Inlägg

Publicerat den

Livets olika skeenden

Har du tänkt på att livet har verkligen många skiftningar. Möjligen är en sådan reflektion ett tecken på ålder. Inte reflekterade jag på livets olika skiften i någon större utsträckning när jag var 15 år. Men nu när jag passerat 60 kanske det ligger mer nära till hands. Kanske inte bara för ålderns längd. Utan för att livet har hunnit rätt mycket.

När jag var lite så var livet så mycket enklare. Inget större ansvar. Inte mer än att städa rummet mm. Utan det var mer lek än annat. Inte behövde jag bekymra mig över familjens ekonomi tex.

Sen kom skolåren. Med allt det innebär av studier. Men också av utmaning i reaktion med klasskompisar. Kompisar som inte alltid var så mycket kompisar direkt. Cirklarna runt hemmet och familjen bli större och större med tiden. Intressen börja växa fram. Jag minns mitt första sommarjobb. Helt plötsligt skulle jag ta ansvar. Jag visste vad jag skulle göra men jag fick göra det när jag fann det bäst. En bra lärdom.

Utbildningen blev klar och det ”riktiga” jobbet tog vid. Så småningom bildade jag familj och barnen växte upp. Jag minns hur dessa år ändrade sig med tiden. Först bara omsorg och lek men sen samtalen som blev djupare och djupare.

Livet har också haft svårare passager. Tuffa perioder på arbetet. Skilsmässa. År som också lärt mig mycket. Inte minst om mig själv. Snårigt sårbart men också glädje och tacksamhet.

Hur något som kändes som ett misslyckande ledde till att få se och uppleva annat som berikat mitt liv. Somliga tänker att när en pastor lämnar sin tjänst och arbetar civilt är det lite konstigt. Alla åren inom secondhand har jag mer upplevt mig som pastor än innan på något sätt.

Att sen efter 17 år få återkommer och börja om som pastor gör mig verkligen ödmjukt tacksam.

Jag vet inte hur ditt livs olika skiften har sett ut. Det jag beskriver är ju bara att ”raspa” lite på ytan. Ligger ju klart mycket mer där inunder som inte en blogg kan greppa lättvindigt. Men skiftena har alla sin historia. Hur är din historia? Hur har dina skiften sett ut. Naturligtvis inte som mina. Men kanske finns det anknytningar.

De olika skiftningarna kan vi inte ha ogjorda. Men förhoppningsvis har de lärt oss något. Livet innehåller olika skiftningar. Och jag tror inte att jag skulle vilja leva om mitt liv. Snarare göra något bra av det som återstår.

Jag delade för några år sedan några tankar om ”När man var liten ….” HÄR kan du läsa om den du vill. Några av raderna var så här: ”När man var liten var det mesta mycket enklare. Man behövde inte ta ansvar. Man kunde göra vad man vill. Livet kretsade inte omkring klockan och bokade möten. Kan inte du känna ibland att det skulle vara skönt att bara få komma tillbaka till den tiden….? Då man kunde leva livet här och nu. Att inte krångla till det så mycket …/… Men frågan är om inte man skulle kunna leva så även som vuxen men med en vuxens ansvar likväl. Alltså att inte krångla till allt så mycket. Leva enklare. Vi måste ju inte problematisera allting.

Jag skulle tro att vi skulle må bra av om vi inte komplicerade livet så mycket. Att vi tog det lite enklare. Gjorde det lite enklare. Satte inte så högra krav på det. Jag tänker att det skulle underlätta så mycket. För vem skapar kraven om inte vi själva. Vi kan känna behov av att vi måste ha villa, bil, båt, husvagn och sommarstuga. Åka till utlandet på semestern varje år. Och allt detta ställer höga krav på en vanlig familj. Frågan är bara om vi inte blir lyckligare med det enklare. Jag skulle tro det.

Publicerat den

Dagens Andakt – Moses kände sig inte kvalificerad

1 augusti 2026

”Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?””

