”För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.” Filipperbrevet 4:8 SFB15
Jag bad ChatGPT göra en bild. ”Gör en liggande bild på det som verkligen har ett värde i livet”. Den blev så här. (Möjligen känner ChatGPT mig ganska väl. Hur blir bilden om du frågar den? )
Men faktum är att vi kanske värdera är livet lite annorlunda ibland. Olika tider får olika svar på den frågan. Det är svårt att rangordna dessa tankar. Dom har ett verkligt bra värde allihop. Allt för ofta kommer prylar, makt och pengar högt upp på listan. Även om vi inte själva skulle skriva upp dessa så lever vi som att de är viktigast.
Kanske kan denna helg få ha inslag av en inventering av vad vi värderar högst i livet. Backa sen tillbaka lite. Se det du satt upp på listan. Är det detta som ska få leda dig i livet framöver eller skulle du i det ljuset vilja justera listan?
”Inför Herrens ögon är människans vägar uppenbara, han betraktar alla hennes steg..” — Ordspråksboken 5:21 —
Vi är inte så hemliga som vi tror ibland. Kanske kan vi vara det inför vår omgivning bland människor. Att vi inte berättar om våra liv. Kanske är återhållsamma när det gäller åsikter och tankar. Men inför Gud är vi inte så hemliga som vi tror bland.
Kärnbibeln skriver: ”Herrens (Jahvehs) ögon ser en människas alla vägar (karaktär, handlande), och han beaktar (väger) noggrant alla val (vägval, spår).”
Gud ser alla våra vägar. Men inte bara det. Han ser våra val och vår karaktär. Man kan se det som ett bevakningsuppdrag. Men troligtvis hamnar vi mer där när vi inte riktigt vill visa. När vi håller något hemligt. Annat sätt att utrycka det på: ”När vi inte har ent mjöl i påsen”.
För i Guds ögas perspektiv ligger inte i att bevaka och sätta dit någon. Det handlar om omsorg. Söka för att hjälpa och stödja. Som en kärleksfull förälder som vill sitt barn bara väl.
När mina barn var små fanns det ständigt en beredskap i att fånga upp. När vi tex närmade oss en trapp eller en nedförsbacke. Vi gav dem utrymme för att våga, testa och resa upp. Och jag tänker mig att Gud är sådan också. Han följer oss för att se hur det går. Han vill oss väl.
Psalmisten David skriver: ”Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen” Ps 139:23-24. Det är min bön. Att Gud skall varna mig när jag är på väg ”åt fel håll”. Kärnbibeln vidgar vyn på denna vers. ”Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig], och led mig på den eviga vägen. [Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]” – ”Som sårar dig” och ”som skadar mig”. En viktig del i denna vers. Om det är så att mitt sätt att leva inte är bra för mig vill jag väl nog att det förändras så snart det är möjligt tänker jag.
🙏
Herre, lever jag ett sätt som sårar dig och skadar mig ber jag dig att varna mig. Led mig på livets väg så att jag når hem till dig, Gud.
Kriget i Ukraina har hållit på allt för länge. Så länge att det börjar tappa intresset om det. Det är som att Ryssland håller på att nöta ut omvärldens intresse att hjälpa. Det är inte enkelt att hålla upp intresset att vilja och orka hjälpa det ukrainska folket.
Det var enklare att mobilisera kraft och stöd i början av kriget. Men nu svalnar det. Tröttheten att hjälpa sprider sig oroväckande fort.
Vi behöver ett omtag i vår vilja att hjälpa. Det finns många behov i världen. Men kriget i Ukraina har en särskild betydelse. Vinner ryssarna kriget lär det inte sluta med Ukraina. Då står åtminstone Moldavien på tur. Vilket nästa land är kan man fundera kring.
Men det som blir mer och mer tydligt – ryssarna vill utrota folket. Det är folket man bombar nu. Inte bara infrastruktur. Så vi behöver ett omtag. Vi behöver stå upp för våra grannar. Så vi får inte ge upp vår hjälp till Ukraina. En vinter kommer med än mer bomber.
