Idag är en rätt tung dag. Avskedets dag. Jag ska vara officiant vid en begravning. Jag har blivit ombedd att jordfästa en god vän. För två år sedan fick men kollega från Erikshjälpen i Örebro veta om att hon fått cancer. För några veckor sedan fick hon sluta sina dagar här på jorden. Nu så är det hennes begravning.
Avsked är nog aldrig enkla på något sätt. Särskilt vid begravningar. Det tillhör livet som pastor men det blir lite extra en dag som denna.
Men hon trodde på Jesus. Då blir det lite enklare. För avskedet blir då ett ’på återseende’ istället.
Vad gör vi med våra avsked? Ibland önskar jag att somliga avsked skulle få göras om till återseende eller aldrig blivit ett avsked. Men hur råder man om det?
Den här dagen blir som att tiden ställs på paus för en liten stund. Allt för att man ska hinna reflektera och sörja för en stund
”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” — Flipperbrevet 3:20 —
Jag är ju svensk medborgare. Av fördel och hejdad vana. Så jag är född i Sverige och detta är mitt land. Det är här jag har mitt medborgarskap. Andra jag känner har två medborgarskap. Man kan alltså kalla två länder sitt hem. Filipperbrevet skriver om ännu ett medborgarskap.
”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”. När man är troende på Gud har man ännu ett medborgarskap – det himmelska medborgarskapet. När jag växte upp pratade vi nog mer om himlen och att höra hemma där. Kolosserbrevet 3:2 säger ”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Det är som att bibeln lyfter detta att vi ska tänka på himlen. Joh 14 säger att Jesus har förberett rum åt oss alla i himlen.
Jag kan ibland bli lite fundersam på varför vi pratar så lite om himlen numera. Förhoppningsvis är det vara i de sammanhang jag rör mig. Och det är helt annorlunda hos dig. Men förr skrev man absolut fler sånger om himlen.
Himlen är en verklighet. Den finns. De är förebredd för oss. Det är den eviga världen finns. Den troende på Jesus kommer dit en gång. Så nog är himlen viktig och verklig.
Uppenbarelseboken talar om en ny himmel och en ny jord. Uppenbarelse boken vill göra oss redo för den himmel som kommer. Hur det exakt ser ut och var den exakt är vet vi inte. Och kanske är det just därför den samtalet om himlen har fått backa undan. Somliga menar att den är redan här på jorden. Så blir det många olika tankar som egentligt bara är våra kvalificerade gissningar. Och kanske är dom inte så ”kvalificerade” som gissningar. För mig verkar det vara mer ett önsketänkande ibland.
Medborgarskap handlar om att höra hemma någonstans. I teologisk bemärkelse handlar det om Guds Rike. Det himmelska landet.
Då himlen blir extra tydlig för oss är när vi kommer intill döden. Tex vid en begravning. Man behöver inte säga mycket då om att livet inte varar för evigt här på jorden. Lite extra närgånget blir det om den som dött är mycket ung. Då blir livet djup närgånget. Vad händer efter det vi kallar död? För mig blir sorgen på återseende. Det finns ett hopp. Så mitt i sorgen blir himlen så mycket tydligare. Så låt oss prata med om himlen än bara vid begravningar.
🙏
Herre, tack för att jag får ha mitt medborgarskap i himlen ordnat.
Nu är förtidsröstningen- men hur bra är det egentligen ?
Varje dag haglar det vallöften från partierna. Det ena bättre än det andra. Vi verkar ha massa pengar i ladorna just nu.
Nu vet jag ju att om man förtidsröstar kan man göra om det. Men det behöver nästan inså fall göras om varje dag. Om man nu skall byta val för varje utspel som görs just nu.
Så vem törs rösta i förtid. Det kan ju bli ett felval. Man skulle istället vilja ha ett val i sentid istället.
Nu ska vi se idag vilka fantastiska löften vi ska få denna dag.
Frågan är väl bara …….
Känns lite av luftslott liksom. För hur mycket pengar finns det för att kunna genomföra allt egentligen ???
”Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar.” — Psaltaren 105:4-5 —
Att vi ofta ”kan själv” är ingen hemlighet. Vi har en rätt stor tillförsikt till vår egen förmåga. Vi ser ibland vår egen kunskap som outtömlig. Ganska intressant i ljuset av att vi lätt glömmer det vi inte gör så bra eller inte lyckats med.
