Inlägg

Publicerat den

Dagens Andakt – På mitt sätt

5 augusti 2026

”Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder Abana och Parparbättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede. Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.”

— Andra Kungaboken —
— 5:11-14 —

 

  Naaman, kungens befälhavare, var sjuk i spetälska. Han ville så klart bli frisk. Så han reser, efter ett tips, till profeten i Samaria. Det var Elisa som de tänkte på. Men hamnade hos Israels kung. 

  Elisa fåt höra om det så ber han dom sända Naaman till honom i stället. När de möts ber Naaman Elisa om hjälp. Han ger Naaman uppdraget att doppa sig sju gånger i Jordan. Då skulle han bli frisk. 

  Då blir Naaman arg. Vad då, doppa sig sju gånger i vatten? Vad var det för ett helande? Han hade tänkt sig att Elisa skulle vara mer ’magisk’. Att Elisa skulle ropa till sn Gud inför honom. Och göra magiska rörelse över de ställen som var sjuka med sin hand. Så Naaman vänder hemåt i ren ilska. Ville inte ens pröva det. Vad hade han att förlora?

  Men Naamans tjänare tar mod till sig och sker: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Och Naaman tänker om. Kommer till Jordan. Doppar sig sju gånger och han blir fri från sin spetälsk. 

  Ibland vill vi diktera villkoren för hur Gud skall svara på vår bön. Vi vill kanske styra det så det känns bäst för oss. Att vi inte skall känna oss bortgjords inför andra kanske. Det är som att vi ibland skulle tro mer på undrets och svaret om vi dikterat hur Gud skall svara. För då skulle vi veta bättre att det var Han. 

  Jag har lärt mig att inte diktera vem Gud skall sända med det svar jag behöver. För den jag minst vill sänder Gud. Bara för att säga det tydligt att ”Jag sänder den jag vill med svaret. Den som är mest lämpad och villig sänder jag”. 

  Jag tror att det bästa vi kan göra är att låta Gud svara på sitt sätt. På det sätt Han finner mest lämpligt. Vi behöver inte komplicera till det mer än så. Utan inväntad Hans svar. Det kommer att bli allra bäst på det sättet. 

🙏

Herre, möt mig på det sätt du finner bäst. Svara på mina böner efter ditt förstånd. Ge mig mod och uthållighet att invänta ditt svar.  

Amen

Publicerat den

Att fatta rätt beslut

Har du tänkt på att det ibland kan vara svårt att fatta rätt beslut?

Jag tänker att givetvis finns det lätta beslut tycker jag. Tex att borsta tänderna. Många med de beslutet sker typ av bara farten. Ingen större diskussion inom oss.

Men andra beslut kan vara desto knepigare. Vi kan stå där villrådiga. Vi söker efter ett bra och rätt beslut.

Ibland kan jag ana åt vilket håll beslutet bör tas. Det liksom ligger någonstans ”där inne” vad jag bör rätta mig efter. Men ändå tvekar man.

Somliga beslut som är att avstå är inte heller så svåra att ta. Det känns givet på något sätt.

Men där är lite mer öppet åt båda hållen. Där också längtan drar åt ett håll men förnuftet åt ett annat.

Rädslan att komma fel kan också vara en del i tveksamheten. Man vill ju att det ska bli rätt och bra. Inte fel.

Rädslan att gamla felbeslut ska upprepas kan också spöka. Så blir nuets beslut påverkat av gårdagens redan passerade liv.

Hur gör du då? Hur hanterar du det? Vad får leda dig i beslutet?

Jag är rädd för att vi stannar i den ovissheten i beslutsångesten. Vi kommer inte vidare. Vi blir låsta i en ovisshetens längtan.

I söndags läste jag en bibelvers i min predikan…

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”
‭‭Psaltaren‬ ‭32‬:‭8‬‬‬

Jag tänker att i svårigheten att fatta rätt beslut kan denna vers få vara vår utgångspunkt och grund. Som får forma bönen inför beslutet.

