I min församling har vi en nystartad hemgrupp som jag är med i. I den gruppen har vi tagit sikte på bibelsamtalet. Just nu gör vi det efter en idé som heter DBS.
Och jag är så tacksam för dessa samtal. Det är så givande att få läsa samma text tillsammans. Det hjälper oss att se texten från fler ögon och tankar. Det hjälper oss att se hur det påverkar oss, vad det kan få betyda för oss.
Samtalet har verkligen varit berikande. Vi upptäcker att det utmanar oss på olika sätt. Och det ger mersmak. Man vill liksom ha lite mer av det hela tiden.
Ett bibelstudium från en person i monolog är inte alls fel. Tro inget annat. Men detta är ett så bra komplement. För jag tror på ett bibelläsande ihop med någon.
Så gå med i en sådan grupp. Vi kan skapa fler sådan grupper i vår församling. Och kanske finns det någon i din närhet. Om inte, ska en sådan då där du bor. Jag kan hjälpa dig igång.
Bibelsamtalet – det nya normala skulle jag vilja påstå.
Man kan göra det över nätet. Vi har en medlem som sitter med från ett annat land. Benjamin. Det gillar vi. Men visst är det bättre att sitta med i rummet.
”Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i frestelse.” Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.”.”
— Lukas Evangelium 22:39-42 —
Idag är det skärtorsdag. I kyrkans värld handlar det om att det är du Jesus har sin kamp i Getsemane. Han blir förrådd och fängslad. Men innan dess har han delat påskmåltiden med sin lärjungar. Sista måltiden. Måltiden som blir förebilden till vår nattvard.
När Måltiden är gjord går de ut i den trädgård som lärjungarna tillbringat mycket tid med Jesus. Några av hans lärjunge få följa med lite längre in i i trädgården. De uppmanar han vaka med sig medan Han går ännu lite längre bort för att be.
Jesus kämpar så mycket att det står att han svettas blod. Han avslutar sin bön och tillbaka till den lilla gruppen. De vakar inte. De har somnat.
Det upprepar sig flera gånger. De orkar inte hålla ögonen öppna. Jesus ber att han skulle slippa denna kamp och det som komma skulle. Men det fick inte ske efter hans vilja om det inte sammanföll med Gus vilja.
Mitt i kampen visste Jesus vad han skulle gå igenom. Vilken kamp det skulle bli av smärta. Inte konstigt att han har ångest. Inte konstigt att han om möjligt skulle slippa det.
Men han visste vad detta skulle innebära för hela mänskligheten. Det skulle innebära att han tog straffen för synden vi hade och har. Han fick kämpa den kampen själv.
Denna dag får påminna oss om att det kunde ha varit vi själva som fått tagit denna kampen. Men hans vilja, mod, kraft och uthållighet tog vårt ställe.
Vad kämpar du med? Vad blir du påmind om en dag som denna? Jesus övervann sin kamp. Det kan du också göra. Jesus är inte som Petrus och gänget. Han somnar inte i din kamp. Han om någon vet vad det är att kämpa. Se denna dag som en segerns dag. Man kan övervinna sin kamp. Gud vill hjälpa oss ed det.
Det djupa i detta är att han bad ”Ske inte min vilja utan din”. Det är stort. För han visste varför han föddes in i denna värld. Han ville inte falla på målsnöret. Det var för din och min skull.
🙏
Herre, tack för tt du dog för min skull. Jag bekänner mig till din död och uppståndelse.
Häromdagen kom stod en person utanför vår port in till vårt hus. Hon letade efter en vårdcentral. Jag tänkte att jag kanske kunde hjälpa till även om jag är rätt ny i Strängnäs
Jag tog fram kartappen. Skrev vårdcentralens namn och tryckte på sök.
Når kartbilden kom fram visade sig att vederbörande var lite fel i orienteringen. Jag visar kartan och rätt väg. Då kommer reflektionen.
”Det där stämmer inte. Den ska ligga här!”
Hur vi än samtalade att detta hus och husen omkring inte är en vårdcentral kunde jag inte övertyga. Kartbilden var tydlig men tilltron till den fanns inte. Och där skildes våra vägar
—————-
Att inte ha tilltro till vägbeskrivning kan göra hela resan om intet.
