Att kolla trycket…

Jag är inne i en period då jag kollar mitt blodtryck. För några månader fick jag en medicin som ställde till det. Man tror det i alla fall. Då fick jag högt undertryck. Nu har det gått en tid. Dags att kolla igen.

Vi är utsatta för olika tryck. Idag är det nog många som upplever det så. Pandemin slår rätt hårt. Vi utsätts för antingen för mycket att göra på jobbet eller att vara permitterad. Ekonomin på jobbet sätta på prov eller så är den privata i gungning. Risken att bli arbetslös är stor eller att sitt företag går omkull. Pressen att göra bättre och bättre och bättre är stor. Undertonen i kraven kan gått jämställas med högt undertryck när man kollar blodtrycket.

Ett sådant tryck är nog så jobbigt när det går tillfälligt dåligt. Men när det håller i längre och längre tar man stryk. Idag har pandemin hållit på i vårt land ca 1 år. Och än ser vi inte slutet.

Vi behöver komma in i perioder där trycket lättar. Stunder där vi lämnar trycket och får känna frihet. Annars tror jag vi kommer hamna i läget då alla har högt blodtryck.

Delvis är det ett eget ansvar. Men jag tror också att andra kan skapa förutsättningar för det. Vi behöver dock själva vaka över det. Är trycket för högt kanske vi behöver själva ta initiativ till förändring. Att hitta ett tryckutjämnande livssätt.

Var rädd om dig. Det finns ett liv efter pandemin också.

Förhoppning eller förvissning ?

Att ha en förhoppning eller att vara förvissad är en ganska stor skillnad.

Förhoppning talar om en förväntan om gynnsam ut­veckling. Synonymer till förhoppning är förväntning, förväntan, hopp, utsikt, önskan, tro, tillit, framtidshopp, löfte, önsketänkande, önskning, dröm

Förvissning talar om visshet, fast över­tygelse. Synonymer till förvissning är övertygelse, fast tro, visshet, tillförsikt; säkerhet, garanti

Det ena handlar mer om att man ser det inte nu men hoppas på något. Inte säkert det blir så men kanske …

Det andra handlar om en tillit och visshet om att det är ett faktum.

Så jag tänker att det är ändå en ganska stor skillnad. Frukten av det blir klart olika. Man kan få känna visshet om något. Inte bara hoppas på något.

Finns några texter som stryker under detta i bibeln:

”För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭8:38-39‬ ‭SFB15‬‬

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭11:1‬ ‭SFB15‬‬

Till dessa bibelverser ser jag ett mönster i bibeln där Guds ledning kan bli så tydlig. Att den går från förhoppning till förvissning. Har sett det många gånger i mitt eget liv och tro. Det är så gott att uppleva när det sker. Säger inte att det sker per automatik. Säger inte att det alltid går av bara farten. Men det är förunderligt hur det kan förskjutas från den lite mer osäkra känslan av hopp till en stark tillit.

Min bön denna dag är att du som känner att du skulle behöva gå från förhoppning till förvissning ska få starta den processen. Det finns en visshet och förvissning att få. Det ber jag om att du ska få uppleva.

Vad är det som gör…

Vad är det som gör att man är så fascinerad av en solnedgång ?

Vad är det som gör att man är så fascinerad av en soluppgång?

Vad är det som gör att man är så fascinerad av vinter och snö ?

Vad är det som gör att man är så fascinerad av bergens toppar eller slätternas platta vidd ?

Vad är det som gör att man är så fascinerad av allt som man är fascinerad av?

Alltså det är ju rätt vanligt att man blir rätt så på liksom. Ta bara mitt intresse av solnedgången. Tagit massa bilder. Lagt upp dom på Instagram och alla möjliga ställen.

Är det för att man snöat in på det ? Att någon har lärt oss det? Ligger det i generna? Har någon tvingat oss? Trender? Alltså vad är det som gör att man är så fascinerad av något?

Kanske finns det ingen förklaring att man blir så fascinerad av något. Att man blir så betagen av något måste väl bero på något.

Den förklaring jag kan fundera på är att någonting gör något speciellt med oss. Det händer något inom oss. Så när jag ser på en solnedgång händer det något gott inom mig.

Detta fenomen har jag inte studerat närmare. Du kanske har en bra förklaring på det. Kanske tänkte vår Herre på det när han skapade vår jord med allt vad den rymmer. Att den skulle på så många sätt fascinera oss människor. Som att det är hans kärleksgåva till oss att njuta av. Som på olika sätt slår an något inom oss.

Komfortzonen….

”Livet börjar utanför din komfortzon…”

Tittade på talkshowen som Carina Bergfeldt. Tarec Taylor citerar Lionel Richie som säger dessa ord. Livet börjar utanför din trygghetszon.

En rätt intressant tanke. Djupast sätt tror jag livets mening finns i ett annat plan. Men det ligger något i detta med komfortzon. Det är mycket som påverkar oss. Vi vill gärna inte lämna vår bekvämlighet.

