I morgon gör vi in i sommarmånaderna. Det är något extra med det. Det är som att nu är det på riktigt. I alla fall i känslan. För om det är kyliga dagar i början i juni kommer liksom den känsla av sig lite.
Men tittar man sig omkring och ser allt som blommar så har sommarkänslan infunnit sig en längre tid. Och jag har inget emot att hålla kvar den känslan .
Vi har ju t.o.m. haft lite åska redan så då är väl sommaren redan här.
Det andra som gör att sommaren känns som redan här är svensk färskpotatis , svensk jordgubbar och rabarberpaj på nyplockade rabarber. Det gör ju smaken av sommar rätt tydlig.
Sommaren är också konferenstid. Och jag har planerat min nyhemsvecka så då är sommaren här. Det är inte så dumt.
Så, imorgon är det 1 juni. Det känns lite mer som att nu stryker vi under att nu är sommaren redan här.
”Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”
— Lukas Evangelium — — 1:30-32,38 —
Mors Dag – en av de viktigaste dagarna i vårt land tänker jag. En dag då vi får hedra våra mödrar. De som har burit oss under 9 månader och fött oss till denna värld.
Att vara mor är inget vi kan ta för givet. Det är en speciell gåva. En gåva av nåd. Den som önskar att bli mor men inte kan det förstår jag har en smärta. Och idag ber vi särskilt för er som så gärna hade fått förmånen att få blir en mor men inte kunnat.
Idag vill jag hedra er som blivit en mor. Inte minst min egen mor. Inte minst mina barns mor. Ni är alla fantastiska.
Mor Maria, Jesu mor, är en av alla mödrar på denna jord. Med ett mycket speciellt uppdrag. Det änglabesök hon får förändrar hela hennes liv. Detta märkliga uppdrag. Troligen trodde hon barken sina ögon eller det hon hörde från ängeln först. Tänk själv, visst vordet överraskande att få ett sådant besök.
Maria lyssnar. Tänker. Kalkylerar. Funderar. Nyper sig säkert i armen. Ställer den fråga som i högsta grad var relevant: ”Hur skall det gå till? Jag har ju ingen man”. Ängeln säger att hon ska bli med barn genom att den Helige Ande skall beröra henne. Här kanske många skulle ha backat. Ett märkligt sätt att bli gravid på. Men Maria tänker annorlunda. Hon förstår att detta uppdrag var hon utmald för. Så hon säger de ord som ekat ut i världen sen dess: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”.
Den här helgen har jag funderat lite på det andliga föräldraskapet. Inte att vi föder nya barn som ska bli frälsta. Utan att vi får bli andliga föräldrar, förebilder och föredömen. Det finns en utmaning denna mors dag. Att bli en andlig förälder. Inte minst därför att så många letar sig fram till Jesus dessa dagar. De behöver andliga föräldrar. Vill du bli det? Vill du likt Maria säga ditt: ”Jag är Herrens tjänare/tjänarinna. Låt mig bli en andlig föräldrar. Låt det bli som du har kallat mig till”
🙏
Herre, jag är villig att bli en andlig förälder. Hjälp mig att bli en förebild och ett föredöme. Jag vill hjälpa människor in i en gemenskap med dig.
Det var visst ett vägarbete på väg till Uppsala igår. Tyckte jag tog till bra med tid men det var många som ville åka just den vägen jag ville. Samtidigt också.
Så det var många bilar som skulle slussas förbi området.
Att köa kan testa vårt tålamod och uthållighet
Man kan inte göra något åt situationen ändå så kan det stressa. Ja, man kommer inte fram i tid. Men det gör ju inte köandet kortare och snabbare bara för att man blir irriterad.
När jag skulle checka in på hotellet så var det kö också. De som hade kommit tidigt till Uppsala fick inte checka in så det var klart utan de var tvungna att vänta. Man hade ju kunnat fått rummet senare. Inte konstigt att kön var lång när den alla kom typ samtidigt.
Så kanske just köandet är bra i vår karaktärsdanande. För visst är det bra att lära sig tålamod?
Kön framför min bil var lång. Kona bakom även den. När mötande bilar fick sin tur var dem rätt många dem med.
Man kommer ju fram till slut. Men kanske inte just den tiden man hade hoppats på.
Blev gårdagen förstörd? Nej då. Missade det mesta av Pelles inledning på rådslaget. Det var verkligen synd.