— Andra Moseboken —
— 3:11 —

  Vem är kvalificerad att gå Guds ärende? Vem är kvalificerad att bli kallad av Gud? Mose kände sig definitivt inte kvalificerad. Igår läste vi om Moses ursäkter att gå Guds ärende. Gud var verkligen tålmodig med Mose. Han gick långt för att få iväg Mose på uppdraget.

  Varför var Gud envis för att kalla Mose? Inte vara det för Moses alla fördelar. Det var för Gud ville bruka honom för den han var. 

  Tänker man tillbaka på Jesus och Hans lärjungar väcker det en del funderingar. En förrådde Honom, några ville kalla ner åska, en slirade i sitt uppdrag som skatteindrivare, en förnekade honom, några ville ha främsta platsen, en tvivlade osv. Det var helt klart en brokig skara. Ändå kallade Han dem. 

  Nog har vi känt oss diskvalificerade att följa Gud. Att vi inte räckt till. Inte passat in. Inte haft förmågan. Helt enkelt inte vara tillräcklig. Att vi är lite för mycket mänskliga med allt det för med sig.

  Och det är dessa människor Gud kallar. Visst är det tröstefullt. För när vi ser tillbaka på dessa personligheter ser vi att Gud kunde använda dem. De var inte körda. 

  Det betydde inte att de fortsatte med sina gamla liv. Att de bara ytligt sätt ”vände om”. Nej, det förändrades. De utrustades. De blev till välsignelse. Mose fick dock inte komma in i löfteslandet men folket kom ditt. Uppdraget slutfördes. Petrus, han som förnekade, byggde Gud sin församling på. Tomas, som tvivlade, lär ha blivit en missionär och rest till Indien för att berätta om Jesus. När vi ser på andra bibliska gestalter så använde Gud den bristfällig. Varför? Finns ingen perfekt människa att tillgå. Gud ser möjligheter hos en person som ger sig själv åt Gud. 

  Så känslan av att inte vara kvalificerad är ingen ovanlig känsla. Den kommer med digniteten i uppdraget. I respekten för det vi kallas till. För vi vet att det är på riktigt. Att det är något Gud tänker för oss och då leker Han inte. Det är på allvar liksom. Inte konstigt att vi då känner oss otillräckliga. Men Gud vet det. Ändå kallar Han. Därför att är uppdragsgivaren med resurserna.

🙏

Herre, jag vill vara din budbärare. Sänd mig.

Amen

Publicerat den

Man är nog ändå lite knäpp

Jag har besökt slott på två dagar. Två av dom blev nitlott. Alltså det såg ut att bli ett besök men vägarna var avstängda. Privatägda.

Ja, det är nog galet. Men tur det finns sådana galningar som är lite knäpp .

En historieresa som sträcker sig flera hundra år bakåt i tiden. Något var ju också till salu med stor mark till och en golfbana. Bara 400 miljoner är prislappen. Det borde man kunna pruta lite på tänker jag. Jag som inte har någon kunskap om försäljning av slott.

Men dessa dagar har haft en fördel. Värmen har ju varit rätt hög. Så lite tid i bil mellan varven med AC har ju inte alls varit fel.

Att sen få lite skön svalka på min uteplats efter dessa dagar var ju helt okej i min smak.

Hade hoppats att få en liten glimt av Victoria med familj på Haga Slott men de var vist på Solliden och tittade på gamla bilar. Men det har jag redan förlåtit henne. Hade svårt att hinna med en fika hos dem i alla fall. Men nästa gång Kronprinsessan Viktoria, skulle det vara trevligt med en fika eller så.

Jag är fascinerad över att det ändå är så många slott som är privatägda och att man bor permanent där. Visst, dem är säkert rika men ändå. Det måste vara ett speciellt liv att bo på ett slott. Historien bevaras, och det är bra. Även om jag inte kom fram till alla slott. Även det är förlåtet.

Något mer slott kan det bli denna sommar. Resten får bli ett annat år. Har väl ca 140 kvar att besöka.

