Den lilla flaskan som gör att jag ser bättre ut genom ögonen alltså
Alltså nu är det pollen på gång. Som vanligt går jag och undrar varför ögonen svider. Tills det går upp ett litet ljus – eller minnet kommer tillbaka – aha det är allergi igen.
Jag måste säga att jag gillar våren. Men kanske mer när pollensäsongen är över – och sånär det visst höst igen. Så det är lite av ett moment 22 typ så.
Men låt våren blomma ut – fullt ut. Jag är redo nu. Inget ska stoppa varken mig eller våren. Så nu kan värmen återvända fullt. Och jag fixar ögonen.
”Men på sjunde dagen steg de upp tidigt, i gryningen, och tågade sedan runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden. Den sjunde gången, när prästerna blåste i basunerna, sade Josua till folket: ”Höj ert härskri, för Herren har gett er staden! Då höjde folket ett härskri, och man blåste i basunerna. När folket hörde basunljudet höjde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket stormade in i staden, var och en rakt fram, och intog staden.”
— Josua 6:15-16,20 —
När Josua hade gåt in i löfteslandet med folket kom man till Jeriko. Den staden var given åt Israels folk. Folket i staden stängde sina portar. Gud gav dom möjligheten att kapitulera. Men de gjorde det inte.
Strategin för folket var inte att strida själva. Gud gav en bättre strategi. Man skulle vandra runt staden. En gång per dag under 6 dagar. Den sjunde dagen skulle man gå sju varv. Alla varv innan detta varv skulle man vara tysta med man vandrade. Men denna gång skulle man i det sjunde varvet ge ett härskri. Då skulle murarna falla. Inte förrän dess.
Folket gjorde som Gud sat. När dom gjorde detta härskri föll murarna och man kunde erövra staden.
Den här händelsen ger oss några bilder att fundera på. Denna händelse kan ge oss några tankar om hur vi skall agera.
Vi ska inte strida i egen kraft är en. Den andra är att murar kan fall när man går på Guds tilltal. Han vet det bästa sättet för varje mur som behöver falla.
Murar kan stå för många saker. Kan vara murar av hinder som vuxit upp framför dig som du varken tar dig runt eller över. Det kan vara murar – hinder – för församlingen. Hinder som man inte kan komma förbi om inte Gud ger en strategi för det.
Bildligt talat kan vi behöva gå runt sådana murar. Få gå bönens vandring. Be Gud om hur vi ska hantera det.
Om nu denna stads murar kan falla kan vilken mur som helst. Så ge inte upp. Murarna kan se oövervinneliga men med Guds kraft kan dom falla. Så håll ut. Be Gud om strategin.
🙏
Herre, Du ser de murar jag kämpar emot. GE mig strategin för att dom ska tvingas bort. I min egen kraft går det inte. Men du kan, Gud.
Förr när det drog ihop sig mot påsk var det nästa lika mycket aktivitet i mitt föräldrahem som runt jul. det var nya gardiner som skulle sättas upp. Extra mycket städning. Påskpyntet skulle fram. Maten skulle förberedas. Med åren har det avtagit. Nu blir det mest lite lagom med piff för mor.
I mitt hem numera förbereda det i princip ingenting. Och när jag jobbade i en secondhandbutik insåg jag att det var nye mycket påskpynt i omlopp. Julförsäljningen är väldans mycket större.
Påsken är kyrkans största helg dock. Jag menar att den helgen är klart viktigare än julen.
Det är där försoningen blir ett faktum. Förlåtelsen blir inte ett återkommande offer för att vara säker på sin frälsning.
Jesus kommer och offrar sig en gång för alla. Han dör och uppstår.
Genom detta är vår synd betald. Det är något alldeles specielt det som sker. Den förlåtna synden finns inte mer.
Jag funderar på hur förbereder vi oss för påsken. Då tänker jag nye på påskpyntet och maten. Jag tänker på hur vi förbereder oss att ta emot påskens underbara händelse. Så att den inte bara glider undan obemärkt.
