Då är den äntligen igång – Den Stora Älgvandringen. I natt klockan 00:00 började sändningen. Detta fantastiska som slow-tv är. Det är något särskilt med sådan tv.
Det är inte bara älgarna som drar mig till denna sändning. Det är naturen. Det stilla vattnet som sakta ”simmar” fram. Men också andra djur man sällan ser. Det känns ibland som att man är där på något sätt. Nära intill.
Nu kan vi följa detta mysterium under några veckor. Räkna simmande älgar och allt annat.
Det är rogivande. Den som har svårt att följa detta sakta program för att det händer så lite ibland kanske är den som behöver det mest. Den so än blir rastlös. Den som stressas av att det vissa tider inte simmar någon älg. Och mitt i detta händer det massor som man kan nye har ro att fånga in. Dessa människor tror jag skulle kunna använda programmet som medicin. Många höga blodtryck skulle kunna gå ner och botas om man gav detta program en chans.
Nu har vi chansen att få ett lugn så missa inte den möjligheten. Ta ner svt Duo-app så hittar du lite kul saker där
”Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo”
— Johannes Evangelium 19:38-39 —
Bibeln är rätt tydlig med bekännelsen. Det finns en välsignelse i att bekänna sin tro. Romarbrevet 10:9 säger: ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.” Det är som att frälsningen och öppen bekännelse hör tydligt ihop. Men…
I Nya Testamentet möter vi Nikodeumus som kom under natten till Jesus och hade frågor. Han vågade inte komma då andra kunde se honom möta Jesus. Vad skulle övriga Rådsherrar och präster säga då? Josef från Arimatea beskrivs som en hemlig lärjunge till Jesus. Ahn var rädd för Judarna och va de skulle göra med honom om det kom ut att han var en Jesu lärjunge. De var hemliga med sin tro på Jesus.
Troligen den enda gång de möttes var när de la Jesus i graven. Om någon såg det vet vi inte. Men de vill ära Jesus öppet nu när Han var död.
Att vara hemligt troende på Jesus är vanligt idag. Speciellt i länder där man inte får tro På Gud och Jesus. Där den muslimska tron är stark. Där regimer förbjuder denna tro. Men det hindrar inte att man kan tro i alla fall. För en tro på Jesus kan man inte låsa in i ett fängelse. Tron är av annat slag. Den lever inom oss.
Men det finns de som lever sin tro i hemlighet i vårt land också. Man kan inte leva ut den för sin partner eller sin släkt. Så får man försöka klara det på egen hand.
Sen finns de dom som lever sin tro på sitt eget sätt. Vill inte ha gemenskap i en kyrka tex. Vilket jag tror blir en tro som kommer sakan en särskild välsignelse som en kristen ’familj’ kan ge.
En tro bygger allra främst på en egenskap med Gud. Det är den viktigaste utgångspunkten. Man blir inte frälst till en kyrka utan till Gud. Men Gud har skapat ett sammanhang där man kan växa i sin tro. Få hjälp att förstå tron bättre. Det är den kristna gemenskapen och kyrkan. Så fundera på din hemlighet – kanske är det dags att komma ut i en gemenskap med andra troende.
🙏
Herre, tack för att jag får tillhöra dig. Hjälp mig hitta en sann kristen gemenskap där jag kan växa i min tro.
Vad säger man till någon som mår dåligt? Eller til den som lever i en djup fattigdom och inte har något mer än kanske en smutsig säng att sova i? Eller som skadat sig och ingen sjukvård finns att tillgå?
Ibland tänker vi att ord som ”att jag förstår” är rätt ord. Kanske välmenande och ett sätt att visa en medkännande omsorg. Men kanske det vore bättre att bara vara tyst. För vad vet vi egentligen. Vi blir så lätt lösningsfokuserade.
För några dagar sedan var jag i Moldavien. Där mötte jag några livsöden som stannat kvar hos mig. Situationer där språket hindrade mig att säga ”jag förstår”. Och tur var väl det. Inte kunde jag förstå kvinnan vara son var gravt handikappad. Nu över 60 år var hon och hennes stora bekymmer var ”hur ska det gå för min son när jag dör? Vad kan jag veta om det? Men vi kunde ge ett matpaket. Hjälp med blöjor. Ge lite godis. Sen fick vi bedja tillsammans. Och hon tackade så varmt för besöket ….. Liknande för henne som inte kunde ta hand om sina barn, eller kvinnan med sin dotter liggande på grund av förlossningsskador. Så då finns det inte ord som räcker till.