Herre, jag ber dig att undervisa mig och lära mig vilken väg jag ska välja. Ge mig ditt råd. Ge mig din vishet. Vaka över mig med ditt öga vilande på mig. Så finns det större förutsättning att jag väljer rätt beslut. Amen 🙏

Jag tänker att denna ovisshet tillhör livet på något sätt. Men att vår Herre verkligen vill bistå oss. Vi behöver lära oss att vara lyhörda för Hans ledning. Det är jag den första att ställa mig i kö till den lärdomen.

Att sen fatta sitt beslut. Vila i att vi gjort rätt. Men ödmjukt inställda på att visar det sig att det blev fel kunna backa tillbaka och göra om. I det kommer Gud bistå oss också. Det fina i allt detta – han har lovat våra med oss alla dagar. Alla. Även då vi fattar fel beslut. Så vill han vara med oss och leda oss på rätt väg igen.

Publicerat den

När livet går i repris

Igår var en dag då livet gick i repris. Inte att jag såg gamla filmer från min barndom. Inte att jag levde mitt liv en gång till. Men ändå en upplevelse av att livet gick i repris.

Jag, min mor och min syster, åkte till platser vi har bott på. Både som barn men också som vuxna. Det var en upplevelse.

Två av de hus vi bodde i fick vi se igen.

Det är så många minnen som rullar igång som en reprisfilm. Skultorp och Laxå.

Men också fick jag återse två av mina skolor.

Men också badet där jag lärde mig simma. Ravinen som var så spännande på väg hem från skolan. Kiosken (som nu inte är någon kiosk) minns jag att man fick rätt mycket godis för 5 kronor.

Att återse de kyrkor vi brukade gå till vår också en påminnelse. Om söndagsskolan eller den kyrka jag blev döpt i.

Längst upp till höger är kapellet i Skultorp. Minns särskilt när jag fick min bibel där. Mitten höger är kyrkan i Laxå. Minns särskilt alla ungdomar som kom till Cafe Komin på fredagskvällarna. Kyrkan längst ner till höger – där döptes jag. Till vänster är den lilla snäckformiga kyrkan på Billingen med dess utsikt.

Livet har verkligen spelats upp i repris på en sådan resa. Och det är spännande. För det är så många ögonblick som radas upp som jag är så tacksam för att ha blivit påmind om.

Tänk om man kunde förvandla dessa inre bilder och filmer till digital form. Det skulle vara så roligt att få visa dig det.

Somligt vill jag bevara i min ’hemliga låda’. För det är något alldeles särskilt för just mig.

Bevara dina goda minnen djupt inom dig. Du kan behöva dessa minnen en dag eller en sömnlös natt.

Med det sagt…. Att jag inte vill leva om mitt liv …. Finns det ändå sådant som jag gärna skulle se som en tydlig repris i livet.

Publicerat den

Dagens Andakt – Att klä sig nytt

4 augusti 2026

”Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu. Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över. När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.”

— Andra Kungaboken —
— 2:11-15 —

 

  När Elia hade försvunnit upp i skyn ser Elisa att Elias mantel hade ramlat ner. Han river sönder sina egna kläder. Det står inte uttryckligen att han tog på sig Elias mantel. Men vad skulle han annars ha på sig när han hade rivit sönder sina egna. 

  Tidigare läser vi om att Elia lägger sin mantel på Elisa. Som ett tecken på att Elisa var utvald efterträdare och kallad av Gud. Nu faller denna mantel av Elia och Elisa tar på sig den. Det är som att nu går han in i kallelsen fullt ut. Han klär av sig det gamla och klär på sig det nya. En talande bild.

 Bibeln har flera sammanhang om ’att klä sig i nya kläder’. ”Jag gläder mig stort i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, för han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, som när brudgummen sätter turbanen på sitt huvud, som när bruden pryder sig med sina smycken.” Jesaja 61:10. Sakarja skriver: ”Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” Rom 13:14 ”Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.” Ef 4:22-24 ”Lägg av er den gamla människan … och klä er i den nya människan” Flera kunde vi ta fram. Det är som att bibeln vill visa på att en omvändelse eller förnyelse har ett moment i att ta på sig ’nya kläder’. För att markera det nya som hänt inom oss. 

