Idag fick jag förmånen att göra slottsbesök igen med men gode vän, bror och missionär Benjamin. Det blev en tur till Stora Sundby slott. Detta stora magnifika sagoslott. Hade förmånen att få en pratstund med ägaren också. Tänk att få bo i ett sådant slott. Googla och sök historien omaka spiror mm.
Slott i all ära – det har sin glans. Men jag tänker på en gammal, mycket gammal sång ….
Jag är så nöjd här med bara en hydda fast guld och silver ej blivit min del
I himlastaden jag ska få än bättre med silvermurar och guldpanel
Kör: Jag har en boning där strax bortom bergen i livets land där vi åldras ej mer där finns ej tårar, allt i fullkomling strålar ett härligt land där ej solen går ner
Det kan finnas fina slott. Fyllda med fina saker av guld. Men det kommer aldrig kunna överglänsa den himmelska boning som väntar oss. Det är något alldeles extra där uppe.
”Ni ska ha sådana tofsar, och när ni ser dem ska ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet.”
— Fjärde Moseboken 15:39 —
”Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, för hon tänkte: ”Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk.” Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.”
— Markus Evangelium 5:27-29 —
Varje präst hade en tofs hängande nertill på sin mantel. Man hade den där för att påmana om Guds bud. En påminnelse om att följa dom.
När Jesus kom vandrande en dag bland mycket folk fanns det en kvinna som hade blödningar. Hon hade gjort allt för att bli friskt. Dyrt hade det blivit. Ingenting hade lyckats. Nu fick hon höra att Jesus var på gång. Så hon tänkte, om jag bara fick röra vid hans kläder så skulle hon bli frisk.
Tofsen hade ett vittnesbörd om hopp också. Så hon trängde sig fram. Och till slut nådde hon fram. När hon rör vid Jesu kläder och tofsen så blir hon genast frisk.
Jesus märkte att det hade gått ut kraft ur honom. Vilket förundrade folket. Detta är en rätt märklig berättelse. Betänk att det är när hon rör vid Jesus det händer. Jesus är inte ens medveten om det där och då.
Jag tänker att vi bildligt talat får sträcka oss efter manteltofsen. Att sträcka oss mot hoppet. Löftet om bönesvar. Löftet om helande. Ibland kan det vara svårare att sätta sin tillit och tro till Guds svar. Att då få göra en handling som hjälper oss att tro tror jag kan vara bra.
Jag har en repstump i mina ägor. Den fick jag för massor av år på evangelistveckan i Jönköping. Budskapet i den stumpen är att den tillhör ett längre rep. Resten av det repet delades ut till andra andra. Det ska påminna oss om att vi är inte själva. Vi tillhör en större gemenskap. Fast vi ibland är själva på vår ”kant”. Att fästa sin tro och hopp vid något kan vara gott. Därför sparade jag den repstumpen. Som pastor kan man ibland vara lite ensam. Då är det bra att titta på det repet. Påminna sig om att vi är fler. Elia kände sig övergiven efter framgångarna mot BAAL. Guds hälsning var: Du är inte ensam. Det finns 7000 till som inte tillber BAAL. Guds hälsning är – du är inte ensam
🙏
Herre, tack för att jag aldrig är ensam. Tack att du är med mi.
Det finns samtal och så finns det Samtal. Alltså samtal som blir klart mycket mer än bara en stund kallprat eller svammel. Samtal som ändrar karaktär efter hand
Den senaste tiden har jag haft förmånen att hamna i olika samtal som tagit en djupare vändning efter en stund
Sådana samtal man inser att nu blev det lite mer än bara ett ”samtal”. Med tiden samtalet fortskrider inser man att det mer och mer hamnar i kategorin näst intill profetiskt.
Sådana samtal är man verkligen rädd om. För man inser att samtalet får en ny dimension. Man tar sig inte den själv. Den skapas efter vägen.
När samtalet är avslutat inser man att detta kommer att bli något mer än man först trodde var möjligt. Ett samtal som man gömmer djupt inom sig själv och begrundar varsamt.
