Satt och tittade på hockey-VM. Och det är som en vanlig hockeymatch. Vilket domslut än domaren tar på isen vet alla ”domare” i publiken att det var fel.
Tänk vad många domare det sitter på läktaren. Dom som inte spelar men vet hur alla andra på isen borde ha gjort.
Jag är rädd för att det är lite åt det hållet i andra sammanhang också. Som åskådare vet man alltid bättre.
Jag tänker att det skulle se klart annorlunda ut om man var mer i ansvarsställning. Då blev det mer på riktigt.
Innan vi ropar ut vårt missnöje kanske vi ska ta ett djupt andetag och tänka efter först.
”Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.”
— Andra Timoteusbrevet — — 1:5 —
När Paulus talar om en ’uppriktigt’ tro uppfattar jag att han talar om en ’äkta och oförfalskad tro’. Timoteus mor Eunike , som var en omvänd judisk kvinna och hans mormor Lois hade en sådan tro. Den tron verkar ha påverkar Timoteus. Präglad av denna uppriktiga tro de hade såg Timoteus.
Kanske är det så att den tro vi bär på påverkar mer än vi tror. Det sätt vi utövar vår tro. Jag tänker att när man möter en person med genuin tro så märks det på ett speciellt sätt. Kan man mäta tron, kanske du tänker? Nej så tänker jag inte. Utan mer att det verkar som att tron ser lite olika ut hos var och en av oss.
När jag ser igenom breven till Timoteus så säger Paulus några saker till Timoteus som jag tänker skapar denna uppriktiga tro. ”Skäms inte för evangeliet vittnesbördet om Jesus (2 Tim 1:8). Vet inte om du skämts någon gång över evangeliet, över det Jesus gjorde och sa. Kanske någon gång har det blivit ’pinsamt’ för oss men det ligger nog mer inom oss än i evangeliet. ”Vi är kallade med en helig kallelse genom sin nåd” (2 Tim 1:9), vilket leder till helighet, ett liv avskilt till tjänst för Honom. En respekt och djup insikt i Hans heliga kallelse. Inte en nyck från Jesu sida. Utan väl genomtänkt från Jesus själv.
”Jag vet vem jag tror på, övertygad om hans makt, bevara det som anförtrotts mig” (2 Tim 1:12). När jag landar i min tro blir jag trygg. Jag kan vila i att den Jesus säger sig vara det är Han. Och ju mer jag växer in i den relationen växer min tillit till Honom.
I sig tänker jag att då närmar vi oss denna ’uppriktiga’ tro Paulus samtal med Timoteus om. Som han relaterar tillbaka till Timoteus Mor och Mormor. Då blir den djupare och mer äkta.
”För jag vet på vem jag tror” – Tron är en fantastisk vandring. Ibland jämför jag det levt med en utbildningsväg. När vi väljer vilken utbildning, och i sin förlängning yrke, vi vill satsa på, då börjar ’utbildningsvägen’. Vi lär oss mer och mer. Blir mer och mer skickliga att utöva yrket. Så kan trons väg påminna om. Att vi steg för steg fördjupar insikten om tron och växer i den. Med samma iver att min kunskap om Jesus skall växa dag för dag.
🙏
Herre, hjälp mig att förankra min tro på djupet hos dig.
Under några veckor har jag varit klart begränsad i min framfart. Mitt högra knä och bestämt sig för att inte må bra. Vad det är för jag kanske veta i torsdagens läkarbesök. Men det verkar vara olika reaktioner som sammanfaller i ett och samma knä samtidigt.
Att vara begränsad har även sina fördelar. Allt tar längre tid. Vilket innebär att jag är ute mer i tid. Jag behöver beräkna tiden att ta sig från punkt A till B. Den tar klart längre tid.
Jag behöver beräkna vilotid också. Annars orkar inte benet. I sig rätt bra, eller hur? För då får kroppen för övrigt också lite mer vila.
Stora nackdelen är väl att nattens vila blir inte den bästa. Då får man försöka ta en kort siesta under dagen vilket i sig inte är så dumt.
Att vara begränsad kan ibland ses som ett högt berg att bestiga. Det kan kännas stressande. Man blir rastlös. Men kanske är en begränsning också något bra. Man måste dra ner på tempot. Tänka efter före. Ge allt mer tid. Så hinner man reflektera. Så se en eventuell begränsning utifrån ett möjlighetsperspektiv. För kanske är det just begränsningens mål och syfte ju där och då. Att du ska stanna upp ett tag…..
