Finns det en grillsäsong egentligen ?

Ni som är rätt hemma på det där med att grilla – hur ser ni på grillsäsongen? När är den? Hur är den? Och finns det verkligen något som kan definieras som ’grill-säsong’?

Jag har ju vänner som grillar lite när som helst, eller hur Maths Winberg? Hur ska man tänka?

Somliga grillar ju bara korv. Som min start fick innehålla. Men finns det någon begränsning i vad man grillar? Egentligen?

Och finns det något som inte passar in att grilla på? Elgrill? Kolgrill? Gasolgrill? Det är rätt kul att höra h ur man försvarar sitt eget val av typ av grill. Jag har ju personligen gått över till gasolgrill. Både på den stora och den lilla. Alltså, det är ju så smidigt. Lill-grillen svalnar så snabbt medan man äter på utflykten jag är ute på. Hade jag haft kolgrill blir det knepigt att plocka in den varma grillen i bilen igen.

Nu bor jag lite bättre till att grilla på ön jag gjorde i Eskilstuna. Nu kan jag rulla ut grillen en bit från huset om jag ska grilla något som osar mycket.

Igår var det måndag och jag hade pastors-ledigt. Att grilla gör att jag kopplar av. Så det passar så bra på den lediga dagen. Men även efter en arbetsdag kan det vara gott och skönt att sätta på grillen och koppla ner med hjälp av den….

Sen var det där med när på dygnet grillar man? Finns det någon begränsning Simon Filander? Eller vad säger du Anthony? Vad jag förstår så är det öppet att grilla när som helst på dygnet.

Hur det än är med grillsäsong eller inte, igår startade den hos mig. Nu är uteplatsen invigd. Min nya. Det ska bli så trevligt att ha den denna sommar.

Dagens Andakt –  Vi rör oss i Honom

19 maj 2026

Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.

— Apostlagärningarna 17:26-28 —

Det har hänt att vid några tillfällen så har den jag gästat hos velat visa sitt släktträd. Det är fantastiskt att se hur man har efterforskat sin släkt och kunnat visat på hur långt bort i tiden man kommit. Att veta sina rötter har en betydelse. Jag har nog varit lite för dålig på det. Men ju äldre man blir kanske den vetskapen blir viktigare.

 Paulus lyfter här de rötter vi har som allra längst bort. ”För i honom är det vi lever och rör oss och är till…” Det är som att vi lever hela tiden i vårt ”släktträd” med Gud. ”Vi är av Hans släkt”. Och läser vi från första bladen i bibeln ser vi att vi har vårt ursprung i honom. Då pratar vi inte några släktled bakåt i tiden. Skulle vi göra ett släktträd på den kunskapen skulle vi behöva rätt många sidor.

Livet flyter på rätt fort. Vi kan tycka att vi har rätt bra kontroll på det, men har vi det egentligen? ”…han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo” – ett intressant påstående. Kan det vara så att Gud har mer inger med i spelet än vi tycker oss se? När man sen läser lite till ”.. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom” Det är som att Han vill säga att Han är med i vårt liv och påverkar det för att vi, om möjligt, skall söka oss fram till Honom. Ett sätt för Honom att påminna sin skapelse att ”här är Jag om du vll mig något!”. 

  ”Han är inte långt borta från någon enda av oss” –  Läs de orden en gång till, och en gång till. Låt dem sjunka in. Gud är inte långt borta från dig. Samtalade för en tid sedan om våra vägval. Alltså då vi, av någon anledning, drar oss bort från Gud. Synd kan ha kommit in i våra liv. Vi snuddade vi tanken om man måste gå hela vägen tillbaka för att finna Gud där man gjorde vägvalet som blev avgörande fel. Jag tänker att vi kan ha gått hur långt bort från Gud och ändå blir vägen tillbaka den punkt där man just där och då befinner sig. För Gud är inte längre bort. Det är bara vi som trott att vi vandrat långt bort från Honom. För det är i Honom vi rör oss och är till. Vi hör ihop med Honom. För vi är av Hans släkt. Vi har vårt ursprung i Honom. 

  Ja har två barn Jag har också barnbarn numera. Jag är en stolt Farfar. En dag kanske jag blir GammelFarFar. Det släktbanden kan ingen ta ifrån mig. Inte dina med Gud heller.  

🙏

Herre, tack för att jag har hela mitt liv i dig.

Amen

Dagens Andakt –  Att lovsjunga Gud mitt i svårigheterna

18 maj 2026

Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.”

