
Tänk att en uteplats kan vara så inne. Den jag har har blivit mitt inneställe helt klart
Det har blivit många stunder på den senaste dagarna. Ibland en kortis. Ibland lite längre. Någon gång med mat eller fika. En annan gång bara vara på den
Det blir något speciellt när det är så lätt att komma dit.
Jag tänker att vi behöver andrum. Dessa rum behöver inte alls vara stora. Men dom behöver vara tillgängliga. Genom livet har jag hittat sådana platser på rätt olika sätt.
Det har varit en plats i skogen. På en altan. På en strand vid vattnet. Det kan vara vid köksbordet. Det bästa med dessa rum är att dem blir ett andrum när vi vill att dem ska vara det. Visst är det bra?
Ett andrum har en speciell atmosfär inom sig. Det liksom mer frid där. Där är stillhet och vila. Ingen plats man bara rusar förbi liksom. Utan där bosätter man sig för en tid. Ja, bosätter sig. Jag tänker att i det rummet behöver man vara fullt närvarande som om man bodde där. Annars blir det inget andrum. Bara ett rum man passerar.
Här är man avslappnat närvarande. I någon form av aktiv vila. Och när man lämnar rummet har man fått med sig ny energi.
Här är helt enkelt inne att vara just nu. Även om den råkar vara utomhus.










