Så har jag landat hemma efter dryga veckan på resa. En resa som passerade ekvatorn en bit. Vilket visade sig göra att vädret var klart varmare än hemma. När vi lämnade Tanzania låg temperaturen på drygt 30 grader. När vi landade på Arlanda var det -10. Den skillnaden gick inte att missa. Man kan fundera lite om det alltid stämmer med ”borta bra men hemma bäst”.
När man kommer hem märks det tydligt att man varit borta. Särskilt genom att packningen skapar en röra med eftervärme.
Man ska sortera rätt till tvätten. Saker man köpt ska hamna på rätt ställe. Man noterar allt man tog med i onödan. ”Bra-att-ha-saker” som man borde ha lärt sig att man inte ska ta med. Man insåg det ju redan förrförra resan.
Samtidigt man göra det jobbet bearbetar man resan. Inser att det man varit med om har gett avtryck. Glädjeämnen rusar förbi i minnet. Arbetsamma intryck gör att man stannar upp lite.
Så plockar man inse tömda resväskorna. Ser till att tvättmaskinen kommer igång. Så läggs resan i rätt läge i livets minnesarkiv.
Jag tycker det påminner mycket om livets resa. Vi har allt för mycket med oss i vår livspackning. Sådant som man tänker är bra-att-ha men som är onödigt tung packning.
Jag tror vi behöver stanna upp ibland och låta eftervärmen sippra fram från vår resa. Kanske är det så att vi rusar fram så vi inte hinner värmas av livets innehåll.
Att sortera in det vi möter i livet kan i en första anblick uppfattas som en rätt onödig manöver. Men jag tänker att sortera livets värme ger livet sitt djup. Ytligheten försvinner mer i bakgrunden. Så får livet sin mening.
Har du tänkt på vad eftervärme kan få betyda för oss? Stanna upp och kolla in det.
För några dagar sedan avslutades ett liv överraskande snabbt. En vän vaknar inte upp till en ny morgon här på jorden på grund av sjukdom. Livets dagar har vi inget löfte om. Morgondagen likaså. Det stämmer till eftertanke. Var rädd om ditt liv. Ta vara på det. Var rädd om dig.
Ps. När jag kom hem hade min Clivia börjat blomma. Det gillar jag Ds
Pedher´s blogg 