”Hör, min son, ta emot mina ord, så blir dina levnadsår många. Jag lär dig vishetens väg, jag leder dig på rätta stigar. När du går ska inget hindra dina steg, när du springer ska du inte snava. Håll fast vid min förmaning, släpp den inte. Bevara den, för den är ditt liv.” — Ordspråksboken 4:10-13 —
Kanske är dessa verser en tröst för den som har mycket att göra för Guds Rike. Får man tänka så? Men Salomo har en uppmaning som följer i denna språngmars för Guds sak. Kärnbibeln förtydligar:
‘Min son (vän, barn), lyssna och ta emot mina ord (löften, bud), så ska du få leva många år. Jag ska undervisa (instruera)dig på vishetens väg [som ger full förståelse om Guds syften och vägar], jag ska leda dig på [moraliskt] rätta vägar (spår).När du går ska dina steg inte hindras (få kramp, vara fastbundna, bekymrade, bedrövade), när du springer ska du inte falla (snava). Ta ett stadigt tag om min förmaning (tillrättavisning, fostran, förädlingsprocess), släpp den inte, för den är ditt liv.[Vik inte undan för prövning utan låt den få göra sitt verk i dig.] ‘
Få full förståelse för Guds syften – Det är en bön jag tror att fler än jag har bett. Gud ge mig vishet och förstånd. Låt mig förstå din väg för oss (mig).
Man kan visst gå i Guds tjänst. Då skall man inte få kramp, vara fast, bekymrad eller bedrövad.
Man kan visst springa för att budskapet behöver ut snabbt eller många saker ska göras för Guds sak. Då ska man inte snava. Här bör väl tilläggas att Salomo kan inte ha menat att vi ständigt skall ha ett högt tempo som blir osunt i längden.
Tänkte du vad du läste? ”Ta ett stadigt tag om min förmaning (tillrättavisning, fostran, förädlingsprocess), släpp den inte, för den är ditt liv”. [Förädlingsprocess] – Det Salomo vill lära oss är att den förmaning han ger om visheten är en förädlingsprocess. En process som förädlar vår karaktär och sätt att vara. Där vi växer i vår tro och sätt att leva ut den. Tänker inte bara att en prövning av något slag kan ge denna förädling. Det kan också vara att Gud i sin närhet gör oss mer lik honom. Det ”slagg” av ”dålighet” i vårt liv rensas bort. Så luttras vi till ”guld”. Det orena rensas bort och det äkta rena kommer fram.
Salomo berör hjärtats senare i sitt kapitel. ”’ Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet. ” Kärnbibeln skriver: ”Mer än allt [annat] ska du [som en skyddande väktare] troget vakta [bevara] ditt hjärta [Heb 12:15], för därifrån utgår liv [flödar livets källor; är upprinnelsen till liv]. [På samma sätt som hjärtat pumpar ut livgivande blod är en människas inre liv, tankar och moral avgörande för varje beslut och handlande.]” Det är inte det som kommer in i kroppen som gör oss orena. Det är det som kommit ur vår min, från vårt inre. (Mark 7:19; Matt 15:11)
När är man gammal…? Presenterade mig som gammal 60+ nyligen. Och man är väl gammal ja i alla fall på väg till det tänker jag när man passerar 60.
Problemet eller kanske lättnaden är när man känner sig klart yngre i sinnet och själen. Det ändrar ju inte på siffran men gör livet lite lättare.
I kyrkan brukar ungdomarna kalla mig för ”gubben”. Det tar jag som en komplimang. Tänk att man får hänga med ungdomarna vid biljardbordet eller över en fika. Det gör mig så glad.
Så jag fortsätter att leva detta dubbelliv. Gammalyngling. Det låter mer rimligt. Livet är ändå inte så dumt får jag lova att säga. Det bästa ligger framför.
”Neka inte en behövande något gott när det står i din makt att hjälpa. Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon ska jag ge dig”, när du har något nu.” — Ordspråksboken 3:27-28 —
För några år sedan blev det mer vanligt med tiggare utanför våra butiker. Nästan varje butik hade någon som satt där. Somliga gav pengar. Somliga Vile avhysa dom. Idag finns dom men inte i samma utsträckning. Är dessa människor vår ’nästa’?
Grannen som inte klarar av att handla själv? Är den vår ’nästa’? Är den sjuke som inte klarar av livet just nu, Är den vår ’nästa’? Är den som inte klarar sina räkningar vår ’nästa’? Är den fattige i ett annat land vår ’nästa’? Så frågan är verkligen ’vem är vår ’nästa’?
Salomo utmanar oss verkligen i dessa verser. ”Neka inte en behövande något gott när det står i din makt att hjälpa”. Det finns alltså egentligen bara en ursäkt som skulle hindra oss – om vi inte är belägenheten att vi inte klarar det. Vi skall inte heller avhysa någon när vi har möjlighet att här och nu hjälpa – ”Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon ska jag ge dig”, när du har något nu.”