Fastan innan är en väg. Men det är också en väg att börja ställa in sig för att följa påskens händelser dag för dag. Jag täcker ju att det är mer viktigt än vilken gardin jag ska sätta upp
Så – bara en lite uppmuntran – nästa helg är det påsk. Fundera på hur du skall möta den utifrån påskens centrum – Jesus Kristus.
Många kyrkor har Getsemanestund. Den kvällen firar vi ofta nattvard. Läser texterna. Har du aldrig varit med en sådan kväll – kanske är det dags nu.
Långfredagen har många kyrkor gudstjänst. Visst, den handlar om långfredagens kamp på korset – men vi vet hur det slutar. Kanske är det denna långfredag du ska finnas med i en kyrka för att höra om allt som skedde där och då för över 2000 år sedan. Men som är lika aktuellt idag 2026. Påskafton brukar det nog inte vara så mycket i kyrkorna men kola in så hittar du nog säkert något.
Påskdagen så är det fest. Jesus står upp från det döda. Den gudstjänsten är verkligen en högtidsgudstjänst. Missa inte den dagen.
Så förbered dig för påsken. Planera in besök i någon kyrka mellan påskmatens festligheter.
”Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.””
— Lukas Evangelium 23:42 —
Påsken närmar sig. Jag satt och läste omkring korsfästelsen. En händelse som berör mig som flera andra runt påsken är rövarnas samtal med Jesus. Den ena hånar Jesus som tycker att när Jesus räddar sig själv kan han väl ta ner honom också från korset och rädda genom.
Den andre rövaren var mycket mera ödmjuk. Han visste varför han hängde där. Han visste också att Jesus hade inte gjort något som förtjänade döden.
Han tog möjligheten, och sista chansen, att vädja till Jesus om frälsning. Det viktigaste var inte nuets oerhörda stora problem. Det var istället evighetens tyngd. I hans nöd bad rövaren från djupet av sitt inre: ”Tänk på mig”.
Han bad Jesus om en tanke och fick hela evigheten
Jesu svar dröjde inte länge. Tanken blev besvarad och Jesus gav honom nåd och vägen var öppen in i evighetens värld.
Kanske är du i en hopplös situation. Kanske står du i ett vägskäl i livet och är oviss hur du ska göra. Kanske är det just nu oro i ditt inre. Kanske är bekymren om dina barn dig övermäktig. Kanske är du uppgiven. Bed den bön som rövaren bad:
Herre, tänk på mig!
Den bönen går rak vägen till Jesu hjärta. Den bönen når Jesus inre. Vila i att sådana böner hör Jesus. Ibland räcker inte orden till. Ibland orkar man inte be med vackra och många ord. Ibland blir det bara en suck som andas namnet Jesus eller en tyst bön ”Herre, tänk på mig”.
Släpp taget om all präktighet och att klara allt själv. Du behöver inte gå ensam i det du just nu möter.
Det var nog den mest knepigaste tid jag varit med om. Tiden då vi hade pandemi på jorden. Men man får nog säga att vi var rätt duktiga på att ställa om. Även om det var förknippat med att vi slet oerhört på jobbet för att få det flytande. ”Rädda det som räddas kan” verkade vara deviset. Minns att att jag hade ett snitt på 11-12 timmar/dag en vanlig vecka under pandemin. Jag tror nog nog att min dåvarande arbetsgivare aldrig riktigt på djupet fattade vad personalen gjorde. Men vi ställde verkligen om.
Nu är det dags att ställa om igen. Vi ställer nye in livet. Vi bara ställer om. Effekten denna gång är att vi förlorar en timme som vi inte kan göra något åt. Under pandemin blev det ju ”mer” timmar att jobba på (ja jo typ så i alla fall)
Det kanske är bra att man ändrar klockan. Men jag hoppas att det verkligen blir ett slut på detta. Forskare har visat på att det påverkar våra liv mer negativt än vi nog vill erkänna.
