Inlägg

Publicerat den

Ingas stora väska

Bilden har inget med denna text att göra.
Men Inga skulle kunna se ut så där. Framför allt var väskan så stor

Jag tog mig nöjet att blicka tillbaka till bloggarna som jag skrev i början av mitt bloggande. Inga överdådiga alster. Men då hamnade mina ögon på bloggen om Inga. Min alldeles speciella tant Inga. Det är en berättelse som du kanske har missat. Jag räknar ju inte med att du skall sitta och titta tillbaka på över tio års bloggande. Men denna känns så nära mig på något sätt. Den blottlägger djupa känslor jag tänker att du kanske kan känna igen sig i. När jag läste den igen kunde jag påminna mig om nr jag skrev den juni 2014. Det är rätt länge sedan. Saknaden av Inga kan jag återkalla. Denna korpulenta dam som fullständigt omfamnade hela mig som 6-åring. Jag liksom minns att jag försvann in i hennes kram.

Sådan mänskor sätter spår. Sådana människor etsa sig kvar i minnet. Människor som påverkar oss på ett positivt sätt långt efter det att de har lämnat livet. Inga dog i cancer när jag var runt 12 13 år kanske. Läs och följ med mig in i berättelsen om Ingas stora väska:

När jag var liten hade jag två tanter som ofta var barnvakt. (Intressant ord det där….. Barnvakt. Jag minns dock mina barnvakter som snälla tanter som var med mig när mina föräldrar var borta. Några som gärna gjorde det. Dom var inga vakter). Inga och Viola. Inga var nog min favorit. Jag minns henne som en stor tant. Hemma hos hemma fanns det en stor gungstol som jag inte vågade gunga i om jag inte fick sitta i hennes knä.

Trots att dom var gamla (ja, allt över trettio var väl gammalt då men nu ter sig trettio-strecket inte alls gammalt……) var dom två roliga tanter. Jag minns att dom hade helan och halvan i handdockor. Hos dom kunde man spela grammofon.

Men jag tror mig veta varför jag tyckte om Inga mest. När vi var i kyrkan, vilket vi var rätt ofta, så var Inga där. Kanske tillhörde jag dom som hade lite svårt att sitta still på mötet. Kan vara så. Har inga starka minnesbilder av det men det är möjligt att det var så. Var inga med så gick jag gärna till henne. Hon hade nämligen en JÄTTE STOR väska. Jag har nog inte sett en så stor handväska tidigare.

Denna väska var alltid intressant. I den fanns nämligen godis. Och jag minns inte att jag hade ätit så stora godisbitar som hon hade i sin väska. Dom var hårda och hade genomskinligt papper omkring sig. Dom hade olika färger. Du har säkert sett dom. Dom finns idag också. Dessa godisbitar var så stora i min mun att det tog ett tag att äta upp dom.

När jag kröp intill stora Inga visste hon vad jag ville. Som du förstår var det en stor besvikelse det möte då påsen var tom. Jag undrar om det inte vara samma besvikelse hos henne.

Jag tror dock inte att det var godispåsen som gjorde Inga så attraktiv. Det var hennes kärlek. Hennes kramar var stora och hon tyckte om mig. Man liksom försvann i hennes stora armar. Det behövde ett yrväder som jag.

Att vara typ 6 år och ha en tant Inga i sin bekantskapskrets satt inte helt fel. Att hon var med på mitt kalas var ju givet.

Senare i livet blev Inga sjuk, mycket sjuk. Jag var några år äldre. Då vågade jag inte gå upp till hennes sjuksängen på sjukhuset. Det var nog första gången i livet jag mötte att någon nära kunde bli så sjuk. Jag kan känna det en idag hur jag ångrar att jag inte gick upp till henne. Jag förstod att han hon skulle dö. Men jag vågade inte. Jag skulle vilja säga tack till denna underbara tant. Min barnvakt. Hur liten jag än var då insåg jag det definitiva. Men kanske kan vår Herre framföra detta tack. Tack för alla kramar. Och tack för alla godisbitar jag fick på mötena. Du är bara bäst!

