Vad nyttigt det är att lyssna till andra människors öde och livsberättelse. Det ger nya perspektiv. Det ger en nyttig korrigering till den världsbild man haft tills dess, tills man fick veta en annans människas öde.
Ibland kan vi vara rätt klara över vår världsbild. Vi tycker oss veta det normala. Ändå fram vi förstår att det finns en annan sida av myntet.
Tex att inse hur en människa får fly sitt land med livet som insats. Där man fått lämna en familjemedlem kvar efter vägen. När man fått reda på hur det varit att fly i en lite båt till Europa.
Backar man bandet många år bakåt tänker jag på dom som klarade sig igenom andra världskriget och gaskamrarna. Hur man, mot alla odds, överlevde förintelselägren.
Vid en flygning hem till Sverige fanns det kvotflyktingar med på flyget. De hade en påse med tillhörigheter samt var barfota i flipflops. Att det då var vinter i Sverige gjorde resan jobbig. Såg deras stress och rädsla i ögonen. Visste inte ens hur bältet fungerar. Att då ge en hjälpande hand blev naturligt. Inte förändrade det så mycket. Men där och då blev det en strimma av hjälp i en kaosvärld för dom.
I vår del av historien är det bra att lyssna till livsöden som dessa. Det ger en nyttig revidering av vår världsbild. Kanske blir vi lite mer nyanserade i vår retorik. Förhoppningsvis påverkar det hur vi skriver i olika medier som tex Facebook.
Ps Jag tror att när vi möter verkligen bakom det vi har en åsikt om förändras ofta vår åsikt om den. Sällan verkligheten Ds
”Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, så som i himlen, så också på jorden. Ge oss idag vårt dagliga bröd och förlåt oss våra skulder, så som också vi förlåter dem som är oss skyldiga. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen. ” — Matteus Evangelium 6:9-13 SRB 26 —
Får korrigera detta. Det är svenska reformationsbibeln 2016 som har denna text så det var inte NT26. Så jag har uppdaterat min text
Kanske har du bett bönen Fader Vår någon gång. Den har ju bytt version eller översättning några gånger genom tiderna. Och det är i sanning inte enkelt att byta en version bara så dr. Den man lärt sig från början sitter där i ryggmärgen. Men nu är det dags igen. I och med NT 2026 får vi en ny version. Och jag är nyfiken på den. Har du?
Mina tankar går utifrån ReformationsBibeln 2026. Där har texten också uppdaterats/förändrats. Och den versionen av Herrens Bön måste jag säga att jag giller mest.
Texten har några nyansskillnader och som gör att den blir mer nära men lite ny för oss. Lättare flöde. Texten är följande:
Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn.
Låt ditt rike komma.
Ske din vilja, så som i himlen, så också på jorden.
Ge oss idag vårt dagliga bröd och förlåt oss våra skulder, så som också vi förlåter dem som är oss skyldiga.
Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.
Jag kanske inte är så bekväm med ordet ’himlarna’. Men i övrigt flyter den på så skönt. Nu tar det väl ltd tid innan en ny version av Herrens bön blir officiell. Men om man bara läser den som det står i texten känns denna bön lite mer enkel att be.
Men ytterst sätt handlar det inte så mycket om vilken version vi använder utan att vi just använder den. För allt har sin upprinnelse i att lärjungarna ber Jesus att lära dom att be. Och då ber Han denna bön.
Den innehåller det viktigaste du behöver i livet. Som hjälper oss till rätt hållning. I denna bön har du ett djupt innehåll som är värdefullt för dig.
Så när vi nu får en ”ny” Herrens bön kan du få återupptäcka bön. Bönen är ett vara i ett mottagande läge. Att kunna lyssna in Gud. Men det är också i ett utgivande läge. Att få be för någon annan. Och samtidigt får du uppleva hur bönen för dig närmare Gud själv. Så bönen har flera dimensioner att upptäcka.
🙏
Herre, lär mig att be. Hjälp mig att be efter din vilja. Lär mig att bli uthållig i bönen.
Amen
Kommentar : fått ändra källan. Det är reformationsbibeln 2026
Så här den bön från nya NT26
Vår Far i himlen! Må ditt namn bli helgat, må ditt rike komma, må din vilja ske så som i himlen, så ock på jorden. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss, och för oss inte in i prövning, utan rädda oss från det onda.
Tack Ulla-Karin att du visade mig på detta.