Ibland kanske vi tänker att ”den har sig själv att skylla”. Kanske är det så för någon. Kanske beror det på något helt annat. Kanske är det helt oförskyllt. Hur det än ligger till med det så verkar inte Salomo ta hänsyn till det.
Kanske handlar det mer om att ”’ Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. ” Luk 6:31 Nästa gång kan det vara ”jag själv” som behöver hjälpen. Hur vill jag att andra skall bemöta mitt behov?
Kärnbibeln noterar till Luk 6:31: Ordagrant: ”Och precis som ni vill/önskar att människorna skulle göra för er, gör så för dem.” Med tre exempel (att älska, göra gott och ge lån) utvecklar nu Jesus denna gyllene regel i vers 32-34. Det är inte svårt att vara vänlig och generös mot den som behandlar dig på samma sätt. Jesus visar på ett annat tillvägagångssätt som är helt i linje med Guds vilja och som han rikligen belönar, se vers 35 som också inleds med att upprepa dessa tre nyckelord.] Så följer han upp med några avslöjande tankar: Anta att ni [bara] älskar dem som älskar er / Anta att ni [bara] gör gott mot dem som gör gott mot er / Anta att ni [bara] ger lån [med ränta] till dem som ni räknar med att få tillbaka från … / … Nej Älska (ändå).
Ingen kan göra allt men många kan göra något. Vårt liv ska vi inte ta föregivet. Gud har hjälpt oss att ha något att dela med oss av. Det kan vara en bra utgångspunkt.
🙏
Herre, ge mig mod att hjälpa när jag skall hjälpa.
”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: ”Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig.” Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” — Matteus Evangelium 16:21-23 —
Jesus började förklara för sina lärjungar vad som var på gång. Att Han skulle behöva lida och dö men att Han skulle uppstå. Det var nog mycket tungt för lärjungarna att höra det. Kanske värjde de sig för denna sanning. De ville nog inte höra det. Jesus skulle ju bli deras kung.
Där utspelas sig något som kanske kommer som en överraskning. När Petrus försöker intala Jesus att detta int får ske vänder Jesus sig mot Petrus inför de övriga lärjungarna och säger något skarpt:
”Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” Kärnbibeln ger oss djupet i detta:
”Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se Mark 8:33] och sa till Petrus: ”Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv).” NT2026 har anammat uttrycket ”Gå bakom mig, Satan!”.
När jag läser detta tänker jag att ibland verkar det som att vi lånar ut vår tanke och vårt sätt att prata till den Onde och säger något vi annars inte skulle ha gjort. Skulle vi kunna backa bandet hade vi suddat ut det. Det var egentligen inte Petrus som sa detta men blev för en stund Satans redskap. Kan det verkligen vara ett möjligt sätt att se på denna händelse? Ja, jag tänker så.
Då vi tappar Guds perspektiv är det lätt att börja tänka utifrån ett mänskligt perspektiv. Vi tappar Guds möjligheter och Hans syn på det. Så ser den Onde sin möjlighet att lura sig in för en stund. Så blir det tokigt.
Det var inte så att Gud försköt Petrus fullständigt. Nej, Han talade till den som lurat sig in för en stund. För vi ser att Petrus tituleras senar som klippan för församlingen.
Det är svårt att avgöra sina egna tankar och handlingar. Men kanske är det så att vi nog kan stanna upp en liten stund. Fråga efter våra egna motiv, om det vi gör, säger och handlar har rätt uppdragsgivare. Kan det vara så att vi, likt Petrus, fått fel inspirationskälla för ett ögonblick och det påverkar oss i ord och handling? Kanske vi behöver likt Jesus beordra dessa tankar att gå ”bakom” oss. Att vi lämnar dessa efter oss istället för att de får leva med oss.
🙏
Herre, jag vill i allt ha dig som min inspirationskälla så att mitt sätt att vara, säga och handla stämmer med dina tankar.
Förr var det vanligt att man hade ne burk på bordet med ‘manna’. Förebilden var nog att när Mose och folket vandrade i öknen på väg till Kanaans land föll det manna i ner till marken från himlen. Det blev det mjöl man gjorde bröd av. I bibeln brukar man kunna jämföra Guds Ord med bröd från himlen. Så hade man denna burk med små lappar i. Man drog en lapp. Läste den bibelvers som lappen hänvisade till.
Istället för att ta ett kort kunde man också ta en tumvers. Då öppnade man bibeln på måfå. Satte fingret på en vers och läste det.