Nu vill jag inte förandliga allt in i minsta detalj. Och Gud har väl inte direkt skapat klockan utan det kanske är vi människor som vill ha den kollen. Å andra sidan gick tiden bakåt i gamla testamentet vid minst ett tillfälle. Men det blev inte till en vana. Att rucka på skapelsens ordning är ingen bra ide. Den är komplex. Så låt tiden vara som den är. Vi kan styra det själva om vi vill vara mer uppe vid solens uppgång eller dess nedgång. Det behöver ingen regering styra genom att ställa om klockan. Idag har många möjlighet (kanske tack vare pandemin) att få flexa och jobba hemifrån. Så låt oss skapa dessa möjligheter själv. Arbetsgivare som är mån om sin personal kan bli tillmötesgående på alla sätt tänker jag. det kommer bara att välsigna företaget. Generös arbetsgivare får generösa arbetstagare och det kommer att välsigna företaget. Så tänker alla fall jag.
Vi ställer inte in – Vi ställer om Förhoppningsvis den sista gången i historien
”Låt inte denna lagbok vara skild från …för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.”
— Josua 2:11 —
Vad har du för Gudsbild? Ibland har vi förminskat honom till en farbror på ett moln som svävar fritt. Som en seriefigur på något sätt. Medan Han i själva verket är hela skapelsens skapare – Han är – just det – Gud.
Ibland tänker vi oss att Gud är långt borta. Finns i sin himmel. Kommer visserligen välkomna oss dit men här nere tycks han inte vilja vara. I stunder av uteblivna svar är det rätt mänskligt att tänka så. Men mer fel kan vi nog nye ha. Dagens vers ger oss ett tydligt besked.
”…för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.” Josua 2:11b
Han är lika mycket Gud i Himlen som på Jorden. Gud, som är ett väsen, men som oftast avbildas som en människa för att vi ska ”se” Honom, kan vara här och där samtidigt. Det är det som gör Gud så barmhärtigt stor. Han som till och med tagit sin boning i oss och kallar oss för sitt tempel. Så Gud är verkligen både i himlen och på jorden.
Folket i landet som Israels folk skulle gå in i hade förstått vem deras Gud var. Deras Gudar var inte av samma slag. Många var bara en trädocka eller en sten. Inget liv fanns i dom. Ändå tillbad de sina gudar.
De hade insett att Israels folks Gud var en verklig Gud. Varför? Jo, de hade sett vad Han hade utfört bland sitt folk. Man hade hört om Hans under oh tecken. Hur han förde ut ur fångenskap. Alla plågor Han sände för att befria folket.
Vår Gud är verkligen en Gud att lita till. Han är ingen bildstod. Han är ingen stum sten. Han är G U D . Inte konstigt att folket bävade när dom åsåg vilken Gud som följde deras intåg i deras land.
Han vill vara din Gud. Din verklige Gud. En som lever tillsammans med dig. Han vill vara din Gud i himlen . Han vill vara din Gud på jorden.
En sådan Gudsbild visar dig på en Gud med omsorg och barmhärtighet. En Gud som är villig att vara med i allt och genom allt.
🙏
Herre, du är min Gud i himlen och på jorden. Jag bekänner mig till dig.
Just nu är det tydligen kval-tider. Det kval till VM i fotboll. Det var kval att undvika degradering i hockey. Det är kval för att om möjligt gå upp till SHL i hockey.
Och alla fans lider kval mitt i allt detta.
Igår såg jag fotbollslandslaget spela mot Ukraina och vinna med 3-1. Så en vinst till och då mot Polen så är laget , Sverige, vi, i VM. Och just nu känns det som att vi redan tagit VM-guld.
