Årsmötet tycker jag är det roligaste mötet på året. Vi blickar lite tillbaka och lite framåt. Vi väljer vår styrelse och olika andra uppdrag.
I vår församling brukar det innebära knytis. Man tar med sig mat av olika slag. Det gör att vårt ”matbord” har massa olika rätter.
I år firar vi också 20 år i vår kyrka och som ”ny” församling. Så det blir tårta efter maten. Kan man fira något ska man göra det tänker vi.
En del undrar hur man kan gilla årsmöte. Men jag gillar det. Denna dag fylls jag av tacksamhet för året som ligger bakom. Gud har även denna gång varit med. Vi får ta ut ny riktning. Tack Gud för året som gått och be om att han ska vara med i det nya.
Vår församling bygger vår ekonomi på gåvor. Vi har inga löften. Vi går i tro. När det då fungerar blir man så tacksam.
Så idag kl 10:30 är ett bra tillfälle att glädja sig med hela vår församling.
”Säg till Israels barn: Mina sabbater ska ni hålla, för de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni ska veta att jag är Herren som helgar er.”
— Andra Moseboken 31:12-13 —
Sabbat var en helig stadga på Gamla Testamentets tid. Det fanns den vanliga sabbaten som var lördagen i veckan. Sen fanns det andra dagar som man också helgade speciellt.
”För det är ett tecken mellan er och mig” – Ett intressant uttryck. Ett ’tecken’. Alltså något som visade på samhörighet och relation. Kärnbibeln beskriver det lite närmare: ”För att ni skall veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren som helgar er (gör er avskilda).” Sabbaten, söndagen för oss tänker jag, har en uppgift att göra oss avskilda för Gud för en stund. Att också vara bestämd till, jag har beslutat mig att, avskiljt mig för, att vara ett Guds Barn. Den hjälper oss i vår nära Gud. Att fördjupa den och växa i vår tro.
Första orden i följden vers säger: ”Därför skall ni hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten för den är helig för er.” Jag tänker att det är uppfodrande men framförallt lockande och utmanande. Det finns en djupare tanke i skapelsen att man har en vilodag. Den är inte bara för att man behöver sin veckovila. Den har en andlig grundtanke. Inte bara att våra muskler får vila. Den vill fokusera på vår andliga del.
Men var inte detta bara för Israels folk? Nej, Jesus bekräftar sabbaten som en del i det kristna livet. Jesus säger: ”Sedan sade han till dem: ”Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten.” Mark 2:27. Den är verkligen till för oss alltså. En förmån vi har. En stund av avskildhet för att låta Gud tala in i våra liv. En förmån som är given just till dig. Ta emot den förmånen.
Hur använder vi den bäst? Jag tänker att gudstjänsten har en given plats i den. Men det finns så många fler sätt. En personlig andakt. Bönepromenad. Fasta. Jag tänker att vi behöver hitta det sätt som för oss närmare Gud. Det är då vi hittar rätt i sabbaten, vilodagen, helgdagen. Var en del i tecken som finns mellan dig och Gud.
🙏
Herre, hjälp mig att kunna stilla mig en dag i veckan för att fördjupa min relation med dig.
När jag var ung spelade vi ofta rundpingis. Det är när man är flera Rune samma pingisbord. Man spelar sin boll och springer sen över till andra sidan och väntar på sin tur. Efter tre missar åker man ut. Till sist är det två kvar som spelar final.
Till en början går det rätt lugnt tillväga. Men ju längre spelet går får man allt öka tempot i springandet för att hinna med.
När jag googlade på detta spel förstår jag nu att det finns speciella runda bord till detta
Jag vet inte men det var betydligt lättare förr att spela rundpingis. Men jag gick till final tre gånger och vann två av dom. Så så illa gick det inte i alla fall. Sen att andra spelade klart bättre än mig är ju också sant
Vi spelade under kvällen då vi har öppen kyrka. Mellan kl 14-22 på fredagskvällarna kan man komma till vår kyrka och umgås. Bor du nära ? Titta in. Finns fika mm att köpa.
”David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han tog av sig det. Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga, i handen. Så gick han fram mot filistén.”
— Första Samuelsboken 17:39-40 —
Goliat var en stor jätte. Israels arme skulle slå Goliat och dens arme. MEn ingen vågade. Goliat gjorde dom mycket rädda. Då kom David till Saul och erbjöd sig att strida mot honom. Så Saul klädda honom med sin rustning. Den passade inte särskilt bra.
David insåg det och säger till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så tog han va sig den och hämtade sin slunga. Valde ut några stenar och sen gick han mot Goliat. Slungade sin sten mot honom och fällde jätten till marken. Så vann Israels arme en stor seger den dagen.
David visar oss att det är när vi använder den rustning vi fått som passar oss som vi kan vinna seger. Inte när vi försöker använda ngn annans retning.
Du skall inte vara någon annan. Du skall vara den du är. Använde det Gud har gett dig. Du blir inte bättre för att du imiterar någon annan, eller försöker ta dig gåvor och utrustning som inte är anade för dig.