  När Gud kallar Elisa tar han på sig nya kläder. Och när profetlärjungarna möter honom ser dom att Elias ande vilar på Elisa. Alltså att Guds smörjelse vilar på honom. Det märks. Det blir en frukt av det. Inte för att framhäva någon människa. Det handlar om att förhärliga Gud. 

  För mig en stark bild. Gud inte bara förlåter oss. Han lär oss i något helt nytt. En ny tid. 

🙏

Herre, ge mig mod att gå in det nya du har för mig. Välsigna min väg.  

Amen

Publicerat den

Uppe bland molnen

När jag fick min första dator sparade jag allt jag skapade på en floppydisk. Med tiden fick jag en dator med hårddisk. Vilen utveckling. Då kunde jag lagra allt det jag skapade på det stora minnet på datorn. Nästa dator hade ett ännu större minne. Det krävdes mer och mer för att skapa och lagra det jag gjorde på datorn.

Idag lagrar vi oftast det mest i ‘molnet’. Ja, visst låter det märkligt. ‘Molnet’ har ju fram tills nu, typ, lagrat regnet. Men nu skickar vi upp det vi skapat i ‘molnet’. Och det ska ju vara så tryggt och säkert. Minns första gången jag hörde att datorn hade fått ‘virus’. Jag som jobbat inom sjukvården tyckte nog att det lät lite sjukt. Hur gör man en dator som fått virus frisk?

Ja ja. Jag fattar. Detta låter bara dumt. Vi släpper det.

Men att vara bland molnen – det säger man ju lite om den som har galna högflyganden planer. Planer som låter omöjliga att genomföra. Planer som aldrig kommer att kunna realiseras.

Men kanske är det något bra att vara uppe i molnen ibland. Och då tänker jag ett liv som man inte tar på så fullt allvar. Vi människor är verkligen så seriösa ibland. Vi tänker stort och djupt. Allt ska vara så på riktigt. Flamsa hör inte till livet hos en seriös människa liksom.

Men för att orka det tunga bitarna i livet behöver vi vara uppe bland molnen ibland. Lättar på trycket. Vi har råd med att flamsa bort lite tid också. Det är som ångvisslan på ångloket. Om inte tågföraren drar i dess snöra ibland kommer maskinen att explodera. Så tänker jag att det kan vara i livet också. Vi behöver en ångvissla – vi behöver vara uppe bland molnen ibland – för att klarar livets viktigare manövrar.

Så var inte så rädda att vara bland molnen och flamsa lite. Det gör bara gott hos oss.

Publicerat den

Dagens Andakt – Dubbel arvslott

3 augusti 2026

”När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott av din ande.” Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.””

— Andra Kungaboken —
— 2:9-10 —

 

  Vad vi kan förstå så följdes Elia och Elisa åt under en tid. Kanske ville Alia vara en läromästare för Elisa. Att gå intill någon som varit med längre är en välsignelse. Se, lära, uppleva, få komma nära processen hos persen. Men kanske främst bli ’smittad’ av karaktären, inställningen, känslan och förståelsen för uppdraget. 

  Elisa fick möjligheten att önska något av Elia. Elisa verkar ha snett vilken profet Elisa var. Vad han burit upp. Han bad inte om ett långt liv. Inte om många tjänare. Inte rikedom. Han bad om något som han hade sett hos Elia. Den ande som vilade över honom. Det hade gjort intryck på Elisa. Så han ber om samme ande över sitt liv. Inte bara som Elia hade. Han var så modig att han bad om en dubbel arvslott av den ande som vilade över Elia. 

  Den önskan kunde nog inte Elia egentligen bemöta. Men han visste en som kunde. Gud själv. ”Om du ser mig när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig”, var hans hälsning. 