Tänk vad kval kan betyda olika. Det kan vara en fantastiskt go känsla om man vinner. Vid förlust blir blicken tom och livet stor sorg. Samma ord men olika känslor . Lidande och smärta eller eufori och glädje.
Men i värdsläget blir kval en stark oro och misströstan. Där all oro blir kval. En känsla ingen egentligen vill leva i. Det kval gör något med oss som skadar oss inifrån.
Att gå igenom kval kan vara svårigheten att välja. Djup oro att välja fel.
Vet inte om du är så intresserad av kval inom sporten. Egentligen är jag inte så intresserad. För kval är inte bra för nerverna.
Tänk dig att en match i hockey. Det är jämnt. Så länge matchtid finns finns det hopp. Blicken är fokuserad på spelarna. Och man tror det är möjligt. Så kommer det där målet som blir avgörande. Segraren blir full av energi fast han eller hon är fruktansvärt trött. Men blicken och ansiktet strålar. Men förlorarens blick blir tom. Energin i kroppen tar totalt slut. Och det är som att livet slutat existera. Det är ett kvals olika ansikten.
Som åskådare blir detta så tydligt. Kontrasterna blir så tydliga mellan seger eller förlust. Förlusten blir obarmhärtigt tydligt att nu är det kört. Finns ingen möjlighet att rädda läget och göra om. inte konstigt att blicken blir glasartad tom. Segrarens känsla av lättnad går inte att ta miste om.
”Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och då ska du ha framgång.”
— Josua 1:8 —
Bibelläsningen är en avgörande fråga om vi vill att tron ska påverka våra liv och val – så skriver Simon Holst i Dagen 26/3 2026. Josua får typ samma uppmaning ca 1400 år före Kristus. ”Läser du denna bok ofta kommer du lyckas med det du vill göra”
Simon visar på en undersökning som säger att 43% av svenskarna identifierar sig som kristna. 74% av dom läser aldrig bibeln. 11% av kristna uppger att de läser bibeln regelbundet. Du som följer denna andakt tillhör således denna grupp. För vi läser bibeln regelbundet. En undersökning säger att en tredjedel av alla 18-34-åringarna läser bibeln varje vecka. Allt enligt ALT.
Josua fick en tydlig uppmaning. ”Vik inte av från. Låt den inte vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt.Håll fast vi den” Tydligare än så kan det knappast bli. För det fanns och finns ett löfte som följer med detta läsande. ”Då skall du lyckas i det du företar dig” Ordagrant står det att ”då ska du lyckas – ’Rusa fram’ – på din väg”.
Jag våndas lite över att det verkar bara vara 11% av oss kristna som läser bibeln regelbundet. Min bön och hopp är att den siffran är alldeles för låg.
Simon skriver också ”Nu är det upp till alla som bekänner sig till Bibelns Gud att anta utmaningen tillgängligt och användbart”. Han menar att man ser en skillnad i värderingar hos den som regelbundet läser bibeln. Alltså att den påverkar vårt sätt att vara, handla och värdera. Jag tänker att om vi vill bli mer lik Jesus behöver vi läsa denna bok. Om vi vill att vår tro skall få stadga och ge oss en grundtrygghet i vårt liv är bibeln en viktig del i det.
Du har en guldgruva i din bibel. Du har så mycket av välsignelse att hämta i den boken. Anta utmaningen att göra Bibeln tillgänglig för dig och många fler.
🙏
Herre, låt den Heliga Ande öppna bibeln för mig. Gör den levande för mig
”Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.”
— Femte Moseboken 30:14 —
Man brukar säga att gå inte över ån efter vatten. Eller så säger man att gräset är grönare på andra sidan staketet. Några av de utryck som vill säga att det som finns påa andra sidan stakets är bättre fast det tillhör samma område.
Ibland kan det vara svårt att få tag på visheten. Vi tror att vi måste åka långt bort för att hitta det. Eller göra massa för att hitta det. Men denna vers säger något som vi borde fundera närmare på. Verserna innan säger detta: ”Det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig, och det är inte långt borta. Det är inte i himlen, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” v11-13.