Du vinner seger när du använder det Gud har ämnat för dig. Och behöva det någon annan gåva behöver vi komplettera med den person som har det som behövs. Går inte att imitera något vi inte är ämnade för.
Så frågan blir, vilken utrustning och gåva har du fått från Gud att tjäna med? Var är din plats och uppgift? Jag är helt övertygad över att varenda en av oss har något som Gud lagt ner i oss som skall komma i bruk. När? Ja, det är Guds timing i det och din vilja och överlåtelse. I vilket sammanhang? Låt Gud visa dig det. Spring inte i förväg och ta dig uppgifter som inte är dina.
Det är när du är på rätt plats, i rätt tid, med rätt utrustning du vinner seger. Så leta dig fram till det.
🙏
Herre, visa mig på den rustning du gett mig. För mig till den uppgift du har gett mig i rätt tid och på rätt plats. Jag vill följa din väg för mig.
Det finns en berättelse om en äldre dam som kom till sin bank. Hon ville se det fack banken använde för att förvara just hennes pengar. Nu hade inte banken ett sådant fack för varje kund vilken damen tyckte var märkligt. Hon ville ju se sina pengar så att hon visste att dom verkligen fanns där.
Undrar om Elon Musk har ställt samma fråga omkring hans förmögenhet på 7,7 biljoner kronor. Det bankfacket skulle i så fall behöva vara ca 7000kubikmeter. Det motsvarar ca tre olympiska simbassänger eller en kub på 19x19x19 meter. Allt enligt ChatGPT. Om det är sant har jag ingen aning om. Men det är tydligen i alla fall en väldans mycket pengar.
Tänk om man hade så mycket pengar. Tänk vad många man skulle kunna hjälpa. Om alla världens rikaste människor skulle använda 90% av sin förmögenhet skulle de troligen ändå ha kvar mer än nog att klara sig på resten.
En biljon är 1 000 000 miljoner
7 biljoner är således 7 000 000 miljoner
Så det räcker till rätt många människor att bli miljonärer.
Tänk vad många brunnar man skulle kunna gräva för att ge rent vatten. Eller sjukvård till oerhört många människor.
Så man kan fundera på vad man skulle göra om man hade 7,7 biljoner kronor på sitt konto.
”…På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.””
— Tredje Moseboken 10:3 —
Att hålla Gud på avstånd brukar inte vara en bra ide. Varken i nuet eller på sikt. Jag tänker att förr eller senare behöver vi alla, och kommer vi att, ta ställning i vår relation till Gud.
Det kan finnas orsaker till att vi håller ett avstånd till Gud. Orsakerna kan vara många. Det kan vara att vi tänker att Gud är inte viktig för oss. Det kan vara saker som hänt som gör att vi drar oss för att komma nära Gud. Kanske är det så att mycket annat ”viktigt” går före. Så känner vi att ”det får vi ta tid till en annan gång”.
Gud tänker ju helt tvärt om. Han önskar och längtar efter närhet hela tiden redan nu. Det är därför han kan uttrycka det som han göra – ”På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig och inför fläker bevisa mig härlig”. Håller vi oss medvetet på avstånd blir inte detta möjligt. Vi liksom ’vänder honom ryggen’. Vi blir inte mottagliga för det som Gud skulle vilja gör för oss.
En fråga vi kan fundera lite på – ”vem vill vi vara nära just nu?” I en kärleksrelation vill man ju vara nära varandra så mycket som möjligt. Kärlek till varandra gör att man dras till varandra. Det är sällan som det blir tvärtom.
Ju mer vi är nära Gud desto mer drabbas vi av Hans kärlek. Och vår kärlek till Honom tilltar. Att möta Hans härlighet är något förunderligt vackert.
I kapitlet innan läser vi hur Gud visade sin härlighet genom att låta eld förtära offret på altaret. När vi också läser om invigningen av tabernaklet liksom Templet så visar Gud sig genom att sin härlighet sänks över det. I ett moln. Man uppfattar Guds helighet så man drar sig tillbaka för att man kunde inte stå i den heliga härligheten. Att vara i Guds närhet har detta inslag även dag. Att uppleva något av denna härlighet är så vackert. Så den som står nära Gud visar han sin härlighet för.
🙏
Herre, Jag vill komma närmare dig. Jag vill få del av din härlighet.
Det där med att slå sig ner i sin fåtölj är inte så fel. Ibland är det bara så skönt. Det är som att tiden stannar för en lite stund. Man får tid och möjlighet att hinna ikapp sig själv.
Fåtöljen är också en stund av möjlighet för samtalet som inte är gjort på länge. Sådana samtal har en tendens att bli långa. Väldigt långa. Då är fåtöljen ett bra redskap.
Fåtöljen är också platsen då man kan skriva till någon som man inte skrivit till på länge. Då är det skönt att lita sig tillbaka en stund i , ja just det, fåtöljen.
Fåtöljen är klart underskattad. Den är en plats för både enskildhet men också att få tid och möjlighet till återkoppling med andra.