Publicerat den

Dagens Andakt – Klappa på igen och igen

12 juni 2026

”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.  För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas”

— Matteus Evangelium —
— 7:7-8 —

 Jag minns en bönekväll. Vi hade samlat in bönemännen. Jag hade läst igenom dem och ser att ”det är ju samma” bönemännen igen. Sa väl lite uppgivet att ”det här har vi ju bett för”. Då svarade en person det bästa man kunde ha svarat på den uppgivna känslan: ”Då ber vi igen”.

  Och visst är det så. Att ”klappa på” Guds dör gör vi igen och igen och igen. Inte förstår vi varför Han dröjer med svar. Men vi gör det igen. Vi gör det ändå. För vi vet att det kommer att löna sig. Gud svarar inte bara för att vi skall få ett svar. Han svara i rätt timing. När det är det bästa läget för ett svar. Och kanske är det vår utmaning – att göra det ändå.

  Moder Teresa lär ha sagt följande med tanke på att göra det ändå:

  • Jag tänker att det handlar om att stå upp för dom goda värden som du alltid stått för. Ge inte upp det. Kompromissa inte. Gör det igen. 
  • Människor är ofta oresonliga, illojala och egoistiska- förlåt dem ändå.
  • Om du är generös kommer du kanske att anklagas för själviska motiv – var generös ändå.
  • I den tid vi lever i är dessa ord minst lika aktuella. Kanske till och med ännu viktigare. 
  • Om du är framgångsrik, kommer Du att få falska vänner och sanna fiender- var framgångsrik ändå.
  • Om Du är ärlig och uppriktig kommer människor kanske att utnyttja dig- var ärlig och uppriktig ändå.
  • Det du tillbringat med att bygga upp, kan någon annan rasera över en natt-  bygg ändå.
  • Om du finner frid och lycka, kommer någon annan att bli avundsjuk- var lycklig ändå.
  • Det goda du gör idag, kommer kanske att vara glömt  i morgon- gör gott ändå.
  • Det världen det bästa du har, och det kanske inte räcker- ge det bästa du har ändå.
  • För i slutändan är det här en sak mellan dig och Gud- det var faktiskt aldrig en sak mellan dig och dem.                                                                                     / Moder Teresa

  Ändå – vi gör det ändå. Vi ber ändå. Hjälper ändå. Ändå. Det är en uthållighet som kommer att löna sig över tid. Väntar du på bönesvar? Be en gång till

🙏

Herre, ge mig uthållighet. Inte för att du skall få längre tid att svara, utan för att ditt svar skall komma i rätt tid. Herre, jag vill klappa på tills du öppnar.

Amen

 

 

Publicerat den

Pratet som gör långt mer än att bara lätta på trycket

Det som är lite typiskt, och speciellt bland oss män, är att vi håller känslorna inom oss. Vi har svårt att prata med andra om det.

Urban, min gode vän och bloggare, skriver så bra om ”När känslan får ett namn”. Han skriver, bland annat mycket bra, så här:

”Och kanske är det just i mötet med andra som orden får sin verkliga kraft. När vi delar dem, låter någon annan höra vad vi kämpar med, då händer något. Det blir lite mindre tungt, lite mer begripligt. Som om känslan, nu när den fått ett namn, inte längre behöver kämpa lika hårt för vår uppmärksamhet.”

Tänk att ett samtal kan göra så mycket gott inom oss. Trycket inom oss, som är nära att spränga oss, släpper. Vi tänker mera klart. Det är som att ett hopp tänds igen. Ljuset u tunneln tänds. Helt plötsligt ser vi med större tillförsikt in i framtiden.

Urban menar att vi hittar oss själva. Och visst är det sant. Vi har nog lite för lätt att sätta etikett på oss själva och ge upp.

Så att prata med någon kan förändra livet så mycket bättre. Vi behöver våga prata med varandra. Dela livet ihop. Så hjälper det oss att bearbeta och komma vidare.

Publicerat den

Dagens Andakt – När frestelsen kommer

11 juni 2026

”Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.”

— Första Korintierbrevet —
— 10:12-14 —

 

När folkbibeln kom så uppfattar jag att man hittat rätt i översättning från grundtexten. Förr vill texterna göra gällande att, liksom i bibel 2000, att Gud sänder frestelsen och prövningen.