Tar nog en annan väg hem i morgon.
Ps Under köandet kunde jag fylla tiden med funderingar på söndagens predikan. Så tiden var ju inte bortkastad Ds
”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.”
— Andra Timoteusbrevet — — 4:7-8 —
När Paulus skriver till Timoteus vet han att hans tid börjar rinna ut. Därför blir det viktigt för honom att ge Timoteus både föraningar men också sitt ”Testamente”. Där han på något vis vik summera sitt liv. Men kanske också ge Timoteus en sporre att efterfölja. Som skulle ge uthållighet och motivation. Kanske som ett ”kan han så kan jag”.
”Jag har kämpat den goda kampen” – ”Som en atlet i de grekiska spelen har jag vunnit, och vilar nu i den segern.”, så skriver kärnbibeln. Han hade kämpat väl. Det lopp vi har att utkämpa på jorden är inte alltid en slät löparbana. Den kan vara krusig, snårig, kuperad, motlut, medlut. Man kan ibland vara i ett läge att nästan ge upp. Varje lopp har svackor. Men vara lopp har någon form av återhämtning. Dryck efter vägen. Matnyttigt intag. Så får man ny energi och nytt mod. Långloppen måste disponeras väl och smart.
”Jag har fullbordat loppet” – Han liknar det vi ett lopp som han genomfört och sprungit klart. Han väntade nu på prisutdelningen. Att komma över mållinjen är en befrielse på något sätt. Att nå målet i löpningen är en god känsla. Framme! ”Det är en sak att börja men att fullborda en helt annan.” Att komma med visioner och idéer och tankar är en sak. Men vi behöver ha ”fullbordandet” med i planeringen.
”Bevarat Tron” – ”Vad hjälper det att jag säger att jag tror men mitt liv slår ihjäl mina ord?” Jag har hållit fast vid min tro. Även när jag inte greppat allt. Inte förstått allt. Inte blivit exakt så jag trodde. Motståndarna har varit många men tron finns kvar. Glädjen i Gud har lyft tron och levt med Honom.
”Nu väntar segerkransen” – ”Nu ligger i förvar åt mig rättfärdighetens segerkrans”. Den som Gud själv en dag skall ge oss när vi har fullbordat vårt lopp här på jorden och i livet. Paulus ville säga att det är inte bara han som kan få en sådan. Alla de troende som fullbordat sitt lopp kan invänta en segerkrans.
Det är som att han vill säga att i detta lopp är det inte bara en som kan segra och få kransen. Denna krans ges till alla som fullbordar loppet. Gud tänker annorlunda. Inte så att du kan bli omsprungen på upploppet och missa målet. Funkar inte så.
🙏
Herre, hjälp mig att vara uthållig i mitt lov så att jag kan fullborda mitt lopp.
Satt och tittade på hockey-VM. Och det är som en vanlig hockeymatch. Vilket domslut än domaren tar på isen vet alla ”domare” i publiken att det var fel.
Tänk vad många domare det sitter på läktaren. Dom som inte spelar men vet hur alla andra på isen borde ha gjort.
Jag är rädd för att det är lite åt det hållet i andra sammanhang också. Som åskådare vet man alltid bättre.
Jag tänker att det skulle se klart annorlunda ut om man var mer i ansvarsställning. Då blev det mer på riktigt.
Innan vi ropar ut vårt missnöje kanske vi ska ta ett djupt andetag och tänka efter först.
”Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.”
— Andra Timoteusbrevet — — 1:5 —
När Paulus talar om en ’uppriktigt’ tro uppfattar jag att han talar om en ’äkta och oförfalskad tro’. Timoteus mor Eunike , som var en omvänd judisk kvinna och hans mormor Lois hade en sådan tro. Den tron verkar ha påverkar Timoteus. Präglad av denna uppriktiga tro de hade såg Timoteus.
Kanske är det så att den tro vi bär på påverkar mer än vi tror. Det sätt vi utövar vår tro. Jag tänker att när man möter en person med genuin tro så märks det på ett speciellt sätt. Kan man mäta tron, kanske du tänker? Nej så tänker jag inte. Utan mer att det verkar som att tron ser lite olika ut hos var och en av oss.
