
Barnbarnens föräldrar firar bröllopsdag. Undrar varför man måste göra det var en av frågorna. Men visst måste man få fira det
Tänka att man kan snurra hit och dit under en rätt lång stund. Och så helt plötsligt så sover man bara. Det är som att proppen gick ut. Eller kraften tog slut. Men lika överraskande som förra gången. Så sover hon så djupt på farfars kudde med en zebra på.
Han som löser den ena boken efter den andra tar det lite längre tid för. Längtan efter mamma är lite för stor kanske.
Tänk vad det kan vara svårt att somna ibland. Man hinner nästan gå jorden runt med sina tankar. Det är då man är lite avundsjuk på dom som lägger huvudet på kudden och somnar typ direkt.
Så här på semestern har man ju egentligen inget krav att måste somna direkt. Man kan ju dra sig längre på morgonen istället. Så den stressen behöver inte infinna sig.
Längtan kan vara svår att övervinna när sömnen ska infinna sig. Längtan är en känsla som kan röra om och röra till. Den kan vara en pirrig känsla men också en orolig känsla. Så längtan kan verkligen ställa till det för ett barn att somna.
Ibland skulle det vara gott med en formel som gör att man somnar. Som tex
Det går en ängel kring vårt hus,
han bär på två förgyllda ljus,
han har en bok uti sin hand.
Så somnar vi i Jesu namn.
Tänk om det var så lätt. Men det kan få vara så. Tryggheten och vilan i tron på Jesus. Om tryggheten Han ger. När vi bildligt talat får krypa upp i Hans famn kan vi slappna av. Tryggt luta oss in mot Hans hjärta och slappna av. Så kan sömnen få smyga sig in i rummet.
Kanske bara för barn kanske någon tänker. Jag tänker att det passar för oss alla. Stor som liten, gammal som ung. Så….
Ikväll tänker jag krypa upp i Jesu famn. Lyssna in Hans hjärtslag och somna i den varma pulsen.









