Eftertänksamhetens knapp

🤫 I Corona-tider har det blivit allt vanligare med möten över internet. Inte alltid så enkelt för den ovane. För man glömmer lätt att allt man gör med händer hörs i högtalaren. Men nu finns det en ”mute”-knapp. Den stänger av micken när man inte har något att säga. Man får dock inte glömma att sätta på micken innan man börjar prata.

🤫 Och kanske är det bra. Alltså att man måste knäppa på micken innan man ska säga det man vill. Man får en liten stund av fördröjning då man kan hinna tänka efter lite innan man kommer till. En stund av eftertänksamhet.

🤫 Vi skulle behöva en mute-knapp lite oftare. För jag tror det är bra med lite eftertänksamhet först. Att man behöver liksom andas ett par gånger innan man säger något. Ibland faller vi i gropen att vi tror att svaret måste komma direkt. Medan det egentligen finns utrymme för lite fundering först.

🤫 Ibland skulle det nog till och med innebära att, efter en stunds tyst eftertänksamhet , fortsätta att just vara tystnad. Alltså vi behöver inte alltid säga något. Men det kommer vi inte på om vi inte ger oss tid att tänka efter först.

🤫 Jag tror också att det blir mer genomtänkt det vi säger om vi har mer av eftertänksamhet. Vi liksom lyssnar igenom svaret innan och hittar du eventuella mindre bra ordval. Hinner korrigera. Så blir det bättre helt enkelt.

🤫 Eftertänksamhet är överlag något fint. Något av kontemplation. Begrundan och reflektion. Att bli försjunken i tänket en stund helt enkelt. Vi hinner ifatt oss själva på något sätt. Man skulle kunna beskriva det som att man hinner tänka klart. Tänk till punkt. I tider som vi har nu (Corona-tider) har vi mer möjlighet till det.

🤫 Så använd ”mute”-knappen då och då. Det är då vi kan tänka klart utan att avbryta oss själva. Stressa av. Du hinner med en stund av eftertänksamhet. Som att andas ut en stund utan att stressa med att andas in direkt. Pröva får du se. En frid av stillhet infinner sig.

”Nu är precis allting inte sig likt…..” eller ? 🙄

⚓️ Corona-tider. Ingenting är sig likt. ”Nu är precis allting inte sig likt……. ”

⚓️ Eller hur är det egentligen?

⚓️ Jag mötte uttrycket i en nyhetssändning. Min uppfattning är att det är en överdrift. Mycket är inte sig likt. Men inte allting.

⚓️ Nog för att det är sig olikt. Men så mycket som är precis som vanligt. Men hur lätt är det inte att vårt fokus ligger på oron Corona-tiden.

⚓️ Gick ut på en promenad. Inte skiljer den sig åt mot andra promenader. Min promenad intill Vätterstranden skiljer sig inte på något sätt. Vattnet finns där. Solen går ner som vanligt.

⚓️ Mitt i allting som är totalt ovanligt är så mycket som vanligt. Tänk efter. Visst är det mycket som skrämmer oss. Men inte allt. Det finns mycket att hitta som är precis som förr. Det skrämmer oss inte.

⚓️ Den Gud jag tror på förändras inte. Han är likadan idag som han var förr. Samma kraft. Samma omsorg. Han är klippan som står fast. Om än mycket är kaos är han stabil.

⚓️ Jag tänker att Gud blir mitt fäste. Mitt ankare. Han blir det jag vilar min tanke och handling på. Han hjälper mig att hålla fattningen. Att inte dras med i kaos och oro. Jag liksom fäster min själ och sinne hos Gud – slänger in min själs ankare i Guds omsorg på hans klippa.

⚓️ Du kanske tillhör dom som behöver visualisera det du vill ska hända. Nu kanske du inte har ett ankare att tillgå. Men försök se dig själv slänga ett ankare in i himlen till Gud själv. Där låter du din livsbåt ankra upp. Då kommer du uppleva att mycket är sig likt i den kaotiska tid vi lever i. Du får en tryggare framfart.

⚓️ Hebr 6:18-19
Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget.

⚓️ Vi behöver påminna oss om den trygghet vi har mitt i en otrygg tid. För det finns platser mitt i otryggheten som fortfarande är trygghet. För otryggheten får inte makten där. Där är det frihet. Där är en fredad zon. Där finns du vila och kraft. Där är det himmel på jord. Där är din plats. Ankra upp där.

”Själv han är mig alla dagar nära ..”

Vaknade med en strof som bara gick om och om igen. Kom inte vidare i texten. Just då kom jag inte ihåg mer. Inte verserna innan. Inte fortsättningen på den jag nu sjöng på.

