Tänk när folkrätten krockar med demokratin då får vi problem.
Iran har definitivt inte levt upp till något av dessa under de senaste 47 åren. Många är dom som fått sätta livet till tack vare frånvaro av både folkrätt och demokrati.
Att två länder anser att de har rätt att anfalla detta fast det förbigår folkrätten blir problematiskt. Men hur skall man annars göra när det inte fungerat stympandes på detta under de senaste 47 åren?
Jag vill verkligen inte ha krig. Jag vill verkligen in inte ha förtryck. Jag vill verkligen att förändringar sker via demokrati. Men om det inte fungerar uppenbarligen vem gör då mest fel?
Det verkligen inga lätta frågor att ta ställning för. Men jag bara undrar……
”Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.””
— Andra Moseboken 4:13 —
Mose kände sig för liten för uppdraget. ”Herre, jag är ingen talför man.” Han menade att han hade aldrig varit det och inte nu heller. Så när Gud kallar Mose ber han:
”Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” (vers 13) En rätt mänsklig känsla. Särskilt när man inser att uppdraget är både stort och krävande. ”Vem är jag att klara det?”
Jag tänker att samtidigt är det en märklig känsla. Varför tänker vi så? Gud kallar ju den han tror klarar uppdraget. Ingen annan. Kanske inte så konstigt att Gud blir vred på Mose. Men där stänger Gud inte dörren. Gud sänder Moses bror Aron. Han blir Moses röst. Gud skapar vägen för att genomföra sitt uppdrag: ”Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. ” (vers15)
Gud utrustar den han kallar till uppdrag. Och jag ser i min bibel att Gud ser inte till det yttre: ”Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre ../.. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” (1 Samuelsb 16:7). ”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand. ’ (Jesaja 41:10). Jeremia tyckte att han var för ung: ”Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. ’ Jeremia 1:7. Och i 1 Thess 5:24 läser vi ”Trofast är han som kallat er – han skall utföra sitt verk.”
Att känna sig liten för uppdraget är mänskligt. Men Han som kallar har alla de resurser du behöver för att genomföra uppdraget. Så vila i att du är på rätt väg med rätt support från vår Herre.
🙏
Herre, tack för att du utrustar den som du kallar. Ge mig mod att gå.
”När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.””
— Andra Moseboken 3:4-5 —
Helig mark – När Mose närmar sig den brinnande busken ropar Gud och varnar honom att komma närmare. Vi vet att eld kan vara oerhört varm när man kommer för nära. En stor brasa får man hålla stort avstånd till. Men här handlade det inte först och främst om ’eld’. Här handlade det om ’helighet’.
En helighet som man behöver närma sig med stor respekt och ödmjukhet. Därför säger Gud att han behövde ta av sig skorna. För det var inte vilken plats som helst. Vi ser detta heliga i Jousa bok också. Josua möter befälhavaren för Herrens här. I detta möte blir platsen där de möts helig. Josua uppmanas att ta av sig skorna.
”Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: ”Ta av dig dina skor för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.” Josua 5:15 (Ta av dig dina skor är ett tecken på ödmjukhet och respekt)
Det är på grund av Guds närvaro som en plats blir helig. En plast som där och då blir avskild från världen och dess brister. Det blir en plats som har en annan äga än det världen i övrigt har. För en stund ett annat territorium. För en stund byter platsen identitet. Ett friområde från det värdsliga.
Detta är inget som bara är gamla testamentets möjlighet. Vi kanske inte möter en brinnande buske. Men vi möter en plats som byter identitet. Från att vara det vanliga rummet till att vara en helig plats. Ett unikt tillfälle där Gud manifesterar sig på ett speciellt sätt. Det kan ske och sker idag också. När så sker – stanna upp – var där. Det sker inte för att du skall få en kick. Det sker för att Gud har ett speciellt ärende till dig. Kanske till det sammanhang du just då befinner dig – tex en gudstjänst. Det bästa vi kan göra då är att sanna upp och stanna kvar en stund. Ställa frågan – ”Vad vill du Gud, jag är här för att lyssna”.
🙏
Herre, nästa gång du för mig ut på helig mark ber jag dig att du hjälper mig att stanna upp en stund.
Det är en märklig tid. Slår man på nyheterna så är det fyllt till bredden med krig. Det är anfallen mot Iran och deras försvar. Det är krig i Ukraina. Pakistan och Afghanistan likaså. Lägg där till de konflikthärdar som faller i ”glömska” i bruset av dessa konflikter.
Jag kan bara känna att detta är bara för mycket. Det blir galet mycket att ta in. Och man skulle vilja bara stänga av. Och visst kan jag göra det
Men….
