Vad är egentligen ett bra sommarväder? För vi vill ju ha det bästa sommarvädret som går. Men som sagt, vad är det?
Sol och värme orkar man ju för en tid. Regn vill man ju inte ha. Är man på sjön och seglar vill man ha vind. Bonden vill ha lagom med regn.
Värmeböljan som är på väg är den okej? För några veckor sedan var det för kyligt.
Sann svensk säger ”Lagom är bäst”. Men vad är lagom när det gäller sommarväder?
Kyrkorna vill ha ljumma kvällar för sina cafemöten utomhus. Den som odlar vill ha regn i lagom takt nattetid
Ja, sommarvädret är inte lätt att definiera.
Om vi tycker det är komplicerat ….. betänk då Gud som för önskemål , massa olika varianter, för samma dag. Hur han än gör blir det fel för någon medan en annn blir det rätt.
Tänk om vi kunde ha ler zon-klimat-vädet. Alltså man kunde muta in ett område på tex tomten där det rådde sommarväder för tex bad. En annan zon kunde få ler regn osv. Då skulle ju typ alla bli nöjda
”En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.’”
— Psalm — — 23 —
Kanske har du körkort. Kanske har du kört en bil. Vissa bilar har farthållare. Kanske har du provat den. Farthållaren hjälper oss att hålla insatt hastighet och håller en jämn hastighet. Farthållaren kör varken fortare eller saktare av den inställda hastigheten.
För några år sedan fick jag en bok i min hand som hade skrivit om psalm 23:
Herren är min farthållare, jag skall inte jäkta. Han förmår mig att stanna upp, ta paus och vila. Han visar mig bilder av stillhet, som ger mig lugnet tillbaka. Han leder mig på effektivitetens vägar men bevarar min sinnesro. Att ledas av honom är att gå i frid.
Jag skrev om den i denna blogg här. Jag tänker att denna hälsing är till oss alla som allt för ofta springer på i livet lite för fort och lite för länge. Kanske behöver vi läsa ett kraftigare ord för ’lite’. När jag blev påmind om denna ’farthållare’ tänkte jag att det kan vi behöva ha med oss denna sommar. En farthållare sätter vi själva farten på. Men jag tror att vi skulle behöva be Gud att sätta denna farthållare i rätt hastighet på oss.
Kanske anar du hur det skulle se ut i ditt liv. Men du vill kanske blunda för det. Ofta handlar det inte om att stänga av helt. Inte heller parkera för en tid. Ofta handlar det om att hitta en livsvänlig fart. En fart som gör att vi hinner bromsa i tid. Hinner ta svängarna så att de inte kommer som en överraskning. En fart som gör att vi hinner lagra energi av allt det goda som finns i vår omgivning.
Om du blir stressad av sådana tankar är det nog hög tid att sätta på farthållaren på låg nivå. Till dig som sett att farthållaren är ju en genialisk ide:”tänk att den hjälper oss att inte tappa takten i den höga fart vi trott oss klara av” Då har du inte bett Gud sätta farten. Du har kopplat bort Honom från detta. Hur du än kan hävda att du ’gör det’ för Honom.
Till dig som ser en farthållare som bara en onödig begränsare som hellre ser möjligheten till fri fart = så fort som möjligt – till dig skulle jag vilja hälsa idag ”Det är hög tid att du lämnar över ratten till Gud. Fortsätter du att köra på andligt och fysiskt med ”plattan i botten” kommer du att köra livet i diket rätt snart. Därifrån tar du dig nog inte själv upp så snabbt du skulle önska. Att då ringa på ”bärgaren Gud” kräver nog lite ödmjukhet. Men Han kommer i sin stora barmhärtighet och tar vård om dig.
Guds farthållare i våra liv är tänkt för att leva hållbart i både fysisk och andlig mening. Kanske är det dags att få ordning på Guds fantastiska farthållare i ditt liv.
🙏
Herre, sätt min farthållare i rätt fart denna sommar. Lär mig inför hösten att hitta rätt nivå.
Tänk vad viktig en morgonstund kan vara. Somliga av oss drar oss i sängen väldans länge. Andra springer upp väldans tidigt.
