Det där med att slå sig ner i sin fåtölj är inte så fel. Ibland är det bara så skönt. Det är som att tiden stannar för en lite stund. Man får tid och möjlighet att hinna ikapp sig själv.
Fåtöljen är också en stund av möjlighet för samtalet som inte är gjort på länge. Sådana samtal har en tendens att bli långa. Väldigt långa. Då är fåtöljen ett bra redskap.
Fåtöljen är också platsen då man kan skriva till någon som man inte skrivit till på länge. Då är det skönt att lita sig tillbaka en stund i , ja just det, fåtöljen.
Fåtöljen är klart underskattad. Den är en plats för både enskildhet men också att få tid och möjlighet till återkoppling med andra.
Och naturligtvis för en en stund med en god kopp kaffe. Så fåtöljen passar så bra till så mycket
”Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.”
— Jesaja 43:1 —
”Herren svarade Mose: ”Det du har begärt ska jag också göra, för du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn.””
— Andra Moseboken 33:17 —
Det där med namn är inte enkelt. Att lära sig många namn kan vara en utmaning. Jag minns när jag började i butiken i Jönköping. Det var många i personalen och volontärerna var väldigt många. Där till alla som var i praktik. Jag bestämde mig för att kunna alla namn utantill. Det var en utmaning. Varje jul gav vi en gåva. Den första julen kunde jag alla namn. Kunde säga ett ”Tack NN” och önska en god jul.
Jesus är klart mycket bättre på att känna alla vid namn än vad jag är. Jag är så oerhört tacksam för det. Han letar inte i minnet. Han vet ditt namn klart och tydligt. Inte bara namnet. Han känner igen dig till utseendet. Det gör inte vi människor alltid. Vi kan behöva leta i minnet. Utseendet ändras lite med åren. Men Jesus har inget problem med det. Han vet om dig. Han känner dig. Han är väl förtrogen med dig.
Måste säga att det är det bästa med Jesus efter det att han kan ge oss en förlåtelse som träcker sig ända in i evigheten. Det innebär att vi måste inte uppdatera allt om oss inför honom. När vi besöker vår vårdcentral byts läkare ut nästan varje gång. Så måste vi ta vår berättelse om och om igen. Men så fungerar inte Jesus. Han vet vår berättelse. Så du kan frimodigt närmare dig Honom.
Vad är det som du uppfattar som hinder at söka dig till Jesus? Alla sådana hinder är mänskligt sätt att tänka. Mellan människor kan vi ha svårt att umgås av olika orsaker. Händelser som gör oss obekväma att umgås tex. Men så behöver du aldrig känna inför Jesus. Han vet men det hindrar honom inte att umgås med dig. För Han känner dig vid namn och älskar dig oavsett.
🙏
Herre, tack för att du känner mig vid namn. Att du kan min berättelse och historia. Idag kommer jag till dig som jag är. Tack för att du tar emot mig och kallar mig vid mitt rätta namn.
Kommer du ihåg Kalle Anka på julafton ? När Janne Långben och gänget är ute på husvagnssemester? Alla sitter i husvagnen och äter under färd. Så kommer det klassiska tillropet ”vem kör(styr) egentligen?” Och Janne svarar retoriskt ”Det är ju jag”….
Vem styr det kaos som nu råder runt omkring och i Iran? Är det verkligen Trump eller Iranierna ? Jag tror att vi hittat svaret på den frågan.
Det är tidningarna. Det är deras rubriker. Så man kan fundera på vem man ska försöka övertala att sluta fred ????
Om det nu är sant att det är rubrikerna som styr utvecklingen så är ju saken rätt klar. Snälla tidningar – sätt bättre rubriker på era artiklar. Ni har tydligen den makten att ni kan styra hur det går för kriget
Tänk vilken underbar värld vi skulle ha om bara tidningarna satte bättre rubriker
”Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.”
— Andra Moseboken 33:7 —
När Israels folk vandrade till Kanaans land gjorde Mose tillsammans med folket ett uppenbarelsetält efter Guds mönsterbild. Det var som ett tält där Gud bodde mitt bland folket. Runt tältet byggde satte man upp sina egna tält släktvis.
Tältet var en plats där man rådgjorde med Gud genom prästen. Där offrade man också. En plats där Gud uppenbarade sig.
I det nya förbundet behövs inte denna plats på samma sätt. Idag närmar vi oss Gud där vi är. Men, kyrkan har blivit en plats där vi särskilt möts för att gemensamt vara med Gud. Det finns en styrka i denna gemenskap. Att tillsammans söka Gud. Att tillsammans lyssna till Bibelns Ord. Att tillsammans lovprisa Gud. Vi behöver dessa plaster för vår tro.