…. det är så viktigt att det lyfts fram. Det måste berättas. Utmaningen är att sortera allt. Vad är sant? Vad lägger man till för att stärka sin egen åsikt? Vad är lögner?
Mitt i allt detta är det trots allt oerhört många människor som blir utsatta. Får lida oerhört mycket för att någon eller några skapat detta.
Idag ska jag byta bromsklossar på min bil. Ja , det var väl inte helt sant. Jag låter den som är bra på det göra det åt mig.
Tänk vad bromsar är viktigt. Har man inte det p sin bil är kraschen snart där. Typ direkt.
Bromsar har en uppgift som gör vår framfart i bilen blir säker. För en färd med en bil handlar inte bara om motor och fart. Bromsarna måste finnas. Dom samspelar med motorn så blir färden säker.
Så fungerar musklerna också. Somliga böjer och andra sträcker. Vi har likaså så två delar i vårt nervsystem.
Man kan säga att livet har det också. Ibland behöver man sakta ner ibland ”gasa” på. Var inte så rädd att livet har olika fart under olika perioder
Och glöm inte att stanna ibland. Annars orkar du inte hela vägen fram.
”En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. Hustrun blev havande och födde en son. Hon såg att det var ett vackert barn och höll honom gömd i tre månader. Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.”
— Andra Moseboken 2:1-4 —
Att föda barn brukar nye vara så dramatiskt. Spännande – absolut men för det mesta går det bra. Utan komplikationer och hot. Den mamma vi nu pratar om hade inte den förutsättningar. Farao skulle döda alla nyfödda Israeliska barn. Så hon gömde sin son hemma. Efter tre månader kunde hon inte gömma sin son längre. Hon lägger honom, desperat som hon var, i en korg och den vattnet lite gömd i vassen.
Vad hon nog inte räknat med är att Faraos dotter hittar Mose där. Faller för hans charm och vill ta hand om barnet. Fast hon inser att det är ett Hebreiskt barn. Hans syster fattar mod och går fram till Faraos dotter och erbjuder en amma. Så fick hon ”tillbaka” sitt barn och ammade det. Kanske var detta det första barnbidrag som betaldes ut eftersom Faraos dotter betalade henne för att vara amma. Då fick han namnet Mose – vilket betyder ”dra upp” vilket hon gjorde ur vattnet.
Detta var en del av Moses uppdrag. Faraos dotter var med och räddade den person som Farao ville döda men Gud tänkte något annat. Gud hade en uppgift för Mose.
När man föds vet man inte mycket om vad livet har i sitt sköte. Jag tänker att kanske kan Mose får bli en förebild för alla barn som föds. Att tillräkna alla barn ett liv som Gud har en tanke med.
Nu blir inte alla, långt ifrån alla, en person likt Mose som räddar ett helt folk från slaveri. Men det finns mycket annat en person kan göra. Och hur det värderas ligger i betraktarens öga. Jag tänker att vi människor har lite för lätt att se det stora i mäktiga händelse som blir omskrivna. Gud ser på ett helt annat sätt. Han ser inte till det yttre. Han ser till det inre livet. Så när ditt barn föds, eller ditt barnbarn, så har Gud en tanke för det barnet. Att bli till en välsignelse.
🙏
Herre, välsigna alla barn på jorden. Led dom in i den tanke och plan du har för dom. Hjälp oss andra at bistå dom i den uppgiften.
Du kanske har hört det förtur men jag är verkligen glad och tacksam. Det är ett gott tillstånd att vara i.
Det blev kunnige sämre med att möta vännerna Pingst Eskilstuna idag.
Tacksamhet när man möter tacksamhet för åren som det blev i butik och församling. Så det var lite extra gott att få dela Ordet med församlingen.
Med hem kom blommor presentkort på böcker och lakrits och något mer som jag ännu inte vet vad det är.
Har funderat lite på tacksamhet. Tänk vad smittsamt tacksamhet är. Jag pratade med flera efter mötet. De var så tacksamma för livet. Det sprider så mycket gott ur ett hjärta med tacksamhet.
Och tänker vi efter så har vi så mycket att vara tacksam för. Börja sök och se. Du kommer bli överraskad. Allt från det lilla till det stora.
Jag är rädd för att vi kräver för mycket för att vara tacksam. När det egentligen är det lilla som betyder mest.
”Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.””
— Första Moseboken 32:26 —
Jakobs kamp med Gudsmannen är en intressant händelse. Kampen verkar hård. Jakob står emot på ett märkligt sätt. Mitt i denna kamp slår mannen Jakobs höft ur led.Allt för att komma undan innan ljuset kommer.
Jakob säger då de ord som förevigat testats in: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig”. Kärnbibeln markerar att denna man är Gud själv i mänsklig gestalt.