Jag tänker att många gånger när vi möter svårigheter behöver vi inte vara så snabba med svaren. Inte försöka bortförklara med att det finns nog någon mening med detta. Låt oss vara ärliga och säga att det finns ingen mening med det som sker ibland.
Men att visa delaktighet genom att finnas nära och inte skygga för situationen kan hjälpa mycket. Så när tiden är mogen kan man göra en insats som får betydelse.
Jag är rädd för att om vi slarvar med orden i svåra lägen kan det göra rejäl skada för lång tid. Så vårda situationer med omsorg.
Ibland finns det helt enkelt inga rätta ord alls Då är det bättre att vara tyst …..
Jag läser i Samuelsboken just nu. Där hamnade jag i en rad som lyder: ”…utan tjäna Herren av hela ert hjärta”. Det verkar finnas ett tillstånd som är helhjärtat. Alltså att man gör det fullt ut, på riktigt. Motsatsen bör då bli att man kan göra det halvhjärtat. Alltså på ”en höft”. Man är inte påslagen helt. Utan det blir lite si och så. När man har tid och kanske lust. Det påminde mig om något jag skrev för några år sedan:
Det finns något som återkommer i bibeln på olika sätt. Det är en uppmaning av att göra det av hela hjärtat. Helhjärtat. Helt och hålet. Inte halvdant. Inte på sparlåga. ”Om vi gör det helhjärtat…”. Det finns också ett ”om” som visar på ett löfte.
”Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.” Jeremia 29:13 SFB15
Det finns en nyckel – att söka Gud gör man bäst helhjärtat. Fullt fokus. Kanske det brister i den inställningen när vi inte när fram. Men ge dig hän i detta sökande. Görandet helhjärtat.
”Han svarade: ” Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” Matteusevangeliet 22:37 SFB15
En kärlek som är halvhjärtad brukar inte hålla i längden. Den ger inte det en relation växer i. ”Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.” Psaltaren 9:2 SFB15
Ett tack som inte kommer ärligt känns fattigt. Inför allt det Gud gör för oss kan vi verkligen tacka av hela vårt hjärta.
”Av hela mitt hjärta bönfaller jag dig: förbarma dig över mig enligt ditt ord!” Psaltaren 119:58 SFB15
Att be till Herren är något vi får och kan göra helhjärtat. Alltså inte att bara slumpmässigt improviserat slänga ut oss några ord. Visst lyssnar Gud till våra bönesuckar. Men jag tror vi behöver en helhjärtad bön från vårt innersta djup.
”Ge mig förstånd, så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av hela mitt hjärta.” Psaltaren 119:34 SFB15
Det finns så mycket matnyttigt Jesus ger oss i sitt ord. Vår hållning till det är avgörande för hur det ska få påverka och välsigna vårt liv. Vi behöver hålla fast helhjärtat vid det Jesus vill lära oss.
Så tron till Gud blir så mycket mer när vi tror helhjärtat. Det är som att Gud vill påminna oss om att låta våra lova vara inställt på honom av hela vårt hjärta.
Det är vad vi själva behöver allra mest. Det är vad vår stad behöver allra mest. Vår jord likaså.
Kanske handlar detta om att vara helt närvarande. Det är så lätt att göra flera saker samtidigt. Lyssna på gudstjänst på nätet, kolla Facebook i samma veva eller fixa något som helt plötsligt blev så viktigt. Just då. Av hela hjärtat handlar om att vara fullt närvarande i det som händer just då. Det är då jag tror att Gud får möjlighet att berör på ett sätt som blir bestående.
”När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.””
— Första Samuelsboken 9:27 —
Samuel var profet. Han framförde budskap från Gud till folk. Ofta personliga budskap. När vi möter honom här är han tillsammans med Saul. Den Saul som framöver skulle bli kung.
Saul finns på taket och ropar till Saul att de skulle slå följe efter vägen. Sauls tjänare uppmanades att gå i för väg för Samuel ville samtala förtroligt med Saul.
”Stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds röst”, Samuel visste att Gud hade ett budskap till Saul, ett uppdrag som Saul skulle gå in i. Det Gud ville var att Saul skulle smörjas till kung över Israels folk.