  Denna översättningen visar på att när frestelsen eller prövningen kommer kommer Gud visa oss en utväg genom prövningen. Så att vi kan komma igenom den. 

  Mitt o prövningen kan vi uppfatta den som omöjlig att klara. Den är för tung, för svår och vi kan inte se ljuset i tunneln. Att då se det som att Gud är den som satt oss i detta är för måg en gåta. 

  Kärnbibeln skriver: ‘Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut. 

  [… Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med ”resultat”. Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]

  För mig ger detta ett löfte och ett hopp. Att mitt i det svåra så kommer det, förr eller senare, en utväg. Här handlar Gud. Han bereder en utväg. En väg genom det tunga. Det är barmhärtigt. Gud har omsorg om dig hela vägen. Han är trofast. Gud vet vad du går igenom. Han kan verkligen säga att Han förstår dig och din situation.  Du kan tala ut med Honom. 

🙏

Herre, tack att du bereder en utväg när prövningen kommer. Att du går med hela vägen. Ber om din omsorg och kraft genom alla passager i livet.

Amen

 

 

Publicerat den

Min pappa Per-Olov fyller 85 år

Om drygt en månad , den 14 juli fyller min far Per-Olov 85 år. Per-Olov har sakta men säkert gått mot demensens vindlande labyrinter. Numera bor han på hemmet i Sannahed.

Det gör att vi inte kommer göra en stor fest för honom. Han kommer inte att orka det.

Men om det är någon som skulle vilja uppvakta honom så går det bra. Vi tror att han skulle uppskatta en gåva till Tanzania. Det land hans syster Birgitta var missionär under många år. Han besökte henne åtminstone 14 eller 15 gånger. Så Tanzania har legat honom varmt i hjärtat. Göran, hans bror, kommer att se efter ett bra ändamål som vi kan skicka pengarna till.

Liten som stor gåva är så klart välkommen. Du ger via att swisha till 070-3120035. Mitt mobilnummer. Märk din giva med ”Per-Olov 85 År”. Tack på förhand.

Att ha sett vad Birgittas insats i Tanzania har fått betyda blir man tacksam. Hennes insats har burit frukt. Fortfarande bär det frukt.

Publicerat den

Dagens Andakt – Änglar vid din sida

10 juni 2026

”Det går en ängel kring vårt hus, hon bär två förgyllda ljus,
hon har en bok uti sin hand,
nu somnar vi i Jesu namn.”

  Kanske ber du en aftonbön innan du somnar. Det kan vara ganska skönt att få be till Gud. Jag lärde mig aftonbönen ”Gud som haver” när jag var liten. En bön jag minns att jag bad länge. Men kanske inte nu så ofta

  Den löd ungefär så här: ”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.” Den både bads och sjöngs minns jag.

  Den bön jag citerar här intill har ett annat anslag. Den säger att det finns änglar vid vår sida. Kanske gick du i söndagsskolan en gång i tiden. När jag gick i söndagsskolan så fick vi små kort ibland. Ett minns jag ganska väl. Det var ett kort med ett litet barn som gick över en bro. Intill fanns det en ängel som vakade över barnet. Ungefär som bilden här ovan. 

  Bibeln talar om att det finns änglar. Varje gång som Gud ville något alldeles speciellt sände Han ängeln Gabriel tex. Maria fick besök när hon skulle bli Jesu mor. När Jesus hade vänt tillbaka till himlen så berättade två änglar för lärjungarna om vad som skulle ske. När Petrus är i fängelset kommer en ängel och leder honom ut ur fängelset. Så änglar har en viktig uppgift när vi läser om dom i bibeln. 

  ”Glöm inte att visa gästfrihet, för genom gästfrihet har några fått änglar till gäster utan att veta om det.” Hebreerbrevet 13:2 En rätt spännande vers. Och kanske är det så att änglar finns mer omkring oss än vi lyckats upptäcka. När Jakob har sin dröm så går änglarna upp och ner för stegen. Alltså de utgick från jorden. Slutsatsen av det måste vara att det är här på jorden de bor, också. 

