
Vi lever i en tid där man återsamlas. Elever återkommer till skolan efter sommarlov. Semestrar tar slut. I kyrkans värld börjar de normala samlingarna börja. Upptaktshelger. Det är som att vi börjar återsamlas lite varstans just nu.
Trots att ledigheter och ett sommarsverige är rätt okej så är stunderna då man möts igen så värdefulla. Man får lyssna av vad den andre har gjort. Lite historieberättande liksom.
Återsamlingsplats kan nog vara var som helst. Så fort som den är en plats där vi vänder tillbaka till.
Kanske är en sådan plats rätt viktig för oss människor. Det är som en fast plats i tillvaron. Där vi vet vilka vi möter. I sig är det en trygghet. En trygghet som gör att vi kan fortsätta där vi slutade.
En återsamlingsplats kan vara ett avstamp in i något nytt också. In i en ny termin. In i ett nytt skeende. In i det som ska skapa något nytt helt enkelt.
Jag skulle vilja påstå att försöka gör det ensam och undvika återsamlingen inte alltid är det bästa och kan fungera rätt dåligt. Att göra livet tillsammans, göra jobbet tillsammans, är ett framgångskoncept. Kanske helt enkelt ett framgångsrecept.
Så glöm inte, missa inte, återsamlingsplatsen. Då kan vi göra ett avstamp ihop.
I en församling kallar vi ett sådant tillfälle för upptaktshelg. Jag tänker att det är en viktig återsamlingsplats för oss. Kanske är du med i en kyrka, missa då inte er återsamlingsplats.