— Apostlagärningarna 16:25-26 —

När Petrus och Johannes sitter i fängelset borde de kanske bli nedstämda och oroliga. De hade predikat om Jesus och folket blev ursinniga. Då för man dom till fängelsets innersta rums. Fötterna hamnar i stocken och händerna kedjas fast. 

 I det läget sitter dom och lovsjunger Gud. De vänder detta hopplösa till något bra. Det händer inte något på direkten men vänta….

  Vid midnatt, mitt under det att de sjunger lovsång, då blir det ett jordskalv. Stocken går sönder. Kedjorna som satt på deras händer går sönder. Fängelsets dörrar öppnas. 

  Det som sker här är en uppmuntran till oss att när vi hamnar i trångmål, när livet känns bildligt talat som ett fängelse så finns det en väg och ett val vi kan göra. Vi kan ge upp och sitta kvar i vårt fängelse. Eller så gör vi något helt annat. Prisar och lovar och tillber Jesus vår frälsare. Det förändrar sinnet i nuet. Det ger hopp mitt i hopplösheten. Det skänker ett ljus in i det mörka.

  Bildligt talat kan våra bojor krossas. För Gud kommer och griper in. Det frigör oss i det vi går igenom. Det kan, liksom hos Petrus och Johannes, förändra förhållandena. 

  Petrus och Johannes skulle kunna valt att ge upp allt. Här har de gett upp allt annat. Dom predikar Jesus. Då får dom folket emot sig. Det skulle vara enkelt att fly och ge upp. Men inte dem. Dom går hela vägen. Fortsätter trots motstånd. 

  Jag tänker att vi kan ha det lite för lätt att ge upp. För priset blir för högt. Men läser man deras berättelse ser vi att denna motgång blir till deras seger. Låt det ge dig hopp och tillit. När du möter motstånd – öppna din lovsång till Jesus. Han kommer att föra dig genom de bojor du för tillfället fått. Det mörker du möter är inget hinder för Jesus. Han kan lysa genom detta mörker och ge dig en ny framtid. Så håll ut. Håll fokus. Jag säger inte att det är lätt men det kommer att gå till seger. Ge inte upp.

🙏

Herre, var med mig i livets alla skiften. Jag vill lovprisa dig genom varje säsong i livet.

Amen

Dagens eftersmak i solens nedgång

Ibland är moln inget kul. Idag har vi haft lätt från klarblå himmel till mörka moln. Somligt rätt skönt i luften blandat med lite kyligare.

Att då få avsluta dagen med solens lek med molnen blir lite extra gott.

Solfärgade moln är fint tycker jag. Det ger en god känsla inför nattens inträde. Jag gillar att somna efter att ha sett solen gå ner på det viset. Jag tycker det ger en skön vila i kroppen. Som att solnedgången signalerar ”dags-att-sova-känsla” .

I går kväll lekte detta skådespel i vattnets spegel också. När jag bodde i Jönköping och Vättern kunde hela sjön se ut som att det brann.

Ja, du som följt mig på nätet vet att jag har en förkärlek till solnedgångar. Kan aldrig se mig mätt på dom. På alla dess olika former och färger.

Dagens Andakt –  Att lovsjunga Gud mitt i svårigheterna

18 maj 2026

Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.”

— Apostlagärningarna 16:25-26 —

När Petrus och Johannes sitter i fängelset borde de kanske bli nedstämda och oroliga. De hade predikat om Jesus och folket blev ursinniga. Då för man dom till fängelsets innersta rums. Fötterna hamnar i stocken och händerna kedjas fast. 

 I det läget sitter dom och lovsjunger Gud. De vänder detta hopplösa till något bra. Det händer inte något på direkten men vänta….

  Vid midnatt, mitt under det att de sjunger lovsång, då blir det ett jordskalv. Stocken går sönder. Kedjorna som satt på deras händer går sönder. Fängelsets dörrar öppnas. 

  Det som sker här är en uppmuntran till oss att när vi hamnar i trångmål, när livet känns bildligt talat som ett fängelse så finns det en väg och ett val vi kan göra. Vi kan ge upp och sitta kvar i vårt fängelse. Eller så gör vi något helt annat. Prisar och lovar och tillber Jesus vår frälsare. Det förändrar sinnet i nuet. Det ger hopp mitt i hopplösheten. Det skänker ett ljus in i det mörka.

  Bildligt talat kan våra bojor krossas. För Gud kommer och griper in. Det frigör oss i det vi går igenom. Det kan, liksom hos Petrus och Johannes, förändra förhållandena. 