Och naturligtvis för en en stund med en god kopp kaffe. Så fåtöljen passar så bra till så mycket
”Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.”
— Jesaja 43:1 —
”Herren svarade Mose: ”Det du har begärt ska jag också göra, för du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn.””
— Andra Moseboken 33:17 —
Det där med namn är inte enkelt. Att lära sig många namn kan vara en utmaning. Jag minns när jag började i butiken i Jönköping. Det var många i personalen och volontärerna var väldigt många. Där till alla som var i praktik. Jag bestämde mig för att kunna alla namn utantill. Det var en utmaning. Varje jul gav vi en gåva. Den första julen kunde jag alla namn. Kunde säga ett ”Tack NN” och önska en god jul.
Jesus är klart mycket bättre på att känna alla vid namn än vad jag är. Jag är så oerhört tacksam för det. Han letar inte i minnet. Han vet ditt namn klart och tydligt. Inte bara namnet. Han känner igen dig till utseendet. Det gör inte vi människor alltid. Vi kan behöva leta i minnet. Utseendet ändras lite med åren. Men Jesus har inget problem med det. Han vet om dig. Han känner dig. Han är väl förtrogen med dig.
Måste säga att det är det bästa med Jesus efter det att han kan ge oss en förlåtelse som träcker sig ända in i evigheten. Det innebär att vi måste inte uppdatera allt om oss inför honom. När vi besöker vår vårdcentral byts läkare ut nästan varje gång. Så måste vi ta vår berättelse om och om igen. Men så fungerar inte Jesus. Han vet vår berättelse. Så du kan frimodigt närmare dig Honom.
Vad är det som du uppfattar som hinder at söka dig till Jesus? Alla sådana hinder är mänskligt sätt att tänka. Mellan människor kan vi ha svårt att umgås av olika orsaker. Händelser som gör oss obekväma att umgås tex. Men så behöver du aldrig känna inför Jesus. Han vet men det hindrar honom inte att umgås med dig. För Han känner dig vid namn och älskar dig oavsett.
🙏
Herre, tack för att du känner mig vid namn. Att du kan min berättelse och historia. Idag kommer jag till dig som jag är. Tack för att du tar emot mig och kallar mig vid mitt rätta namn.
Kommer du ihåg Kalle Anka på julafton ? När Janne Långben och gänget är ute på husvagnssemester? Alla sitter i husvagnen och äter under färd. Så kommer det klassiska tillropet ”vem kör(styr) egentligen?” Och Janne svarar retoriskt ”Det är ju jag”….
Vem styr det kaos som nu råder runt omkring och i Iran? Är det verkligen Trump eller Iranierna ? Jag tror att vi hittat svaret på den frågan.
Det är tidningarna. Det är deras rubriker. Så man kan fundera på vem man ska försöka övertala att sluta fred ????
Om det nu är sant att det är rubrikerna som styr utvecklingen så är ju saken rätt klar. Snälla tidningar – sätt bättre rubriker på era artiklar. Ni har tydligen den makten att ni kan styra hur det går för kriget
Tänk vilken underbar värld vi skulle ha om bara tidningarna satte bättre rubriker
”Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.”
— Andra Moseboken 33:7 —
När Israels folk vandrade till Kanaans land gjorde Mose tillsammans med folket ett uppenbarelsetält efter Guds mönsterbild. Det var som ett tält där Gud bodde mitt bland folket. Runt tältet byggde satte man upp sina egna tält släktvis.
Tältet var en plats där man rådgjorde med Gud genom prästen. Där offrade man också. En plats där Gud uppenbarade sig.
I det nya förbundet behövs inte denna plats på samma sätt. Idag närmar vi oss Gud där vi är. Men, kyrkan har blivit en plats där vi särskilt möts för att gemensamt vara med Gud. Det finns en styrka i denna gemenskap. Att tillsammans söka Gud. Att tillsammans lyssna till Bibelns Ord. Att tillsammans lovprisa Gud. Vi behöver dessa plaster för vår tro.
Men Gud kan uppenbara sig vart än Han vill. Jag tänker att det är bra att vi har sådana plaster. Kanske en särskild plats i hemmet som man viger en stund till att vara med Gud. Kanske en särskild plats i skogen.
Jag vill uppmuntra dig till att ha en särskild plats för din gemenskap med Gud. Inte bara gudstjänsten tan en plats där bara du och Gud har gemenskap.
Det är som att när vi bestämmer oss för en sådan stund så kopplar vi lättare ihop med Gud. Det måste inte bara vara stunder där vi behöver göra upp med Gud om förlåtelse. Det handlar nog mer om att ha stunder där vi får bygga på vår relation med honom. Stunder att bara vara i Hans närhet. En sådan ’uppenbarelseplats’ är bra att skapa. Det kommer göra oss gott och välsigna oss. Har du en sådan plats?
Guds närhet är något alldeles särskilt. Jag vill påstå att det finns inga bättre platser än nära Honom.
🙏
Herre, jag vill komma nära dig. Hjälp mg att hitta en ’uppenbarelseplats’ där vi kan lära känna varandra bättre.
Pedher´s blogg 