Jag tänker att sådana samtal pratar man försiktigt om. För slarvar man med det kommer det samtalets frukt att komma av sig. Och det blir om intet.
Det är som att Jesus satt med i samtalet. För det föds något stort efter vägen som bara Jesus kan vara upphovsmannen bakom.
Var inte rädd att stanna kvar i ett sådant samtal. Låt det arbeta med dig. Låt det påverka dig. Var följsam i det samtalet. För det kommer att komma något djupare av det.
Jag tror vi behöver fler sådana samtal. För det skapar något bra för oss och den värld vi lever i.
””Sänd ut män för att speja i Kanaans land som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam ska ni sända. Var och en av dem ska vara en ledare..”
— Fjärde Moseboken 13:3 —
Mose får i uppdrag att sända ut tolv spejar för att se hur landet är. En ledare från varje stam.Man skulle bedöma landet. För att förbereda folket inför intåget till det landet Gud hade berett för dom.
När de kommer tillbaka har de mycket att berätta. Om allt som växte där. Det flödade över med all tänkbart gott. M E N – det fanns ett ’men’. Man såg ett folk som var, som dom tyckte, ett högrest folk som dom helt enkelt blev rädda för. De tappade modet att gå in i landet. Och det berättade dom för Mose.
Ja, nu var det en man i gänget som hade en annan syn. Kaleb. Han trodde på sitt eget folk. ”Låt oss dra in i landet. Vi kan göra det” han talade tro till Mose och folket. Om du läser kapitel 13 ser du vilken kamp det var mellan att ha tro eller inte.
Denna berättelse visar på hur viktigt det är vad man säger. Man ska givetvis inte tala tro om man inte har det. Men då tänker jag att man kanske ska ta ett steg bakåt.
Du som ser möjligheter, som ser Guds tilltal i det man står inför, var frimodig att säga det. Du kan vara den som avgöra att man följer Guds maning.
De som tågs var ledare för sina stammar. Det som bekymrar mig är när dessa ledare talar misstro där det finns möjligheter. Jag tänker att vi som ledare behöver särskilt se upp med hur vi pratar om saker och ting. Men för oss alla gäller att se upp med vårt tal. Ett ord kan förstöra mycket och vara svårt att reparera. Så se upp med hur och vad du säger.
🙏
Herre, hjälp mig att tala tro in i ett sammanhang när du manar mig.Talar jag på ett felaktigt sätt ber jag dig varna mig.
Årsmötet tycker jag är det roligaste mötet på året. Vi blickar lite tillbaka och lite framåt. Vi väljer vår styrelse och olika andra uppdrag.
I vår församling brukar det innebära knytis. Man tar med sig mat av olika slag. Det gör att vårt ”matbord” har massa olika rätter.
I år firar vi också 20 år i vår kyrka och som ”ny” församling. Så det blir tårta efter maten. Kan man fira något ska man göra det tänker vi.
En del undrar hur man kan gilla årsmöte. Men jag gillar det. Denna dag fylls jag av tacksamhet för året som ligger bakom. Gud har även denna gång varit med. Vi får ta ut ny riktning. Tack Gud för året som gått och be om att han ska vara med i det nya.
Vår församling bygger vår ekonomi på gåvor. Vi har inga löften. Vi går i tro. När det då fungerar blir man så tacksam.
Så idag kl 10:30 är ett bra tillfälle att glädja sig med hela vår församling.
”Säg till Israels barn: Mina sabbater ska ni hålla, för de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni ska veta att jag är Herren som helgar er.”
— Andra Moseboken 31:12-13 —
Sabbat var en helig stadga på Gamla Testamentets tid. Det fanns den vanliga sabbaten som var lördagen i veckan. Sen fanns det andra dagar som man också helgade speciellt.