  Petrus och Johannes skulle kunna valt att ge upp allt. Här har de gett upp allt annat. Dom predikar Jesus. Då får dom folket emot sig. Det skulle vara enkelt att fly och ge upp. Men inte dem. Dom går hela vägen. Fortsätter trots motstånd. 

  Jag tänker att vi kan ha det lite för lätt att ge upp. För priset blir för högt. Men läser man deras berättelse ser vi att denna motgång blir till deras seger. Låt det ge dig hopp och tillit. När du möter motstånd – öppna din lovsång till Jesus. Han kommer att föra dig genom de bojor du för tillfället fått. Det mörker du möter är inget hinder för Jesus. Han kan lysa genom detta mörker och ge dig en ny framtid. Så håll ut. Håll fokus. Jag säger inte att det är lätt men det kommer att gå till seger. Ge inte upp.

🙏

Herre, var med mig i livets alla skiften. Jag vill lovprisa dig genom varje säsong i livet.

Amen

Dagens Andakt –  Det var för mig

17 maj 2026

Det var för mig, det var för mig
Varje steg emot Ditt kors,
det var för mig
Varje spik och varje sår
Varje droppe av Ditt blod,
det var för mig
Varje hammarslag,
Ditt sista andetag.
Folkets spott och spe,
allt Ditt lidande
För att Du ville det,
för att Du älskade
Jag kommer aldrig fullt förstå,
det var för mig”

— Det var för mig Bo Järpehag —

Nu har vi passerat Julen med med Jesu födelse. Påsken med Hans död och uppståndelse. Kristi Himmelfärds Dag med Hans himmelsfärd. Och nu inväntar vi Pingsten då Jesus sände den Helige Ande. Allt kan sammanfattas med ”Det var för mig”.

 Bo Järpehag har skrift en så vacker sång som heter just ”det var för mig”. Kom till strax före han skulle gå in i Clara kyrka på skärtorsdagen och leda lovsången förra året. Du kan lyssna till den här. Texten är så här: Ref: Det var för mig, det var för mig Varje steg emot Ditt kors, det var för mig Varje spik och varje sår Varje droppe av Ditt blod, det var för mig.  Vers: Varje hammarslag, Ditt sista andetag Folkets spott och spe, allt Ditt lidande För att Du ville det, för att Du älskade Jag kommer aldrig fullt förstå, det var för mig

  Det var för mig – Stanna upp lite inför detta fantastiska – Det var för mig. Allt det Jesus kom till denna jord för var för din skulle. Det var ämnat för dig. Tänkt för dig. Den tydliga adressen var du. 

  Jesaja skriver: ”Han blev genomborrad för vår skull (Jes 53:5). Paulus skriver: ”Han älskade mig och utgav sig själ för mig(Gal 2:20). Likaså skriver han: ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8). Lukas skriver: ”Detta är min kropp utgiven för er (Luk 22:19). Kan det bli mer tydligt. Det var för mig. Det var för dig!

  När vi läser vår bibel så har den ett syfte – den är för oss. Markus skriver i 20:30-31: ”Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.”. För oss för att vi skall kunna tro. 

  Min vän – Det var för dig Jesus kom. Det var för dig Han dog och uppstod, det var för dig Han återvände till himlen. Det var för dig Han sände sin Helige Ande. Det var för dig. Du är Hans största fokus. Varför? Han älskar dig så mycket!

🙏

Herre, tack att det var för mig du gjorde allt detta.

Amen

https://youtu.be/dgGIkjwyI3U

Ska man känna trygghet eller bli orolig?

Bilen och parkeringsplatsen på bilden har inget att göra med texten nedan

Igår när jag gick hem från kyrkan på kvällen så kommer det en polisbil sakta körandes upp mot kyrkan. Den styr in på en intilliggande parkeringsplats. Där finns en bil med några personer i. När jag går förbi stannar polisbilen intill den bilen och blockerar den bilens ”flyktväg”. Hm…

Ska man känna trygghet eller bli orolig då?

Alltså, jag vet inte riktigt. Det blir en både-ock-känsla. Liksom trygghet i att polisen är på plats. Orolig för vad är det just nu som håller på att hända?

Jag får nog välja att känna trygghet.

Dagens Andakt – Vägvisare

16 maj 2026

””Bröder! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.
— Apostlagärningarna 1:16 —

”Så står det skrivet hos profeten Jesaja:  Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen:  Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.
Markus Evangelium 1:2-4

”Jag är vägen sanningen och Livet…
— Johannes Evangelium 14:7 —

Det finns olika vägvisare i bibeln. De hade olika uppgifter och fokus. Men deras roll verkade vara att vara vägvisare för andra. Lår oss se på några av dem. 