Psalmisten är för oss okänd. Men den har en fin poäng i sin text. En bra grund att utgå från. Att fråga Herren först. Efter Hans makt. Att alltid söka Herrens ansikte först
Men ska vi inte försaka lösa våra egna bekymmer först? I alla fall göra ett försök innan vi söker Guds hjälp? Han har väl massor annat att göra? Det verkar som att Bibeln har en annan ide. Tex i Matteus 6:33: ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”. Det är som at Bibeln vill säga att det finns en Gudomlig princip. Sök först Gud! Det återkommer på olik sätt men har en riktning. Den riktningen är inte till mitt eget förstånd. Inte för att det inte skulle kunna kalasa ev en hel del. Det är ändå Guds skapelse vi pratar om. Nej, för att Han, som övergår vårt förstånd, har gett oss en möjlighet och ingång till Hans rikedom av förstånd. Då vore det väl egentligen rätt dumt att göra ett mindre lyckat försök när det finns en bättre väg? Eller hur?!
När vi vänder oss till Guds förstånd kommer det Han gjort att sippra fram i vårt medvetande. Det skapar tro och tillit. Att se tillbaka på avd gott Han har gjort ger oss oss nytt mod och ny kraft.
Jag har ibland tänkt på att man skulle föra bok på allt gott Han gör. För jag inser hur lätt vi glömmer. Vissa saker kommer aldrig att försvinna ur minnet. Men många gånger, som just då var stort men blev lite förpassat till det bortre arkivet i minnet, så faller de i glömskan.
Det verkar alltså vara en god och samrt ide att först gå till Gud inför det vi skall göra. Det tror jag vi behöver påminna varandra om då och då. För det verkar vi har lite för lätt att glömma. Det ör som att det går av bara farten att försöka själv. Vore det inte skönt om det gick av bara farten att fråga och söka Honom först?
Så jag tänker att det handlar mer om att bestämma sig för det. Att ändra livsfilosofi. Att bestämma sig för att från och med nu skall jag fråga Honom först. Det kan vara ett bra viljebeslut tänker jag. Eller vad tro du?
🙏
Herre, hjälp mig att först fråga dig. Tack för att din vishet är långt mycket bättre än min.
Allt för ofta försöker vi hålla fasaden i livet intakt. Och skulle den gå lite sönder försöker vi täta snabbt.
Men när det väl spricker kan man tro att det kört. Men det är då Guds ljus kan få sippra in och värma.
Det är som att vi kämpat i mörkret men när spricka kommer för det med sig att ljuset kommer in. Det lyser upp tillvaron och skänker oss värme.
Det gör också att vi får ett ljus över läget och kan göra något åt det. Guds ljus möjlighet kommer oss till del.
Så när det rämnar behöver det inte vara katastrof. Kanske är det just där det nya startar. Förvandlingen. Läkandet. Upprättelsen. Helandet. Men visst, i ett första skede kan det vara skrämmande.
”Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom. Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.” — Psaltaren 103:11-12 —
Att Guds nåd är fantastisk tänker jag att vi inte behöver tvivla över. Men hur stor är den? Bibeln säger att den är var morgon ny. Hur är det möjligt? Hur stor är den? Det är svårt att beskriva Guds nåd för den liksom övergår våra möjligheter att begripa.
Kung David gör ett försök att beskriva det. Han använder skapelsen storhet. Påminner om när Gud ska berätta för Abraham hur stor hans släkt skall bli. Abraham får i uppdrag att räkna stjärnorna på himlavalvet eller sandkornen som finns. Mycket större skulle hans släkt bli än detta. David tar i så han nästan spricker. Guds nåd är lika väldigt stor som himlen är över jorden. På ett sätt säger det oss att Hans nåd har inget slut. I samma veva förklarar David att lika långt bort som öster är från väster, så långt håller Gud våra överträdelse ifrån oss när vi finner hans förlåtelse, barmhärtighet och nåd.