Å ena sidan behöver vi ju lsa vår bibel men det finns ett djup i denna vers jag tycker är intressant. Ordet säger att Ordet är nedlagt inom oss. Vi behöver alltså inte vända oss längre bort än titta inåt. Och det hjärtat är fullt av talar munnen. Det är som att när vi läser bibeln ger det en genklang inifrån oss. Det beror på att det redan är nedlagt där. Kanske är det då inte så konstigt att när vi läser Bibeln känns den nära oss på något sätt. Bokens Ord får kontakt med vårt hjärtas Ord. De hör liksom ihop. Och där händer det något välsignat stort i våra liv.
Predikaren säger att Evigheten är nedlagt i vårt inre. Det innebär att det finns något inom oss som konektar med den eviga världen i himlen. Dessa två rum söker ständigt kontakt med varandra. Så gör också Ordet som finns i vårt inre och Guds levande Ord.
Man kan konstatera att vi människor hör ihop med Gud själv på det viset. Inte förrän dessa två hatar varandra igen kommer vi vara vilse. Och det upptäcker vi att vi varit när vi konektar igen.
🙏
Herre, tack för att vi hör ihop. Jag vill dela livet med dig redan här och nu.
”När jag bor på ålderdomshemmet kommer jag prata om….”
Ja, vad kommer jag att prata om då? Och vad kommer du att prata om? Vad kommer att blir det stora ämnet mitt all annan glömska?
Jag tänker att det är nu vi lägger grunden till våra samtal när vi blir gamla. Vad skulle vi vilja fylla våra samtal med?
Ibland möter jag en bitterhet hos den gamle som bekymrar mig. Varifrån kommer den? Kom det sig att det blev det viktigaste att prata om? Allt som inte blev, allt som borde ha blivit annorlunda, allt som gick snett, allt var bättre förr osv
Men jag möter jag den totala motsatsen. Tacksamheten över det som varit. Glädjen i nuet. Man har på ett sätt lagt allt det där som var mindre bra längst bak i minnet. Om det nu ens finns kvar där. Man minns allt det goda som hänt. Och deras liv verkar mer andas ”det bästa ligger framför”.
Vad kan det bero på? Möjligen har man valt att samla allt det goda i minnet. Man har försonats med det som gick fel. Även om allt inte kunde redas ut.
En sak jag tänker borde hjälpa våra samtal på hemmet bli ljusare och trevligare är hur vi hanterar livet just här och nu. Att vi gör klart eventuella meningsskiljaktigheter. Att vi väljer lämna det tråkiga bakom oss. Och framför allt – skapar nya goda minnen vi kan ta med oss in i ålderdomen.
Kanske låter det förmätet att skriva om detta som snart fyller 60. Kanske är det en påminnelse inför min egen ålderdom. Men jag bävar för att bli en person som gnäller om att det var bättre förr. Eller att inte våga nytt för att en yngre generation ska ha något ännu bättre än det jag haft. Att lämna efter mig något som är bättre helt enkelt.
Jag reflekterade häromdagen om att den värld mina föräldrar föddes in i var klart mycket fattigare än den som jag föddes in i. Och den värld mina barn föddes in i är klart mycket rikare än den jag föddes in i. När min morfar föddes fanns inga bilar, ingen TV, ingen mobiltelefon mm mm. Mina barnbarn har allt sett och mycket mera. Låt oss inte stanna där. Låt oss skapa en bättre värld. En värld som vi med stolthet kan prata om på hemmet. Där våra sammanhang vi har kunnat påverka och förändra gick framåt och utvecklades medan vi kunde påverka det.
Tänk vad vårt sätt att tala om olika sätt kan påverka. Atmosfären inte minst. Men också tron på att det går. Att få mod att våga.
Pedher´s blogg 