 Judas – han blev vägvisares för dem som ville döda Jesus. Han beredde vägen för dem så att de kunde arrestera Jesus. 

  Johannes Döparen – han banade väg för Jesus att träda fram. Han var också vägvisaren för folket att hitta fram till Jesus när Jesus började sitt verk på jorden. 

  Jesus – Han som sa om sig själ att vara vägen till Fadern. Till och med den enda vägen. 

  Mose – var väl vägvisaren för många folk. Han fick leda Israels folk ut ur Egypten till Kanaans land.

  Paulus – var en vägvisare för den första församlingen. Både i undervisning men också i hur man skule vara mot varandra.  

  Så skulle vi kunna räkna upp många fler som på olika sätt var vägvisare bland Bibelns blad. Människor som på olika sätt hjälpte människor vidare fram på vägen som kristen. 

  En av dem som var vägvisare i negativ bemärkelse var Judas. Han tillsammans med några andra exempel ledde folket fel. Vi ser hur vi kan leda rätt genom att vara ett gott föredöme. Men också hur fel det kan bli i dess motsats. 

  Ibland menar vi at vi kan inte leda någon til Jesus till ett liv med Honom. Men jag vill påstå att vi alla är vägvisare på något sätt. Att vi med våra liv visar någon till något. 

  Jag tänker på sångversen ”Jag är alltid på väg till en avlägsen destination. Bortom det man kallar dit och rum … / … Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för Ska jag aldrig släppa taget Om detta osynliga land som kallas himlen” PÅ vår vandring till himlen kan vi låta människor slå följe med oss. Så blir vi en vägvisare för dem. 

🙏

Herre, gör mig till en bra vägvisare som kan hjälpa människor att hitta rätt väg till himlen.

Amen

Jag måste bara säga ifrån

Bilden är skapad genom chatGPT. Stämmer således inte med verkligheten.

Denna dag innehåller ett besök på förvaret i Märsta. Ja, hur inhumant låter inte det namnet?

F Ö R V A R E T

Och det är verkligen ett förvar. Inte av lastpallar. Inte bananer. Inte heller av bilar eller något annat förutom människor.

Japp. Du läser rätt. Det är ett förvar av människor som ska utvisas från vårt land.

Man får inte sitta där mer än 18 månader. Sen måste man släppas ut. Ja, inte alla. För även om man inte kan utvisa till tex Iran eller Afghanistan så får man sitta kvar där ändå. Det är som att sitta i fängelse fast ändå inte.

Det enda straff man har är att den svenska staten och polisen inte kan utvisa dom på grund av mottagarlandet bedöms som osäkert.

Då får man sitta kvar. Så är lagen. Så betänk att en person sitter där över två år…. Japp då blir man kvar ändå.

Jag besöker en som sitter där. Han har överklagat fler gånger än man kan komma ihåg. Var annan månad ny förhandling. Varannan månad får han 2 månader till.

Man verkar tro att mottagarlandet ska bli bättre. Men det blir bara värre.

Nu är det så fullt där. Häktena är fulla. Så nu måste man väl ändå släppa honom. Inte då.

Jag måste bara få säga ifrån igen

Det räcker nu

Kan inte staten utvisa en person har man, enligt min uppfattning, gjort sig förtjänt av att få stanna i landet.

Lägger man därtill att det kostar ca 5000kr/dygn att vara förvarad där, ja, du läste rätt igen, så är det något som gått ännu mera snett.

Är det ändå inte bättre att en sådan person får komma ut i frihet och göra rätt för sig. Alltså jobba och betala skatt? Det är ju rena rama en kanon affär. Skulle vederbörande ”gå på bidrag” är det ändå en lönande affär. Finns väl ingen som får 5000kr/dag i försörjningsstöd? Eller?

Så det räcker nu. Ge upp staten. Snart knäcker ni en person till som kommer kosta ännu mer för samhället i vårdkostnader.

Absolut att jag vill åka och hälsa på. Men detta är orimligt. Inhumant.

Det enda jag kan se som positivt i besöket idag är att dom brukar vara vänliga och låta oss komma in innan utsatt tid och få längre tid än man egentligen får. Visst är det snällt. Men plåster på såren? Absolut inte.

Gör om och gör rätt

Släpp fångarna loss! Det är vår!