Inlägg

Publicerat den

Man är nog ändå lite knäpp

Jag har besökt slott på två dagar. Två av dom blev nitlott. Alltså det såg ut att bli ett besök men vägarna var avstängda. Privatägda.

Ja, det är nog galet. Men tur det finns sådana galningar som är lite knäpp .

En historieresa som sträcker sig flera hundra år bakåt i tiden. Något var ju också till salu med stor mark till och en golfbana. Bara 400 miljoner är prislappen. Det borde man kunna pruta lite på tänker jag. Jag som inte har någon kunskap om försäljning av slott.

Men dessa dagar har haft en fördel. Värmen har ju varit rätt hög. Så lite tid i bil mellan varven med AC har ju inte alls varit fel.

Att sen få lite skön svalka på min uteplats efter dessa dagar var ju helt okej i min smak.

Hade hoppats att få en liten glimt av Victoria med familj på Haga Slott men de var vist på Solliden och tittade på gamla bilar. Men det har jag redan förlåtit henne. Hade svårt att hinna med en fika hos dem i alla fall. Men nästa gång Kronprinsessan Viktoria, skulle det vara trevligt med en fika eller så.

Jag är fascinerad över att det ändå är så många slott som är privatägda och att man bor permanent där. Visst, dem är säkert rika men ändå. Det måste vara ett speciellt liv att bo på ett slott. Historien bevaras, och det är bra. Även om jag inte kom fram till alla slott. Även det är förlåtet.

Något mer slott kan det bli denna sommar. Resten får bli ett annat år. Har väl ca 140 kvar att besöka.

Publicerat den

Dagens Andakt – Moses ursäkter

31 juli 2026

”Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”

— Andra Moseboken —
— 3:12 —

 

Mose hade flera ursäkter när Gud ville kalla honom till uppdraget att rädda Israels folk ut ur slaveriet. Visst, det var inget litet uppdrag. Troligen kommer ingen av oss i närheten av en sådan kallelse. Så nog kunde han försöka slippa uppdraget.

  Mose hade fem olika ursäkter att komma undan uppdraget. 1) Vem är jag? – Inte kan väl jag göra något så stort. Jag är ju ”ingen”. Skulle då jag kunna göra det. 2)  ”Om de frågar mig: ’Vad är Hans namn?’ vad skall jag då svara dem?” – Som om det skulle kunna bli ett problem. Jo, skulle dom lyssna till vem som helst? 3) ”Men se, de kommer inte att tro på mig eller lyssna på min röst…” – Han kände sig obetydlig kanske. Varför skulle de lyssna till honom egentligen? 4) ”O, min Herre, jag är inte vältalig… Jag är trög i tal” – Jag har inte träffat honom så jag vet inte om detta är sant. Men det var hans sanning om sig själv. Kanske stressade det honom att stå inför så många. 5) Sänd någon annan än mig” – Det är nog bäst att någon annan gör det.

  Jag vet inte om du känner igen dig någon av dessa ursäkter när Gud kallar dig. Vår oro att inte lyckas kan skaka fram rätt många ursäkter att inte gå på Guds kallelse. Rädslorna kan bli många.

  Mose tvivlar. Men när han samtalat igenom alla ursäkter med Gud får han Guds löfte som gäller även oss i Hans kallelse över våra liv: ”Jag skall vara med dig”.

  Paulus skriver i 1 Thes 5:24: ”Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.” Vi vet att Gud utrustar den Han kallar. Gud kommer gå med oss. Det är Hans löfte. Den Han sänder överger Han inte. Han vill att det skall gå bra för oss.

  Vad har du för kallelse över ditt liv? Vad kallar Gud dig till att göra? Det ärr en tid då jag uppfattar det att Gud kallar och utser. För tiden är innan för en särskild besökelsetid. Då behövs så många att gå på Hans uppdrag. Så vad svarar du? Jesaja fick kallelsen: ”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” Jesaja 6:8

🙏

Herre, jag vill vara din budbärare. Sänd mig.

Amen

Publicerat den

Vad hände under eken?

Alltså vad hände under eken som Gustav Vasa lär ha planterat?

När jag bodde i Julita i huset som heter Gustafsdal så hade vi en stor ek på tomten. Den var många hundra år. När jag besökte slottet Örbyhus finns det en stor ek där med.