Det lär ta tid innan kyrkorna ändrar till denna bön rent officiellt. Det ska ju i Svenska Kyrkan utredas på ”högre ort”. Men visst flyter det på bättre? Men om jag får råda skulle jag gärna ta Reformationsbibeln men justera ’himlarna’.
För 500 år sedan kom den första svenska översättningen på Bibeln. Denna vecka släpps Nya Testamentet 2026. En ny översättning.
Så nu är det verkligen läge att läsa bibeln på nytt. Få en ny fräsch översättning att jämföra med de gamla versionerna.
Bibeln är verkligen en bok som överlever hela tiden. Medan andra böcker kommer och går har den funnits där genom sekler.
Inte är det konstigt på något vis. För den har ett budskap som håller över tider. Den är djupare än en roman. För mig är det bevis nog att Bibeln är Guds hälsning till oss. Annars hade den dött ut för länge sedan.
”Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning.” — Johannes Första Brev 3:18 —
Att hjälpa sin nästa är förhoppningsvis det som ligger närmast oss. Jag inser att en kan inte hjälpa alla. Men vi alla kan hjälpa någon. Kanske ställdes denna uppmaning och utmaning på sin spets när vårt land såg många tiggare utanför våra affärer. Skulle man ge eller inte? Var det någon som lurade tiggarna? Idag ser vi klart färre tiggare.
Pandemin gjorde något med oss. Helt plötsligt började vi fråga grannen om de behövde hjälp med att handla eller något annat. Minns dom som fikade mellan balkongerna för att få träffa folk. Vi vev så kreativa att hjälp under dessa år.
Somliga är Marta-själar. Med det menar jag att de har en inställning att hjälpa där det går att hjälpa. Inte svåra att be om hjälp. Likt en scout är dom alltid redo.
Så har jag mött dom som säger med sina ord att de ska hjälpa men inget händer. Efter några frågor avstår man att fråga till slut. Mött dom som också bara hjälper om de får en gentjänst.
Johannes lyfter något djupt kärleksfullt och stort. Att vi skall älska i handling och sanning. Inte bara med ord eller fraser. ”Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen” skriver Kärnbibeln. Kärnbibeln formulerar det så här: Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) [bara] älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan [också] i handling och sanning.
Älska din nästa som dig själv blir vi uppmanade till. En del av Andens Frukt är Kärlek. Vi läser i Joh 3:16 ”Ty så älskade Gud världen att Han sände sin ende son…”. Någon har sagt att det var inte spikarna som höll kvar Jesus på korset. Det var kärleken till oss. Kärleken är ett genomgången tema i bibeln.
När vår kärlek får komma i handling så blir den utgivande. På alla plan. Då vill vi hjälpa vår nästa. Då blir vår kärlek en handling.
Vem behöver en kärlekshandling idag i din närhet?
🙏
Herre, hjälp mig att inte fastna i mitt ego. Gör så att min kärlek sipprar ut i goda handlingar.
Jag har under några dagar gått och funderat på ordet ”bönesjäl”. Vad är det det och hur fungerar det? Eller är det vara något man säger?
Jag färgade ChatGPT och fick följande svar:
——
En bönesjäl är inget etablerat bibliskt eller teologiskt fackuttryck, men det används ibland om en person som har en stark och återkommande längtan att be och söka Gud.
En person som beskrivs som en bönesjäl kan till exempel:
ha lätt för att vända sig till Gud i olika situationer
bära andra människor i förbön
känna en stark nöd eller längtan efter att be
trivas i stillhet och gemenskap med Gud
ha bön som en central del av sitt kristna liv
Det ligger nära det som Bibeln uppmanar till: ”Be ständigt.” (1 Thess 5:17)
Man skulle därför kunna säga: En bönesjäl är en människa vars hjärta har en särskild dragning till bön och gemenskap med Gud.
——-
Precis så har jag tänkt mig vad en bönesjäl är. Dom flesta personer som är en bönesjäl är inga estradörer eller syns mest bland folket. Så jag tror att dom är fler än vad jag kan räkna dom.
Men jag har haft en bön senaste tiden om att Gud skulle utse fler bönesjälar. Att fler skulle bönesjälar skulle komma samman och be ihop. Jag inser att dessa personer behövs mer än någonsin.
Är du en bönesjäl? Gud välsigne dig. Fortsätt att tjäna under viktiga uppdraget.
Känner du dig lockad att bli en bönesjäl? Fatta mod och börja. Du behövs verkligen.