Publicerat den

Dagens Andakt – Moses ursäkter

31 juli 2026

”Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”

— Andra Moseboken —
— 3:12 —

 

Mose hade flera ursäkter när Gud ville kalla honom till uppdraget att rädda Israels folk ut ur slaveriet. Visst, det var inget litet uppdrag. Troligen kommer ingen av oss i närheten av en sådan kallelse. Så nog kunde han försöka slippa uppdraget.

  Mose hade fem olika ursäkter att komma undan uppdraget. 1) Vem är jag? – Inte kan väl jag göra något så stort. Jag är ju ”ingen”. Skulle då jag kunna göra det. 2)  ”Om de frågar mig: ’Vad är Hans namn?’ vad skall jag då svara dem?” – Som om det skulle kunna bli ett problem. Jo, skulle dom lyssna till vem som helst? 3) ”Men se, de kommer inte att tro på mig eller lyssna på min röst…” – Han kände sig obetydlig kanske. Varför skulle de lyssna till honom egentligen? 4) ”O, min Herre, jag är inte vältalig… Jag är trög i tal” – Jag har inte träffat honom så jag vet inte om detta är sant. Men det var hans sanning om sig själv. Kanske stressade det honom att stå inför så många. 5) Sänd någon annan än mig” – Det är nog bäst att någon annan gör det.

  Jag vet inte om du känner igen dig någon av dessa ursäkter när Gud kallar dig. Vår oro att inte lyckas kan skaka fram rätt många ursäkter att inte gå på Guds kallelse. Rädslorna kan bli många.

  Mose tvivlar. Men när han samtalat igenom alla ursäkter med Gud får han Guds löfte som gäller även oss i Hans kallelse över våra liv: ”Jag skall vara med dig”.

  Paulus skriver i 1 Thes 5:24: ”Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.” Vi vet att Gud utrustar den Han kallar. Gud kommer gå med oss. Det är Hans löfte. Den Han sänder överger Han inte. Han vill att det skall gå bra för oss.

  Vad har du för kallelse över ditt liv? Vad kallar Gud dig till att göra? Det ärr en tid då jag uppfattar det att Gud kallar och utser. För tiden är innan för en särskild besökelsetid. Då behövs så många att gå på Hans uppdrag. Så vad svarar du? Jesaja fick kallelsen: ”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” Jesaja 6:8

🙏

Herre, jag vill vara din budbärare. Sänd mig.

Amen

Publicerat den

Vad hände under eken?

Alltså vad hände under eken som Gustav Vasa lär ha planterat?

När jag bodde i Julita i huset som heter Gustafsdal så hade vi en stor ek på tomten. Den var många hundra år. När jag besökte slottet Örbyhus finns det en stor ek där med.

Dessa ekar är långt ifrån ensamma i vårt land. Det finns massor. Minst lika gamla. Gustav Vasa ville säkra tillgången på ek till sin flotta. Så han planterade över 300 000 ekar på Visingsö (!!!!!)

Alla dessa ekar har stått under många hundra år. Folk har gått under trädens krona och tittat upp. Och varje gång jag tänker på eken i Julita och nu även denna, vad har hänt under dessa ekar?

Har du hört ”Det ligger en hund begraven”? Under eken i Gustafsdal lär det ligga flera hundar begravna. Även en katt faktiskt. Men det är väl lite makabert att berätta det. Men så är det.

Men betänk….. vad har hänt under dessa ekar? Kanske har en ryttare ridit där. Kanske har ett förälskat par lutat sig mot trädet där de satt och funderade på framtiden tillsammans. Kanske en varg sprungit fram. En kung suttit och funderat på sitt lands bästa. Kanske någon har suttit och skrivit med fjäderpenna. Någon med bläckpenna. Någon med skrivmaskin. Någon med dator. Någon kan ha ringt. Någon kan ha sänt ett SMS. Någon kan ha haft kontakt via internet med någon på andra sidan jordklotet.
Alltså under en ek kan mycket hänt genom åren.