Gå ut och ställ dig en klar dag. Se upp mot himlen. När tar den slut? Kan du omfamna den? Så stor är Guds nåd över ditt liv när du fruktar Honom. Längre fram i psalmen säger David att Guds nåd vara från evighet till evighet. Vad David säger att måttet för Guds nåd är en oändligt lång och omätbar sträcka! För oss människor som allt för ofta skall mäta och räkna ut så nära allting kan vara det exakta får svårt för detta oändliga. Jag var på Island en gång. Hamnade på en strand som hade en skylt. Där kunde jag läsa att rakt fram, om jag fortsatta att ”gå på vattnet” skulle jag nå sydpolen utan att behöva korsa något land. Det fanns ingenting i vägen. Och det såg jag klart och tydligt. Så långt jag kunde se så klart. För inte såg jag Antarktis och dess stora isvidder. Jordglobens runda form hindrade mig det. Island är ju inte heller så väldans långt från Nordpolen. Så betänk – det är väldigt långt. Så svårt att greppa. Men den sträckan är ändå mätbar. Men Guds nåd är mer än så. Den är omätbar.
Trots att Guds nåd är så stor kan vi ibland tvivla på att den är möjlig för oss. Att Hans förlåtelse inte gäller oss. Att Han inte kan förändra vår situation. Jag undrar om det inte är så att i det läget är det bara Guds Ande – Den Helige Ande – som har möjlighet att beskriva det i vårt inre. För med vårt förstånd blir det svårt att ordna den saken. Att Anden får förklara det inifrån vårt innersta. Då först kan det förklaras. För vi behöver förstå det på ett andligt sätt.
🙏
Herre, hjälp mig att förstå och ta emot din oändligt stora nåd.
Vi lever i en tid där man återsamlas. Elever återkommer till skolan efter sommarlov. Semestrar tar slut. I kyrkans värld börjar de normala samlingarna börja. Upptaktshelger. Det är som att vi börjar återsamlas lite varstans just nu.
Trots att ledigheter och ett sommarsverige är rätt okej så är stunderna då man möts igen så värdefulla. Man får lyssna av vad den andre har gjort. Lite historieberättande liksom.
Återsamlingsplats kan nog vara var som helst. Så fort som den är en plats där vi vänder tillbaka till.
Kanske är en sådan plats rätt viktig för oss människor. Det är som en fast plats i tillvaron. Där vi vet vilka vi möter. I sig är det en trygghet. En trygghet som gör att vi kan fortsätta där vi slutade.
En återsamlingsplats kan vara ett avstamp in i något nytt också. In i en ny termin. In i ett nytt skeende. In i det som ska skapa något nytt helt enkelt.
Jag skulle vilja påstå att försöka gör det ensam och undvika återsamlingen inte alltid är det bästa och kan fungera rätt dåligt. Att göra livet tillsammans, göra jobbet tillsammans, är ett framgångskoncept. Kanske helt enkelt ett framgångsrecept.
Så glöm inte, missa inte, återsamlingsplatsen. Då kan vi göra ett avstamp ihop.
I en församling kallar vi ett sådant tillfälle för upptaktshelg. Jag tänker att det är en viktig återsamlingsplats för oss. Kanske är du med i en kyrka, missa då inte er återsamlingsplats.
”Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.” — Jesaja 40:31 —
”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” — Hebreerbrevet 11:1 —
Förväntningar kan var både ock tänker jag. Ibland förväntar vi oss det värsta. Och det broar inte vara en god känsla. Snarare rätt otäck. Dessa förväntningar brukar ofta vara uppblåsta. Alltså att vi tror de ska bli värre än det kommer att bli. Ju längre tid det ät till det vi förrättar oss ska hända desto mer riskerar vi att blåsa upp det och skapa onödig oro.
Den motsatta förväntan är ju då positiv. Tex att vi ser fram emot något som vi verkligen vill ska ske. Tex en semesterresa eller mötet med en person vi ser fram emot.
Tron är för mig en god förväntan. Den är en visshet om det jag nu inte kan se men som kommer. Rom 8:25 säger: ”Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.” Förväntan sammanknippas ofta med hopp. Att hoppas på något. I detta hopp och förväntan på Gud finns det en kraft att hämta. Jesaja 40:31 säger: ”Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.” Verserna innan kan vi läsa om att vi kan bli trötta efter vägen. På gränsen till att ge upp. Det finns så mycket som kan få oss att misströsta. Men det som väntar, sätter sitt hopp, har sin förväntan på Gud får hämta ny kraft hos Honom.