Men Gud kan uppenbara sig vart än Han vill. Jag tänker att det är bra att vi har sådana plaster. Kanske en särskild plats i hemmet som man viger en stund till att vara med Gud. Kanske en särskild plats i skogen.
Jag vill uppmuntra dig till att ha en särskild plats för din gemenskap med Gud. Inte bara gudstjänsten tan en plats där bara du och Gud har gemenskap.
Det är som att när vi bestämmer oss för en sådan stund så kopplar vi lättare ihop med Gud. Det måste inte bara vara stunder där vi behöver göra upp med Gud om förlåtelse. Det handlar nog mer om att ha stunder där vi får bygga på vår relation med honom. Stunder att bara vara i Hans närhet. En sådan ’uppenbarelseplats’ är bra att skapa. Det kommer göra oss gott och välsigna oss. Har du en sådan plats?
Guds närhet är något alldeles särskilt. Jag vill påstå att det finns inga bättre platser än nära Honom.
🙏
Herre, jag vill komma nära dig. Hjälp mg att hitta en ’uppenbarelseplats’ där vi kan lära känna varandra bättre.
Tittade på ett program med Markus Torgeby och Tomas Sjödin. De var i höga kustens fantastiska natur. I slutet på programmet säger Markus :
——————————-
”Tänk att jag fick visa hanses hemmamarker genom mina ögon. Att ta rygg på någon annan både när det gäller ord upplevelse och erfarenheter. Det ger en tillfredställelse som man aldrig glömmer ”.
—- Markus —-
——————————-
Tänk vad mycket vi missar när vi bara ser på omvärlden genom våra egna ögon. Det skulle berika vår världsbild och erfarenhet om vi tillät oss att se på densamme om vi gjorde det genom någon annans ögon.
Att ta rygg på någon annan har ett djup vi kan välsigna våra liv med. Troligen tänker vi att den personen står ivägen för utsikten. Men vi borde nog tänka att den personer visar oss vägen in i något nytt i det vi tror oss veta tillräckligt om.
Så varför inte bjuda in någon i ditt liv, ta med den till en plats du redan känner till och låta dig se den genom honom eller hennes ögon. Troligtvis kommer du upptäcka nya saker att uppleva.
” I domsskölden ska du lägga urim och tummim, så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron ska så alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.”
— Andra Moseboken 28:30 —
När översteprästen gick in det allra heligaste var han folkets representant.Allt det han hade på sin kläder vittnade om folket. De tolv stammarna. Urim och Tummim. Urim och Tummim är två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som antagligen användes för att kasta lott. För att särskilja i domslut.
När prästen då gick inför tronen bar han med sig folket rent bildligt. Ingen annan kunde gå in i det allra heligaste utan att förgås. Så fiket kunde inte gå in där. Prästen var deras språkrör liksom.
När Jesus kommer till denna jord och vinner seger på korset bristen förlåten mitt itu och öppnar vägen för alla fram till nådens tron. När Jesus vänder tillbaka till himlen sänder han den Helige Ande. Om Anden läser vi bla: ”På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka]”. ’ Romarbrevet 8:26
Vi har en, likt prästen, som vädjar för oss. Som bär oss inför Fadern och manar gott för oss. Vet vad han behöver be Fadern om å våra vägnar. För Anden vet hur vi har det innerst inne.
För mig är det så barmhärtigt vackert. Du har en som ser dig, vet, trots allt, inser vad som behövs, vet vart lösningen finns, vädjar för oss så att det blir så bra det bara går. Det är Anden. Vår hjälpar och stödjare. Kärnbibeln förtydligar detta i Rom 8:27: ”Och han som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: ”enligt Gud” – i harmoni med Guds vilja]. [Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i Luk 10:40 (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se vers 20. Frasen ”träder in som vår förebedjare” är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden ”över” och ”mer än” – hjälper oss att träffa målet!] ” Tänk vilken välsignad hjälp vi har.
Detta är en bild från min promenad igår. Det är visholmen i Strängnäs. En rätt helt vanlig bild. Men det finns detaljer som är svåra att upptäcka.
Om man har en ett hököga kanske man upptäcker det. Men jag påstår att det är inte alltid lätt att se det andra ser rätt tydligt.
Upptäckte att det åkte runt en polisbil på visholmen. Den var nog bara ute på ett rutinuppdrag. Men visst , det är inte alla som som är ute och åker där. Av den enkla anledningen att där får ingen köra. Förutom poliser då.
Tänk vad lätt det är lätt att missa detaljer och låter blicken svepa lite för fort.
Det finns alldeles för många människor som missas för att man tittar för snabbt.
Kanske kan denna vecka få bli en vecka där du och jag inte låter blicken flacka iväg för snabbt. Titta lite långsammare så att du hinner se den person du möter.
Igår när jag gick på en inser jag hur svårt vi svenskar har att hälsa på varandra. Blicken tittar bort vi möten. Säger man hej så är det inte alla som hälsar tillbaka.
