6 april 2026

”De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem.”
— Lukas Evangelium 24:14-15 —
Emmausvandrarna, den en heter tydligen Kleopas. Vem den andre är vet vi inte. Kanske en av lärjungarna. Samtalsämnet var givet. Allt vad som hänt i Jerusalem. Korsfästelsen. Oron. Alla känslorna var nog så påtagliga i hela kroppen på dom.
När dom går där så kommer en man ifatt dom. Denne man slår följe med dom. Och de förenas i samtalet. Mannen verkade kunna så mycket om mannen som nyligen korsfästs – Jesus. Så berättar han utifrån skrifterna varför allt detta hade hänt. Han var verkligen påläst.
När dom närmar sig kvällen ber de mannen följa med in i värdshuset och dela en måltid med dom. Då bryter mannen – Jesus – brödet och deras ögon ”öppnas”. De inser att de har gått och samtalet med den uppståndne Jesus. Och där försvinner han inför deras ögon. ”Brann inte det inom oss medan vi samtalade med honom” noterade dom.
De tänker inte på att timmen är sen. De rusar tillbaka till Jerusalem och berättar för lärjungarna vad de hade varit med om.
När vi är i ett samtal med Jesus händer det inte bara något i det intellektuella. Det ”brinner till” i vårt inre. För samtalen Med Jesus blir något djupare en ett litet paus-samtal med honom. Det sätter spår inom oss.
Jesus vill slå följe med oss även idag. Inte så att han fysiskt går med oss. Men genom sin Ande slår han följe. Han älskar att samtala med oss. Bönesamtalet, tankesamtalet, närheten i närvaro.
Emmausvandrarna visar på enkelheten i ett samtal med Jesus. Där vi är, går på en promenad, kör vår bil, är i affären, var vi än är kan vi koppla upp till honom. Det är det unika med tron på Jesus. Han går hela tiden med oss. Ständigt redo för ett samtal. Litet som stort.
Brann inte våra hjärta – den närheten kan du uppleva idag med.
🙏
Herre, jag vill ofta samtala med dig. Om jag glömmer det, eller är för stressad för det, får du gärna ta upp samtalet du med!
Amen