Dessa ekar är långt ifrån ensamma i vårt land. Det finns massor. Minst lika gamla. Gustav Vasa ville säkra tillgången på ek till sin flotta. Så han planterade över 300 000 ekar på Visingsö (!!!!!)

Alla dessa ekar har stått under många hundra år. Folk har gått under trädens krona och tittat upp. Och varje gång jag tänker på eken i Julita och nu även denna, vad har hänt under dessa ekar?

Har du hört ”Det ligger en hund begraven”? Under eken i Gustafsdal lär det ligga flera hundar begravna. Även en katt faktiskt. Men det är väl lite makabert att berätta det. Men så är det.

Men betänk….. vad har hänt under dessa ekar? Kanske har en ryttare ridit där. Kanske har ett förälskat par lutat sig mot trädet där de satt och funderade på framtiden tillsammans. Kanske en varg sprungit fram. En kung suttit och funderat på sitt lands bästa. Kanske någon har suttit och skrivit med fjäderpenna. Någon med bläckpenna. Någon med skrivmaskin. Någon med dator. Någon kan ha ringt. Någon kan ha sänt ett SMS. Någon kan ha haft kontakt via internet med någon på andra sidan jordklotet.
Alltså under en ek kan mycket hänt genom åren.

Tänk att en gång tillhörde alla ekar kungen. Även den som stod på vår gård. Det hade jag ingen aning. Tänk om jag hade fält den utan att kolla upp det? Jag hade ju kunnat fått böter eller hamnat i fängelse…..

Betänk om kungen ville bygga ett nytt skepp. Jag kan tycka att det verkar vara rätt lång leveranstid på flygplan som SAAB ska bygga. Typ 5-6 år kanske mer. Men kungen som ville bygga skepp, han skulle ha stora kraftiga ekar. Hur länge fick inte han vänta på leverans???

Under ett par dagar är jag ute på slottsturne. Kollar in gamla slott. Betänk alla människor som passerat eller bott på slotten som är tex 1300-talet. Det är rätt mäktigt att försöka tänka tillbaka till det också.

Tänk vad mycket det hänt före vår tid vi levt. Vi är i en lång historia. Man känner sig rätt liten i det perspektivet. Ändå är vi med och skapar historia. Så om kanske hundra år sitter man och funderar vad vi höll på med. På Nynäs slott var min morfar trädgårdslärling för 100 år sedan. Så perspektivet är rätt greppbart.

Ibland kan det vara bra att sätta sitt eget liv i ett större perspektiv. Det kan kanske skapa en ödmjukhet som är nyttig. Allt kretsar ju inte omkring oss bara. Det finns en större bild som är bra att se och inse.

Publicerat den

Dagens Andakt – Så sparsamt?  

30 juli 2026

”Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.”

— Andra Korintierbrevet —
— 9:6-8 —

 

När det är dags för sådd så tar bonden fram sin såningsmaskin och fyller den med utsäde. Bonden tänker inte bara så in varannan rad. Utan maxar så mycket det behövs. Allt för att få en så stor skörd som möjligt

  Paulus tar upp detta med sådd och skörd. Att det finns en logik i förhållandet mellan hur mycket man sår och hur mycket skörd det kan bli. 

  Den som sår sparsamt får en sparsam skörd. Den som sår rikligt får en riklig skörd. I det sammanhang han tar upp detta handlar det om en insamling till Jerusalem. Man samlade till de nödlidande kristna. Det var stora behov. 

  Ofta tänker vi på pengar när vi läser detta sammanhang. Och det handlar verkligen om det. Bibeln tar upp att ge fullt tionde till församlingen. Att bära Guds rike på jorden. Jag tänker att det kanske inte bara handlar om en procentsats. Det handlar om att ge det man känner Gud manar till. Till denna insamling uppmuntrade Paulus att ge efter vad bestämt i sitt hjärta och med glädje. 

  Men kanske är detta med sådd och skörd lite bredare än så. Att så ut evangeliet är en annan sådd. Skrev för en tid sedan om såningsmannen vars sådd föll på olika ställen. Somligt torkade, annat kvädes men en del föll i den goda jorden och gav 100-falt igen. 

  Jag tänker också att sådden kan vara generositet till varandra, kärlek och omsorg, barmhärtighet. 

  Hur var det Paulus menade? Den som sår sparsamt får skörda sparsamt. Vad vi än sår i pengar eller evangeliet eller i kärlek, sår vi sparsamt får vi liten skörd. Men sår vi rikt så får vi skörda rikt. 

