Igår avslutades dagen med återträff med Den Stora Älgvandringen. Med lite hjälp kunde jag följa en del av denna begivenhet.
Efter en natts vila så bytte jag älgvandringen till ”Snake Park” Giftiga ormar som är mycket farliga. Blir stungen av någon av dom krävs det motgift inom en timme.
Varför inte hålla i en när man ändå är där? Eller vad säger du Peter Harladsson.
Annars kanske jag helst håller (!) mig borta ifrån dessa kryp. Eller hur känner du Willy?
I denna park fanns det också sköldpaddor, krokodiler av olika slag och fåglar. Parken samlar in serum från ormar för att skapa motgift. Fåglar som skadar sig hjälper dom. Så avgiften hjälper dom att göra allt detta.
Men för att avsluta denna ”mysiga” dagboksblad på ett mer mjukare sätt….
Det finns vackra blommor här. För någon dag sedan visade jag hur Jakarandan blommor just nu. Här kommer lite mer blommor.
Så börjar denna resa närma sig slutet. Dags att checka in själva biljetten. Men vi ska hinna med lite mer utflykter innan vi styr mot flyget torsdag lunch.
”Därför sade Josua till Israels barn: ”Hur länge ska ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er?.” — Josua 18:3 —
Israels folk hade nu kommit in i landet. De hade vunnit en del segrar och man kan läsa att nu hade landet ro. Tiden gick. Man skulle tro att de hade fullbordat allt. Men nu visar det sig att det inte riktigt var sant. Det fanns en del landmakt som skulle fördelats vid det här laget. Kanske var man nöjd med det som var. Tyckte sig inte behöva slutföra det. Det är då Josua vill väcka liv i dom igen.
”Hur länge ska ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er?” Josua börjar tycka att nu är det verkligen dags att ta tag i det sista. Skrev om ’Fullborda’ igår. Nu skulle det bli färdigt.
Jag tänker att det är ett ”wake up call” för oss också. Hur länge skall vi vänta på att göra det Gud har kallat oss till? Vad väntar vi på? Har vi glömt bort? Vågar inte? Något har kanske kommit emellan? Kanske helt enkelt är lite lat att börja? Förstod vi inte uppdraget? Ja, frågorna kan bli många. Kanske de allra flesta inte stämmer in i din situation. Men jag tror att det är ett wake up call. Matteus återger en liknelse om två söner: ”Vad tänker ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå och arbeta i vingården i dag. Jag vill inte, svarade han. Men längre fram ångrade han sig och gick. Sedan kom mannen till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre. Men han gick inte. Vem av de två gjorde faderns vilja?” De svarade: ”Den förste.” Jesus sade till dem: ”Jag säger er sanningen: Tullindrivare och prostituerade ska gå före er in i Guds rike. ” ‘
En liknelse som jag tänker visar tydligt på detta att slutföra det man blivit kallad till. Vad har du sagt ja till men inte gjort? Jag tänker att saker och ting kan ha kommit emellan. Så kan det vara. Men det behöver inte hindra hela livet. Vi behöver inte vara så stolta att vi inte kan backa tillbaka och ta vid där det stannade upp. Vi kan göra om och göra rätt.
Det är tid att inte vänta längre. Det är tid att börja om där man sa sitt ja men det blev egentligen ett nej för man gick inte vidare. Säg ditt ja igen och gå. Fullborda det du är kallad till. Det är då man hittar hem med sitt liv.
🙏
Herre, hjälp mig att gå när du kallar. Förlåt när jag lovat men uteblivit. Från och med nu vill jag fullborda det du kallat mig till.
”Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.” — Josua 11:15 —
19 oktober 2026
Fullborda – ett ord som du som följt min blogg under åren sett att jag återvänder till. Varför kan det vara så? Kanske för att det är en sak att börja men en helt annan att fullborda. Jag tror vi behöver påminna om det då och då. För fullbordar vi inte blir det ju inget av det vi lagt ner kraft att förbereda, starta och göra.
2014 skrev jag en blogg om att ”Fullborda”. Gång efter annan landar jag igen i dessa tankar. Att fullborda. Läs gärna den bloggen.
Jag skrev bla följande…
”Jag tror vi behöver bestämma oss för att fullborda det vi startat. Jag tror att det kommer att betyda så mycket. Beslutet ligger i våra egna händer. Ingen annan kan ta det beslutet åt oss. Bestämmer vi oss för att fullborda det kommer kraften till att göra det.”
Josua hade fått till sig det Gud gav som uppgift till Mose. Mose förde vidare det till Josua. Så står det att Josua lämnade ingenting ogjort av det Gud hade befallt dom att göra. Josua tvekade inte även om det först hade gått till Mose som i sin tur gav det till Josua. För Josua förstod att det var ett uppdrag som Gud själv hade get. Inför det uppdraget kände han sig visserligen inte tillräcklig. Men han hade respekt för uppdragsgivaren.
Fullborda handlar om att slutföra, göra färdigt, genomföra, fullgöra, fullända.Helt enkelt göra färdigt det man bestämt sig för att göra. Alltså inte sluta i förtid eller hoppa av.