Kanske kan det vara så att i det begränsade öppnas dom största rummen? Kanske är det så att i det begränsade får vi dem största mötena med Gud….
”Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen bevara det som anförtrotts mig. / Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra. / predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning.”
— Andra Timoteusbrevet — — 1:12; 2:2; 4:2 —
Paulus var mån om att ha ett bra förhållande till det budskap han hade fått. Han skämdes nye för evangeliet. Han visste att det fanns och finns en kraft i det. Han visste vem hans tro vilade på och hos.
Det var et sådant djup i det att han visste att det skulle bevaras och hålla över tid. Han var verkligen omvänd. Från att ha förföljt levar han nu fullt för det istället.
Han ville få Timoteus att inse att det gällde också i nästa led. Alltså det som hade blivit anförtrotts till Paulus var nu anförtrotts till Timoteus. Samma budskap. Med samma kraft. Från samma uppdragsgivare.
Och nu uppmanas Timoteus att föra det vidare till andra. Ge det åt pålitliga människor som i sin tur kan ge det vidare. När Paulus följer sitt äkta barn i tron är han mån om att detta föräldraskap ska få fortsätta till andra.
Så blir Paulus mycket tydlig – Träd upp i tid och otid. Kärnbibeln skriver: Predika ordet (gör budskapet allmänt känt), var redo i tid och otid (oavsett omständigheter). Förmana (överbevisa om synd och uppmana till omvändelse),
tillrättavisa skarpt (ge tydlig varning) och uppmuntra (trösta, hjälp, inbjud) med
outtröttligt tålamod (balanserat temperament som har överseende när någon gör fel) och undervisning (doktrin, tydliga instruktioner om hur man gör det rätta).
Det finns ett tålamod och uthållighet i detta som blir viktigt. Jag tänker att det kommer ta en delgav vår dyrbara tid. Förmana – tillrättavisa och uppmuntra har inte och-tecken mellan sig i grundtexten. Det beror på att det hålls ihop med det som kommer sen i v 3-5. ”För det kommer en tid då människor inte längre kommer att stå ut med den sunda läran” osv. Man vill bara höra det som ”kliar i öronen” och då behöver vi vara uthålliga, tålmodiga , beredda att tillrättavisa och förmana.
Paulus uppmanar Timoteus att ge vidare det han fått. Vi uppmanas också att göra detsamma. Vi har ju finit det bästa man kan finna – livet med Jesus. Var ständigt beredd på att få dela med dig om det.
🙏
Herre, gör mig redo att dela med mig om dig. Hjälp mig att göra det på bästa sätt.
När jag åkte hem från en av våra hemgrupper som hade avslutning för terminen igår mötte jag denna båge. Eller bågar mer bestämt.
Efter ett skyfall med åska kom den. Regnbågen.
Den är Guds fredsbåge. Efter syndafloden så lovar Gud att Han skall aldrig göra så mer.
När jag parkerat bilen ser jag den över vår kyrka. Fridens båge. Kändes lite extra gott att se
Den dubbla bågen en vacker syn.
Somliga menar att det betyder hopp och beskydd. Men andra menar att det handlar om förändring och en ny fas i livet. Hur det är med det vet jag inte. Men ligger det något i det är det ju extra fint över vår kyrka.
Men det viktigaste är att det är Guds hälsning till oss. Ett ”var inte orolig” någon så stor katastrof ska inte ske mer. Den översvämningen är och kommer vara ensam i sitt slag.
”Men de gudlösa gamla myterna ska du avvisa. Träna dig i stället i gudsfruktan. Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande. Detta är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla.”
— Första Timoteusbrevet 4:7-9 —
Hur är det med träningen? Tränar du din kropp? Jag tänker och tror att det är bra att träna på något sätt. Någon har sagt att det är den träning som blir av som är bäst.
Paulus hade ett särskilt ansvar för Timoteus. Han var hans andliga fader och mentor. Paulus säger inte att fysisk träning var dåligt. Det har sitt syfte och betydelse. Och kroppen behöver vi ta ansvar för. Det är till nytta. Men han säger att öva sig i Gudsfruktan är nyttigt på allt sätt.
Precis innan talar han om att gudslösa myter. ”Men gudlösa och gamla kvinnors myter (fabler, sägner) ska du avvisa (undvika, inte ha något med att göra). Det var struntprat säger en översättning.