  Det finns en himmelsk mattematik som jag tror vi behöver bli påminda om. ”Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.” Gud välsignar en glad givare. Om tioendet säger Gud ”Pröva mig sen hur jag blir”. Att ge till Guds verk välsignar din ekonomi. Så fråga Gud hur ditt givande, hur du skall så, framöver.

🙏

Herre, lär mig hur du menar med att så rikt. Visa mig hur jag skall investera i ditt rike framöver.

Amen

Publicerat den

Har du rätt skor för din vandring?

2017 besökte jag ”Nimis”. Lars Vilks konstverk av massa drivved. När jag jag var på väg ner till konstverket (hade jag vetat att vägen dit var både snårig och lång hade jag nog inte gått dit) ser jag ett par skor placerade på en sten. Du kan läsa om det HÄR. Ska inte skriva samma sak. Men det var tänkvärda ord då och värda att påminna om.

Under sommaren insåg jag att det var nog ändå dags att köpa nya skor. Det var lite emot. Gillade som jag hade. Men uppfattade nog att de hade nog gjort sitt. Så till slut köper jag mig ett par nya.

Då inser jag att de, jag tyckt nog dock duga, hade verkligen gjort sitt. När jag går med mina nya skor är det så stor skillnad. Det är som en ny upplevelse. Är det så här det ska vara att gå i skor? Nästan så kändes det som.

Skor är viktigt. Om de är dåliga påverkar det hela kroppen. Rätt skor handlar om underlaget. En vandring i fjällen behöver sina skor. På stranden en annan sort. Dålig botten i sjön kräver sina skor. Varm asfalt sova osv osv. Rätt skor på rätt plats liksom.

Det är en bra bild på vår livsvandring. Att vara rätt utrustad för den vandring vi gör. När jag skriver detta förbereder jag en raodtripp för att se på slott. Då behöver jag ett par extra skor att byta med när fötterna blir trötta. Så kan det vara i livet. Hur ser din livsvandring ut just nu? Har du rustat dig för den?

Jag ska inte diktera dina viljor för din vandring. Men jag tänker att en påminnelse om, bildligt talat, rätt skor och rätt utrustning kan vara bra. Att slarva med sin utrustning och packning är inte bra.

Jag har mött en reklam under några dagar. Den handlar om en ryggsäck som man kan packa mycket i när man skall flyga. Kanon att det finns många bra idéer för packningen. Men jag saknar reklam om vad man ska ha med sig i sitt bagage.

Och det är nog inte så lätt att göra reklam för det. För allas vår livsresa ser så olika ut. Så vi behöver, var och en, fundera över vad just vi, du och jag, behöver ha med oss.

Så min lilla fundering denna dag är ….

Har du rätt ”skor” för din vandring?

Publicerat den

Dagens Andakt – Dubbel glädje och halv sorg?  

28 juli 2026

”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. ../.. Var och en ska bära sin egen ryggsäck””

— Galaterbrevet —
— 6:2,5 —

 

Paulus verkar vara lite tvehågsen. Ena stunden skall vi bära varandras bördor. Men strax därpå skall vi bära vår egen börda. Det verkar vara motsägelsefullt.

  Jag vill citera från en bok jag nyligen läste. ”Att resa sig och gå vidare” av min vän Urban. Han beskriver det som så att då vi skall bära varandras börda handlar det om att det är stora tunga bördor. Som vi inte klarar av att bära själva. Den första bördan syftar på tung last. En övervikt. Det kan vara livskriser, sjukdom. Sorg, förluster. Han skriver: ”Det är då vi är kallade att kliva in i varandras liv vid varandras sida och hjälpa till att bära. ”

  Den andra delen syftar till sin personliga börda. Något som är mitt eget ansvar. Det jag själv måste ta ansvar och bära genom livet. . Han skrev: ”Den innehåller mina val, mina reaktioner, mitt ansvar för mina handlingar. Ingen annan kan bära den åt mig.” Så bra skrivet tänker jag. 

  Så skriver han något jag fastnade för lite exar: ”Det sägs att delad glädje är dubbel glädje, och kanske är det också så att delad sorg blir till halv sorg. Vi bär varandra, och i den handlingen förvandlas både smärtan och närheten till något som helar. Kanske är det därför Paulus skriver i Galaterbrevet: ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi Lag.”