”Men stanna själv…” – Vi kan behöva stanna upp ibland för att få möjlighet att lyssna in. I en tid som allt för ofta är stressad med många uppgifter och uppdrag så kan det verkligen vara svårt att bli stilla. Vi öra dagen igenom och stupar i säng. Men jag tänker att även en dag med ett lugnt tempo som inte är fyllt till bredden har sin utmaning. För hur lite man än har att göra kan det vara svårt att ”stanna upp och lyssna”. För det är rätt lätt att göra ”ingenting”. Alltså göra sådana saker som bara slår död på tiden. Scrolla i sin mobil, läsa nyheterna igen och igen och igen. Kan ju ha hänt något nytt. Så rinner tiden iväg och en timme har rullat iväg.
”Så ska jag låt dig höra Guds ord” – Att få profetord över sig skall man vara villig att ta emot. Men det är också viktigt att pröva det. Genom att det slår an en ton inom oss som vi känner igen. Det är som att Gud har förberett vårt inre så att vi ska kunna förstå att det är Gud och ingen annan. Känner vi tveksamhet gör vi gott i att avvakta något för att pröva det mer.
Gud är i högsta grad intresserad av oss. Han vill oss väl. Han vill ha en relation med honom. Så vår utmaning är att kunna bryta mönster i våra liv som hindrar den nära relation som är möjlig med Gud.
🙏
Herre, ge mig mod och orka att bryta de mönster i mitt liv som hindrar oss att umgås med varandra.
Många folk med olika språk kan glädjas tillsammans
Under min resa i Moldavien så inser jag att språket inte alltid hindrar en gemenskap. Jag kan inte ryska , moldaviska eller rumänska. De språk som fungerar i Moldavien förutom engelska. Att möta barnen på familjehemmet eller i de olika center där som fick mat bevisade det.
Med ögonkontakt kommer man långt. Med en kram talar man tydligare än vilken lång konversation som helst.
Tänk att kunna se på varandra och ändå verka förstå…..
Man leka med barn utan att prata samma språk. Men kan be ihop utan att förstå vad den andre ber men ändå känna bönens atmosfär och kraft. Att få förbön för något men inte förstå orden som beds och känna den kraft som frigjordes var en fantastisk upplevelse.
Tecken med händer och kroppsspråk kommer man långt med. Att rita kan ge en tydlig förklaring när inte språket räcker till.
Det handlar troligen mer om att våga finnas i det. Våga se. Våga prata fast man inte förstår.
Jag sitter på flygplatsen i Moldavien. För att att flyga hemåt. Det har varit en resa jag aldrig gjort tidigare. Min första resa till. Moldavien.
Det har också varit en resa som en bergochdalbana i känslor. Från det djupa skratt till att gråta för den misär jag mött. Så det finns mycket att smälta. Mycket att reflektera över.
Jag blir påmind om bibelversen ”Det du har gjort för en av de minsta det här du gjort för mig”. Jesu ord klingar högt. Just där och då känner man sig lite liten. En känsla av att inte räcka till. Samtidig påminns man om att det lilla man kan göra faktiskt gör nytta.
Tänk att vi tillsammans kan göra skillnad. Tillsamman når vi längre. Tillsammans orkar vi. Tillsammans kan vi gå, axel mot axel , orkar vi längre. Uppmuntra och stöd gör skillnad i att försöka göra skillnad för den mest behövande.
Vem är din nästa? Vem behöver dig? Några frågor som viskar i mitt öra på vägen hem till Sverige…….
”Men Samuel sade till alla israeliterna: ”Om ni av hela ert hjärta vill vända om till Herren, så gör er av med de främmande gudarna och ashtarterna och vänd era hjärtan till Herren och tjäna endast honom. Då ska han rädda er från filisteernas hand.””
— Första Samuelsboken 3:11 —
När jag läser i gamla Testamenet återkommer en tanke rätt många gånger. ”Gör er av med era avgudar”. På flera ställen står det så i olika tider i historien.
Det är som att Israels folk omvänder sig från de döda avgudarna och gör sig av med dom. Så blir de helt överlåtna till Gud. Men s går tiden. En efter en av avgudar kommer in (kommer tillbaka) till folket. Till slut är de så många att de tar Israels hela fokus från Gud.
Det är också som att folket vill säkra upp läget. ”Om en gud inte svarar så har vi flera att tillgå” – typ så. Som att tilliten till den levande Gud, den som räddat dom från Farao, som skapade himmel och jord, sviktade och tvivlet fanns där.
Gud utmanar folket genom Samuel att tänka om. ”Om ni av hela hjärtat…” Om de verkligen menade att de ville vända sig till Gud och följa Honom så behövde dem avskaffa alla dessa ’gudar’ de hade tagit in i lägret. Gjorde dem det skulle det välsigna dem. Då skulle Gud rädda dom från fienden.