För att ge tyngden i denna handels väljer jag att ge dig Kärnbibelns beskrivning. ”Då svarade mannen honom: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jakob.” [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”, ordagrant ”en som tar genom hälen”. Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.] Mannen sa: ”Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit mot både Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt).” [Namnet Israel har flera betydelser: ”att kämpa mot Gud” eller ”att Gud kämpar för oss”, ”att Gud regerar” eller ”att vi regerar tillsammans med Gud”. På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även Hos 12:3-4.] ‘
Detta möte med Gud förändrar Jakob för all framtid. Och det är det som sker när vi brottas med Gud med vår situation. Vi kanske inte slåss med Gud men vi brottas med våra känslor och upplevelser. Var inte rädd för den kampen. För ur denna brottningskamp kommer det något gott. Där ändras läget och utgångsläget för nästa steg i livet. Det kan vara tufft. Men håll ut. Gud kommer välsigna dig in i en ny tid. Din nästa säsong. Ibland kan denna kamp ta ett tag. Ibland tar den längre tid. Det kan uppfattas som att man ställs åt sidan. Men sanningen är den att du är på en plats som Gud placerat dig i. För att du ska kunna ta nästa steg in en ny tid. Så håll ut. Gå sen frimodigt in i den. Gud är med dig.
🙏
Herre, bistå oss i den kamp vi kan gå igen. Gör oss uthållig. Och vi ger oss inte med mindre än att du välsignar våra liv.
Jag minns den dag och dagar då Palme mördades. Jag och några goda vänner var på väg till Borås och Ellos. Hela dagen fylldes radion av sorgemusik blandat med uppdatering omkring mordet.
Det var en märklig känsla var man än kom. Det var en sorgens dag som så påtagligt gjorde sig påmind. Vad vi än gjorde var vi dämpade.
Att vakna den morgon med nyheten om vad som hänt av överrumplande. På den tiden var det oerhörd ovanligt med dödande på öppen gata. Man hade heller inte sett döda kroppar på tv. Så det var på mänga sätt en övermäktig upplevelse.
Det är en mycket stor skillnad mot idag. Bara för några dagar sedan sköts en man till döds inne på pizzerian nära intill där jag bodde i Eskilstuna. Under mina dryga fyra år där har det skjutits en eller två gånger ner på torget intill. En gång på gångvägen upp till skogen där jag brukade vandra. En gång vid skolan på andra sidan dungen där jag bodde. Detta är bara några av de tillbud vi haft i Eskilstuna.
Men på den tiden Palme mördades var det ovanligt. 40 år kan uppfattas som lång tid. Och visst, det är det. Men under dessa 40 år har vårt land förändrat från den dagen. Det är som att efter Palmemordet förändras så mycket när det gäller våldet, det öppna våldet.
Denna dag har Israel och USA attackerat Iran med bombanfall. Det är som att man anser sig ha rätt att göra nästan vad som helst. Somliga säger säkert att det är befogat och rättmätigt och till vårt skydd. Andra fördömer det. Det blir också lite märkligt att stater som själva startat krig i grannländer fördömer andras länder attacker som fruktansvärda handlingar.
Det är som att tiden är ur led. Att vi tappat fattningen som människor. Att det bästa sättet att lösa konflikter är att mörda. Det är så långt ifrån det var tänkt att vi människor skulle och ska vara mot varandra.
Vi har hamnat i någon form av systemfel. Något som måste förändras i grunden. Och jag tänker att det börjar med varje enskild människa. Där vi kan börja en tyd i vårt land. Att sprida det goda och som får steg för steg ta över området. Det måste bli et slut på denna ondska. Vi borde kunna klara det som människor. Om bara kärleken får ta över.
Så minbön denna dag är att Gud ska ingjuta sin kärlek i oss alla människor. Så att det blir ett trendbrott i mänskligheten . Vi behöver helt klart mer av Gud och Hans kärlek i vår tid.
Lite snabbare än vanligt byter vi nu månad. Och jag får säga att övergången ger stora förhoppningar. Hela 7 grader varmt igår. Det blir visst inte lika varmt idag men ändå. Snön har verkligen snabbt smält bort.
Kanske drar man för snabb slutsats att nu är vintern över. Hur det är med det får vi väl se. Men det finns en bra grund att tro att om bakslaget kommer, eller när, så är förutsättningarna goda att det blir kortvarigt.
Mars – nu kan gärna snödroppar och tussilago komma. Och jag ser fram emot att fälla ut utemöblerna och njuta av kaffet i vårvinterkänsla.
Välkommen mars. Du är så varmt välkommen. Nu finns det nya möjligheter till en go övergång till mer varmare vår. Härligt tycker jag.
Så nu njuter av sista dagen i februari och välkomna mars i morgon. Det kommer bli så bra
Pedher´s blogg 