Paulus använder detta i en bild på en person som sprungit sitt lopp. ‘ Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst. ’ Andra Timoteusbrevet 4:7-8
Bestäm dig för att du ska fullborda det Gud har lagt på dig. Det Han har kallat dig till. Låt det vara din främsta prioritet. Gör allt du kan för att fullborda ”ditt lopp”. Ha Josua som förebild. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.
Söndag – eftersom resan till Tanga fick ställas in fick en bonus. Gudstjänst i Habari Maalum. Kl 7:30. Just precis. Tossigt ska det vara. Nästa gudstjänst är kl 9:30. Den första på engelska. Den andre på swahili.
En promenad bort så kunde vi fira gudstjänst. Kändes bra. Efter några dagar av magproblem saknas det lite kraft för större strapatser.
Efter gudstjänst blev det frukost och lite siesta om man nu kan ha det så tidigt på dagen. Lunchen blev på Smileys
Eftermiddag och kväll blev det för min del ett besök hos Silas och hans familj. Han har varit min chaufför vid två resor i Tanzania. Så det var extra trevligt med ett besök hos honom.
Vi fick en verklig god stund tillsammans. Gud är god.
Väl hemma igen hade Willy gjort en mycket god middag att avrunda dagen med. Livet är bra gott i alla fall.
Nu dags att avrunda denna dag med lite sömn. Ska bli spännande vad övriga dagar har i beredskap för oss.
”Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.” — Josua 1:9 —
Josua visste sin historia. Han hade följt med länge på vandringen mot Kanaans land. Han hade fått historien berättad för sig hur släkten tillbaka hade haft det. Han visste om den långa vandringen i öknen. Allt som hade gått fel. Allt som hade förlängt resan många gånger. Och nu stod han där. Gud manade honom att ta med sig folket in i landet som var utlovat. Mose hade gått hem till Gud. Nu var det han. Jag tänker att Josua kände sig liten inför uppdraget. Det var skarpt läge nu. Gud hade gett förutsättningarna. Lämna aldrig lagboken. Följ den. Lev med den. Så kommer det gå dig väl.
Kanske var det så att Gud såg rädslan i Josuas ögon. I alla fall den stora djupa respekten. Gud hade intalat Josua att lita på Honom. Så är det som att Gud ändå vill säga det ännu en gång. Tydligt. Som att ”jag har ju sagt det förut men säger det igen”-känslan. Jag kan känna igen mig i den tvekan att veta men ändå tvivla. Så kommer löftet ännu en gång: ”Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”
Josuas upplevelse och erfarenhet är ett vittnesbörd till oss också. Till dig. Var inte rädd. Gud går med dig. Han har lovat det många gånger genom sitt ord. Men är det inte så att Han faktiskt har viskat in det i ditt liv också?
Josua lyssnar till Gud. Han tar emot Guds hälsning. Han går till handling. Han befaller att nu är det dags att gå in i landet. Undrar hur han känner sig när de som bär Arken närmar sig vattenbrynet på Jordans vatten. Skulle det fungera som det var lovat? Så läser vi att när tårna når den yttersta randen av vattnet, som alltid var fylld till bredden dessa tider, då stannade vattnet. Löftet höll. De kunde gå över på torr mark.
Denna tydlighet uppfattar jag som om att Gud sätter streck under sina ord. För att markera det tydligt. Att Han håller sina löften. Så lita på Gud. Gud går med dig.
Jag är så tacksam när jag ser tillbaka på hur Gud gått med. Ibland behöver jag påminna mig om det när jag känner mig osäker inför nästa steg. Det brukar ge mig nytt mod. Gud har varit med så då vill jag tro att Han kommer att vara med framöver också.
Man kan säga att det är tur att Robinah håller sig helt frisk. För hon fortsätter sitt arbete omkring livmodern och menstruationen. Idag kom det 25 tjejer som lyssnade till Robinah och Mari. De fick också bindor som man kan använda flera gånger upp till tre år.
Se gärna på Robinahs Facebook. Det är tufft för tjejerna som blir borta ca 3 dagar per månad från skolan för att de saknar menstruationsskydd.
Förövrigt har det varit en lugn dag. Sjukstugan har utvecklats till fler personer. Så nu tror vi att vi drabbats av en virus. Så nu får vi göra om planeringen lite. Men det får man vara beredd på när man är i detta land.
Så i morgon bitti blir det gudstjänst för unga på engelska. Kl 7:30. Japp, du läste rätt. Sju och trettio. Kanske vore något för våra ungdomar hemma.
Så denna dag är det mindre att skriva om. och vida upp. Men vi är på benen snart. Bed gärna för det
”Sex dagar ska man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen ska straffas med döden ” — Andra Moseboken 31:15 —
Förr i tiden var alla affärer stängda på söndagen. Denna dag var vigd åt ett mer stilla liv. Jag uppfattade det så när jag var lite. Även om jag lekte på söndagen var det något särskilt över den dagen. Med åren har söndagen förändrats radikalt. Det är inte samma vilodag. Det är få affärer som har stängt. Och livet pulserar på rätt bra även denna dag.