Bönen är som maskinrummet på ett skepp. Utan den kommer inte skeppet långt. Utan bön saknar kyrkan och inte minst tron den kraft den behöver. Jag vill påstå att du och jag behöver bönen som vår medvandrare. Det kommer att välsigna våra liv.
”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” — Johannes Första Brev 1:9 —
Bekännelse kan vara ett svårt steg men så frigörande. Att få bekänna något som man gjort fel kan förlösa helt och hållet. Medan när man inte gör en bekännelse som man borde binder mer.
I Romarbrevet läser vi ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” Det verkar vara så att munnens bekännelse har betydelse.
Jag tänker så att när vi bekänner något och hör med våra egna öron att vi gör det får det kraft. Det blir på riktigt. Därför tror jag mer på bekännelsens som hörs än att man bara tänker den.
”Om vi bekänner våra synder är Han trofast!” – Trofast, alltså att Han står vid sitt ord att förlåta. Han lurar oss inte in i en fälla så att vi skall säga det med ingen upprättelses som följd. Nej, Han är trofast. Står vid sitt ord. Den som bekänner sina synder är förlåten.
Löftet går långt – ”renar oss från all orättfärdighet”. ALL! Därför blir bekännelsen så djupt långtgående. Den landar i förlåtelsen.
Ser vi vidare till vers 12 kommer det igen: ”Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna for Hans namn skull.” Jesus skulle inte låna ut sitt namn om Han inte ville det. Vi är förlåtna för Hans namns skull. Hans namn borgar för försoning. Att sätta sitt namn under ett dokument som ska verifiera något gör man inte hur som helst. Man går i god för något.
Bekännelsen kan dock sitta långt inne. Det kan kännas förödmjukande att göra det. Tänk vad folk kan tänka om oss, kanske vi tänker. Vi hamnar i dålig dager osv. Fast det i själva verket är precis tvärtom. En bekännelse kan istället ge respekt. Att man uppskattar det mer. Och till och med får tillbaka förtroendet, i alla fall på väg till det.
När man väl bekänner så inser man att ”varför gjorde jag inte det tidigare? Det var ju det bästa som kunde hända.”. Jesu förlåtelse har stor spännvidd. Har du något som du behöver bekänna så vänta inte. Gå till handling. Det för dig ut i frihet. Be denna bön och fyll i där prickarna är.
Nu ska vi få en ny karta. Den ska bli mer rätt säger man. Kan man säga då att man får en förändrad världsbild? Eller hur ska man se det?
För nu för man ju en rätt världsbild. Och den vi hade fram tills nu …. Då måste den alltså ha varit en fel världsbild. Eller h ur ska man se det?
Tänk att man kan tro att man ser det rätta när man ändå inte gör det. Kanske skulle vi må bra av att zooma ut lite ibland så att vi får den rätta ”världsbilden”.
Vår omvärldsanalys är kanske inte den mest korrekta ibland. Vi glömmer att se ordentligt istället blir det ”vad vi tror vi ser”. För det verkar som att vi ibland ser det vi vill se. Inte den sanna bilden.
Tänk alla människor som gått i skolan och lärt sig fel världsbild. Det kan smyga in sig en olustig känsla av att ”vad mer har man lurat på oss?”
Hur mycket av det vi lärt oss i skolan är också fake ?
Hur som helst – nästa gång vi är ute och reser är det nog bäst att vi uppdaterar vår kartbok. Annars kanske det går tokigt för oss.
Så bara för att snurra till det lite…..
Är du säker på att det du ser verkligen är det du ser ? 🫣
”Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” — Johannes Första Brev 1:5-7 —
När jag var liten lärde jag mig en visa, barnkör sa vi nog då att det var, som handlade om ljuset. ”Det lilla ljus jag har, det skall få lysa klart” Den sjöng vi i olika barngrupper. Men även i vanliga gudstjänster.
Att tända ett ljus i ett kolsvart rum gör skillnad. Mörkret måste ge vika och man ser hur rummet ser ut. När man går ute en mörk natt har det betydelse om man har med sig en fick lampa eller en lykta.
Ljuset står ofta för sanning. För det som tål ljuset är oftast sanning. Allt som vill ske i det skumma kan vi frimodigt lämna bakom oss.
Vandra i ljuset – det är en fin bild på att leva i sanningen. Ljuset får träffa oss för vi har ingenting att dölja.