Gudsfruktan – hur övar man sig på det? Liksom träning kan vara specifik eller allsidig är Gudsfruktan det också. Träning behöver genomföras så att hela kroppen blir delaktig. Annars blir det kanske bara en muskel som bygger sig stark.
Gudsfruktan har med hela det andliga livet att göra. Bön är bra. Men bönen behöver paras med bibelläsningen. Bön och bibel är bra men det behöver paras med att praktisera det.
Gudsfruktan är att ha respekt för Gud och tron på Honom. Jag tänker att Gudsfruktan har med hur jag utövar min tro. Den levande Bibeln skriver att det handlar om lydnad. Och det kan man verkligen behöva träna på. Att lyda och följa. För jag ser mer att ordet ’lydnad’ handlar om att just följa.
Gudsfruktan – har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande. Det gör att vi inte bara tänker att vi lever i nuet och dess utmaningar. Vi tänker oss livet långt efter det vi kallar död.
Paulus såg detta som något viktigt för Timoteus. Det tillhör det andliga livet. Och Timoteus som ung behövde lära sid det redan då. Men det är aldrig försent att börja. I vilken ålder du än är idet kan du börja öva dig i Gudsfruktan. Det kommer att över tid välsigna ditt liv. Liksom löpning ger dig bättre och bättre flås och uthållighet ger dig andlig träning en störa trygghet och uthållighet.
🙏
Herre, ge mig ett bra träningsprogram för Gudsfruktan. Gör mig uthållig i min tro.
Det där med minnet är ju inte det bästa. Min pappa har numera mycket svårt med närminnet. Men när vi minns tillsammans långt tillbaka då tittar minnet fram rätt så tydligt och klart.
Ibland blir jag påmind av Facebook att jag har ”minnen att se tillbaka på idag”. Tur att man kan bli påmind tänker jag.
Man kan tycka vad man vill om Facebook men där blir man påmind om vänner man har minnen ihop med. Minnen som på ett sätt för oss samman igen även om vi inte vistas just nu i samma fysiska rum. Men vi finns i ”minnes-rummet”.
Visst kan det vara delvis smärtsamma minne ibland. Men jag vill påstå att de mindre goda minnen har, tack och lov, förmåga att blekna genom alla goda minnena.
Så när jag ser mina vänners namn så påminns jag om de goda minnena vi har tillsammans. Så stort tack för att vi tillsammans skapat så många fina minnen att bära på tillsammans.
I ljuset av min Fars sämre minne på grund av demens uppskattar jag mer och mer förmågan att kunna minnas. Vi kan ibland skoja och raljera över vårt ”dåliga minne”. Men i ljuset av ett dåligt minne genom demens är vårt minne klart mycket bättre
Vi kanske skulle vara mer tacksamma för minnen. Minnen håller vårt liv mer levande tänker jag. Det hjälper oss att se nuet i ett annat ljus. Tänk vad mycket som var sämre förr. Även om bensinpriset var billigare så var lönen klart sämre också. Jag vill inte tillbaka till min första timlön på 12:50kr. Och du kanske hade ännu sämre.
När jag skriver om minnen minns jag tex den dag jag fick min klarinett. Trodde aldrig att jag skulle få något så dyrt. Och du har säkert också något tydligt extraordinärt minne.
Men det påminner oss om att vara rädd om livet här och nu. Det är nu vi skapar morgondagens minne. Så vad vill du minnas tillbaka på i övermorgon eller om sisådär 20 år?
”Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning. Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.”
— Andra Timoteusbrevet 1:6-7 —
Paulus hade en särskild känsla för Timoteus. Han var som en andliga pappa för honom. Relationen var säkert ömsesidig. Timoteus såg upp till sin lärare. Inte bara att Paulus insatte honom i tjänst. Han tog fortsatt ansvar för Timoteus.
Här möter vi deras relation i ett andra brev Paulus skriver. Han påminner Timoteus att blåsa liv i den nådegåva han hade fått. Han fick den när Paulus bad för honom.
Vi har just passerat Pingst – andens tid – hänryckningens tid. Nådegåva är något som Anden delar ut till den han vill. Kanske hade Timoteus backat tillbaka lite i försagdhet. Så nu ville Paulus ge honom nytt mod.
Kärnbibeln skriver: ”Det är därför jag påminner dig om att åter igen tända (väcka, blåsa liv och hålla brinnande) den nådegåva från Gud [den inre glöd och eld] som finns inom dig, och som du fick genom min handpåläggning.”