Själv han är mig alla dagar nära för var särskild tid med särskild nåd.

Själv han är….. Han skickar ingen annan. Det är Jesus själv.

Alla dagar nära …. Han väljer inte ut vissa dagar. Hoppar inte över några. Gömmer sig inte några dagar. Skäms inte över vissa dagar. Nej, alla dagar är han nära. Inte långt bort.

För var särskild tid…. För just den tid som inte är på bästa sätt. Kopierar inget från en annan dag och gång han hjälpte oss.

Med särskild nåd …. Guds nåd är var morgon ny. Det är ingen B-stämpel på den nåden. Den är särskild gjord för denna särskilda stund. Inte kopiera. Inte ”nåd i största allmänhet”. Han drar inte alla över samma kam. Han möter oss med just den nåd som vi behöver.

För just den tid som nu är möter han med särskild nåd. För mig blev det en stark påminnelse om att Gud går med. Hans nåd kommer räcka. Det är så skön omsorg att vila i.

Texten kommer nedan. Men vill du lyssna på den har mina vänner Sarah och David Åström sjungit in den på Youtube Du kan just nu lyssna till dom på facebook varje dag med en ny låt.

Löftet om hans närhet gäller dig med. Hans nåd för varje särskild dag är hälsningen till dig idag. Ta emot den nåden.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär

Min bön för både dig och mig är är denna: Herre, hjälp oss att vila tryggt och stilla vid ditt löfte om att du alltid är med oss.

Text: Lina Sandell-Berg

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Gud måste ha fullt upp…..

Gud måste ha fullt upp. Det är ju rätt stökigt just nu. Så många sjuka. Så många som kämpar. Så många bara företag har minst sagt jobbigt. Så många som just nu ropar till honom om hjälp och stöd. Han måste vara rätt upptagen just nu.

Kommer du ihåg den lilla lådan utanför rektorns eller skolsysters dörr? Den som man tryckte på för att få komma in. Så lyste det en röd lampa för upptagen eller grön för att få komma in. Ibland lyste det gul. Då kunde man vänta. Tänk om Gud hade en sådan på sin dörr. Då skulle den nog lysa rött hela tiden.

Men tack och lov. Gud har inte sådan begränsningar som vi har. Han har ingen röd lampa utanför sin dörr. Han är inte begränsad till att göra en en sak bara. Inte höra på en bara. Nej , hans väsen är något helt annat. Något totalt helt annat.

Vi är många som just nu varje dag ber för alla som är sjuka. Vi ber för all sjukvårdspersonal som kämpar. Vi ber för företagare. Vi ber för vår stad. Vårt land. Vår regering och riksdag. Vi ber för dom som leder arbetet om att hantera pandemin på bästa sätt.

Du har alltid tillgång till Gud. Han är aldrig för upptagen. Vila i att han finns där. Glöm inte att lyssna till honom.

Psalm 91:1-3
Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
han säger till HERREN:
”Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på.”
Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.

För mig finns vilan i hans beskydd. Min tillit till honom finns där. Han räcker till för oss alla.

Att halta sig fram ….

Att halta sig fram ……

…… man kommer fram även på sättet också.

Just nu verkar det vara något fel på en led i min fot. Det gör att jag haltar. Lite knepigt när man ska gå. Det känns liksom mindre gott. Snudd på ont varje steg jag tar. Får se vart det tar vägen. I Corona-tider springer man inte till vårdcentralen i onödan. Dom har nog fullt upp ändå.

Det går inte fort men ändå går det framåt. Trots att jag haltar.

Just nu haltar det mesta i vår värld. Det är motigt värre. Men jag vill påstå att det ändå går lite framåt ändå. Med all respekt för den som kämpar oerhört hårt och där livsverk går i kras. Så går det på många andra platser liiiite framåt ändå. Att söka dom ljuspunkterna kan göra att vi inte ger upp. Det gör att hoppet börjar spira.

Livet kan halta fram. Går inte så fort och så bra man vill och önskar. Men det går ändå lite framåt. Tror det är viktigt att se det. Förr eller senare så kommer det att gå lättare och bättre.

Turen kommer att vända. Det beror inte på om du hittar en fyrklöver eller inte. Eller om du vinner på lotto. Det är snart din tur.

Likaså kommer denna haltande värld vi just nu lever i också återhämta sig. Var så säker.

När en skog brinner ner kommer det ny växtlighet som tidigare inte var möjligt. Det finns en kraft som visar sig när det är som mörkast och sotigast. Dess frö ligger och väntar på sin tur. Så mitt i katastrofen finns det en växt som just då och bara då växer.