Tänk att en gång tillhörde alla ekar kungen. Även den som stod på vår gård. Det hade jag ingen aning. Tänk om jag hade fält den utan att kolla upp det? Jag hade ju kunnat fått böter eller hamnat i fängelse…..

Betänk om kungen ville bygga ett nytt skepp. Jag kan tycka att det verkar vara rätt lång leveranstid på flygplan som SAAB ska bygga. Typ 5-6 år kanske mer. Men kungen som ville bygga skepp, han skulle ha stora kraftiga ekar. Hur länge fick inte han vänta på leverans???

Under ett par dagar är jag ute på slottsturne. Kollar in gamla slott. Betänk alla människor som passerat eller bott på slotten som är tex 1300-talet. Det är rätt mäktigt att försöka tänka tillbaka till det också.

Tänk vad mycket det hänt före vår tid vi levt. Vi är i en lång historia. Man känner sig rätt liten i det perspektivet. Ändå är vi med och skapar historia. Så om kanske hundra år sitter man och funderar vad vi höll på med. På Nynäs slott var min morfar trädgårdslärling för 100 år sedan. Så perspektivet är rätt greppbart.

Ibland kan det vara bra att sätta sitt eget liv i ett större perspektiv. Det kan kanske skapa en ödmjukhet som är nyttig. Allt kretsar ju inte omkring oss bara. Det finns en större bild som är bra att se och inse.

Publicerat den

Dagens Andakt – Så sparsamt?  

30 juli 2026

”Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.”

— Andra Korintierbrevet —
— 9:6-8 —

 

När det är dags för sådd så tar bonden fram sin såningsmaskin och fyller den med utsäde. Bonden tänker inte bara så in varannan rad. Utan maxar så mycket det behövs. Allt för att få en så stor skörd som möjligt

  Paulus tar upp detta med sådd och skörd. Att det finns en logik i förhållandet mellan hur mycket man sår och hur mycket skörd det kan bli. 

  Den som sår sparsamt får en sparsam skörd. Den som sår rikligt får en riklig skörd. I det sammanhang han tar upp detta handlar det om en insamling till Jerusalem. Man samlade till de nödlidande kristna. Det var stora behov. 

  Ofta tänker vi på pengar när vi läser detta sammanhang. Och det handlar verkligen om det. Bibeln tar upp att ge fullt tionde till församlingen. Att bära Guds rike på jorden. Jag tänker att det kanske inte bara handlar om en procentsats. Det handlar om att ge det man känner Gud manar till. Till denna insamling uppmuntrade Paulus att ge efter vad bestämt i sitt hjärta och med glädje. 

  Men kanske är detta med sådd och skörd lite bredare än så. Att så ut evangeliet är en annan sådd. Skrev för en tid sedan om såningsmannen vars sådd föll på olika ställen. Somligt torkade, annat kvädes men en del föll i den goda jorden och gav 100-falt igen. 

  Jag tänker också att sådden kan vara generositet till varandra, kärlek och omsorg, barmhärtighet. 

  Hur var det Paulus menade? Den som sår sparsamt får skörda sparsamt. Vad vi än sår i pengar eller evangeliet eller i kärlek, sår vi sparsamt får vi liten skörd. Men sår vi rikt så får vi skörda rikt. 

  Det finns en himmelsk mattematik som jag tror vi behöver bli påminda om. ”Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.” Gud välsignar en glad givare. Om tioendet säger Gud ”Pröva mig sen hur jag blir”. Att ge till Guds verk välsignar din ekonomi. Så fråga Gud hur ditt givande, hur du skall så, framöver.

🙏

Herre, lär mig hur du menar med att så rikt. Visa mig hur jag skall investera i ditt rike framöver.

Amen

Publicerat den

Har du rätt skor för din vandring?

2017 besökte jag ”Nimis”. Lars Vilks konstverk av massa drivved. När jag jag var på väg ner till konstverket (hade jag vetat att vägen dit var både snårig och lång hade jag nog inte gått dit) ser jag ett par skor placerade på en sten. Du kan läsa om det HÄR. Ska inte skriva samma sak. Men det var tänkvärda ord då och värda att påminna om.