När jag ser igenom breven till Timoteus så säger Paulus några saker till Timoteus som jag tänker skapar denna uppriktiga tro. ”Skäms inte för evangeliet vittnesbördet om Jesus (2 Tim 1:8). Vet inte om du skämts någon gång över evangeliet, över det Jesus gjorde och sa. Kanske någon gång har det blivit ’pinsamt’ för oss men det ligger nog mer inom oss än i evangeliet. ”Vi är kallade med en helig kallelse genom sin nåd” (2 Tim 1:9), vilket leder till helighet, ett liv avskilt till tjänst för Honom. En respekt och djup insikt i Hans heliga kallelse. Inte en nyck från Jesu sida. Utan väl genomtänkt från Jesus själv.
”Jag vet vem jag tror på, övertygad om hans makt, bevara det som anförtrotts mig” (2 Tim 1:12). När jag landar i min tro blir jag trygg. Jag kan vila i att den Jesus säger sig vara det är Han. Och ju mer jag växer in i den relationen växer min tillit till Honom.
I sig tänker jag att då närmar vi oss denna ’uppriktiga’ tro Paulus samtal med Timoteus om. Som han relaterar tillbaka till Timoteus Mor och Mormor. Då blir den djupare och mer äkta.
”För jag vet på vem jag tror” – Tron är en fantastisk vandring. Ibland jämför jag det levt med en utbildningsväg. När vi väljer vilken utbildning, och i sin förlängning yrke, vi vill satsa på, då börjar ’utbildningsvägen’. Vi lär oss mer och mer. Blir mer och mer skickliga att utöva yrket. Så kan trons väg påminna om. Att vi steg för steg fördjupar insikten om tron och växer i den. Med samma iver att min kunskap om Jesus skall växa dag för dag.
🙏
Herre, hjälp mig att förankra min tro på djupet hos dig.
Under några veckor har jag varit klart begränsad i min framfart. Mitt högra knä och bestämt sig för att inte må bra. Vad det är för jag kanske veta i torsdagens läkarbesök. Men det verkar vara olika reaktioner som sammanfaller i ett och samma knä samtidigt.
Att vara begränsad har även sina fördelar. Allt tar längre tid. Vilket innebär att jag är ute mer i tid. Jag behöver beräkna tiden att ta sig från punkt A till B. Den tar klart längre tid.
Jag behöver beräkna vilotid också. Annars orkar inte benet. I sig rätt bra, eller hur? För då får kroppen för övrigt också lite mer vila.
Stora nackdelen är väl att nattens vila blir inte den bästa. Då får man försöka ta en kort siesta under dagen vilket i sig inte är så dumt.
Att vara begränsad kan ibland ses som ett högt berg att bestiga. Det kan kännas stressande. Man blir rastlös. Men kanske är en begränsning också något bra. Man måste dra ner på tempot. Tänka efter före. Ge allt mer tid. Så hinner man reflektera. Så se en eventuell begränsning utifrån ett möjlighetsperspektiv. För kanske är det just begränsningens mål och syfte ju där och då. Att du ska stanna upp ett tag…..
Kanske kan det vara så att i det begränsade öppnas dom största rummen? Kanske är det så att i det begränsade får vi dem största mötena med Gud….
”Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen bevara det som anförtrotts mig. / Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra. / predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning.”
— Andra Timoteusbrevet — — 1:12; 2:2; 4:2 —
Paulus var mån om att ha ett bra förhållande till det budskap han hade fått. Han skämdes nye för evangeliet. Han visste att det fanns och finns en kraft i det. Han visste vem hans tro vilade på och hos.
Det var et sådant djup i det att han visste att det skulle bevaras och hålla över tid. Han var verkligen omvänd. Från att ha förföljt levar han nu fullt för det istället.
Han ville få Timoteus att inse att det gällde också i nästa led. Alltså det som hade blivit anförtrotts till Paulus var nu anförtrotts till Timoteus. Samma budskap. Med samma kraft. Från samma uppdragsgivare.
Och nu uppmanas Timoteus att föra det vidare till andra. Ge det åt pålitliga människor som i sin tur kan ge det vidare. När Paulus följer sitt äkta barn i tron är han mån om att detta föräldraskap ska få fortsätta till andra.
Så blir Paulus mycket tydlig – Träd upp i tid och otid. Kärnbibeln skriver: Predika ordet (gör budskapet allmänt känt), var redo i tid och otid (oavsett omständigheter). Förmana (överbevisa om synd och uppmana till omvändelse),
tillrättavisa skarpt (ge tydlig varning) och uppmuntra (trösta, hjälp, inbjud) med
outtröttligt tålamod (balanserat temperament som har överseende när någon gör fel) och undervisning (doktrin, tydliga instruktioner om hur man gör det rätta).
