Man brukar säga att ’ny dag nya möjligheter’ och visst ligger det något i det. För varje dag är en ny möjlighet som aldrig varit. Inte heller kommer den tillbaka.
Men när det är 6-0+ är det mer av en ny tid eller samma lika nya dag?
Risker är att man skriver upp varje ny dag lite för mycket. Det gör att förväntningarna ökar. Kravet att dagen blir lyckad blir stor. Och då är det lite för lätt att dagen upplevs misslyckad.
Det är ju inte så farligt att en dag blir samma lika med en annan. Det gör troligen att andra dagar har lättare att sticka ut.
Så om de första 60 åren har varit rätt varierande så kommer resten vara minst lika varierande. Och det är inte så farligt. Det är som det ska vara tänker jag. Så kommande 60 får gärna vara av olika slag.
”Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.”
— Romarbrevet — — 6:12-14 —
Många gånger har vi en längtan av att stå till Guds förfogande. Med det menar vi att kunna få bli en välsignelse. Gå Hans ärenden. Göra något som vi uppfattar att Han vill att vi skall göra.
Fast vi har det som önskan och inriktning i våra liv tror jag att vi inte altid når upp till det. Dessa verser talar om om att inte låta vår kropp vara till tjänst för orättfärdigheten.
Jag uppfattar det sm att vi gör detta till svart eller vitt allt för ofta. Alltså tjänar vi inte Gud tjänar vi den Onde. Men jag tycker mig se att ibland verkar vi låna oss till orättfärdiga handlingar. Alltså det är varken vår vilja eller intention men det blir lite fel. Så gör vi sådant som vi inte vill göra. Jag vill benämna det som att vi lånar ut vår kropp till sådant som är orättfärdigt.
När Anden får belysa det så ser vi ganska klart vad det handlar om. Det gör att vi ångrar oss och vill plocka bort sådan handlingar ur vårt liv.
Vad vill du skall få regera i ditt liv? Vad skall få påverka dig? Jag tänker att svaret är rätt enkelt. Det goda så klart. Men hur går det till? Jag tänker att dessa verser och kapitel i Romarbrevet hjälper oss i rätt riktning. Att inte bara liksom ha den känslan. Vi läser: ”utan ställ er i Guds tjänst”. Alltså ett medvetet val. Att ställa sig nära Gud och låta Honom använda oss som Hans redskap. Är det att vara underdånig och ge upp sitt eget? Inte i den negativa klang man ofta läger i det. Men, ja, man låter Gud få börja påverka oss fullt ut. Det står att Han är alla God Gåvors Givare. Det betyder att Han kommer inte ge dig dåliga saker. Inte påverka dig till dåliga vanor. Inte utnyttja dig till dåliga handlingar. Han vill att du ska får vara med och göra gott.
Älskar uttrycket ”för vi står inte under lagen utan under nåden”. Nåden som är så vacker och så verksam. Där andra dömer friar Nåden. Ställ dig i Guds tjänst och det kommer att befria dig från syndens genomslag i ditt liv.
🙏
Herre, jag ställer mig i din tjänst. Beskydda mig från orättfärdighetens påverkan i mitt liv.
Vilken grej. 6-0. Alltså det var väl inte så länge sedan jag satt i pappas knä och styrde in hans bil i garaget som 6-åring. Det var ju typ i går högersöndagen i september 1967 då jag tog mina första steg. Alltså lekis i skogskanten i By var ju ett perfekt ställe att vara på som barn. Tror det var när jag var 16 år, om jag kommer ihåg rätt, fick mina första glasögon. Att fylla 25 var väl en sak men sen, 26 var ju lite väl gammalt. 30 var bättre för då blev man mer mogen tänkte jag. Förresten, när jag fyllde 25 fyllde min far 50. Dubbelt så gammal. Alltså han är rätt gammal vid det här laget. 40 har jag nog glömt. 50 var lite trevligt när vi träffades några stycken och åt lite gott. Men 6-0, Ska man se det som en seger eller är det nu det börjar?
Om man summerar sitt liv lite finns det väl en sak som är rätt tydligt i mitt liv – att flytta. Jag väljer alltid att tänka att jag flyttar till något. Inte från något. För varje plats där jag bott på har sitt speciella rum i mitt hjärta. Dessa plaster, och många av de personer jag mött, finns kvar där. Kommer alltid att vara så. Även om vissa namn bleknat finns Minnet hur dem ser ut kvar.
