Kyligt mottagande

Att komma hem till Sverige igen från ett varmt Tanzania är ett kyligt äventyr.

25-30 grader under drygt två veckor sätter sina spår i kroppen. 8 grader igår kväll är en kylig jämförelse.

Nu ser det ut att kunna bli rätt varmt i helgen. Det är ju rätt välkommet för oss alla.

Så det blev på ett sätt ett kyligt mottagande.

Desto varmare var alla tillrop med ett välkommen hem.

Tänk vad avgörande det är hur vi bemöter varandra. Kyliga mottaganden kan vara rätt jobbiga. Kan påverka negativ under en lång tid. Kan vara avgörande om man vill stanna i en gemenskap.

Med varma mottaganden är det helt tvärtom. Dom ger en god eftervärme. Med varma mottaganden vill man gärna stanna kvar i den gemenskapen. Förädla den istället för att lämna den.

Något att fundera på idag:

Hur möter vi vår omgivning?

Det bästa man kan göra är nog att reflektera över alla gånger man själv mött ett varmt mottagande. Och sen försöka att göra likadant. Näst bäst är att fundera på alla gånger man fått ett kyligt mottagande och låta dom gångerna avskräcka oss.

Varma mottagande ger mersmak. Dom brukar smitta av sig.

På väg hem

På väg hem

På väg hem – ett vackert uttryck som skapar goda känslor.

Efter drygt två veckor i Tanzania är nu vi inne på det sista dygnet. Vi har haft en fantastisk resa. Spännande, intressant, omvälvande, undrande, tvära kast, tacksamhet, förhoppningar är bara några ord som beskriver resan.

Jag kommer att återkomma med fler bilder efter hand. Har ju lagt upp några varje dag på sidan Tanzania september 2019. Så efter hand komme det en mer utförlig bildserie och berättelse när jag har tillgång till ett bättre internet.

På väg hem

Borta bra men hemma bäst. Så är det. Hem. Till det vanliga. Men som kommer att uppskattas desto mer. Inte för att det var mindre uppskatta förut. Men det har fått ett nytt perspektiv. Att se sitt eget liv och levene i ljuset av ett annat land är nyttigt. Just nu utifrån ett fattigt land. Att bli påmind om den rikedom vi har, som vi allt för ofta tar för givet, är nyttigt.

På väg hem

Att komma hem är skönt. Hur bra man än haft det. Det är så gott att krypa ner i sin egen säng. Sitta vid sitt eget köksbord. Mysa i sin egen soffa.

På väg hem

Snart ska jag få sova i mitt rum utan att bli väckt av en liten apa på plåttaket. Eller ett böneutrop kl 4. Snart ska jag kunna få sova tills klockan ringer.

På väg hem

Mitt i hemlängtan är det en väntan. Just nu sitter jag på Arlanda flygplats. Nu blir det att vänta på bussen hem. Om den bara är enligt tidtabell är vi i Jönköping kl 15:30. Ibland är det en väntan att komma hem. Ibland är det typ nära och bra. Men likväl är det skönt att komma hem. Tror det är så för dom flesta.

Men samtidigt inser jag att för somliga är det inget man längtar till. Hemmet är lika med jobbiga situationer. Hemska minnen. Kanske förhållanden man gärna inte delar med andra. En situation som inte är självvald. Ensamhet. Misär. Väggarna känns trånga. Eller vad det nu kan vara för situation. Just nu tänker jag på dig som upplever det så.

Så min bön blir…..

🙏Gud, skapa en god hemmiljö med god atmosfär. Skapa något som gör att man kan längta hem. Ber dig Herre att du ska förändra dom situationer som gör hemmet till en mindre bra plats. Stoppa våld. Skapa kärlek. Tack Herre för att du just nu vill vara ned den som känner sig ensam hemma. Välsigna hemmet med din omsorg och glädje. Amen. 🙏

Hållbarhet – en klippa i livet

Tror du mött ordet ‘Hållbarhet’ mer än någonsin dom sista åren.

Hållbarhet!!

Ett ord som vill andas något som verkligen håller över tid. Främst handlar det oftast om miljön. Ordlistan talar om sådant som inte går sönder eller förstörs.

Hållbarhet!!

Men det handlar också om att leva på ett hållbart sätt. Att vi hushållar med dom krafter vi fått. Så att vi inte går sönder. En viktig utmaning i den tid vi lever i.

Hållbarhet!!

Det innebär också att vi bygger dom sammanhang vi lever i på ett sätt att dom fungerar för lång tid framåt. Alltså inte satsar på dom korta vinsterna utan tänker mer långsiktigt. Det kan vara jobbet men också föreningen eller kyrkan.

Hållbarhet!!

Det andas fast grund. Stabila beslut. Trygghet.

Av någon anledning går mina tankar till Jesus och tron på honom. Han är klippan. Den fasta grunden. Att bygga sitt liv på ett hållbart sätt är att sätta sin tro och tillit till honom. Men också att hela livet får andas Gud. Att allt vi gör, allt vi beslutar, allt vi bygger upp får ske i samråd med Gud.

Det fanns en gång ett kapell som byggdes upp av stockar. Det kallades för ”böne-Nilses” hus. Det berättas att varje stock han byggde huset med bad han för. Varje stock och del i huset bad han speciellt för. Så man kan säga att hela huset byggdes upp i bön. I det huset firade man sen gudstjänster under många många år.

Så tänker jag mig att det fungerar att bygga sitt liv på ett hållbart sätt. Att varje del mitt liv är och byggs så sker det med bön.

Hållbarhet. Ett liv byggt på bön till Gud.