—————-
Påskhelgen som vi nu går in i är Guds sätt att ge oss vägbeskrivningen för livets resa. Resan vars mål är himlen och en evighet med Gud. Men har man inte tilltro till vägbeskrivningen går hela resan om intet.
Gud skapar vägen till honom själv. Vägen heter Jesus. Tydligare än så kan det inte bli. Påskens drama är vår väg till himlen.
”De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel, vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: ”Leve judarnas kung!”.”
— Matteus Evangelium 27:28-29 —
I vanliga fall hade en kung en vacker krona. Den glänste fin och visade på att kungen hade makt och auktoritet. Jesus fick en helt annan krona. En krona av törne. Han som var judarnas kung fick en förnedrande krona. Allt för att håna honom. Det var ingen vacker krona. Den hade sylvassa taggar som skar in i hans hud. Han måste ha blött mycket bara av denna krona. Törnet som får symbolisera lidande och offer. Som ofta kopplas ihop med syndens konsekvenser.
Men det visar på en kung som var modig ända in i döden. En offrade sig för oss. Blodet hade varit en viktig del i sökandet efter Guds förlåtelse i templet. Man offrade ett lamm och utgjöt lammets blod på offeraltaret. Därför är Jesus vårt lamm som offras. Jesus fick bära syndens konsekvenser symboliskt med törnekronan, ta straffet vi skulle ha tagit, spikas fast på ett kors och dö i vart ställe.
Jag ser en bild av hur han offrar sitt blod på flera plan. Han blöder från huvudet. I Getsemane svettades han blod. Han blöder från händer och fötter. På korset slutar hans hjärta att slå och blodet stannade i hans kropp. Jag tänker att det kan få symbolisera våra tankar, våra handlingar och vår livsväg. Det är så mycket som kan gå fel i livet både i tanke, väg och handling. Allt detta tog han med sig på korset. Blodet täckte allt detta.
Törnekronan måste ha varit en smärta under hela vandringen upp till korset. En smärtans påminnelse. Jesus var beredd men inte konstigt att han ber i Getsemane: ”Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” Matteusevangeliet 26:39
Han tog verkligen inte den enkla vägen ut ur detta. Även när han kämpade. Törnet i livet är svårt men det finns befrielse. Jesus stod upp för dig. Han vann en evig seger. Lev i den segerns förlåtelse
🙏
Herre, tack för att din försoning täcker hela min synd
Jag frågade det välkända chatGPT vad tisdagen i påskveckan fokuserades på. Så där i jämförelse med tex skärtorsdag är den dagen intensiv känd.
Svaret sammanfattades med detta:
💡 Sammanfattning
Tisdagen i påskveckan handlar mycket om:
Att lyssna och reflektera över Jesu ord
Att pröva sig själv – lever jag som jag lär?
Att vara vaken och medveten i livet
Kanske ändå inte så dum sammanfattning. Att reflektera över vad Jesus verkligen sa och gjorde är en bra ingång i en påskhelg. Då ser man att allt det han sa och gjorde får sitt ja och amen i påskens drama
Att pröva sig själv är en bra uppmaning. För livet kan slå ihjäl våra ord. Att se upp med vilken frukt våra liv bär. Smakar den som den frukt ett sant liv med Jesus låter växa fram? Påsken vill påminna oss om det
Bibeln talar om två grupper kvinnor. Båda väntar på att brudgummen ska komma. Alla har lampor. Den ena gruppen har varit förutseende med extra olja till sina lampor. Medan den andra gruppen har bara den olja som finns i lamporna just där och då. Det handlar om att vara beredd och medveten. Att bereda sig på det påsken ytterst handlar om. Att vara beredd på evigheten. En evighet som kan bli aktuell i framtiden eller i morgon.
Så stanna upp en stund. Fundera på vad Jesus gjort fram till påsken. Har det ett budskap till dig? När du gjort det kan du möta påskens försoning.
Matteus 25 – liknelsen om de tio jungfrurna. En viktig berättelse men närgången.
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.” Johannesevangeliet 3:16-17
”När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.”
— Lukas Evangelium 22:14-15 —
Vi har kommit in i påskveckan. En vecka fyld med djupa berörande händelser. Jag vill påstå att denna vecka är den vecka som påverkat vår jord mest av alla.