  Elisa får se hur Elia får lämna jorden i en vagn av eld. Och Elisa måste ha känt en stor förhoppning om att hans bön skulle besvaras.

  När man samlar ihop det som Elia gjorde och det Elisa gjorde var det dubbelt upp det Elisa gjorde.

  Den här berättelsen väcker en bön hos mig. Kanske hos dig med. Må en dubbel arvslott av Elias ande komma över oss.  

  Jag tänker att det kanske dock inte handlar i första hand om att bli lik Elia eller Elisa. Det handlar mer om att få bli till välsignelse för någon. Kunna bli till hjälp. Svara upp emot ett behov. I det ljuset skulle jag vilja be om en ’dubbel’ arvslott. Alltså att Gud skulle utrusta mig med mer av Hans kraft och möjlighet. Skulle inte du vilja det med? 

🙏

Herre, vi vill få del av en dubbel arvslott över våra liv. Likt det Elisa bad om. 

Amen

Publicerat den

Augusti – den dubbla känslan

Läste en kommentar på en väns facebookssida igår:

”Augusti är månaden då man börjar sakna sommaren
innan den ens har tagit slut”

När jag kollar igenom vad jag skrivit om detta skifte så är det verkligen en dubbel känsla jag verkar ha inför denna månad.

Detta år har jag en vecka semester kvar innan jag börjar jobba igen. det gör ju att sommarledigheten är ju ett faktum fortfarande. Å andra sidan börjar kvällarna billige mer mörka. Lite mer kyliga. Men det är ju faktiskt ljust rätt länge fortfarande.

Det är då lätt att fundera på vart tog sommaren vägen. Och det är ju verkligen för tidigt att prata om.

Så i år bestämmer jag mig för att sommaren är långt ifrån slut. PUNKT. Den kommer att hålla på ett bra tag till. Om inte i naturen så i mitt inre. Men det kommer att vara flera dagar där vi får njuta av god sommar.

Jag måste säga att så här långt har det varit en bra sommar med många dagar med fint väder. Jag kan verkligen inte klaga. Det har varit så här långt en blandning av resa och att vara hemma.

Så i år är det ett verkligen ett ”Varmt välkommen augusti” Jag tar emot dig med öppen famn. Och hoppas att vi skall få njuta tillsammans.

Sen ser jag fram emot en spännande höst. Men den tar vi då. Nu ska jag njuta av en vecka till av semester. Börjar den med en nostalgiresa med mamma och syster till ”förr”. Kommer säkert några bilder från den resa. Den för med sig minnen från tiden då jag var 6 år och lite mer.

Publicerat den

Dagens Andakt – Vad har Gud gjort med dig?

2 augusti 2026

”När Elia sedan gick därifrån, fann han Elisha, Shafats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom. Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: ”Låt mig först få kyssa min far och min mor, så ska jag sedan följa dig.” Han sade till honom: ”Gå du tillbaka. Du vet ju vad jag har gjort med dig.””

— Första Kungaboken —
— 19:19-20 —

 

  När det är dags för Elia att lämna över sitt uppdrag behövde han utse någon i sitt ställa. Han vet om en ung man som heter Elisa. Han säker upp honom och lägger sin mantel på Elisas axlar. Elisa inser vad det innebär. Han ber om att få gå och ta avsked till sina föräldrar. Elia tillåter det med orden ”Du vet ju vad jag har gjort med dig”.

  Tänk att han visste det. Det var inte bara att han fick en ny mantel. Skulle kunna vara nog med det. Att ha en extra mantel vid kyliga kvällar var gott nog.

 Nej; Elisa uppfattade tydligt att nu las det inte bara en ny mantel på hans axlar. Han fick ett nytt uppdrag. Och det var så tydligt att han var beredd att lämna allt för det. Han måste ha upplevt det djupt inom sig. 