”För det är ett tecken mellan er och mig” – Ett intressant uttryck. Ett ’tecken’. Alltså något som visade på samhörighet och relation. Kärnbibeln beskriver det lite närmare: ”För att ni skall veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren som helgar er (gör er avskilda).” Sabbaten, söndagen för oss tänker jag, har en uppgift att göra oss avskilda för Gud för en stund. Att också vara bestämd till, jag har beslutat mig att, avskiljt mig för, att vara ett Guds Barn. Den hjälper oss i vår nära Gud. Att fördjupa den och växa i vår tro.
Första orden i följden vers säger: ”Därför skall ni hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten för den är helig för er.” Jag tänker att det är uppfodrande men framförallt lockande och utmanande. Det finns en djupare tanke i skapelsen att man har en vilodag. Den är inte bara för att man behöver sin veckovila. Den har en andlig grundtanke. Inte bara att våra muskler får vila. Den vill fokusera på vår andliga del.
Men var inte detta bara för Israels folk? Nej, Jesus bekräftar sabbaten som en del i det kristna livet. Jesus säger: ”Sedan sade han till dem: ”Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten.” Mark 2:27. Den är verkligen till för oss alltså. En förmån vi har. En stund av avskildhet för att låta Gud tala in i våra liv. En förmån som är given just till dig. Ta emot den förmånen.
Hur använder vi den bäst? Jag tänker att gudstjänsten har en given plats i den. Men det finns så många fler sätt. En personlig andakt. Bönepromenad. Fasta. Jag tänker att vi behöver hitta det sätt som för oss närmare Gud. Det är då vi hittar rätt i sabbaten, vilodagen, helgdagen. Var en del i tecken som finns mellan dig och Gud.
🙏
Herre, hjälp mig att kunna stilla mig en dag i veckan för att fördjupa min relation med dig.
När jag var ung spelade vi ofta rundpingis. Det är när man är flera Rune samma pingisbord. Man spelar sin boll och springer sen över till andra sidan och väntar på sin tur. Efter tre missar åker man ut. Till sist är det två kvar som spelar final.
Till en början går det rätt lugnt tillväga. Men ju längre spelet går får man allt öka tempot i springandet för att hinna med.
När jag googlade på detta spel förstår jag nu att det finns speciella runda bord till detta
Jag vet inte men det var betydligt lättare förr att spela rundpingis. Men jag gick till final tre gånger och vann två av dom. Så så illa gick det inte i alla fall. Sen att andra spelade klart bättre än mig är ju också sant
Vi spelade under kvällen då vi har öppen kyrka. Mellan kl 14-22 på fredagskvällarna kan man komma till vår kyrka och umgås. Bor du nära ? Titta in. Finns fika mm att köpa.
”David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han tog av sig det. Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga, i handen. Så gick han fram mot filistén.”
— Första Samuelsboken 17:39-40 —
Goliat var en stor jätte. Israels arme skulle slå Goliat och dens arme. MEn ingen vågade. Goliat gjorde dom mycket rädda. Då kom David till Saul och erbjöd sig att strida mot honom. Så Saul klädda honom med sin rustning. Den passade inte särskilt bra.
David insåg det och säger till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så tog han va sig den och hämtade sin slunga. Valde ut några stenar och sen gick han mot Goliat. Slungade sin sten mot honom och fällde jätten till marken. Så vann Israels arme en stor seger den dagen.
David visar oss att det är när vi använder den rustning vi fått som passar oss som vi kan vinna seger. Inte när vi försöker använda ngn annans retning.
Du skall inte vara någon annan. Du skall vara den du är. Använde det Gud har gett dig. Du blir inte bättre för att du imiterar någon annan, eller försöker ta dig gåvor och utrustning som inte är anade för dig.
Du vinner seger när du använder det Gud har ämnat för dig. Och behöva det någon annan gåva behöver vi komplettera med den person som har det som behövs. Går inte att imitera något vi inte är ämnade för.