Guldkalven som de gjorde medan Mose var på berget var bara ett exempel på avgud. De hade många avgudar. Somliga hade dem i sina avgudaskåp.
Kan de vara så att vi också har ’avgudar’ som tar upp vårt hem, plats och liv? Kan du se att något i ditt liv börjar likna något av en avgud som du ’tillber’ mer än vad bönelivet till Gud ger? Kan det vara dags att avskaffa sådant som stör din relation med Gud?
Jag tänker att det är en viktig reningsprocess att då och då gå igenom. Det smyger sig in sådant i våra liv som stör vår relation med Gud. Och likt Israels folk vänder vi om, renar oss och så tar vi nya tag med Jesus. Så smyger det in nya ’avgudar’. Efter en tid upptäcker vi det och kan då rena oss igen. Se upp med vad du ’tillbeder’ i livet.
🙏
Herre, påvisa alla de ’avgudar’ jag har i mitt liv som riskerar förstöra vår relation.
Du läser dagboken bakifrån. Så det första du läser är det senaste som hände
14 april
Så har vi landat på svensk mark
Kul att du har velat följa med på denna resa.
Nu är är vi på flygplatsen. På väg hem.
Det där med att lyfta i tid är välmente flygets starka sida denna tripp
Inte heller säkerhetskontrollen i Warszawa var den mest smidiga. Servicekänsla behöver dom jobba på. Men nu efter ca 20 minuter försenat får vi traska på
——-
Sista dagen på resan. En resa i känslosamma bergochdalbanor gör mot sitt slut. Ja jag menar verkligen det i plural. Sträckan mellan djupt skratt till stora tårar i ögonen har varit både korta och snabba.
Skulle önska att jag kunde ge dig bilder på den djupa misär jag mött. Samtidigt spegla det i det hopp jag mött hos människor.
Det kommer ta tid att smälta detta. Att möta ett djupt elände sätter sina spår. Hur hanterar man sådant över tid? Hur sorterar de som är mitt uppe i detta varje dag? Jag tänker att det hopp man skapar hos någon med lyckade resultat hjälper till att bära där man inte riktigt räcker till.
Den här morgonen börjar med frukost 8:30. Ett samtal om resan. En promenad i den judiska begravningsplatsen intill. Sen är tanken att åka till flyget runt 11:30. För att starta resan hem kl 14:30.
Lite bilder kommer under dagen. Reflektioner lär kommer under dagar som kommer.
13 april
Avslutningsvis lite ljus i parken
Eftermiddag och kväll besökte vi den kyrka som Sergei och Anna jobbar. Ett center där man ger mat till barn. Där blev det grillning. Under ca 20 år har dom arbetat där. Sett hur arbetet ökat Åre efter år, sakta men säkert.
Vi besökte ett satsning med barn och fotbollsträning. Killen som leder har varit proffesionell spelare och nu tränar han barn. Lite bibel , undervisning. Kolla in skylten. Han heter Moldavan Gheoghe
I dag reste vi på en utflykt. Lite turistigt. På väg dit hälsade vi på ett center man var me dunder 15 år men nu lämnat vidare Där fick vi lite mat också efter utflykten
Under en liten kyrka fanns ett gammalt kloster. Där fanns ett altare. Sen små rum med mycket lågt i takhöjd.
12 april
Eftermiddagen besökte vi en nyplanterad församling. Vi delade migrän vittnesbörd och Fredrik predikade. Efter bjöds det på kaffe.
En kvinna hade skadat sig och låg hemma. Vi åkte dit innan hemfärd och bad för henne.
Dagen avslutades med ett besök på en känd hamburgerrestaurang
Efter gudstjänsten åkte vi till Tamara som leder kyrkan ihop med sin bror. Där fick vi mat.
Kyrkan med blått tak är den första kyrkan hon planterade och där vi hade vår gudstjänst och så har dom en kyrka till. En i var by. Där behövs en kyrka.
Så har vi kommit till söndag. Vi började tidigt med frukost kl 06:30. Sen startade vi resan till dagens gudstjänst redan kl 7.
Snart har vi uppdatering att vänta. …..
Gudstjänst med personer med olika språk. Rumänska, moldaviska ryska.