  Kallelsen över sitt liv är ibland svår att förklara. Å ena sidan vet man den tydligt. Men att å andra sidan förklara fullt ut vad kallelsen är, innebär och gjort med oss är inte alltid så lätt för oss. 

  Vi är också rätt respektfullt ödmjuka inför något sådant. Alltså att vi pratar inte vitt och brett om det. Lite av Moses ”vem är jag” att kunna få denna ynnest? Vi vågar inte berätta för vi vet nye hur det tas emot. Vi är också sårbara. Tänk om någon ifrågasätter det eller gör sig lustig på vår bekostnad.

  Men uppdraget sätts inte i kraft förrän Elisa gör det han gör. Han avslutade sitt ordinarie jobb. Kysste Mor och Far adjö. Så skrider han in i tjänsten. Det är då han kommer igång. 

  Vad har Gud gjort med dig? Vilken mantel har Han lagt på dig? Vilken gåva har du fått? Vad har Han kallat dig till? Vad har Han viskat i ditt öra om ditt liv och uppdraget du fått? Vad har Han gjort med dig? Kanske är det så att du är lika säker på det som Elisa var. Elia säger ”Du vet ju vad jag har gjort med dig”. Och kanske viskas de orden just nu i ditt inre. Jag skulle vilja uppmana och uppmuntra dig till att göra dig klar för uppdraget. Det är du som sätter det i stånd. Det är du som går i tro. Ditt självande ’ja’ är det som förlöser kraften i ditt liv. 

🙏

Herre, tack för att du lägger din mantel på mig. Ge mig mod att gå.

Amen

Publicerat den

Livets olika skeenden

Har du tänkt på att livet har verkligen många skiftningar. Möjligen är en sådan reflektion ett tecken på ålder. Inte reflekterade jag på livets olika skiften i någon större utsträckning när jag var 15 år. Men nu när jag passerat 60 kanske det ligger mer nära till hands. Kanske inte bara för ålderns längd. Utan för att livet har hunnit rätt mycket.

När jag var lite så var livet så mycket enklare. Inget större ansvar. Inte mer än att städa rummet mm. Utan det var mer lek än annat. Inte behövde jag bekymra mig över familjens ekonomi tex.

Sen kom skolåren. Med allt det innebär av studier. Men också av utmaning i reaktion med klasskompisar. Kompisar som inte alltid var så mycket kompisar direkt. Cirklarna runt hemmet och familjen bli större och större med tiden. Intressen börja växa fram. Jag minns mitt första sommarjobb. Helt plötsligt skulle jag ta ansvar. Jag visste vad jag skulle göra men jag fick göra det när jag fann det bäst. En bra lärdom.

Utbildningen blev klar och det ”riktiga” jobbet tog vid. Så småningom bildade jag familj och barnen växte upp. Jag minns hur dessa år ändrade sig med tiden. Först bara omsorg och lek men sen samtalen som blev djupare och djupare.

Livet har också haft svårare passager. Tuffa perioder på arbetet. Skilsmässa. År som också lärt mig mycket. Inte minst om mig själv. Snårigt sårbart men också glädje och tacksamhet.

Hur något som kändes som ett misslyckande ledde till att få se och uppleva annat som berikat mitt liv. Somliga tänker att när en pastor lämnar sin tjänst och arbetar civilt är det lite konstigt. Alla åren inom secondhand har jag mer upplevt mig som pastor än innan på något sätt.

Att sen efter 17 år få återkommer och börja om som pastor gör mig verkligen ödmjukt tacksam.

Jag vet inte hur ditt livs olika skiften har sett ut. Det jag beskriver är ju bara att ”raspa” lite på ytan. Ligger ju klart mycket mer där inunder som inte en blogg kan greppa lättvindigt. Men skiftena har alla sin historia. Hur är din historia? Hur har dina skiften sett ut. Naturligtvis inte som mina. Men kanske finns det anknytningar.