Så tumvers är ett begrepp att man sätter sitt finger måfå, i blindo, och läser versen. Somliga har tagit det som en hjälp att förstå Guds vilja. Som att Gud skulle använda det sättet att tala till oss. Jag säger inte att det varken fungerar eller inte fungerar. Vad jag säger är att man skall göra det med försiktighet. För allt det Gud talar till oss måste sammanlänka med vårt inre. Alltså att det skall bekräfta något vi redan har inom oss. Annars kan det bli väldigt tokigt.
När detta skrivs är den globala Bibelmånaden. Nästan 2 miljoner människor har signat upp för att läsa bibeln varje dag under 30 dagar. Jag tror mer på det kontinuerliga läsandet i vår bibel. Inte tumgreppet som skall lyckas att leda oss. Även om ingenting är omöjligt för Gud använda som sitt verktyg.
Men en sak är säker: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. (Ps 119:105) Bibeln är en tillgång för oss i levt. Den leder oss i livet. Formar oss och välsignar oss. Varför? Därför att det är Guds Ord och hälsning till oss.
Tumvers kan vara bra – men att läsa Bibeln i sitt sammanhang regelbundet är klart mycket bättre. Men som man brukar säga – den träning som blir av är en bra träning – den bibelläsning som blir av är också en bra läsning.
Att hitta i sin bibel kan ibland ha sina utmaningar. Var finns Filipperbrevet bland alla andra böcker?
Tycker man detta är lite knepigt kan man skaffa sig en bibel med tumgrepp. Det är markören som kommer med jämna mellanrum. I min nya bibel har varje tumgrepp fler böcker noterade. I min första bibel med tumgrepp hade alla böcker i bibeln sitt egen tumgrepp.
När jag slog upp ordet ’tumgrepp’ fick jag hjälp att förklara detta ord. Det gick att läsa:
Ordet ’tumgrepp’ kan uppfattas lite olika beroende på sammanhang:
Positivt: Ett enkelt och praktiskt grepp, något som ger kontroll eller stadga.
Neutralt: Ett handgrepp där tummen används för att hålla fast något.
Bildligt: Ett sätt att få grepp om eller kontroll över en situation.
Tycker det stämmer in rätt bra på ändamålen med att ha tumgrepp i en bibel.
I kyrkan kan det ibland gå fort för predikanten att läsa bibelordet som ska läsas. Man hinner inte alltid slå upp derby sin egen bibel. Om så är fallet är detta ett bra hjälpmedel.
Andra biblar jag sett ha ett färgschema. Olika färger för varje del i bibeln. Det underlättar också att hitta rätt bland Bibelns böcker. Andra lägger band för att få hjälp att hitta. Alla sätt är bra utom dom dåliga så klart.
”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.” — Ordspråksboken 3:5-6 —
Jag mötte en gång ett utryck: ”We can’t God can! Let him do it!” ”Vi kan inte göra det. Gud kan. Låt Honom göra det!” I sann mänsklig anda har vi förmågan att hålla kvar det vi var så bra på som små barn – ”Kan själv”.
Ser man genom biben återkommer det fenomenet rätt ofta där också. Så det är ingen ny erfarenhet eller något nytt som kommit upp nu. Vi tror rätt mycket om oss allt för ofta.
Kärnbibeln skriver: ”Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahveh) av hela ditt hjärta, och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga). På alla dina vägar [på din färd genom livet] – erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom så ska han jämna (räta ut) dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar]. [Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.] ”
Kärnbibeln sätter hållning tydligt. Luta sig mot Gud är inte så dumt. Där finner vi det vi behöver för det vi behöver på vår livsvandring. ”Bli intimt förtrogen med” – Det är att vara väldigt mycket nära Gud som det mest naturliga i livet.
Nog för att vi kan stoltsera med ett förstånd. Vi kan vara verkligen tacksamma för det. Det gör att vi kan lösa mycket själva. Men jag tror det är vist att inte tillskriva oss för mycket av denna vishet livet behöver.
Salomo ger en hint av det – ”förlita dig inte på ditt förstånd” – det kommer inte räcka hela även ut vill han säga. Utan han ger ett löfte omkommer oss till del om räknar med Guds vishet våra liv.
”Räkna med honom (Gud) på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.” Då skall Han jämna vår väg. Räta ut vår livsväg och leder till att den blir rätt och välbehaglig. En spännande tanke. Oftast kommer där vår tro på att det är bäst att ha kontrollen själv för då kan man påverka det hela. Men innebär det att det alltid blir bäst och rätt då?
🙏
Herre, ge mig mod att släppa taget om allt som ska bestämmas över.