  Kanske skall du återuppta din aftonbön denna dag. Du har fått blivit påmind av två böner du kan be. Du kan givetvis be helt på egen hand med egna ord. Du har en Gud som vänt sitt ansikte till dig och vill lyssna till din bön

🙏

Herre, när jag lägger mig ikväll ber jag dig att du låter din frid sänka sig ner i mitt rum. Hjälp mig att sova gott. 

Amen

 

 

Publicerat den

Sommartecken

Alltså, vad är ett sommartecken? Hörde att Allsång på Skansen är ett sommartecken.

Vad ser du som ett sommartecken?

Första jordgubben i sitt eget land är väl ett typiskt sommartecken. Men det innebär ju inte att sommaren börjar då. För den gubben kan ju vara sen.

När någon tar första doppet? Ja möjligen. Skulle sommaren hänga på mitt första dopp skulle vi troligen ha vinter året om vissa år

Första åskan? Ja men då kan sommaren ha börjat. Det var åska igår i närområdet här.

Ja, man kan undra vad som egentligen är ett sommartecken.

Publicerat den

Dagens Andakt – Herren välsigne dig

9 juni 2026

”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.”

— Fjärde Moseboken —
— 6:24-25 —

 Jag tror att det bästa någon kan önska någon är att Gud ska välsigna vederbörande. Det ligger inte bara något vackert i det. Det ligger något oerhört djup i det. Att Gud ska välsigna någon är stort. Det ligger ett hopp i det. Ett löfte om Guds hjälp. En kärlek som sträcker sig långt längre och mer än det vi kallar kärlek. 

  Så här skriver ”Allt om bibeln”: Det svenska ordet ”välsigna” kommer av orden ”väl” (dvs ”bra”, ”gott” etc) och ”signa” (av latinska signere, som betyder ”märka”, ”teckna” etc). Ordagrant betyder det följaktligen att man ”tecknar välgång” eller önskar, uttalar, beslutar eller åstadkommer att det går väl för någon. En välsignelse är alltså en välgångsönskan, en välgångsbön eller ett löfte om välgång – ett uttryck för uppskattning, välvilja, omtanke och kärlek.”

  I denna välsignelse liger det en önskan att det skall ske den man ger det. Kärnbibeln noterar det med ett ”Må Herren…”. Må Herren välsigna. Må Herren låta sitt ansikte lysa över dig. Må Herren vända sitt ansikte till dig. Må han göra det. Alltså Må – Jag ber, önskar, att Herren ska välsigna dig.

  Tänk att Guds skapar denna välsignelse att uttala över den som lyssnar. Och det är något speciellt med denna välsignelse. När du gör dig tillgänglig för den ger den dig något på djupet. Jag kan ibland känna Guds närhet lite extra. 

  Herren vill väldiga din dag. Herren vill denna dag låta sitt ansikte lysa över dig. Han vill visa sin nåd för dig. Herren vänder sig inte bort från dig idag. Han vänder sitt ansikte till dig för att se dig tydligt och klart. Han vill visa dig sitt intresse för dig. Han vill ge dig av sin frid idag. Stanna upp en stund. Ta emot Herrens välsignelse innan du går vidare i denna dag:

🙏

Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid

Amen

 

 

Publicerat den

Dagens Andakt – Att väva livets trådar

Jag skrev för några dagar sedan om att vara välgrundad i tron. Mina tankar gick tillbaka till en blogg jag skrev 2018 tror jag att det var. Den handlade om ‘Livets väv’. Jag tänker att den bilden är så bra. För livet är som att vi väver efter hand. Och det vi väver blir en bild av det liv vi lever.

I Jesaja 38:12 läser vi ”…..Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv……”‭‭ Livet beskrivs som en väv vi väver. För varje gång skytteln går genom väven är det som årsringen på ett träd. För varje del på väven växer vår livsbild fram. Bilden kommer vara ömsom ljus och ömsom mörk. Den kommer ha bilder ur vårt liv vi är stolta och glada för. Andra partier vill vi helst kanske glömma men dom finns likväl med på vår livsväv. På vår livsväv kommer allt med. (Läs gärna ”Livsväv” här.) Livet är något som vi låter växa fram. Ibland kan det vara bra att se sig tillbaka lite. För att få ett bra perspektiv på hur vi levt. Vi ska dock inte leva det en gång till. Men vi kan lära oss av det.