De olika skiftningarna kan vi inte ha ogjorda. Men förhoppningsvis har de lärt oss något. Livet innehåller olika skiftningar. Och jag tror inte att jag skulle vilja leva om mitt liv. Snarare göra något bra av det som återstår.

Jag delade för några år sedan några tankar om ”När man var liten ….” HÄR kan du läsa om den du vill. Några av raderna var så här: ”När man var liten var det mesta mycket enklare. Man behövde inte ta ansvar. Man kunde göra vad man vill. Livet kretsade inte omkring klockan och bokade möten. Kan inte du känna ibland att det skulle vara skönt att bara få komma tillbaka till den tiden….? Då man kunde leva livet här och nu. Att inte krångla till det så mycket …/… Men frågan är om inte man skulle kunna leva så även som vuxen men med en vuxens ansvar likväl. Alltså att inte krångla till allt så mycket. Leva enklare. Vi måste ju inte problematisera allting.

Jag skulle tro att vi skulle må bra av om vi inte komplicerade livet så mycket. Att vi tog det lite enklare. Gjorde det lite enklare. Satte inte så högra krav på det. Jag tänker att det skulle underlätta så mycket. För vem skapar kraven om inte vi själva. Vi kan känna behov av att vi måste ha villa, bil, båt, husvagn och sommarstuga. Åka till utlandet på semestern varje år. Och allt detta ställer höga krav på en vanlig familj. Frågan är bara om vi inte blir lyckligare med det enklare. Jag skulle tro det.

Publicerat den

Dagens Andakt – Moses kände sig inte kvalificerad

1 augusti 2026

”Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?””

— Andra Moseboken —
— 3:11 —

  Vem är kvalificerad att gå Guds ärende? Vem är kvalificerad att bli kallad av Gud? Mose kände sig definitivt inte kvalificerad. Igår läste vi om Moses ursäkter att gå Guds ärende. Gud var verkligen tålmodig med Mose. Han gick långt för att få iväg Mose på uppdraget.

  Varför var Gud envis för att kalla Mose? Inte vara det för Moses alla fördelar. Det var för Gud ville bruka honom för den han var. 

  Tänker man tillbaka på Jesus och Hans lärjungar väcker det en del funderingar. En förrådde Honom, några ville kalla ner åska, en slirade i sitt uppdrag som skatteindrivare, en förnekade honom, några ville ha främsta platsen, en tvivlade osv. Det var helt klart en brokig skara. Ändå kallade Han dem. 

  Nog har vi känt oss diskvalificerade att följa Gud. Att vi inte räckt till. Inte passat in. Inte haft förmågan. Helt enkelt inte vara tillräcklig. Att vi är lite för mycket mänskliga med allt det för med sig.

  Och det är dessa människor Gud kallar. Visst är det tröstefullt. För när vi ser tillbaka på dessa personligheter ser vi att Gud kunde använda dem. De var inte körda. 

  Det betydde inte att de fortsatte med sina gamla liv. Att de bara ytligt sätt ”vände om”. Nej, det förändrades. De utrustades. De blev till välsignelse. Mose fick dock inte komma in i löfteslandet men folket kom ditt. Uppdraget slutfördes. Petrus, han som förnekade, byggde Gud sin församling på. Tomas, som tvivlade, lär ha blivit en missionär och rest till Indien för att berätta om Jesus. När vi ser på andra bibliska gestalter så använde Gud den bristfällig. Varför? Finns ingen perfekt människa att tillgå. Gud ser möjligheter hos en person som ger sig själv åt Gud. 

  Så känslan av att inte vara kvalificerad är ingen ovanlig känsla. Den kommer med digniteten i uppdraget. I respekten för det vi kallas till. För vi vet att det är på riktigt. Att det är något Gud tänker för oss och då leker Han inte. Det är på allvar liksom. Inte konstigt att vi då känner oss otillräckliga. Men Gud vet det. Ändå kallar Han. Därför att är uppdragsgivaren med resurserna.

🙏

Herre, jag vill vara din budbärare. Sänd mig.

Amen