11 april
Som avslutning på eftermiddag så åkte vi till ett center och mötte barn som har det mycket fattigt. Om ingen ger något får dom inget hemma. Kvällen avslutade hos ett par som troligen ska starta ett familjehem. Där fick vi en typisk moldavisk rätt. Maja”rotmos” kött och vitlökssås. En god efterrätt med glass. Man blir välsignad vart man än kommer. Vi besökte också två hem med några matkassar. Med respekt för deras situation tog jag inget kort. Hade dom bott i Sverige hade det fått hjälp dygnet runt. Men dessa mödrar får ta hand om sina svårt handikappad helt själva. Livet är hårt.
—-
Liten tur på marknaden och en kaffepaus Konduktören gick runt i trådbussen och tog betalt. Markanden är öppen. Tisdag till söndag. Allt från krimskrams till gristryne
Kaffe och stor varm pizzabit för 22kr. En bra dag så här långt
——
Vaknar upp till en ny dag. Efterdyningarna efter ett djupt samtal igår och en frusen natt är man lite mör i huvudet.
Livsöden som berör men med stor tacksamhet att gåvogivare gör det möjligt att ge hopp i en annars hopplös situation. Barn som annars inte hade någonting eller någonstans att vara får möjlighet att bygga ett nytt liv. Och kanske få en permanent ny familj.
Somliga barn får gå igenom sådant som ingen borde ens vara i närheten av.
Frukost och sen ut på stan för att senare göra olika besök och möta människor som satsar sina liv för att visa omsorg om andra.
————-
Här slutar 10/4
Lite bilder från dagen
Fredag 10 april
Nu har vi landat i Moldavien och fått våra väskor. Nu börjar äventyret!!
Landat i Warszawa för byte till Moldavien.
så har vi checkat in på Arlanda. Fått i oss lite frukost. Så nu är vi på riktigt på väg. Alla kom igenom säkerhetskontrollen på bästa sätt . Bed gärna för vår resa.
Det är rätt intressant att man får biljetten till halva priset om man mellanlandar någonstans. Ju fler start och stopp man gör så blir det billigare i plånboken men det blir mer kostsamt för miljön.
Torsdag 9 april
Incheckad och klar
Det är då man börjar känna att det är på riktigt. Sista kläderna ska ner i väskan. Tidigt i morgon bitti blir det avfärd mot Arlanda.
Beroende på uppkoppling blir det ett flöde av bilder och berättelser. Ska verkligen bli roligt att se det många pratat om. Häng på om du vill.
”Då sade Herren till Samuel: ”Se, jag skall i Israel göra något som kommer att ge eko i båda öronen på var och en som får höra det. ”
— Första Samuelsboken 3:11 —
Ett eko är ett intressant fenomen. Jag Bode på landet många år. Jag hade skog omkring huset. På dagarna fanns det inget eko om jag ropade till. Men vid skymning och natt blev det ett intressant eko från skogens djup. Jag kan inte förklara det men det var så.
Gud säger till Samuel att Han skulle göra något stort som skulle ge ett eko i ’båda’ öronen på var och en som får höra det. I en översättning står det att det skulle ’ringa i deras öron’. En annan skriver ’kommer skrälla i öronen’ eller ’genljuda’. I kärnbibeln står det: ”så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.] Alltså det skulle verkligen höras så att folk lade märke till det.
”Från er har Herrens ord gett eko, inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer. (1 Thess 1:8). Kärnbibeln: ”Från er har Herrens ord genljudit [som åska, en trumpetsignal eller ett eko]”.
Tänk att våra liv, det vi pratar får genljuda som ett eko. Alltså att det låter sig höras, folk lägger märke till och tar till sig det. Jag tänker att detta uttryckssätt vill säga att det ger en mersmak av det vi säger. Att det sprids längre bort. Men också en bild på att det vänder tillbaka. Hur vill vi att det vi gör, är och säger skall återvända med ett resultat? Tänker på versen som säger att Guds Ord ska inte vända fåfängt tillbaka. ”så ska det vara med ordet som går ut från min mun. Det ska inte komma tillbaka till mig förgäves utan att ha gjort vad jag vill och utfört vad jag sänt det till.” Jesaja 55:11. Därför behöver vi tänka på vad vi säger, gör och handlar. Det kommer tillbaka.
Tänk så stort det är. Guds Ord ger ett eko. Folk kommer att beröras och det kommer ge ett genljud ut bland många andra.
🙏
Herre, låt det eko som skapas utifrån mit liv vara ett eko som gärna får genljuda länge bland folket.
Pedher´s blogg 