Under sommaren insåg jag att det var nog ändå dags att köpa nya skor. Det var lite emot. Gillade som jag hade. Men uppfattade nog att de hade nog gjort sitt. Så till slut köper jag mig ett par nya.

Då inser jag att de, jag tyckt nog dock duga, hade verkligen gjort sitt. När jag går med mina nya skor är det så stor skillnad. Det är som en ny upplevelse. Är det så här det ska vara att gå i skor? Nästan så kändes det som.

Skor är viktigt. Om de är dåliga påverkar det hela kroppen. Rätt skor handlar om underlaget. En vandring i fjällen behöver sina skor. På stranden en annan sort. Dålig botten i sjön kräver sina skor. Varm asfalt sova osv osv. Rätt skor på rätt plats liksom.

Det är en bra bild på vår livsvandring. Att vara rätt utrustad för den vandring vi gör. När jag skriver detta förbereder jag en raodtripp för att se på slott. Då behöver jag ett par extra skor att byta med när fötterna blir trötta. Så kan det vara i livet. Hur ser din livsvandring ut just nu? Har du rustat dig för den?

Jag ska inte diktera dina viljor för din vandring. Men jag tänker att en påminnelse om, bildligt talat, rätt skor och rätt utrustning kan vara bra. Att slarva med sin utrustning och packning är inte bra.

Jag har mött en reklam under några dagar. Den handlar om en ryggsäck som man kan packa mycket i när man skall flyga. Kanon att det finns många bra idéer för packningen. Men jag saknar reklam om vad man ska ha med sig i sitt bagage.

Och det är nog inte så lätt att göra reklam för det. För allas vår livsresa ser så olika ut. Så vi behöver, var och en, fundera över vad just vi, du och jag, behöver ha med oss.

Så min lilla fundering denna dag är ….

Har du rätt ”skor” för din vandring?

Publicerat den

Dagens Andakt – Dubbel glädje och halv sorg?  

28 juli 2026

”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. ../.. Var och en ska bära sin egen ryggsäck””

— Galaterbrevet —
— 6:2,5 —

 

Paulus verkar vara lite tvehågsen. Ena stunden skall vi bära varandras bördor. Men strax därpå skall vi bära vår egen börda. Det verkar vara motsägelsefullt.

  Jag vill citera från en bok jag nyligen läste. ”Att resa sig och gå vidare” av min vän Urban. Han beskriver det som så att då vi skall bära varandras börda handlar det om att det är stora tunga bördor. Som vi inte klarar av att bära själva. Den första bördan syftar på tung last. En övervikt. Det kan vara livskriser, sjukdom. Sorg, förluster. Han skriver: ”Det är då vi är kallade att kliva in i varandras liv vid varandras sida och hjälpa till att bära. ”

  Den andra delen syftar till sin personliga börda. Något som är mitt eget ansvar. Det jag själv måste ta ansvar och bära genom livet. . Han skrev: ”Den innehåller mina val, mina reaktioner, mitt ansvar för mina handlingar. Ingen annan kan bära den åt mig.” Så bra skrivet tänker jag. 

  Så skriver han något jag fastnade för lite exar: ”Det sägs att delad glädje är dubbel glädje, och kanske är det också så att delad sorg blir till halv sorg. Vi bär varandra, och i den handlingen förvandlas både smärtan och närheten till något som helar. Kanske är det därför Paulus skriver i Galaterbrevet: ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi Lag.”

  Jag tänker att detta borde ligga som en inre drivkraft inom oss. Det mest naturliga. Så det vore väl helt onödigt att han la till ”så uppfyller ni Kristi lag”. Men tydligen lägger han en sådan tyngd på detta att det stryks under med ’Kristi lag’. 

  Dubbel glädje och halv sorg. Låt den landa lite hos dig idag. Tänk att vi kan få glädjas med varandra. Men när vi delar sorgen, lägger axel mot axel, finns för en annan, så blir sorgen lättare att bära. Den blir som halv. Tänk vad en medvandrare kan få betyda för en annan person. 