När Sabbatsdagen blev instiftad var det ingen vanlig dag. Bröt man mot den straffades man hårt. Har inte hört talas om att så blir fallet i Israel idag.
Sabbat – vila, upphöra eller avstå från arbete. Det var ett påbud från Gud. Vid skapelsen så beskrivs det sålunda: ”På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.” Tanken var inte bara yta ta det lugnt utan upphöra med sitt arbete. I budorden finns det med om sabbaten: ”Tänk på sabbaten så att du helgar den”.
Ytterst sätt var det en dag som var helgad åt Herren för bön och tillbedjan. Judarna har det på lördagen. Vi tänker att det är söndagen.
Det ligger också något av en sund vila i det hela också. Vi människor behöver en vila vart 7:e dag. Det ligger i vår natur för att må bra över tid. Liksom åkertegen behöver sin vila och ligga i träda med jämna mellanrum. Bibeln talar om sabbatsår. Att man som arbetare tog ett år ledigt. Man kan fundera på hur det kunde fungera. Vi har haft perioder i vårt land där man kunnat ha en form av ”sabbatsår”. Då man haft kvar en del av lönen och varit ledigt ett åt.
Om Gud ansåg att han behövde och det var viktigt redan från skapelsen – hur viktigt bör det då vara för oss? Jag tänker att om detta var en verklighet för oss fullt ut tror jag att vi hade färre som gick in i väggen.
Men hur gör man när man har skiftarbete? Jobbar man inom vården har man ofta helger också? Det blir svårt att kunna ha ett sådant jobb då. Betänk om alla människor var troende och skulle ha sabbat på lördag eller söndag … då fick ingen varken vara sjuk eller bli sjuk och behöver åka till sjukhuset.
Då får man ta ett annat tillfälle i veckan. Det finns en viktig princip i detta med återkommande vila. Att det just är en vila för återhämtning. Kroppen kommer inte må bra om vi slarvar med dygnsvilan, veckovilan och årsvilan. Den är till för oss. För att våra kroppar skall hålla över tid. Så välj att hedra sabbaten.
Idag var det besök på ett kaffeplantage. Stora arealer med kaffebuskar. Vi började med lite kaffe och glass. Och det blev lite kaffekoppar med hem.
Efter att besökt en rätt ny stormarknad så bar det av till troligen Arushas bästa pizzeria.
Det tråkiga med denna dag är att idag var magen inte det bästa. Troligen var det maten på en restaurang igår som inte var topp. Så nu hoppas jag att jag får sova magen frisk
”Herren sade: ”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro.” Han svarade: ”Om din närvaro inte går med ska du inte alls låta oss dra upp härifrån.” — Andra Moseboken 33:14-15 —
Mose får se Guds härlighet. Men innan des utspelar sig ett samtal dom emellan. Dom är på väg till Kanaans land. Och Gud kallar folket vidare. Då för Mose och Gud ett samtal. Mose sade till Herren: ”Se, du säger till mig: Led detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har funnit nåd för mina ögon. Om jag nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig förstå dina vägar och lära känna dig, så att jag finner nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk.” Får en känsla av att Mose tycker att uppdraget är för stort för honom. Så han vill säkra att Gud ska vara med. Kanske vet han redan nu att folket är ibland bångstyriga. Så nog kan han misströsta.
Mose får ett svar från Gud som jag tänker att han borde vara tacksam för. ”Herren sade: ”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro.””
NU-bibeln skriver samma vers så här: ”Herren svarade honom: ”Jag ska själv gå med dig. Du kan känna dig lugn.” Kärnbibeln ger ytterligare en tanke: ”Och han sa: ”Mitt ansikte (min närvaro) ska gå med dig och jag ska ge dig ro (tystnad, vila, betyder även att komma ner).” [Jesus citerar denna vers, se Matt 11:28.]”
Tycker det är ett vackert uttryck i att ”min närvaro ska gå med”.
Mose lägger då tillOm din närvaro inte går med ska du inte alls låta oss dra upp härifrån”. Han ville vara tydlig. Går du inte med så går vi inte alls.
Bibel 2000 noterar att ”….så att du slipper oroa dig”. Rätt skön slutsats. Hans närvaro är med Mose. Så slipper han oroa sig. Han tar hand om det liksom. Så är det för oss också. Hans närvaro går med oss så vi slipper oroa oss.
Jag vet inte vad du skall gå in i nu. Kanske är det något som tampar dig mycket. Kanske inser du nu att du ställer egentligen samma krav och förväntan på Gud . Du har bara inte sagt det rakt ut. Denna hälsning är till dig också. Guds närvaro ska gå med dig och låta dig få ro. Så var lugn. Guds närvaro kommer följa dig.
Mose fick se hur Gud följde med dom. För att bevisa det lät Han Mopse få se sin härlighet. ”Jag skall låta min godhet gå förbi dig” Så fick Mose se något av Guds härlighet
🙏
Herre, gå med mig med din närvaro. Jag vill aldrig skiljas från din närhet
Amen
Läs gärna min blogg från 20240613 om denna vers om du vill
