det finns något i detta vi behöver lägga märke till och börja använda mer. När jag började leta efter bibelverser i bibeln om detta finner jag några. Tex 1 Tim 2:8 ”Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer, utan vrede och diskuterande.” Ps 63:5 ”Jag ska lova dig så länge jag lever, i ditt namn ska jag lyfta mina händer. ” Klag 3:41 ”Låt oss lyfta våra hjärtan och händer till Gud i himlen!”
När vi lyfter våra händer sträcker vi oss till Gud. Som att vi vill nå Honom med vår bön. Det handlar om att öppna sig för Gud – kroppen blir som en parabol riktad till Gud.
Jag tänker att dessa Ord behöver landa i vårt djup. Det handlar inte i första hand om hur länge vi orkar hålla upp dom i bön. Även om det var en poäng när Mose tillbad. Då Josua stred. Men det talar mer om riktningen och att just be och tillbedja.
Ju mer jag läser om bön ser jag ett mönster. Bönen har en viktig betydelse i Guds Rikes framgång och utbredning. Därför vill jag skicka med idag – Händerna upp Itaka i tillbedjan -pröva mig sen hur jag blir uppfattar jag att Gud lägger till. Vill vi se något hända i våra liv, i vår församling, i vår stad? Då tror jag vi har fått nyckeln för det.
🙏
Herre, skapa i oss en längtan att be och tillbedja dig.
Amen