Jag tänker väl att det inte är någon ide att lova att det inte blir någon mer flytt. Även om folket här i Strängnäs menar att hit flyttar man bara till. Aldrig ifrån. Och så kan det verkligen bli. Vi får se.
Har du tänkt på att milstolpar i livet inte alltid är negativt. Visst, ålder vittnar om att man blir äldre. Men milstolparna ger en viss påminnelse om allt man fått av livet. Alla härliga människor man mött. Erfarenheter. Lärdomar. Vilket förmån det är.
Så 6-0 är väl inte en seger mer än att man lyckats nå så långt. Utan det är mer en värdemätare av tacksamhet. 60% av 100% tacksamhet. Vi återkommer med de sista 40% så småningom. Och skulle jag bli äldre är det en bonus tänker jag. Visst, det går inte att mäta så. Men jag vill tro att det bästa ligger framför. Även om det har varit en massa bra efter vägen.
Skulle vilja tacka dig som , så här långt, har förgyllt mitt liv. Du är värd en blomma. Särskilt till dig som inte riktigt uppfatta det så. Tack till dig som trott på mig. Tack till dig som jag fått kalla min vän. Tack till dig som uppmuntrat mig. Kanske lite extra också till dig som bett för mig under åren. Jag vet inte vad jag skulle ha varit om inte du bett. Tack till dig som idag inte finns i itp liv på samma sätt men gett mig så mycket glädje. Tack för att du gick en sträcka intill mig. Kanske möts vi för en ny sträcka, vem vet.
Jag hoppas att vi får många fler år tillsammans. För det är just tillsammans livet blir det lilla extra. Vi människor ät till för relation. Vi är till för gemenskap. Så var med någon. Varför inte dela en gemenskap i en församling om du ännu inte gör det. Till sist …
Det heter ju ”borta bra men hemma bäst”. Men visst. Skönt att landa hemma efter dryga veckan på Nyhemskonferensen.
Men jag måste säga att borta var bäst denna vecka. Eftervärmen får gärna stanna länge. Inte så att jag vill bosätta mig på konferensområdet. Jag bor så bra i Strängnäs. Trivs så bra där.
Men det var så bra att det var bäst. Att det inte går att använda det talesättet jag nyss citerade.
För veckan har inneburit ett djup som gjorde gott att få vara i ett tag. Skulle önska att fler fick del av det. Och det kan man ju på ett sätt. Genom att se sändningarna i efterhand. Men troligen blir det inte 100% som att vara på plats. Men kanske ändå rätt nära.
Så just nu lever jag i en eftervärme. Jag ska idissla detta ett tag. Tror det kommer prägla min predikan på söndag.
”Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss.”
— Första Johannesbrevet — — 3:23 —
Det finns ett budskap som dröjer sig kvar inom sen Nyhemsveckan. En av det två stora sommarkonferenserna Pingströrelsen har. Det kan vara svårt att koncentrera sig sista mötet efter 10 dagars lång konferens med många möten. Men Pelle Hörnmark Predikade. Kolla gärna det här. (Du behöver logga in men det är gratis.)
Hans budskap var ödmjukt skarpt. Men så oerhört bra och viktigt. Han läste bla detta bibelord: ”Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss.”
Vi gillar inte allt i kyrkan där vi går. Vi gillar inte allt hos varandra. Men vi kan välja att älska i alla fall. Historiskt kan vi ha mött sådant som vi finns kvar i och som hindrar oss att gå i kyrkan. Vi behöver tänka om. Allt är inte perfekt. Alla sommar med i kyrkan har sina brister. Varken jag eller du kan svära oss fria från det. Men vi kan bestämma oss för att älska ändå.
Varför? För att Det är vad Jesus önskar och vill. Han sträcker sig till och med att befalla det. Så virrigt är det. Men hur kan det vara möjligt?
Kanske kan vi se hur Jesus tänkte och gjorde. Han var villig att verkligen långt för att visa sin kärlek till oss. Han inte bara sa det, inte bara visa det. Han till och med dog på ett kors för att Hans kärlek till oss var så oerhört stor.
Vi kan älska genom Jesus där det är lite för svårt för oss. Igår citerade jag Andens frukt. En del av den är ’kärlek’. Genom Anden kan det växa fram kärlek i våra liv. Så har du svårt att älska? Be att Andens frukt får växa fram mer i ditt liv.