Det finns ett tålamod och uthållighet i detta som blir viktigt. Jag tänker att det kommer ta en delgav vår dyrbara tid. Förmana – tillrättavisa och uppmuntra har inte och-tecken mellan sig i grundtexten. Det beror på att det hålls ihop med det som kommer sen i v 3-5. ”För det kommer en tid då människor inte längre kommer att stå ut med den sunda läran” osv. Man vill bara höra det som ”kliar i öronen” och då behöver vi vara uthålliga, tålmodiga , beredda att tillrättavisa och förmana.
Paulus uppmanar Timoteus att ge vidare det han fått. Vi uppmanas också att göra detsamma. Vi har ju finit det bästa man kan finna – livet med Jesus. Var ständigt beredd på att få dela med dig om det.
🙏
Herre, gör mig redo att dela med mig om dig. Hjälp mig att göra det på bästa sätt.
När jag åkte hem från en av våra hemgrupper som hade avslutning för terminen igår mötte jag denna båge. Eller bågar mer bestämt.
Efter ett skyfall med åska kom den. Regnbågen.
Den är Guds fredsbåge. Efter syndafloden så lovar Gud att Han skall aldrig göra så mer.
När jag parkerat bilen ser jag den över vår kyrka. Fridens båge. Kändes lite extra gott att se
Den dubbla bågen en vacker syn.
Somliga menar att det betyder hopp och beskydd. Men andra menar att det handlar om förändring och en ny fas i livet. Hur det är med det vet jag inte. Men ligger det något i det är det ju extra fint över vår kyrka.
Men det viktigaste är att det är Guds hälsning till oss. Ett ”var inte orolig” någon så stor katastrof ska inte ske mer. Den översvämningen är och kommer vara ensam i sitt slag.
”Men de gudlösa gamla myterna ska du avvisa. Träna dig i stället i gudsfruktan. Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande. Detta är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla.”
— Första Timoteusbrevet 4:7-9 —
Hur är det med träningen? Tränar du din kropp? Jag tänker och tror att det är bra att träna på något sätt. Någon har sagt att det är den träning som blir av som är bäst.
Paulus hade ett särskilt ansvar för Timoteus. Han var hans andliga fader och mentor. Paulus säger inte att fysisk träning var dåligt. Det har sitt syfte och betydelse. Och kroppen behöver vi ta ansvar för. Det är till nytta. Men han säger att öva sig i Gudsfruktan är nyttigt på allt sätt.
Precis innan talar han om att gudslösa myter. ”Men gudlösa och gamla kvinnors myter (fabler, sägner) ska du avvisa (undvika, inte ha något med att göra). Det var struntprat säger en översättning.
Gudsfruktan – hur övar man sig på det? Liksom träning kan vara specifik eller allsidig är Gudsfruktan det också. Träning behöver genomföras så att hela kroppen blir delaktig. Annars blir det kanske bara en muskel som bygger sig stark.
Gudsfruktan har med hela det andliga livet att göra. Bön är bra. Men bönen behöver paras med bibelläsningen. Bön och bibel är bra men det behöver paras med att praktisera det.
Gudsfruktan är att ha respekt för Gud och tron på Honom. Jag tänker att Gudsfruktan har med hur jag utövar min tro. Den levande Bibeln skriver att det handlar om lydnad. Och det kan man verkligen behöva träna på. Att lyda och följa. För jag ser mer att ordet ’lydnad’ handlar om att just följa.
Gudsfruktan – har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande. Det gör att vi inte bara tänker att vi lever i nuet och dess utmaningar. Vi tänker oss livet långt efter det vi kallar död.
Paulus såg detta som något viktigt för Timoteus. Det tillhör det andliga livet. Och Timoteus som ung behövde lära sid det redan då. Men det är aldrig försent att börja. I vilken ålder du än är idet kan du börja öva dig i Gudsfruktan. Det kommer att över tid välsigna ditt liv. Liksom löpning ger dig bättre och bättre flås och uthållighet ger dig andlig träning en störa trygghet och uthållighet.
🙏
Herre, ge mig ett bra träningsprogram för Gudsfruktan. Gör mig uthållig i min tro.
Pedher´s blogg 