Nya strängar på min lyra….

Du har säkert hört uttrycket att någon har många strängar på sin lyra. Det betyder att man har många gåvor/förmågor som man kan. Mina gitarrer har 6 strängar. Jag skulle gärna ha en 12-strängad gitarr. Det finns också lutor. Som liga har upp till 20 strängar. En fin bild på att man kan ha många strängar på sin lyra.

Strängar som samverkar med varandra och bildar ackord.

Mina gitarrer behövde nya strängar. Dom hade gjort sitt. När det var gjort så blev det på nytt en vacker ton. Så kan livet vara. Man behöver ta fram nya gåvor. Så förgylls livet på ett nytt sätt.

Gemensamt med alla olika stränginstrument är att ska det bli något av dom måste man spela på dom. Det är liksom själva idén. Inte alls konstigt. Min fundering idag är om du spelar på dina strängar/gåvor? För ska dom bli till glädje för någon och för dig själv måste du tillåta att dom kommer i svängning. Helt enkelt i bruk.

Var inte blyg. Använd dina gåvor. Människor i din omgivning kommer att bli välsignade. Du kommer att bli välsignad.

Kanske har du kört fast. Du tycker att du inte kommer till din rätt. Kanske är det då du ska byta strängar. Låta nya strängar börja spela. Nya gåvor. Utbilda dig till något nytt. Göra något nytt av livet. Ta ut en ny riktning i livet. Det kan vara skrämmande. Men så nödvändigt kanske. Så våga stränga om. Kom i rätt stämning. Och du kommer att få börja spela på nytt.

Migrationsverket – ”Testet är missvisande”

Jag gjorde testet och inte blev jag kristen. Kunde ju rätt många budord mm mm. Men inte räckte det. Tur att det var ”missvisande” 🤭

Det blir lite ironiskt när migrationsverket tycker det är missvisande. Jag uppfattar det likadant med deras utredningar för dom som söker asyl pga att dom har konverterat.

Man tar råd av Sveriges Kristina Råd. Men hur kommer det sig att man ändå missförstår så djupt?

”Vi har inga test”. Säkert inte såsom testet på Facebook. Och det tror jag ingen tror heller. Det är ju ett bra sätt att belysa frågorna som ställs. Men det är ju självklart så att man har ett annan ”typ av test”. Man måste ju undersöka om konvertiter verkligen är konvertiter. Självklart. Men med vilken metod? Med vilken tilltro?

I Tidningen Dagen följer man upp detta test med migrationsverket.

Det måste bli ett slut på denna tortyr för våra konvertiter. Det har kostat livet. Man orkar inte. När ska vårt land fatta att i delar av vår värld är det accepterat att tro på Gud och Jesus. Man dödar någon hellre än låter den leva i sin tror. Dom anser det har en annan tro som dom anser alla måste ha. Den får man inte lämna. Gör man det bryts alla band. Man är till och med beredd att döda för det. Att då konvertera är ett ofantligt stort steg. Bara det borde migrationsverket inse.

Det räcker nu Migrationsverket. Ert sätt att hantera konvertiter är detsamma som att utestänga och slänga ut alla kristna som lever i detta land Sverige. Jag har varit kristen hela livet. Men det räcker tydligen inte för er. Ni borde skämmas. Det enda rätta ni kan göra är att avsluta det system av förhör ni nu gör. Utlys en allmän amnesti fram tills dess ni format om ert system så att det blir rättssäkert. När det blir rätt grundat är ni välkomna tillbaka på arenan. Då kan ni börja med era ”kontroller” och ”undersökningar” Men inte förrän ni gjort er hemläxa och skapat ett bättre system. Inte förrän då har ni det förtroende som behövs för att vara trovärdig ert uppdrag.

Läs gärna artikeln i Aftonbladet. Citat: ”Om detta stämmer det minsta är Migrationsverkets kristendomstest skapad av djävulen själv” skriver gourmand-katoliken Edward Blom på Twitter, efter att bara ha svarat 43 procent rätt. Det är hög tid för regeringen och migrationsverket att stanna upp och göra om. När ska dom lyssna på kritiken? Måste vara tufft för somliga anställda att jobba med det. Skulle önska att personalen krävde förändringar. Dom är verkligen utsatta i detta läge.

Han är som ett träd planterat vid vatten….

Salig är den som inte följer

de gudlösas råd,

som inte går in på syndares väg

och sitter bland föraktare,

utan har sin glädje

i Herrens undervisning

och begrundar hans ord

både dag och natt.

Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar.

Och allt han gör, det lyckas väl.

Psalms 1:1-3

Att placera sitt liv rätt är en förutsättning för att det ska bli ett välsignat liv. Jag tänker inte att det innebär per automatik att vara rik. Ha ett arbete, bil och allt det som vi ofta tänker på som hör ihop med ett bra liv.

Nej, det handlar mer om att det liv jag lever är ett gott liv på djupet. Ett liv som lever i en högre harmoni.

Skrev om genvägar för en tid sedan. Ofta vill vi i detta ta genvägar. Vi vill komma till en snabbare lösning och tillväxt. Vi hoppas och tror att vi snabbt kan få en andlig tillväxt. Jag ska inte döma ut Guds möjligheter att ge det. Men dessa verser visar mer på vad jag tror att det handlar om. Liksom trädet står där och växer över tid så växer också vår tro och tillit till Gud över tid. Den tid vi låter den växa. Genom att vi är planterade vid vatten. Alltså har vår glädje i Guds ord och gemenskap. Liksom trädet växer och bär frukt kommer vi att göra det.