🙏
Herre, hjälp mig att älska kyrkan. Hjälp mig att älska min nästa. Hjälp mig att älska mig själv.
”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.”
— Romarbrevet — — 7:15,19 —
Ibland går inte viljan och handling hand i hand. Det är som att de är osams eller vill sätta dit varandra. ’Obstinata’ kanske är en bra beskrivning. Och det är som att de vet om det också men har inte kraft att stå emot det som händer.
Kärnbibeln skriver så här: ”Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) [med ren vilja försöker undvika] det gör jag. Jag gör inte det goda jag vill, utan i stället det onda jag inte vill göra.”
Jag tänker att det finns i granden en innebonde kraft som har möjlighet att avgöra vad som är bra eller dåligt. Vad man bör göra och inte bra göra. Men så blir det på något sätt ett systemfel och man gör precis tvärtom.
Galaterbrevet 5:17 beskriver denna kamp: ”Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.” Så kanske är det ändå inte så konstigt att det blir så. En kamp som gör sig olika synligt beroende på hur och vart man är i livet.
Men det finns en kraft som kan hjälpa oss. Bibeln beskriver det som Andens frukt. Frukt är inget man skapt själv. Det växer fram. Det kommer ur själva livet i Anden. Denna frukt består av flera delar: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet,” Dessa delar är en bra grund för att kampen mellan köttet och Anden ska går rätt. Alltså att Anden vinner över köttet.
När vi får del av denna frukt kan vi få rätt balans mellan kötet och Anden. Livet i Anden tar över. Maktbalansen blir annorlunda.
Det står också: ”Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.”
Gal 5:25. Bibeln uppmanar oss att följa Anden. Låt Han leda dig, påverka dig, beröra dig.
Jag tänker att detta är en väg att lösa denna kamp. Den kamp som ibland slutar med att vi gör det vi inte vill. Och det vi inte vill gör vi i alla fall. Det finns en väg alltså att övervinna detta.
🙏
Herre, fyll mig med Andens Frukt så att jag kan vinna kampen. Jag vill sluta med att göra det jag inte vill. Hjälp mig att följa Andens påverkan.
1 kungb 18:41-46 är ett intressant läsning. Här kommer några av dessa verser:
‘ Elia sade till Ahab: ”Bryt upp, ät och drick, för jag hör suset av regn.” Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. Han sade till sin tjänare: ”Gå upp och se ut mot havet!” Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. När han kom dit sjunde gången, sade han: ”Se, ett litet moln som en manshand stiger upp ur havet.” Då sade han: ”Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar.” ‘ Första Kungaboken 18:41-44
Gud hade sagt att det skulle börja regna efter en lång torrperiod. En period som Gud hade sagt att det inte skulle regna i. Nu var det dags för förändring.
Elia sänder sin tjänare för att kolla om det var regn på gång. 7 gånger för han springa för att kolla. Tala om uthållighet.
Så kommer genombrottet (!). Tjänaren såg ett ynkligt litet moln långt bort. Inte större än en hand. Genombrott hade nog inte många hållit med om. Men för Elia var det tillräckligt. Nu visste han.
Då – då handlar Elia. För det var ett tecken nog för Elia.
Han såg ett litet tecken. Ett moln. Stort som en hand. Det var tillräckligt för Elia. Han säger spring. Regnet är på väg.
Hur ”litet” tecken räcker för oss att få i tro?
Det är som att Elia lär oss ”Jag lever som om regnet kommer”. Det är att handla i tro. Kanske kan denna händelse hjälpa oss att leva efter Guds löften som om dem redan var ett faktum. För det Guds lovar håller Han. Det ger oss en tro och tillit. Trygghet i att Det kommer det Gud lovat.
”Och Josua sade till folket: ”Helga er, för i morgon ska Herren göra under bland er.””
— Josua — — 3:5 —
Att göra sig beredd är egentligen inget konstigt i livet. Man kan nog säga att vi håller på med det varje dag genom hela livet. När man ser det så kan det uppfattas något som är mycket tråkigt.
Men lyfter man fram olika detaljer kan det vara massa olika känslor. Tänk att göra sig redo för att gifta sig med den man älskar. Eller semestern man längtat så efter. Att gå till posten och hämta det efterlängtade paketet likaså. Då är det inte så svårt att ha motivation med att göra sig reda.