Även i en torr öken finns det liv. Det kan vara torrt länge. Men när väl regnet kommer väx frön till liv och öknen blomstrar.

Så mitt i ”haltandet” finns det kraft som just då, och kanska bara just då, får sin möjlighet att växa fram. Så ge inte upp. Det kommer något gott ur ”katastrofen” också. Man ser det först. Men efter en tid ser man det som växer fram.

Hur lyfter man av sin börda?

🎒 Jag använder ofta min ryggsäck. Jag tycker det är ett praktiskt sätt att bära det man behöver ha med sig. En dag för länge sedan kollade jag igenom vad jag hade med mig i den. Då inser jag att jag burit runt på mycket onödigt. Jag rensade ut den ganska kvickt. (När jag var i Tanzania en gång hittade jag mina vinterhandskar i ryggen som jag burit runt på hela semester🙄🙈)

🎒 I livets ryggsäck bär vi med oss så mycket. Allt för ofta gör vi som jag gjorde med min ryggsäck. Vi lägger i men vi rensar sällan ur. Risken är att den blir bara tyngre och tyngre.

Hur lyfter man av sin börda när den börjar bli för tung?

🎒 Min ryggsäck jag har till jobbet tar jag av mig när den blir för tung. Rätt enkel åtgärd. Men livets ryggsäck har vi en förmåga att krångla till. Ibland verkar det som om den klistrat sig fast på ryggen. Om vi försöker att ta av den sitter den likväl där.

🎒 Men kanske är det mer vanligt att vi inte försöker ta av den. Verkar finns i oss att den ska vara där. Liksom vårt öde. Inget att göra åt.

🎒 Jag tror inte att det är vårt öde. Inte heller att det är tänkt så. Nej, jag tror att vi ska lyfta av bördan vi bär på. Att vi ska få lättnad. Idag tror jag att vi bär på bördor av oro. Likaså av misslyckanden. Händelser som vi upplevt som hänger med i vår ryggsäck. Det kan inte vara meningen att vi ska bära runt på dom.

🎒 Matteus 11:28
”Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila.”
‭‭

🎒 Filipperbrevet 4:6-7
”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”

🎒 Det är hos Gud man lyfter av bördan. Där kan man slappna av. Be Gud om nåd att få rensa ryggan. Han kan lätta den börda du bär på. Kanske behöver du göra det visuellt. Genom att ha en ryggsäck på ryggen. Under en bön ta av den för att markera för dig själv. För att du ska se att du ber Gud om nåd att få släppa din börda hos honom.

🎒 Mitt i det du nu möter kan du lyfta av det via Gud. Det är där du gör det. Jag har fått göra det många gånger. Jag har lärt mig att det funkar. Dom gånger jag krampaktigt hållit kvar så har Gud inte kunnat ta emot den. Men när han fått greppet om den har jag gått lättad därifrån. Så våga lämna. Våga släpp. För det finns en Gud som vill hjälpa dig att lyfta av din börda.

Att stödja mitt i tvärniten.

Tänk att vara en ägare till en restaurang just nu…..

Tänk att vara ägare till en affär…..

Det måste vara en av dom svåraste situationer man kan vara i. Vilken tvärnit det blev.

I fredags gick jag ut och åt mat på en restaurang i Jönköping. Inte trångt. Inte många gäster. Typ bara vårt sällskap som var där.

Vi som kan röra oss lite mer fritt kan stödja mitt i tvärniten. Köpa hem mat. Gå ut och äta. Beställa på nätet. Vi behöver bli kreativa hur vi kan stödja och hjälpa.

Men det finns en tvärnit som är mer jobbig. Det är när det i livet blir en tvärnit. Mister jobbet. Blir sjuk. Måste stanna hemma. Det är då man behöver uppmuntran mer än någonsin. Vad kan vi göra då?

Mitt i din tvärnit behöver du också lyfta blicken. Att se bortom det som nu händer. Det kommer en tid som kommer bli normal igen. Försök att se den tiden. Det kan ske om bara några månader. Men den tiden kommer. Låt den bilden dra sig framåt. Låt det ljuset lysa upp din tid.

Det gör att denna tid inte blir ett stopp. Det blir en paus. En stund en tid som vilar från det vanlig. Men som tar sikte på en annan tid som kommer.

Det är att se framåt mitt i en jobbig tid. För ljuset ”där borta” värmer upp denna tid. Det ger hopp. Tro på att det ska vända.

Så lyft blicken. Tro på framtiden. Det kommer att lösa sig. Tala tro till dig själv. Mata dig med goda ord.