När tiden var inne – När började detta dram egentligen? Med påskmåltiden eller långt innan dess? Bedöm själv men det var en speciell tidpunkt för Jesus. Han samlade sina lärjungar i den övre salen. Där hade man förberett påskmåltiden. Den måltid som skulle bli den sista för Jesus och hans lärjungar tillsammans.
Där får vi förebilden av nattvarden som han säger detsamma om. ”Jag har längtat mycket efter att äta den med er”. Kärnbibeln visar på hur mycket han längtat efter den. ”Med en intensiv längtan har jag väntat ….” säger Jesus.
Så delar de bordet och bägaren mellan sig. Efter den måltiden går de ut till Getsemane där Jesus kämpar sin kamp.
Jag skulle vilja säga att varje gång vi delar nattvarden med varandra längtar Jesus lika mycket att få dela den med oss. Han säger: ”För jag säger er att jag inte kommer att äta den mer förrän den får sin fullbordan i Guds rike.” Det innebär att Jesus äter nye denna måltid förrän Han får göra det med dig och mig i himlen tillsammans med alla lärjungar och alla andra som kommit dit.
Sök varje tillfälle du har möjlighet att dela nattvard med vänner. Ett sådant tillfälle finns ofta i någon kyrka under skärtorsdagens kväll. Vi kallar den samlingen ofta för Getsemanestund. Då läser vi texterna om denna måltid samt delar den mellan oss. Gör vad du kan för att delta i den. Den är en del av den försoning Jesus gav oss av bara nåd.
🙏
Herre, tack för vad du gjort för mig. Tack för din försoning.
Den lilla flaskan som gör att jag ser bättre ut genom ögonen alltså
Alltså nu är det pollen på gång. Som vanligt går jag och undrar varför ögonen svider. Tills det går upp ett litet ljus – eller minnet kommer tillbaka – aha det är allergi igen.
Jag måste säga att jag gillar våren. Men kanske mer när pollensäsongen är över – och sånär det visst höst igen. Så det är lite av ett moment 22 typ så.
Men låt våren blomma ut – fullt ut. Jag är redo nu. Inget ska stoppa varken mig eller våren. Så nu kan värmen återvända fullt. Och jag fixar ögonen.
”Men på sjunde dagen steg de upp tidigt, i gryningen, och tågade sedan runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden. Den sjunde gången, när prästerna blåste i basunerna, sade Josua till folket: ”Höj ert härskri, för Herren har gett er staden! Då höjde folket ett härskri, och man blåste i basunerna. När folket hörde basunljudet höjde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket stormade in i staden, var och en rakt fram, och intog staden.”
— Josua 6:15-16,20 —
När Josua hade gåt in i löfteslandet med folket kom man till Jeriko. Den staden var given åt Israels folk. Folket i staden stängde sina portar. Gud gav dom möjligheten att kapitulera. Men de gjorde det inte.
Strategin för folket var inte att strida själva. Gud gav en bättre strategi. Man skulle vandra runt staden. En gång per dag under 6 dagar. Den sjunde dagen skulle man gå sju varv. Alla varv innan detta varv skulle man vara tysta med man vandrade. Men denna gång skulle man i det sjunde varvet ge ett härskri. Då skulle murarna falla. Inte förrän dess.
Folket gjorde som Gud sat. När dom gjorde detta härskri föll murarna och man kunde erövra staden.
Den här händelsen ger oss några bilder att fundera på. Denna händelse kan ge oss några tankar om hur vi skall agera.
Vi ska inte strida i egen kraft är en. Den andra är att murar kan fall när man går på Guds tilltal. Han vet det bästa sättet för varje mur som behöver falla.
Murar kan stå för många saker. Kan vara murar av hinder som vuxit upp framför dig som du varken tar dig runt eller över. Det kan vara murar – hinder – för församlingen. Hinder som man inte kan komma förbi om inte Gud ger en strategi för det.
Bildligt talat kan vi behöva gå runt sådana murar. Få gå bönens vandring. Be Gud om hur vi ska hantera det.
Om nu denna stads murar kan falla kan vilken mur som helst. Så ge inte upp. Murarna kan se oövervinneliga men med Guds kraft kan dom falla. Så håll ut. Be Gud om strategin.