  Jag tänker att detta borde ligga som en inre drivkraft inom oss. Det mest naturliga. Så det vore väl helt onödigt att han la till ”så uppfyller ni Kristi lag”. Men tydligen lägger han en sådan tyngd på detta att det stryks under med ’Kristi lag’. 

  Dubbel glädje och halv sorg. Låt den landa lite hos dig idag. Tänk att vi kan få glädjas med varandra. Men när vi delar sorgen, lägger axel mot axel, finns för en annan, så blir sorgen lättare att bära. Den blir som halv. Tänk vad en medvandrare kan få betyda för en annan person. 

🙏

Herre, hjälp mig att bära min egen börda. Visa mig när jag skall hjälpa någon annan att bära dens börda för en stund. 

Amen

Publicerat den

Pyspunka

Har du haft pyspunka på cykeln någon gång ? Kanske på bilen? Det är inget kul. Även när det sker på en bil. Pyspunkan gör att det behöver pumpas ofta. Så tappar däcket trycket. Dags att pumpa igen. Pyspunka är verkligen inget roligt.

Ibland känns livet som att det har pyspunka. Det liksom pyser kraft ut ur oss sakta. Och vi tappar trycket och kraften. Då behöver vi vända oss till en som är bra på pyspunkor. Vår Herre är en hejare på att laga pyspunkor. Om vi vill det.

En sak har jag lärt mig att det är inte alltid man är så snabb med att laga pyspunkan på cykeln. Man pumpar och hoppas på det bästa på något sätt. Cyklar en bit och pumpar. Pumpen behöver vara med. Alltid. Annars funkar det liksom inte. Så räddar man läget hela tiden. Istället för att laga där luften sipprar ut och kraften likaså.

Lös inte livets pyspunka med att rädda läget hela tiden. Lös det med att hela sprickan som förstör. Då kommer det att hålla över tid.

Det finns ett annat läge där vi verkligen behöver pysa ut. Då trycket är för svårt för oss och vi inte orkar. Man behöver helt enkelt pysa ut för att inte explodera av trycket man utsätts för. Då behövs det en pysventil – uppåt. Om den kan du läsa om HÄR

Publicerat den

Dagens Andakt – Då kom Jesus  

28 juli 2026

”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!””

— Johannes Evangelium —
— 20:19 —

 

 

  Då kom Jesus. Jag älskar det uttrycket. När man följer evangelierna så kan man se hur han kommer förbi någon. Stannar upp och ser personen som finns där. 

  Han kom när Han behövdes som mest. Ibland väntade Han något, som hos Lasarus då han dog. Ibland stannade Han för att Han bara måste, som hos kvinnan som rörde vid Hans kläder. Eller så måste Han bara komma förbi, som hos kvinnan vid brunnen i Samarien. Någon gång kom Han tillbaka för det behövdes ett besök till, som när Tomas tvivlade på att Han verkligen var uppstånden som de övriga sa. Någon gång stannade han när Han var på väg förbi ett träd där Sackeus satt på en gren. 

  ”Då kom Jesus” – Jesus kommer inte för de stora rubrikernas skull. Han kommer för behovets skull. Det kan lika gärna vara på en öde plats där bara en person finns. Hans sikte är personen. 

  Vilket föredöme Jesus är i detta. Vem är det som vi ska komma förbi? Vem manar dig Jesus att gå till? Vem skall du vara Jesu högra hand och sändebud till?

  Jag är så fascinerad över de berättelse där någon får för sen en sak, gör den, och det visar sig vara precis det som behövdes där och då. Så förundras vi över Guds ledning. Den ledning som är den mest naturliga som finns. Men som kan ar så svår att våga. 

  Kanske väcks du under natten för att du skall be för någon. Kanske skriva en hälsning. Kanske ”kör du fel” för att du ska hamna där Gud vill ha dig just då. 

  Man kan tänka att detta kräver mod. Och ja, det gör väl det i viss mån. Men kanske handlar det mer om att inte vara så stolt att rädslan för att det blir fel blir svår att övervinna. För vad kan egentligen gå fel? Om du får för dig att uppmuntra någon men det inte behövdes, vad spelar det för roll. Det kan väl ingen bli arg på. Så våga gå. Du prövar. Med tiden blir du bättre och bättre på att höra rätt. 

🙏

Herre, tack för att du kommer där du som bäst behövs. Ber dig om att få vara ditt sändebud på samma sätt i denna tid. 