Jag har sett lite på friidrott det senaste, likaså volleyboll. I från dessa sporter, och fler med dom, finns det en gemensam nämnare. När publiken är med och stöttar går det bättre. Kan man hoppa högre eller längre bara för att någon klappar i takt på en läktare? Ja, det verkar som så. Därför att ge en extra energi på något vis. I livet för övrigt finns det en energi att hämta när det är kämpigt. Det är att förvånat, sätta sitt hopp till Gud. Då orkar man lite till. Som Jesaja uttrycker det att de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta. Tron kan ibland verka som osynlig. Men i detta osynliga finns det något högst synligt och verkligt. Det är en Gud som finns med efter vägen. Som är värd att sätta sin förväntan till.
🙏
Herre, jag sätter mitt hopp till dig. Min förväntan vilar på din kraft och dina möjligheter.
Augusti anser jag tillhöra sommaren. Men september? Nä. Men jag minns ett år på åttiotalet. Vi hade flyttat till Laxå. September var så varm att vi var och badade. Sjön Unden var ovanligt länge varm. Mamma påminde mig för några dagar sedan att flyttkartongerna fick vänta till kvällen och en bit in på natten. För värmen gjorde att det var mer lämpligt att bada än packa upp.
Av någon anledning har jag inga större förhoppningar att det blir så i år.
Men sista veckan av sommaren kan faktiskt ändå bli lite av sommar trots allt. Sol och 22 grader varmt. Så nog kan det bli en bra sista sommarvecka.
Så, visst, nog kanske är det sista sommarveckan i men vi kan väl bestämma oss för att njuta av varje sekund i den veckan…..
Å andra sidan är det ju 24:e idag. 4 månader kvar till jul 😅
”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”
— Matteus Evangelium — — 6:19-21 —
Hur sparar man sina pengar bäst? I madrassen, aktier eller på ett räntekonto? JA, egentligen har jag inget att tillföra i den frågan. Jag kan inte mycket om detta. Det kan säkert du mycket mer om än mig.
Igår handlade min andakt om tiondet. Kanske kan dessa verser hjälpa oss något i detta också. Man säger att nakna kommer vi in i denna värld och nakna lämnar vi den. Alltså vi kan ingenting ta med oss in i himlen. Och vi behöver inte ha md något. Allt vi behöver finns där. Förberett för oss.
Vi kan se att samlandet av rikedom har svårt att begränsas när vi väl börjar samla. Det ligger i sakens natur att här kan man nog aldrig bli nöjd. Så går samlandet över styr.
Det vi läst handlar om att det värdsliga och det jordiska består inte. Bara det som investeras i himlen kommer att bestå.
Visst behöver vi tänka på att klara vår pensionstid. Absolut. Men i hur stor utsträckning gäller det? I ljuset av behoven som finns runt omkring oss behöver vi se sansat på vårt samlande av våra skatter.
Kom ihåg också att aktier och värdepapper kan på en natt tappa heal sitt värde. Vad har vi då?
I grunden tänker jag att detta handlar om vart vårt fokus är. Vad ser vi som viktigast i livet? Pengar eller evigheten? Livet här som en gång tar slut eller livet som varar för evigt? Det handlar mycket om nuet som är obeständigt eller insikten om att det finns något mer att förbereda sig för.
Vi ska absolut vara smarta med våra pengar och inte slarva med dom. Men vi gör oss en gentjänst om dessa får styra våra liv.
Där din skatt är kommer ditt hjärta att vara – ”För där din skatt [det du värderar högst] är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Det är en djup insikt i det. För det kommer att styra ditt liv. Påverka dina värderingar liksom dina handlingar. Det är inte i första hand en yttre påverkan hur vi agerar. Det är den inre kraften vi har. Där behöver vi ha rätt grund och rätt innehåll. Så vad gömmer du i ditt inre? Vad fyller du det med?
🙏
Herre, hjälp mig att samla mins skatter på rätt ställe. Hjälp mig till rätt värderingar och ett liv som stämmer med ditt liv.
Pedher´s blogg 