🙏

Herre, hjälp mig att bära min egen börda. Visa mig när jag skall hjälpa någon annan att bära dens börda för en stund. 

Amen

Publicerat den

Pyspunka

Har du haft pyspunka på cykeln någon gång ? Kanske på bilen? Det är inget kul. Även när det sker på en bil. Pyspunkan gör att det behöver pumpas ofta. Så tappar däcket trycket. Dags att pumpa igen. Pyspunka är verkligen inget roligt.

Ibland känns livet som att det har pyspunka. Det liksom pyser kraft ut ur oss sakta. Och vi tappar trycket och kraften. Då behöver vi vända oss till en som är bra på pyspunkor. Vår Herre är en hejare på att laga pyspunkor. Om vi vill det.

En sak har jag lärt mig att det är inte alltid man är så snabb med att laga pyspunkan på cykeln. Man pumpar och hoppas på det bästa på något sätt. Cyklar en bit och pumpar. Pumpen behöver vara med. Alltid. Annars funkar det liksom inte. Så räddar man läget hela tiden. Istället för att laga där luften sipprar ut och kraften likaså.

Lös inte livets pyspunka med att rädda läget hela tiden. Lös det med att hela sprickan som förstör. Då kommer det att hålla över tid.

Det finns ett annat läge där vi verkligen behöver pysa ut. Då trycket är för svårt för oss och vi inte orkar. Man behöver helt enkelt pysa ut för att inte explodera av trycket man utsätts för. Då behövs det en pysventil – uppåt. Om den kan du läsa om HÄR

Publicerat den

Dagens Andakt – Då kom Jesus  

28 juli 2026

”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!””

— Johannes Evangelium —
— 20:19 —

 

 

  Då kom Jesus. Jag älskar det uttrycket. När man följer evangelierna så kan man se hur han kommer förbi någon. Stannar upp och ser personen som finns där. 

  Han kom när Han behövdes som mest. Ibland väntade Han något, som hos Lasarus då han dog. Ibland stannade Han för att Han bara måste, som hos kvinnan som rörde vid Hans kläder. Eller så måste Han bara komma förbi, som hos kvinnan vid brunnen i Samarien. Någon gång kom Han tillbaka för det behövdes ett besök till, som när Tomas tvivlade på att Han verkligen var uppstånden som de övriga sa. Någon gång stannade han när Han var på väg förbi ett träd där Sackeus satt på en gren. 

  ”Då kom Jesus” – Jesus kommer inte för de stora rubrikernas skull. Han kommer för behovets skull. Det kan lika gärna vara på en öde plats där bara en person finns. Hans sikte är personen. 

  Vilket föredöme Jesus är i detta. Vem är det som vi ska komma förbi? Vem manar dig Jesus att gå till? Vem skall du vara Jesu högra hand och sändebud till?

  Jag är så fascinerad över de berättelse där någon får för sen en sak, gör den, och det visar sig vara precis det som behövdes där och då. Så förundras vi över Guds ledning. Den ledning som är den mest naturliga som finns. Men som kan ar så svår att våga. 

  Kanske väcks du under natten för att du skall be för någon. Kanske skriva en hälsning. Kanske ”kör du fel” för att du ska hamna där Gud vill ha dig just då. 

  Man kan tänka att detta kräver mod. Och ja, det gör väl det i viss mån. Men kanske handlar det mer om att inte vara så stolt att rädslan för att det blir fel blir svår att övervinna. För vad kan egentligen gå fel? Om du får för dig att uppmuntra någon men det inte behövdes, vad spelar det för roll. Det kan väl ingen bli arg på. Så våga gå. Du prövar. Med tiden blir du bättre och bättre på att höra rätt. 

🙏

Herre, tack för att du kommer där du som bäst behövs. Ber dig om att få vara ditt sändebud på samma sätt i denna tid. 

Amen