Låt mig få dela några tankar från en tidigare blogg om Livsväven vi väver:

Livets framfart är som en väv som vävs. För varje dag och händelse så vävs en bild fram. Alla våra livshändelser är som olika trådar med olika färger. Genom livets olika skiften ändras nyanser i takt med vad vi möter av glädje och sorg.

Du och jag väver på vår livsväv varje dag. Utan att egentligen reflektera så mycket över det. I det korta perspektivet ser vi inte någon större bild än nuets upplevelse. Men när tiden har gått och vi får orsak att backa tillbaka lite så växer bilden fram. Bilden av våra liv.

Jag tänker bilden av ett resårband. När fibrer i resåren går sönder tappar resåren sin möjlighet till elasticitet. Den kan inte tänja på sig och komma tillbaka till utgångsläget. Det är det som händer tex när man skadar ett ledband. Det går sällan av men mister sin funktion för en tid.

Så tänker jag i bland att vår livsväv också blir. Trådar går av. Bilden skadas. Det som skapats går bitvis sönder. Då behövs det en tid av att restaurera väven och bilden. Det kommer säkert aldrig att bli exakt såsom det var från början. Men något åt det hållet.

Hur där din visdom leder livets trådar – Från sången O store Gud – Guds visdom som hjälper oss att väva livets trådar. Gör han inte det jämnt? Jo, men handen på hjärtat, vi lägger oss i rätt bra själva också.

Jag tror, och blir mer övertygad efter hand, att vi som människor behöver ta emot denna Guds visdom när vi väver vår livsväv. Så att rätt mönster träder fram. En bild och material som håller över tid.

Gud skapar förutsättningar för vårt livspussel. En sådan förutsättning är vilan. Sabbaten. Vilodagen. Men likaså dygnsvilan och årsvilan. Dom trådarna i livsväven är lika fullt viktiga för att bilden ska bli komplett och vacker. Lika viktiga som pausen på notraden bland alla noterna.

För mig växer denna strof starkare just nu. Finns säkert sina orsaker för det. Men i ett liv som levs vävs trådar fram. ”Hur där din visdom leder (eller väver) livets trådar” Vi kan tryggt vila i att den väv som vävs utifrån Guds visdom har goda förutsättningar att bli en vacker livsbild.

En annan gång skrev jag några tankar om livsväv. Det finns passager i livet vi är mindre stolta över. Då skrev jag så här: ”Dom passager vi passerar vi gjort våra mindre bra val får vi be om förlåtelse för. Vi kan inte ha dom ogjorda. Dom finns på vår väv. Vi får förhålla oss till dom. Här är Guds nåd så stor. Vi vet att han står verkligen i försoningens tjänst och uppdrag. Han är proffs på upprättelse. Sådan är hans nåd.” Det kan vara gott att påminna sig om.

Var rädd om din livsväv – väv den med omsorg.

Ps Ibland blir det knut på livstrådarna när vi försöker väva. Stanna upp en liten stund. Många gånger är det en enkelt knut att lösgöra. Ibland behöver man hjälp. Men ge aldrig upp. Det löser sig på ett eller annat sätt. Ds

Publicerat den

Avsked – är smärtsamt parat med tacksamhet

Igår var jag i Folkkyrkan Malmköping. Det var dags att för avtackning- och sändningsgudstjänst för Josefine och Robert. Det var många år sedan vi möttes på det som då kallades Richter. En ungdomssatsning för kyrkorna i Sörmland.

Det har gått många år. Att fått återknyta gemenskapen efter många år borta från Sörmland har varit lite extra roligt. Att då helt ”plötsligt” nu ta avsked känns lite märkligt.

Men det ligger mycket tacksamhet i det. Tacksamhet att fått gå olika passager typ nära varandra. Tacksamhet för vad det har fått betyda. Att sen få sända dem som missionärer till Spanien är ju bara så fantastiskt.

Så ett avsked har så många olika dimensioner. Tomhet fyllt med tacksamhet för avskedet möjligen lite enklare.

Sådana avsked är ändå goda avsked. Det finns värre avsked. De kan vi vänta med för denna gång.