Amen

Publicerat den

Att lyfta på hatten

För rätt många år sedan skrev jag om att ha överseende. Vill du så kan du läsa det här.

Att ha överseende är inte alltid så lätt. Ibland sätter det oss på prov. Vi vill försvara oss på alla sätt så långt det bara går. Få vår rätt tydligt.

Men det är inte alltid den bästa vägen tänker jag. Det föder ibland en sunkig eftersmak som lätt fastnar. Den blir en bitter doft som skapar en rätt dålig atmosfär. Det är som att offer-känslan blir en blöt yllekofta.

Överseende handlar om att vara förlåtande, förstående, mild, fördragsam och tålmodig. Alltså att man har en lååååång stubin. Har lättare att backa ett steg än att ta två snabba framåt.

Det finns verkliga ’strider’ vi behöver ta. Orättvisan i vår värld. Människor som drabbas av krig och svält. Det ska vi inte ha överseende med.

Kanske kräver en sådan hållning med att lyfta på hatten en viss personlig trygghet. Att man vet vem man är. Att det står inte och faller på vad andra tycker och tänker. Man har en grundtrygghet som bär.

Jag avslutade den bloggen med:

Så när du drabbas, lyft på hatten. Gå vidare. Det är inte värt att ta striden. Du kommer att bli kompenserad på något sätt. Det öppnar sig nya tillfällen. 

Det fina med det är att du stannar inte i besvikelse och bitterhet. Du kan gå fri vidare i livet.

Det ligger något i det Jesus så på korset när de hade korsfäst honom. ”Förlåt dem för de vet inte vad de gör”. Många gånger är olika påhopp bara en frukt av att inte förstå bättre. Man vräker urbant något. Skulle man få möjligheten att förklara sig skulle man inte kunna det. Det finns helt enkelt inte substans nog bakom det man säger. Därför har det inget värde att hänga upp sig på det. Det här livet lärt mig. Dom allra flesta vi möter är alltigenom goda. Men så finns det några som gör livet surt för oss. Ja, det gör ont för stunden. Jag vet. Men det är inte värt att låta det ligga kvar att påverka. Så…

Lyft på hatten och gå vidare

Publicerat den

Dagens Andakt – Saligprisningarna – Saliga är de som blir förföljda  

27 juli 2026

”Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn. Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.”

— Matteus Evangelium —
— 5:3-12 —

 

 

  Saligprisningarna hittar vi i Matteus kapitel 5. Jag tror att de har något att säga oss. Ordet salig översätts i någon bibel med ’lycklig’. Kärnbibeln beskriver dom som ’sann lycka’. Kan beskrivas som lycklig, välsignad och avundsvärd. 

  ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull,  för dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull.” – ”Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull (har lidit förföljelse på grund av rättfärdighet) [för att de har gjort det som är rätt i Guds ögon] – för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike). [Ps 37:39-40] [Efter dessa åtta saligprisningar upprepar och fördjupar Jesus den sista punkten om förföljelse. Jesus riktar sig till sina efterföljare och i stället för ”Saliga är de” säger han ”Saliga är ni”.] ” (Kärnbibeln)

 Jag minns hur man kunde reta mig i skolan. Man retade mig främst för att jag trodde på Gud. Det var kämpigt. Men jag klarade mig igenom det. Det är ändå en mindre prövning än vad Jesus lyfter fram här. Här talas det om förföljelse. Och ser vi runt omkring på vår jord sker detta dagligen. Många får gömma undan sin tro annars riskerar de att mista livet. Så får de vara hemligt kristna. Vi har ett exemple i Johannes: ”Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna”. Det är en tröst. Vi vet att Gud ser särskilt till de som är förföljda för sin tro på Honom. Vi behöver bära dessa i våra förböner. Låt oss denna dag och framöver bära de förföljda i våra förböner. De behöver Guds beskydd många gånger. Min blir att Gud skall sända sina skyddsänglar vid deras sida.  

    Vilket starkt löfte de har: ”för dem tillhör himmelriket” –  Er lön skall bli stor! Man är i gott sällskap mitt i sitt lidande. Den tröst i löftet är stort. Att lyfta blicken och se Guds löfte mitt i lidandet.

🙏

Herre, idag ber vi för alla som är förföljda för sin tro på dig. Var vi deras sida. 

Amen