Pedher´s blogg

Rikedom till ingen nytta … Betänk att den rikedom vi kan skaffa oss här på jorden kanske vi inte ”hinner” njuta av. Då blir det bara förgängligt. Att ha en rätt förhållning till ”rikedom” är viktigt. Det får inte bli det som vi lever för. 

Vad trånar du efter? … Vi människor har ibland en förmåga att tråna efter det vi inte har fast vi har en hel del. Det är som att vi aldrig får nog. ”Den som gapar efter mycket mister hela stycket” är ett talesätt. Då blir allt det vi inte har men som vi trånar efter mycket viktigare än det vi faktiskt har. Det vi då redan har blir som luft liksom. 

Perspektivet … Vårt perspektiv är bara det vi kan se i vårt liv. Ingen vet dok hur långt det blir. Efter har vu inte mycket att tillägga här på jorden. Det är då evigheten som ligger framför oss. Men här på jorden har vårt perspektiv stannat vid vår sista dag här. Det borde stämma oss till ödmjukhet. Livet är en Guds gåva. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Inte för snar med munnen … Att ge Gud eller någon annan ett löfte som inte är genomtänkt är något att fundera över. Är det bra? Na, kanske bästa att var lite eftertänksam först.

Förhastat hjärta … vad är det? Förhastade löften likaså? Kärnbibeln skriver: Bli aldrig förhastad med din mun och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud. Hjärtats samtal med Gud är viktigt. HbFL skriver: att vi inte ska förelägga Gud vad han bör göra. 

Dröj inte att infria ditt löfte … Vad har du lovat Gud? Vad har du visat honom vilka intensioner som du har? Vad människor ser i det kanske inte är så viktigt. Men om löfte du ger Gud inte infrias, vad händer då? Det är bättre att inte lova något om man inte infria det man lovar. 

Den som älskar pengar … blir inte mätt på pengar. Detta är verkligen sant. Älskar man rikedom blir man aldrig mätt på den. Man vill bara ha mer och mer. Ihopsamlade rikedom riskerar att skada mer än den gör nytta. 

En Guds gåva … att studera vad Predikaren säger i 5:18 gör oss nog gott. Att få rätt förhållning till det man äger. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Avund … Detta fenomen måste vara något tråkigt som smugit sig in i världen. Varför behöver vi avundas andra? Kan vi inte glädjas istället?

Handfull ro … sug på dessa ord. En hand full av ro. Mitt i all möda behöver vi stanna upp. Vi behöver ro.

Bättre två än en … Verkligen sant. Men hur kommer vi dit mitt i detta ensamhetens land? Mitt ledord i mitt arbete har alltid varit ”tillsammans”. 

Varför vill människor vara ensamma och klara sig själva? … Det är en fråga jag funderat ofta på. Men hittat svaret? Nej, det har jag inte. Kortsiktigt är det kanske bra i ett egoistiskt perspektiv. Men håller det i längden?

Tredubbelt tvinnad tråd … Den brister inte så lätt. Hur för du över det i livet?

Att komma till Guds hus … Det är bra det!!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Allt har sin tid … Ett vist sätt att förhålla sig till livet. Inte göra det varken större eller mindre än det är. Det är som att det finns där. Och låte det vara så. 

Allt har han gjort skönt i sin tid … Han har gjort varje sak vacker för sin tid – för den tid som inne är. Låt det vara just i den tiden. Det måste innebära att vi inte skall försöka kopiera in det i en annan tid. Men så lätt det är att tänka så. Det gick ju då så då gör vi det nu. 

Lagt ner evigheten i människans hjärta … Den finns där och gör sig påmind hos oss. 

Ändå … fortsättningen är intressant: Ändå kan inte människan förstå Guds verk. Detta innebär att människan kan inte till fullo bli tillfredsställd av det som världen ger. Det vi gör behöver genljuda i vårt inre. Gör det inte det blir vi inte tillfredsställda. Det borde hjälpa oss att göra goda val i livet. Slår det inte an inom oss kan vi lämna det. Handbok för livet skriver: ”Gud har lagt ner en rastlös förväntan på en fullkomlig tillvaro, som bara kan bli verklighet genom hans fullkomliga ledning”.

Gud kallar på det förflutna … Det finns inget nytt. Det som kommer har redan hänt. ”Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång” (HbFL)

Har du några tankar om detta avsnitt?

Åt mig … E stark berättelse om allt Salomo skaffade. Åt sig. Glädjen i det. Med allt han beskriver upptåg det mycket av hans tid. Så skriver han – Men när jag såg på allt detta då var allt förgängligt. Han insåg att det fanns helt andra värden som var mera värt än allt detta. Om vi jämför med våra liv – kan vi se ett liknande mönster? Gör vi samma slutsats? Kommer vi ens till reflektionen? 

Samma öde … kan drabba både den visa och och dåren. Allt beror på hur man förhåller sig till det. Hur förhåller vi oss till livet och det vi lyckas med?

All möda … Till vilken nytta har all möda? Gör jag det för den som kommer efter mig? Till vilken nytta för mig själv? Tänker – att vad kostar allt det till ingen nytta?

Det är Gud som ger mig förmågan och möjligheten … Att förstå det i grunden ändar ingången i förmågan. Att det är en gåva från Gud av bara nåd. Hur värderar jag då det jag utför? 

Predikaren är en intressant bok …. Utifrån det som är förgängligt och det som består. Det som har kortsiktigt värde och det som håller över tid. Vad är förgängligt av allt det jag gör? 

Har du några tankar om detta avsnitt?