🙏
Herre, Du ser de murar jag kämpar emot. GE mig strategin för att dom ska tvingas bort. I min egen kraft går det inte. Men du kan, Gud.
Förr när det drog ihop sig mot påsk var det nästa lika mycket aktivitet i mitt föräldrahem som runt jul. det var nya gardiner som skulle sättas upp. Extra mycket städning. Påskpyntet skulle fram. Maten skulle förberedas. Med åren har det avtagit. Nu blir det mest lite lagom med piff för mor.
I mitt hem numera förbereda det i princip ingenting. Och när jag jobbade i en secondhandbutik insåg jag att det var nye mycket påskpynt i omlopp. Julförsäljningen är väldans mycket större.
Påsken är kyrkans största helg dock. Jag menar att den helgen är klart viktigare än julen.
Det är där försoningen blir ett faktum. Förlåtelsen blir inte ett återkommande offer för att vara säker på sin frälsning.
Jesus kommer och offrar sig en gång för alla. Han dör och uppstår.
Genom detta är vår synd betald. Det är något alldeles specielt det som sker. Den förlåtna synden finns inte mer.
Jag funderar på hur förbereder vi oss för påsken. Då tänker jag nye på påskpyntet och maten. Jag tänker på hur vi förbereder oss att ta emot påskens underbara händelse. Så att den inte bara glider undan obemärkt.
Fastan innan är en väg. Men det är också en väg att börja ställa in sig för att följa påskens händelser dag för dag. Jag täcker ju att det är mer viktigt än vilken gardin jag ska sätta upp
Så – bara en lite uppmuntran – nästa helg är det påsk. Fundera på hur du skall möta den utifrån påskens centrum – Jesus Kristus.
Många kyrkor har Getsemanestund. Den kvällen firar vi ofta nattvard. Läser texterna. Har du aldrig varit med en sådan kväll – kanske är det dags nu.
Långfredagen har många kyrkor gudstjänst. Visst, den handlar om långfredagens kamp på korset – men vi vet hur det slutar. Kanske är det denna långfredag du ska finnas med i en kyrka för att höra om allt som skedde där och då för över 2000 år sedan. Men som är lika aktuellt idag 2026. Påskafton brukar det nog inte vara så mycket i kyrkorna men kola in så hittar du nog säkert något.
Påskdagen så är det fest. Jesus står upp från det döda. Den gudstjänsten är verkligen en högtidsgudstjänst. Missa inte den dagen.
Så förbered dig för påsken. Planera in besök i någon kyrka mellan påskmatens festligheter.
”Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.””
— Lukas Evangelium 23:42 —
Påsken närmar sig. Jag satt och läste omkring korsfästelsen. En händelse som berör mig som flera andra runt påsken är rövarnas samtal med Jesus. Den ena hånar Jesus som tycker att när Jesus räddar sig själv kan han väl ta ner honom också från korset och rädda genom.
Den andre rövaren var mycket mera ödmjuk. Han visste varför han hängde där. Han visste också att Jesus hade inte gjort något som förtjänade döden.
Han tog möjligheten, och sista chansen, att vädja till Jesus om frälsning. Det viktigaste var inte nuets oerhörda stora problem. Det var istället evighetens tyngd. I hans nöd bad rövaren från djupet av sitt inre: ”Tänk på mig”.
Han bad Jesus om en tanke och fick hela evigheten
Jesu svar dröjde inte länge. Tanken blev besvarad och Jesus gav honom nåd och vägen var öppen in i evighetens värld.
Kanske är du i en hopplös situation. Kanske står du i ett vägskäl i livet och är oviss hur du ska göra. Kanske är det just nu oro i ditt inre. Kanske är bekymren om dina barn dig övermäktig. Kanske är du uppgiven. Bed den bön som rövaren bad:
Herre, tänk på mig!
Den bönen går rak vägen till Jesu hjärta. Den bönen når Jesus inre. Vila i att sådana böner hör Jesus. Ibland räcker inte orden till. Ibland orkar man inte be med vackra och många ord. Ibland blir det bara en suck som andas namnet Jesus eller en tyst bön ”Herre, tänk på mig”.
Släpp taget om all präktighet och att klara allt själv. Du behöver inte gå ensam i det du just nu möter.
Pedher´s blogg 