Men det är extra kul när man får både ett hej och ett leende tillbaka. Sånt gillar jag.
”När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.””
— Andra Moseboken 24:3 —
Israels folk är på vandring. Vid Sinai gör Gud ett förbund med sitt folk. Man kan beskriva det som ett löfte eller kontrakt mellan Gud och folket Och inte vilket som helst. Det är ett heligt förbund. Inte bara ett löfte givet i all hast.
Det är alltså ingen lek utan ett på fullt allvar något man kommer överens om.
Ofta något som Gud lovar folket och folket som lovar a följa Gud. Mose får uppdraget att skriva ner det Gud säger i förbundet. Så föreläser han det för folket. Då svarar folket med en mun: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra”. Och när vi läser vidare skriver Mose ner det och lite senare får vi ett förnyat löfte från folket: ”Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.”
Nu lägger man till att man inte bar vill ’göra’. Man vill ’lyda’ detta också.
Det nya förbundet Gud gör med oss människor är när Jesus, Hans Son, kommer till jorden. Jesus dör och uppstår. I och med detta är ett nytt förbund skrivet mellan Gud och oss. Och jag tänker, ljuset av förbunden i gamla testamentet, hur hanterar vi det nya förbundet?
Vår bekännelse är en – att vi bekänner Jesus som Herre och frälsare. Ett annat steg är att följa Jesu undervisning. Så att följa det nya förbundet är att leva på ett sådant sätt att vi hedrar detta nya förbund.
Vi får nog erkänna att vi fullt ut inte lyckas att leva ett liv som hedrar detta nya förbundet och frälsningen vi fått av nåd. Men jag tror att vi kan göra allt vi kan för att lyckas så bra som det går. Att ha en håg att leva ett liv som stämmer överens med den nåd vi mött. Jag är så tacksam över en Gud som bryr sig i den som tror på honom. Ser inte det i andra religioner.
🙏
Herre, hjälp mig att leva på ett sätt som stämmer överens med ett liv i tron på Gud..
När jag ser på väderutsikterna inför de kommande dagarna blir jag ju så glad. Tänk att nu få upp emot 10 grader varmt och sol. Inte alls dumt.
Att till det här ett jobb jag älskar blir ju inte värre
Att därtill lägga alla goda samtal på olika sätt jag fått förmåner att finnas med i gör bara allt ännu bättre.
Så slår jag på nyheterna så vänder det känsloläget totalt upp och ner. Kriget runt Iran har jag bara blivit värre. Alla länder som drabbas. Folk som ”sitter fast” och vill hem. Och påminns om kriget i Ukraina.
Det kan påverka vår ekonomin. Högre bensinpriser. Räntor går upp. Inflationen kan öka igen. Mycket blir dyrare. Hur går det med sparkapital när aktiemarknaden dyker
Dom där svängningarna gillar inte jag. Att pendla mellan dessa ytterligheter gör inget gott med oss. Den berg och dalbana det innebär i känsloläget blir väl påträngande. Oron blir lite för närgången.
Jag påminner mig om några tröstande ord….
”…. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”” Matteusevangeliet 28:20 SFB15
”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” Romarbrevet 8:28 SFB15
”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.” Jesaja 41:10 SFB15
Kanske har du också några tröstande ord att dela med dig ….
”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.”
— Galaterbrevet 6:2 —
Att bära varandras börda har en given plats i bibelns budskap. Gal 6:2 ger till och med en stark uppmaning: Då uppfyller vi Kristi lag”. Rätt uppfodrande får jag lov att säga.
Jesus gick verkligen före i det när han dog på korset. ”Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig…” Jes 53:4f
Uppmaningen i Galaterbrevet är ju inte den enklaste om man själv går runt och bär på tunga bördor.Vem vill bära dom åt mig? Jag orkar ju inte bära deras.
Gal 6:5 säger, alltså inte långt efter det vi nyss läste att: ”Var och en ska bära sin egen ryggsäck.” Så hur skall det egentligen vara?
Men det ligger något i att hjälpas åt. Man kanske kan bära en sträcka åt gången? Alltså att man bär den enes börda en stund så blir det hälften så tungt. Sen byter man börda. Och så har man gemensamt kommit en bit fram på vägen. Galaterbrevet fortsätter och säger:
”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.
Medan vi har tillfälle – visst påminner detta om en missat tillfälle i historien. Då vi nog hade kunnat hjälpa men inte gjorde det av någon anledning. Så har det blivit försent för att kunna göra det nu.
Men hur långt kan man gå idena? Matteus skriver något om detta: ”Om någon tvingar dig att gå med en mil så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. ’ Matt 5:41-45
🙏
Herre, lär mig att hjälpa när jag har förutsättningar till det.
Pedher´s blogg 