Så frågan blir, vilken utrustning och gåva har du fått från Gud att tjäna med? Var är din plats och uppgift? Jag är helt övertygad över att varenda en av oss har något som Gud lagt ner i oss som skall komma i bruk. När? Ja, det är Guds timing i det och din vilja och överlåtelse. I vilket sammanhang? Låt Gud visa dig det. Spring inte i förväg och ta dig uppgifter som inte är dina.
Det är när du är på rätt plats, i rätt tid, med rätt utrustning du vinner seger. Så leta dig fram till det.
🙏
Herre, visa mig på den rustning du gett mig. För mig till den uppgift du har gett mig i rätt tid och på rätt plats. Jag vill följa din väg för mig.
Det finns en berättelse om en äldre dam som kom till sin bank. Hon ville se det fack banken använde för att förvara just hennes pengar. Nu hade inte banken ett sådant fack för varje kund vilken damen tyckte var märkligt. Hon ville ju se sina pengar så att hon visste att dom verkligen fanns där.
Undrar om Elon Musk har ställt samma fråga omkring hans förmögenhet på 7,7 biljoner kronor. Det bankfacket skulle i så fall behöva vara ca 7000kubikmeter. Det motsvarar ca tre olympiska simbassänger eller en kub på 19x19x19 meter. Allt enligt ChatGPT. Om det är sant har jag ingen aning om. Men det är tydligen i alla fall en väldans mycket pengar.
Tänk om man hade så mycket pengar. Tänk vad många man skulle kunna hjälpa. Om alla världens rikaste människor skulle använda 90% av sin förmögenhet skulle de troligen ändå ha kvar mer än nog att klara sig på resten.
En biljon är 1 000 000 miljoner
7 biljoner är således 7 000 000 miljoner
Så det räcker till rätt många människor att bli miljonärer.
Tänk vad många brunnar man skulle kunna gräva för att ge rent vatten. Eller sjukvård till oerhört många människor.
Så man kan fundera på vad man skulle göra om man hade 7,7 biljoner kronor på sitt konto.
”…På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.””
— Tredje Moseboken 10:3 —
Att hålla Gud på avstånd brukar inte vara en bra ide. Varken i nuet eller på sikt. Jag tänker att förr eller senare behöver vi alla, och kommer vi att, ta ställning i vår relation till Gud.
Det kan finnas orsaker till att vi håller ett avstånd till Gud. Orsakerna kan vara många. Det kan vara att vi tänker att Gud är inte viktig för oss. Det kan vara saker som hänt som gör att vi drar oss för att komma nära Gud. Kanske är det så att mycket annat ”viktigt” går före. Så känner vi att ”det får vi ta tid till en annan gång”.
Gud tänker ju helt tvärt om. Han önskar och längtar efter närhet hela tiden redan nu. Det är därför han kan uttrycka det som han göra – ”På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig och inför fläker bevisa mig härlig”. Håller vi oss medvetet på avstånd blir inte detta möjligt. Vi liksom ’vänder honom ryggen’. Vi blir inte mottagliga för det som Gud skulle vilja gör för oss.
En fråga vi kan fundera lite på – ”vem vill vi vara nära just nu?” I en kärleksrelation vill man ju vara nära varandra så mycket som möjligt. Kärlek till varandra gör att man dras till varandra. Det är sällan som det blir tvärtom.
Ju mer vi är nära Gud desto mer drabbas vi av Hans kärlek. Och vår kärlek till Honom tilltar. Att möta Hans härlighet är något förunderligt vackert.
I kapitlet innan läser vi hur Gud visade sin härlighet genom att låta eld förtära offret på altaret. När vi också läser om invigningen av tabernaklet liksom Templet så visar Gud sig genom att sin härlighet sänks över det. I ett moln. Man uppfattar Guds helighet så man drar sig tillbaka för att man kunde inte stå i den heliga härligheten. Att vara i Guds närhet har detta inslag även dag. Att uppleva något av denna härlighet är så vackert. Så den som står nära Gud visar han sin härlighet för.
🙏
Herre, Jag vill komma närmare dig. Jag vill få del av din härlighet.
Pedher´s blogg 