Ändå vill jag nog påstå att bådas val är nog det som dom trivs bäst med. Så en morgonstund ser nog rätt olika ut för oss.
Men en stund på den lilla uteplatsen med en kopp kaffe. Fåglarna sjunger, en katt promenerar förbi. Vattnet speglar sig medan det störs lite av bilarna på bron.
Det händer något gott hos mig när morgonstunden får landa mjukt. Inte rusa upp. Inte stressa till ett möte. Här kan man starta i stillhet en stund.
Det är som att den avgör dagens välmående. Så den här dagen har en möjlighet att bli rätt bra tänker jag.
”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.”
— Romarbrevet — — 10:9 —
Hjärtats tro. Hur kan det vara möjligt? Vårt hjärta är ju en muskelpump som pumpar ut blodet i vår kropp efter att det blivit syrsatt i lungorna. Det jobbar mycket självständigt men får sina impulser det behöver från hypofysen. Den stimulerar sinusknuten med sina hormoner som ser till att hjärtat har rätt förutsättningar att slå.
Paulus lyfter hjärtats tro och munnen bekännelse. Kärnbibeln skriver: ”För om du bekänner Herren Jesus med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre] och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda, ska du bli frälst (räddad, befriad, helad).[Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se Apg 16:31.] ”
Jag tänker att ’hjärtats tro’ också handlar om det inre livet. Det liv som paras ihop med våra tankar och känslor. Som att det är därifrån vi hämtar kraften till tron. Och möjligen är det så. För Gud säger att Han lagt evigheten i människans inre, hjärta.
Att tro med hjärtat skulle kunna vara att tro med sit innersta väsen – tankar, vilja, känslor, samvete och djupast övertygelse. Att tro uppriktigt. Att sätta sin tillit till Gud. Att tron på Gud påverkar vår vilja och liv. Det är en tanke om att allt utgår från hjärtat.
När tron får landa i djupet av vårt hjärta får tron sitt bästa uttryckssätt. Vi blandar inte ihop med med vårt intellekt. Allt vad Tron är går inte att förklaras. Det måste upplevas och erfaras.
Hur ser din tro ut? Vilar den på tillit eller fysiska förklaringar? Vilar den på att Jesus vunnit dig på korset eller beviset på alla under och tecken? Jag tänker att tron behöver vila på Jesus – på att Han är Guds Son. Allt det vi läser om att Han gjorde bekräftar Honom. ”’ Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror.” (Joh 20:29)
🙏
Herre, fördjupa min tro. Låt den vila på det du gjorde på korset för mig mer än allt du gjorde medan du var på jorden.
Sitter och kollar fotbolls-VM. Återkommande kommentar är att (t.ex.) Ronaldo behöver få leveransen. Alltså bollen på rött ställe på rätt sätt. Och så verkar det vara för andra stjärnor också.
Jag tänkte att det vore kul att se alla de allra bästa i samma lag en gång. Tänkt att det laget skulle bli svårslaget
Men nu undrar jag…..
Om alla stjärnorna väntar på leveransen av en bra pass lär det ju inte bli mycket till spel.
Och det finns lite olika likheter i livet. Tex är det svårt att leda en grupp av ledare. En ledare kan ibland ha svårt att backa lite från sitt ledardriv utan vill gärna ha med sig sin idé.
Men en sann stjärna vet att den vinner på att vara ödmjuk och släppa fram andra. Det kan till och med bli ett genidrag i en match. Liksom en kan upptäcka nya sätt att jobba genom att släppa fram andra.
”Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.”
— Romarbrevet — — 9:25-26 —
Att tillhöra någon är något alldeles extra. Det är som att vi blir ett bättre ’jag’ om vi tillhör någon. Det händer något med oss i vårt inre. Att bli sedd betyder något. Att se någon annan likaså.
Motsatsen blir tydlig. Att inte få tillhöra någon, att bli utslängd från sin familj och inte bli sedd av sin närmaste kan vara förödande. Det kan bryta ner vem som helst. Även om man skulle ha ett bra liv så saknas den djupare relationen med sin närmaste.