Jag brukar säga på jobbet att vi ber och ”du som är bekväm med det får gärna vara med”. Bekväm med…. . Det finns mycket vi inte är bekväma med. Det gör oss osäkra. Eller att vi inte vill vara med om det. På ett sätt kan man tänka att det hämmar oss.

Vi har ofta en zon som är trygg för oss. Kommer vi utanför den så blir vi osäkra. Men Taylor säger ju precis tvärtom. Att kommer vi utanför den så är det just då livet börjar.

Fundera på det lite. Kan det ligga något i det? Mmmm kan det göra det?

För ligger det något i det så blir det rätt intressant.

Att då utmana sig att våga sig utanför sin trygghets- och komfortzon så kommer vi att leva upp. Vi kommer i en annan frihet. Kanske vi till och med hittar livet. Livet som lever och inte stängs in på något sätt.

Vad är din trygghetszon? Vågar du dig utanför den? Kanske är det din väg just nu. Den väg som kommer öppna livets underbara resa för just dig. Tänk vad du kommer att missa om du inte vågar detta.

Det är provocerande …

Det är klart provocerande när människor kan åka till fjällen och arrangera fest där ett hundratal tränger ihop sig på en fest.

Det är provocerande när många försöker göra vad man kan för att begränsa smitta så struntar somliga helt i att hålla avstånd ….

Det är provocerande när myndigheter skapar regler som måste hållas men ger inte verktygen till att lyckas.

Det är provocerande när människor försöker tränga sig före i kön till vaccinering på bekostnad på andras hälsa.

Det är provocerande när man jobbar i en butik och kunder inte respekterar att hålla avstånd

Det är provocerande när det finns en idé hur man kan få slut på pandemin men somliga menar att det bara är konspirationsteorier

Det är provocerande när myndigheter egentligen gör det omöjligt för enskilda butiksägaren och restaurangägare att kunna klara sig. Man kan inte stänga butiken genom lagen men hindrar ändå att utöva sin verksamhet. Vore mer renhårigt att stänga verksamheten och ge ett stöd till att överleva.

Det är mycket som krockar i dessa tider där man skall avstå men ändå ska verkligheten överleva ……

Att förminska någon

Tänk vad omgivningen kan göra med oss. Antingen kan man lyfta eller sänka. Egentligen skulle nog överskriften vara ”att göra någon större”. Men den rubriken lockar inte alltid tyvärr. Sorgligt nog. För vi har svårt att se det. Att lyfta andra före sig själv. Att lyfta någon för att stödja och hjälpa. Att hjälpa till utveckling.

Det är med sorg jag ser hur människor förminskar sin omgivning pga sin egen handling. Förminskar som göra att någon tappar förtroendet för sig själv . Förminskar för att själv få en bättre position.

När man vänder på steken så finns det nog inget vackrare än när det blir tvärtom. När man lyfter fram någon. Sätter den före. Ger den utrymme så att den växer. Jag tror att det är då det stora sker.

Den som ständigt får höra att man inte duger tappar kraft och initiativ. Man tappar tron på sig själv. Den som får höra positiva ord över sig växer och går framåt.

Vem lyfte du igår ? Vem uppmuntrade du igår? Vem fick ett erkännande från dig igår ?

Vem kan du lyfta i morgon till nya framsteg? Det kan vara du som gör skillnaden. Det är stort.

En tid av väldoft

🍊 Det är en tid då affärerna har mycket av apelsiner. Gick förbi ett lunchbord på jobbet för någon dag sedan. Där satt en person som skapade en apelsin. Alltså, vilken god doft det gav.

🍊Det är en fantastiskt god väldoft då vårt land får tillgång till apelsiner.

🍊Apelsiner ger god tillgång till c-vitaminer. Det gör att vi kan förebygga förkylningar bland annat. Det förebygger helt enkelt sjukdomar. Det hjälper tarmen att hålla sig i trim. Förebygger blodbrist. Citrusfrukter innehåller en mängd olika mineraler i små mängder, bland annat kalcium, järn och magnesium. Mineraler ingår i olika system och funktioner i kroppen och hjälper på så sätt kroppen att fungera optimalt. Och apelsiner tillför vattnet som är så viktigt. Man kan lugnt säga att apelsiner är rätt nyttiga.

🍊Ändå måste jag säga att förutom smaken så är doften så avgörande. Apelsiner doftar så gott. En väldoft är en god lukt. Och jag vill påstå att vi behöver verkligen sprida väldoft omkring oss. Tänker då inte i första hand på deodorant. Nej , den doft vi sprider i atmosfären omkring oss. Stämningen. Det märks i luften omkring folk som sprider väldoft omkring sig. Sättet att vara. Sättet att påverka.

🍊Så varför kan vi inte ha apelsiner som förebilder?! Det finns säkert människor som du också har som förebilder. Men låt apelsiner påminna dig om denna doft.