Så vår stora utmaning är att bli där. Vara där. Läsa där. Be där. Vi får det inte genom att jaga oss fram till olika platser där vi uppfattar det som extra välsignat. Vi får det vid det stilla vattnet intill Guds levande ord och närhet. Där gör han något med oss.

Det är mycket vi tar för givet

Det är mycket vi tar för givet.

Somligt är helt i sin ordning. Det bara är så. Klart och tydligt.

Men sen finns det dom tillfällen vi misstar tar oss. Vi tar det för givet men har egentligen inga bevis. Vi tror oss veta att någon har tex gjort oss något dumt. Vi tar för givet att vi vet vem men egentligen vet vi det inte. Så beskyller vi någon något som inte vederbörande ska bli beskylld för.

Tänker vi efter så tar vi mycket för givet. Bra sjukvård. God framtid. En bra vinter. För att inte tala om sommaren. Att vi ska få det vi önskar i julklapp. Lön den 25:e. Skola till alla barn. Rent vatten. Kläder. Mat för dagen. Och mycket annat. Och mycket blir så.

Men ser man på andra platser på vår jord är det annorlunda. Det vi tar för givet finns inte ens möjlighet till.

Det är mycket vi tar för givet vi inte ens tackar för. Det är något vi kan fundera över en stund.

Livestream – gör oss väldigt mycket uppkopplade

Livestream – vi kan i realtid vara med överallt samtidigt. Vi kan se massa olika saker samtidigt.

Minns en gång i Odensbacken. Vi hade besök av en känd pastor på våra tältmöten. Jag skulle leda mötet så jag fick in till hans rum och skulle prata om mötet. Där möter jag en man som har tvn på, lyssnar på radion (Ebbe-Karlssons-affären) samtidigt som han skrev på sitt utkast och så pratade han med mig. Minns att det blev lite för mycket för mig. Jag gick ut ur rummet.

Frågan är om det inte är lite så i den tiden vi lever i nu? Det jag mötte var ju i slutet av 80-talet. Då hade vi inte mycket av internet, livestream, inte så många kanaler på tv osv osv. Men idag har vi hur mycket som helst av det. Vi är så uppkopplade. Ja inte alla naturligtvis men många av oss.

Oerhört många intryck möter oss. Split vision – i sin rätta betydelse (!) Man ser på massa samtidigt.

Men ska vi vara ärliga så är det nog större problem med det. För vi blir inte riktigt närvarande någonstans. Och det gör oss mer otillgängliga än tillgängliga. Det gör oss mer ovetande. För vi kan inte ta in och lagra så mycket samtidigt. Så tappar vi bort mycket.

Kanske beror det på att vi är så rädda att missa något. Du har väl hört uttrycket ” gapar efter mycket men mister hela stycket ” Passar ganska bra in på detta.

Ska vi ”överleva” så måste vi nog koppla ner lite oftare. Och koppla av från att vara så uppkopplade.

Ps Den värsta sidan med detta livestream är nog allt detta spelande med pengar. Spänningen och häftigheten blir helt enkelt för mycket. Man sätter sig själv i en svår situation. Så spelar man bort mycket pengar. Ds

Rätt fokus lyfter

När livet fylls av för mycket motstånd, motgångar, misslyckande, sorger och annat som gör att frågorna blir för många, att uppgivenheten blir påtaglig, då gäller det att fokusera på ljuset.

För mitt i det som kan verka mörkt finns det alltid ett ljus att leta sig fram till. Något man lyckats med. Något någon ger dig kredit för som du har gjort bra.

Börja att fokusera på det. Då lyfter sinnet. För det goda ger dig energi.

När jag möter människor med den nöden, då allt för mycket sugit märgen ur kropp och sinne så uppmuntrar jag till att söka ljuset.

När man är ute i mörkret och kör bil tex så dras ögat väldigt lätt till ett ljus från en bil tex när man möter den. Ögat har en förmåga att dras åt ljuset. Så tänker jag att vi ska hantera det när vi möter för mycket jobbigt och mörker. Sök dig till det som är ljus och positivt. För det finns där. Du har gjort något bra. Du har lyckats någonstans. Säg till dig själv att ”där var jag bra”. Låt det uppmuntra dig.

Sök dig sen till det som är kanske bara lite bra/dåligt och ta tag i det och tro på att det ska lösa sig. Lämna dom svåraste frågorna för en tid. Deras tid kommer den också. Då kan du ro det hela i hamn.

Rätt fokus lyfter dig. Där får du kraft och energi.

Där fick jag så att jag teg 😁

I går skrev jag på min blogg att jag andades lite vårönskningar. Halvvägs till vår var själva känslan. Med en stor önskan om att snart vara där.

Vad händer då? Naturligtvis började det att snöa. Näst intill att det såg ut att kunna bli trafikproblem.

Svar på tal. Jag fick så jag teg.

Nu har jag ju inte trott att det inte skulle bli fler söndagar. Likaså vet jag att det kan bli köldknäppar. Men det är lite typiskt. När man längtar som mest kommer det som man minst vill ha.

Ibland kan det vara tungt att få igen som att man blir mållös. Men dom flesta gångerna är det ju vara kul. Att jobba på erikshjälpen är ganska fullt av sådant på det positiva kontot. Stämningen är hög. Man får snabbt igen om man säger något skämt. Det är att ge och ta. I grunden är det en god vänskap i grunden. Det är då det funkar att ge på lite.

Men när det finns en underton av att vilja såra, det är då det blir så svårt och dumt.

Men när man gör det med glimten i ögat så blir det desto bättre. Och det är väl så det ska vara. Att vi möter varandra med respekt. Då går det att ha lite munhugg med glimten i ögat.