Orden från Hose lyfter något stort. Att den som förr inte kallades Guds barn skulle nu kallas Guds barn. Den som förr inte var Hans folk skulle nu bli Hans folk. Så avslutar Han med att kalla dessa ’den levande Gudens barn’.
Kanske blir det starkare för den som inte har någon att kalla pappa eller mamma. Den som inte har sin familj kvar. Att få vara barn till någon är stort.
Lite tidigare i samma kapitel talar Paulus om formaren Gud. ”Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?” (Rom 9:21). Det är en vacker bild att Gud formar oss. Vi ser det redan i skapelsen. ”Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” (1Mosb 2:7) Här var det inte bara ett skapande ord som gällde. När vi skapas formar Han det från början med sina egna händer. Med sig själv som förebild. Det är stort. Det stryker under att vi är Guds barn. ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.” Gal 3:26 ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” (Rom 8:16). Det är gott att påminna sig om att vi är Guds folk. Vi är Guds Barn. Vi tillhör Gud. ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.” (Rom 10:9). Din muns bekännelse och ditt hjärtas tro gör att du är Guds barn.
🙏
Herre, jag bekänner dig som min Herre och tror i mit hjärta att du är Guds Son. Tack för att jag då får kallas Guds Barn, ditt barn.
Man brukar säga att ’ny dag nya möjligheter’ och visst ligger det något i det. För varje dag är en ny möjlighet som aldrig varit. Inte heller kommer den tillbaka.
Men när det är 6-0+ är det mer av en ny tid eller samma lika nya dag?
Risker är att man skriver upp varje ny dag lite för mycket. Det gör att förväntningarna ökar. Kravet att dagen blir lyckad blir stor. Och då är det lite för lätt att dagen upplevs misslyckad.
Det är ju inte så farligt att en dag blir samma lika med en annan. Det gör troligen att andra dagar har lättare att sticka ut.
Så om de första 60 åren har varit rätt varierande så kommer resten vara minst lika varierande. Och det är inte så farligt. Det är som det ska vara tänker jag. Så kommande 60 får gärna vara av olika slag.
”Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.”
— Romarbrevet — — 6:12-14 —
Många gånger har vi en längtan av att stå till Guds förfogande. Med det menar vi att kunna få bli en välsignelse. Gå Hans ärenden. Göra något som vi uppfattar att Han vill att vi skall göra.
Fast vi har det som önskan och inriktning i våra liv tror jag att vi inte altid når upp till det. Dessa verser talar om om att inte låta vår kropp vara till tjänst för orättfärdigheten.
Jag uppfattar det sm att vi gör detta till svart eller vitt allt för ofta. Alltså tjänar vi inte Gud tjänar vi den Onde. Men jag tycker mig se att ibland verkar vi låna oss till orättfärdiga handlingar. Alltså det är varken vår vilja eller intention men det blir lite fel. Så gör vi sådant som vi inte vill göra. Jag vill benämna det som att vi lånar ut vår kropp till sådant som är orättfärdigt.
När Anden får belysa det så ser vi ganska klart vad det handlar om. Det gör att vi ångrar oss och vill plocka bort sådan handlingar ur vårt liv.
Vad vill du skall få regera i ditt liv? Vad skall få påverka dig? Jag tänker att svaret är rätt enkelt. Det goda så klart. Men hur går det till? Jag tänker att dessa verser och kapitel i Romarbrevet hjälper oss i rätt riktning. Att inte bara liksom ha den känslan. Vi läser: ”utan ställ er i Guds tjänst”. Alltså ett medvetet val. Att ställa sig nära Gud och låta Honom använda oss som Hans redskap. Är det att vara underdånig och ge upp sitt eget? Inte i den negativa klang man ofta läger i det. Men, ja, man låter Gud få börja påverka oss fullt ut. Det står att Han är alla God Gåvors Givare. Det betyder att Han kommer inte ge dig dåliga saker. Inte påverka dig till dåliga vanor. Inte utnyttja dig till dåliga handlingar. Han vill att du ska får vara med och göra gott.
Älskar uttrycket ”för vi står inte under lagen utan under nåden”. Nåden som är så vacker och så verksam. Där andra dömer friar Nåden. Ställ dig i Guds tjänst och det kommer att befria dig från syndens genomslag i ditt liv.