Närhet – kan vara både skrämmande och härligt

Närhet kan vara något vackert men också lite skrämmande. Somliga har en stor komfortzon omkring sig som gör att ingen kan komma nära. Andra har lätt till att stå nära och till och med röra andra rent fysiskt. Man är inte så ”rädd” för att någon rör vid dom.

Närhet kan kännas även om det är många mil ifrån. Visst kan längtan göra att det är jobbigt att vara långt ifrån någon. Ändå kan man känna en stark närhet till vederbörande.

Närhet kan vara något extra härligt. För mig i min tro kan jag uppleva Guds närhet påtagligt. En närhet jag trivs så gott i. När jag varit extra mycket i den (för Gud är ju alltid nära) så går jag ifrån en sådan stund med så stor tacksamhet.

Om vi skulle våga vara närmare varandra mer så tror jag att mycket av den kantighet som finns skulle försvinna. För ibland är det så i gemenskapen. Det blir en kantighet i atmosfären. Men ju närmare vi är varandra så vill vi inte göra den andre ledsen. Vi blir mer omsorgsfulla ju närmare vi kommer varandra.

Närhet kan vara jobbigt. För har man blivit sårad i en närhet blot det svårt. Man vågar inte släppa in. Då tror jag att man behöver bli helad från dom såren. Jag mötte ett uttryck en gång från en vän. Kärleken hade gått sönder. Såren var djupa. Man kunde inte tänka sig att våga kärlek igen. Men då sa denna vän. ”Våga ge sig hän en gång till”. För där är nyckeln. Att tillåta sig att våga en gång till. I sig är det en helande process.

Att närmar sig någon som blir sårad i en närhet kräver stor ödmjukhet och förståelse. Var försiktig att ”klampa” in. Ta små försiktiga steg. Då kan du vara med i en process av helande. Annars riskerar du att bara slita upp gamla sår.

För i grunden är närhet något vackert. Vårda den närhet du upplever. Ta den inte för givet. Var rädd om den. För en äkta ärlig närhet är vackert. Den kan vara tyst. Den kan vara ett stort brett skratt. Den kan vara ett stilla samtal. Är den äkta håller den närheten genom allt. Så vårda den. Ha omsorg om den.

Kanske ordspråket ”den gyllene regeln” kan vara på sin plats att påminnas om. ”gör mot andra som du själv vill bli behandlad” Kanske är det då närheten fungerar som bäst.

Kolla gärna min resedagbok.

Även den enkla vägen når fram

Just nu rör jag mig i den del av världen som inte har några motorvägar att ta sig fram på.

Man har inte heller dom effektiva lösningarna. Inte så mycket av den senaste teknologin.

Men det slår mig en sak….

Även dom enkla vägarna når fram.

Dom enkla sätten fungerar riktigt bra.

Vi tänker kanske lite för ofta att vi har det alla behöver. Att dom som har det sämre inte kan. Men detta land Tanzania bevisar att även det enkla fungerar.

Vi kräver det senaste. Senaste mobilen. Segaste modet. Senaste av det mesta. Men man klarar sig riktigt bra med det näst senaste och till och med näst näst näst senaste.

Vi behöver påminna oss om att det enkla är gott nog. Man blir inte lyckligare av det som är nyast och dyrast. Man blir lyckligare av tacksamheten. Tacksamhet över det man har. Inte habegäret över det man vill ha.

Även en stig når fram. Glöm aldrig det.

Kolla gärna min resedagbok.

Det är svårt att göra helt rätt hela tiden

Läste om att Greta Thunberg skulle till en klimatkonferens i USA. Hon valde bort flyget och fick åka segelbåt dit. Så långt var det ju ganska okej. Sen blev det lite mer stökigt i tänket för många. För att hon skulle kunna åka med samma båt hem så flögs besättningen på 5 man till USA. Där gick det för många mycket fel.

Det visar nog på att det är inte lätt att göra helt rätt hela tiden.

Om man nu jämför Greta med många andra av oss hur vi tänker på och hanterar vår jord ligger vi nog ändå helt klart i lä.

Under dom senaste månaderna har jag märkt hur mycket djupare och mer klokt debatten om vår miljö förts. Det inger hopp. Om vi ställer höga mål men når inte riktigt fram så är det ändå bättre än att inte göra något.

Bara för att vi inte klarar det fullt ut innebär det inte att vi ska slarva i allt. Vi gör helt enkelt så mycket vi kan.

På jobbet vill vi bli så bra som det bara går i återvinningen. Ibland når vi bara till 80% av det vi vill. Men det gör inte att vi lägger ner det. Vi är stolta för 80% men ännu mera stolta när vi lyckas ännu bättre.

Så vi försöker göra rätt hela tiden. Det är bara ibland det inte går så bra.

Kolla gärna min resedagbok.

”Underskatta aldrig…”

 ”Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra”

Ett av Nalle Puhs kloka tankar.

Kanske denna djupa sanning borde bli den sanning vi lever efter.

Allt för ofta är vår rastlöshet boven i dramat. Går det för lång tid av att inte ha något att göra blir det liksom omöjligt för oss. Vi börjar att göra något. Inte så ovanligt är det något vi inte behöver göra.

Så låt denna Puh-tanke få arbeta med dig idag. Det är troligen den bästa medicinen för att inte gå in i den berömda väggen. Kanske är det det bästa man kan göra för att vila. Den kräver troligen mod och disciplin. Men när man väl har lärt sig förhållningssättet blir det möjligt att använda sig av det då och då. Och vi kommer att må klart bättre.

Underskatta inte värdet av att göra Ingenting

Kolla gärna min resedagbok.