Gud är ljus och inget mörker finns i honom – Tänk att få gå med Gud i allt vi gör. Hans ljus är det vi behöver, Bibeln säger att ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Kärnbibeln skriver: ”Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg] och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg). ”
För mitt nästa steg – Vi har en tendens att vilja klara livet på egen hand. Visserligen lär vi oss av våra misstag. Men det finns en bättre väg. Det är att vandra i Hans ljus. Då lyser Han upp mitt nästa steg. Och det är rätt mäktigt. Jag gick på en gångväg i Jönköping för en del år sedan. Det var mörkt. När jag gick där så tändes lamporna efter hand. När jag närmade mig nästa lysstolpe tändes den. Så fick jag ljus för den sträckan jag just då var på. Det kändes rätt märkligt men så bra.
Gud är ljuset i våra liv. För varje sträcka och säsong i levt vill Han vara med och lysa upp vår vandring.
Jag tänker att det bestämmer vi oss för att vandra i Guds ljus kommer det att rädda oss från många ”felsteg” och ”felval”. Vi har ljuset som avslöjar det redan initialt. Så kan vi välja rätt väg från början.
Det finns en koppling också till gemenskap med andra. Vandrar vi i ljuset, lever på ett sant sätt, skapar det också gemenskap med andra. Detkan vara bra att ha med sig i livet.
🙏
Herre, jag vill vandra i ditt ljus så att jag kan leva på ett rätt sätt.
Igår reste jag hem från Småland. På väg upp mot Simonstorp var det näst intill stopp. Ja, det upplevdes så. Det var ett saktgående (tänk att det heter så fast det är ett fordon på hjul) fordon. Det var bara att sakta ner och vänta tills det var möjligt att köra om.
En tanke….
Tänk vad viktigt det är att ibland sakta ner i sin framfart. Det är så lätt att bara gasa på. Livet har en förmåga att dra på och dra iväg. Så ibland behöver vi bara sakta ner ibland.
Denna vecka kommer jag ta tre sådana dagar. Tre dagar, tisdag, onsdag och torsdag, av bön och stillhet. Jag behöver få tid att att reflektera och bedja. Kanske har du samma behov. Be för vår kyrka. Be för din kyrka. Vår stad och din stad. För vårt land.
Vi möts i vår kyrka kl 9, 14:30 och 19. Tre gemensamma stunder av bön och tillbedjan. Ett tillfälle att lyssna in vad Gud har att säga till oss eller enskilda. Har du möjlighet att fasta så gör gärna det. Helt eller del av dagen.
Har du inte möjlighet att vara med i kyrkan ….. be där du är….
”Smaka och se att Herren är god! Salig är den som flyr till honom.” — Psaltaren 33:9 —
Att veta hur och vad en maträtt smakar finns det bara en väg – att smaka på den. Vi kan få den beskriven. Vi kan känna doften. Vi kan få smakupplevelsen återberättad av den som just nu äter den. Men hur det än beskrivs för oss finns det bara en väg – att smaka själv.
När David skriver denna psalm så vill han visa på Guds godhet och hjälp. Man kan ana att alla inte riktigt var med i den sången. Att man inte helt och fullt hade insett Guds godhet.
Därför skriver han en uppmuntran och uppmaning till oss. Vi kan höra om Gud. Vi kan få en beskrivning om hur någon uppfattat och upplevt honom. Vi kan känna doften och atmosfären av Gud. Vi kan höra om den som just upplevt Gud på djupet. Men hur det än är med den återberättelsen är det inget vi själva får upplevelsen om. Vi kan bara ana.
Därför säger David – Smaka och se – vi måste smaka själva. Kärnbibeln förtydligar: ”Smaka (pröva, undersök) [drick djupt från Guds källor] och se hur god Herren (Jahveh) är! Välsignad (salig, lycklig) är den man (stridsman) [i sin bästa ålder] som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) honom.”
Det handlar inte om att smutta lite på Gud. Eller bara svepa gaffeln lite hastigt över maten och få med en smula in i munnen. ”Drick djupt från Guds källor”. Det är i det momentet som kunskapen och förståelsen om Gud blir verklig för dig. Det är där vi får en egen erfarenhet om vem Gud är.
Smaka och se – Smaka och du kommer att, du kommer att (!), upptäcka, du kommer att erfara vem Gud är. Där – när du smakar själv – då får du uppleva det själv. Inte bara höra talas om det. Det blir din egen upplevelse och erfarenhet.
Kärnbibeln noterar en sak till: ”Värt att notera är också att här används inte något av de vanliga hebreiska orden för människa, utan gever som beskriver en stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt böja sig inför Gud.]” Det är när vi tar steget åt Guds håll vi får del av Gud själv. Inte som åskådare. Smaka och se att Herren är god