En eld som börjar glöda är på väg att slockna. Men om man blåser på den, tillför mer brännbart som tex ett vedträd så tar sig elden igen. En fin bild på att få ett brinnande andligt liv för Jesus.
Jag tänker att det kan vara en bra påminnelse för vår tro, den gåva vi fått att tjäna Gud med. Att se till att den återigen får ny fart om den är på väg att slockna. Men det påminner oss om att ständigt vaka över elden i vårt liv. Hur tillför vi det som behövs för att vår gåva skall kunna vara i bruk? Vad tillför vi så att tron hålls vid liv?
Men denna berättelse uppmuntrar också till att vara andliga fäder och mödrar. Vem i din närhet behöver du investera tid i? Vad kan ditt liv tillföra i någon annans liv? Jag tänker att vi lever inte bara för oss själva. Vi lever också för vår omgivning.
Låt din eld flamma upp. Den för med sig mod och kraft. Den ger dig kärlek till din omgivning och hjälp till att leva ett behärskat liv.
🙏
Herre, Blås liv i den nådegåva jag har fått. Hjälp mig att hallåa min tro brinnande.
”Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, tro och renhet.”
— Första Timoteusbrevet 4:12 —
När jag gick ut på fältet som det hette på den tiden var jag ca 22 år. Jag tillhörde de unga på den tiden. I den kultur Timoteus levde i var man ung vid 40. Om Paulus tog med honom redan som 15-åring är han nu ca 30 år. När jag började fick jag detta ord som en positiv hälsning. Kanske var det för att det var inte så lätt att komma som ung. Man var oerfaren. Många andra var klart mycket mera lärda. Men jag fick nåden att börja min vandring och växa efter hand. Då gick man inte i långa bibelskolor inom frikyrkan. Man lärde efter hand.
Den här versen har lite att lära i vår tid tänker jag. För oss som nu inte räknas till de unga längre. Men också en uppmaning till den unge. Inte för att hindra utan för att bana vägen för den. Fundera vem som du har i din närhet som är ung och ledare/evangelist, missionär eller pastor. Bed för den. Det finns inget större när jag hör människor som kommer till mig som pastor och säger ”Jag ber för dig” Somliga säger att degar det varje dag. Tänk vilken förunderlig nåd. När man ser på de olika översättningarna ha dem lite olika riktningar. Men de hjälper oss att mötas som ung och äldre. Se på dem. Fundera. Lär något från dem.
”Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet.” – Se ner på, var en förebild”
”Bry dig inte om att du är ung, utan se till att du vinner deras respekt genom att vara en förebild för de troende i allt du säger och gör. Älska dina medmänniskor, var stark i din tro och lev ett rent liv helt för Gud.” – Vinna respekt genom sin handling och sätt att tala.
”Låt ingen förakta dig för att du är ung. Var istället ett föredöme för de troende i ord och handling, i kärlek, tro och renhet.” – Förakt, möter vi den unge mer det?
”Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var (fortsätt att bli) ett föredöme för de troende i ord och handling (uppförande, sätt att leva sitt liv), i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], tro (trofasthet) och renhet” (Kärnbibeln). Det är ett pågående verk inom oss.
Vi behöver se till att vi kan ta emot den unge. Så att den kan ta över. Jag är nu snart 60. Inte för att jag tänkt sluta än på länge. Men genom alla generationer behöver vi skapa förutsättningar för den som kommer efter. Inte för att styra utan för att ge utrymme för nästa säsong av Guds planer.
🙏
Herre, hjälp oss att ta emot den unga generationen på bästa sätt. Led den unge till att bli ett gott föredöme i vishet och i Guds kraft få tjäna.
Eller kanske kallas det lusthus? Ja egentligen får det kallas vad det vill men den används typ ingenting.
Tänk er en stråkensemble, flöjtensemble eller en mindre grupp som spelar horn eller kornett, visst vore det trevligt?!
En kväll i solnedgången med en vacker konsert. Alltså vad väntar ni på? Behöver lite ström till en mindre högtalare när ni ska presentera låtarna så kan jag dra ut en sladd. Jag har så det räcker.
För denna paviljong används på tok för lite. Ring fastighetsägaren Eldsundsviken och be om lov. Skulle kunna förgylla vårt område. Tänk er sen båtarna som kommer in för kvällen. Eller de som kör husbil till ställplatsen. Kan det bli så mycket bättre?
Ja det skulle väl vara att servera kaffe så klart. Det får vi överväga.
Pedher´s blogg 