Tredje vågen…

Tredje vågen av pandemin är redan här läser jag i expressen. Men….

….. jag tycker vi inte ens har lämnat den andra vågen bakom oss. . . .

Ibland funderar jag i termer som ”när ska det bli normalt igen”. Någon säger att detta onormala är nog vårt normala.

Det är som att aldrig en våg av det man möter hinner lägga sig förrän en ny våg kommer. Och så håller det på.

Jag går ju ofta och gärna vid Vätterns strandlinje. Det slår mig att rätt ofta går det vågor. Stora eller små. Dom liksom böljar in mot land. Verkar aldrig ta slut. Verkar aldrig tröttna på att slå mot stenar och strand. Som en evighetsmaskin. Ibland kan man nog känna så för alla vågor som rullar i livet. Som om dom aldrig tar slut. Som om det onormala får bara fortsätta.

Så händer det ….. sjön lägger sig och det blir kav lugnt

Tänk vad skönt. Efter det oroliga vattnet kommer det ett lugn. Det vill jag påminna mig om. Efter alla dessa pandemivågor kommer det ett lugn. Var så säker. Hur hopplöst det än ser ut nu när tredje vågen kommer. Snabbare än dom andra kan tyckas. Men vågor lägger sig till slut. Ja visst, efterdyningarna kan få oss att må rätt dåligt i sjöns böljande vågor efter en storm. Men till slut lägger sig även dom vågorna.

Så håll ut. Det onormala lägger sig tids nog. Gud hjälpe oss att få kraft att orka 🙏

Att kämpa med tron

Många gånger framställer vi tron som trygghet och livet. Att Gud hör bön. Att vi får mycket stöd och hjälp. Med all rätt.

Men det finns ibland en kamp i tron. Lyssnade på vår ärkebiskop som tog oss med i tankarna i den kämpande tron. Du hittar det en tid på SVTPlay.

Tron som längtar efter svaren men som dröjer. Tron som vill tro men tvivlar tidvis. Tron som ber både högt och i viskning men upplevs som att den inte når fram. Så kan också tron vara. Den känns som att den inte räcker till. Inte tillräcklig stark. Inte tillräckligt stor.

”Får Jesus aldrig vara ledig ? ”

Man kan falla i att man inte ska störa honom. Han har ju så stora bekymmer ändå. Men Jesus gör det tydligt i bibeln att det är just du med en kämpande tro han är till för.

Slår mig att bibeln också påminner oss om att en tro, så stort som ett senapskorn (som är ett av dom minsta frön som finns) är en tro att räkna med.

Jag tänker att vi inte får ge upp. Bibelns exempel om att folk åter och åter igen är flera. En som ber med orden ”jag ger mig inte med mindre än att du välsignar mig”. (1Mos 32:26) Eller att Be Sök Bulta. (Matt 7:7-8) Så funkade det inte på ett sätt så fortsätt på ett annat sätt. Visa verkligen synd menar det du ber.

Be och håll ut. Är det något vi har fått träna på att i dessa tider är att hålla ut. Så är det med tron också. Det kan ibland gå så fort. Andra gånger dröjer svaret. När jag skrev om mitt helande igår var det inget svar som kom direkt. Jag hade bett länge och mycket. Men jag återkom och återkom. När svaret kom så var det som jag inte väntat alls. Men jag tror att jag var mogen för svaret då.

När jag blev helad

Igår skrev jag om mitt möte med Gud. Det var ett försök att beskriva hur jag uppfattade det. Idag tänkte jag berätta om ett särskilt specifikt tillfälle. Då jag blev helad.

När jag var ung hade jag mycket eksem. Det ökade rätt mycket och jag kliade mig oerhört mycket. Jag testade massa olika tips. Det var vapenfett. Det var olika salvor. Mina händer hade stora självsprickor. Kom någon emot dom så gjorde det så grymt ont.

Sömnen blev lidande. Min säng såg inte rolig ut efter att rivande och blödande. Ingen rolig tid. När jag använde kortisonsalvor kunde jag mildra det för en tid. Men i ansiktet var det ju inte så bra att ha dom nära ögonen.

Så en dag. Jag var i en samling där vi bad. Jag bara inte orkade med att riva längre. Jag liksom gav upp på något sätt. Jag bad dom att be för mig. Då kände jag hur en varm ström gick genom min kropp. Så påtagligt starkt.

När man bett för mig satte jag mig på min plats igen. Tittade på mina händer men inget hade hänt. Så jag blev allt lite besviken. Men vad jag då inte visste var att en snabb läkningsprocess hade börjat i min kropp. Så det eksem jag hade haft under många år började försvinna. Och efter en kort tid var all eksem borta.

Sen dess har jag aldrig haft eksem.

Det mötet kommer jag aldrig att glömma. Ett möte som fick stor betydelse för mig för lång tid.

Andra gånger är det av mer stillsam karaktär men lika mycket sanning i närvaro.