🙏
Herre, jag ställer mig i din tjänst. Beskydda mig från orättfärdighetens påverkan i mitt liv.
Vilken grej. 6-0. Alltså det var väl inte så länge sedan jag satt i pappas knä och styrde in hans bil i garaget som 6-åring. Det var ju typ i går högersöndagen i september 1967 då jag tog mina första steg. Alltså lekis i skogskanten i By var ju ett perfekt ställe att vara på som barn. Tror det var när jag var 16 år, om jag kommer ihåg rätt, fick mina första glasögon. Att fylla 25 var väl en sak men sen, 26 var ju lite väl gammalt. 30 var bättre för då blev man mer mogen tänkte jag. Förresten, när jag fyllde 25 fyllde min far 50. Dubbelt så gammal. Alltså han är rätt gammal vid det här laget. 40 har jag nog glömt. 50 var lite trevligt när vi träffades några stycken och åt lite gott. Men 6-0, Ska man se det som en seger eller är det nu det börjar?
Om man summerar sitt liv lite finns det väl en sak som är rätt tydligt i mitt liv – att flytta. Jag väljer alltid att tänka att jag flyttar till något. Inte från något. För varje plats där jag bott på har sitt speciella rum i mitt hjärta. Dessa plaster, och många av de personer jag mött, finns kvar där. Kommer alltid att vara så. Även om vissa namn bleknat finns Minnet hur dem ser ut kvar.
Jag tänker väl att det inte är någon ide att lova att det inte blir någon mer flytt. Även om folket här i Strängnäs menar att hit flyttar man bara till. Aldrig ifrån. Och så kan det verkligen bli. Vi får se.
Har du tänkt på att milstolpar i livet inte alltid är negativt. Visst, ålder vittnar om att man blir äldre. Men milstolparna ger en viss påminnelse om allt man fått av livet. Alla härliga människor man mött. Erfarenheter. Lärdomar. Vilket förmån det är.
Så 6-0 är väl inte en seger mer än att man lyckats nå så långt. Utan det är mer en värdemätare av tacksamhet. 60% av 100% tacksamhet. Vi återkommer med de sista 40% så småningom. Och skulle jag bli äldre är det en bonus tänker jag. Visst, det går inte att mäta så. Men jag vill tro att det bästa ligger framför. Även om det har varit en massa bra efter vägen.
Skulle vilja tacka dig som , så här långt, har förgyllt mitt liv. Du är värd en blomma. Särskilt till dig som inte riktigt uppfatta det så. Tack till dig som trott på mig. Tack till dig som jag fått kalla min vän. Tack till dig som uppmuntrat mig. Kanske lite extra också till dig som bett för mig under åren. Jag vet inte vad jag skulle ha varit om inte du bett. Tack till dig som idag inte finns i itp liv på samma sätt men gett mig så mycket glädje. Tack för att du gick en sträcka intill mig. Kanske möts vi för en ny sträcka, vem vet.
Jag hoppas att vi får många fler år tillsammans. För det är just tillsammans livet blir det lilla extra. Vi människor ät till för relation. Vi är till för gemenskap. Så var med någon. Varför inte dela en gemenskap i en församling om du ännu inte gör det. Till sist …
Det heter ju ”borta bra men hemma bäst”. Men visst. Skönt att landa hemma efter dryga veckan på Nyhemskonferensen.
Men jag måste säga att borta var bäst denna vecka. Eftervärmen får gärna stanna länge. Inte så att jag vill bosätta mig på konferensområdet. Jag bor så bra i Strängnäs. Trivs så bra där.
Men det var så bra att det var bäst. Att det inte går att använda det talesättet jag nyss citerade.
För veckan har inneburit ett djup som gjorde gott att få vara i ett tag. Skulle önska att fler fick del av det. Och det kan man ju på ett sätt. Genom att se sändningarna i efterhand. Men troligen blir det inte 100% som att vara på plats. Men kanske ändå rätt nära.
Så just nu lever jag i en eftervärme. Jag ska idissla detta ett tag. Tror det kommer prägla min predikan på söndag.
Pedher´s blogg 