Om man tänker att skolan är en tid att göra sig redo för livet, kan det bli andra känslor. Skolan kan visst vara rolig. Men den har ett lååååångt perspektiv. Som har en annan djupare mening. Då blir det mer ett förståndigt sätt att möta ordet ’redo’ på.
Träning är att göra sig redo för en fotbollsmatch tex. Just nu är det FotbollsVM. Spelarna har tränat länge för just denna turnering. Visserligen har de tränat för sina respektive lag och deras mål hela tiden. Men ett VM har legat liksom över det. Det har motiverat att bli extra bra i sitt klubblag för att om möjligt få spela matchernas match – VM-finalen.
Det finns ett mycket viktigare ”att göra sig redo” för. Det är det som Gud ämnar för våra liv. Vi möter Israels barn i texten. Efter 40 år i öknen skulle de nu snart få gå in i löfteslandet. Det som dom gjort sig redo för under låååååång tid. Så kommer de förlösande orden. ”Gör er redo. Helga er. För i morgon ska Herren göra under bland er.”. Så får de veta hur det ska gå till och sen bär det iväg. De kom in i landet som var deras.
Jag skulle vilja uppmuntra dig till att göra dig redo för vad Gud ska göra i ditt liv. Vad Han vill att du ska tjäna i. Vi lever i en tid där vi ser att någonsin håller på att växa fram av det Gud vill göra. Det är som det mobiliseras i den andliga världen. Gud är på gång liksom. Och där ska du vara med. Helga dig, bestäm dig för att vara med. Gör dig redo. Det finns en plats ämnad för dig. Missa inte detta.
🙏
Herre, jag vill göra mig redo för det du vill göra i mitt liv.
”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.” Galaterbrevet 6:9 SFB15
Ibland kan det kännas som att man ville ge upp. Man stöttare ett krig som aldrig tar slit. Man stöttar ett land som är fattigt och saknar mat. Men det verkar aldrig räcka till. Man sänder läkemedel för att stoppa en epidemi men det verkar fortsätta sig att sprida sig ändå. Man ber om fred men freden verkar inte komma. Man ger en tiggare en peng men den sitter kvar ändå. Man tröstar någon men behöver snart trösta igen.
Jag vet inte om du känt så någon gång. Men jag kan ibland känna mig uppgiven. Det verka så tröstlöst liksom.
Men Paulus skriver i Galaterbrevet: ”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.”
Tröttna inte på att göra gott
Vi får inte tröttna på att göra gott. Även om vi saknar återkoppling, inte ser att det hjälper eller gör skillnad. Vi fortsätter att göra gott.
För förr eller senare får vi skörda frukt för den insats vi gör. Långt ifrån alltid att vi får något själva för det. Men vi gör det inte för egen vinning. Vi gör det för att hjälpa.
Så tröttna inte på att göra gott, för när tiden är inne får du skörda om du inte ger upp.
Att ta med sig Nyhemsveckan hem går ju inte. Men jag kan tänka mig att man ibland faller för den önskan och längtan.
Så här lagt har halva konferensen gått. Jag har haft förmånen att finnas med i förbönen. Jag tänker inte berätta om några detaljer jag möter där. Men en sak är säker. Gud är där och möter många människor.
Det är i sådan lägen man kan falla med att vilja ta med hela konferensen med sig hem. Men som sagt, det går inte.
Men det finns något man kan ta med sig hem.
Viljan att söka Gud – att ställa in sig på att ‘jag behöver möta Gud’. Att se sitt behov och vilja söka för det.
Att göra slag i sakne och söka Gud – att söka sig till en plats där jag kan möta Gud. Det kan vara att bestämma sig för att hemma vid köksbordet stämma möte med honom. Eller söka sig till förbönsplatsen i sin kyrka,
Att öppna sig för Guds berörande – att göra sig helt enkelt beredd på att Gud skall få berör sig.
Att ta emot – att ta emot det Gud vill göra i sitt liv.
Det är ett sätt att ”ta med sig Nyhemsveckan hem. För Gud är densamme på Nyhemsveckans område som hemma på din ort i din kyrka eller i ditt kök. Sådan är Gud. Så vänta inte till 2027 då veckan kommer tillbaka. Du kan möta Gud långt före det.
Pedher´s blogg 