Jag var till Ugglas park igår eftermiddag. Frälsningsarmén hade sånggudstjänst. Biskop Johan höll en predikan. En bra sådana. Roligt att få lyssna till honom. Han sa något som jag fortsatte bära med mig.
Tänk om det var så att Jesus skulle bli lik mig och inte tvärtom
Bibeln är rätt tydlig med att vi ska sträva efter att bli lik Jesus mer och mer. Inte tvärt om. Men ibland verkar vi leva som om det vore Jesus ska bli lik oss. Tycka våra idéer vara bäst. Även om är diskutabla så säger han ändå att dom är bra. Så är det vi som är utgångsläget och förebilden.
En bra reflektion tänker jag. Och rannsakande. Lever jag som att det är Jesus som ska bli lik mig?
”… och han ska tala frid till hednafolken. Hans välde ska nå från hav till hav, och från floden till jordens ändar. ” — Sakarja 9:10 — ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. ” — Johannes Evangelium 14:27 —
I en tid av oro på många sätt, krig i närområdet, oro i världshandeln, aktiemarknad som går upp och ner vart efter uttalanden kommer, oro för sin privatekonomi och listan kan göras lång, är det inte svårt att drabbas av oro.
Textraden är hämtad från en text vi brukar läsa i Advents- och jultid. Riktad mot Israel och hela världen. Genom historien har det varit många krig i det området. Men också över vår jord. När man trodde att Europa skulle vara fri från krig så visade det sig hur fel vi tänkte.
När mina ögon föll på denna text igen tänkte jag att den behövs just nu, återigen. Gud behöver avväpna många nationer. Både de som just nu ligger i krig med varandra. Men också alla de länder som rustar som aldrig förr.
Gud talar om en fred som skall vara för evigt. Och den kommer. Men min bön rä att det skall bli fred på jorden innan dess.
Han skall tala frid till hednafolken – en text som syftar på dig och mig. Vi kan trösta varandra men vi behöver något mycket djupare. Vi behöver Guds frid. Det innebär Guds välsignelse, helhet på alla områden i våra liv, fred, Guds Shalom. Jag tror att det fins många oroliga som just nu behöver ett sådant tilltal från Gud. Guds Shalom över sitt liv.
Tänk vad ord kan skänka lugn. Vi kan känna det som att livet rasar under oss. Så kommer någon med några uppmuntrande ord som går rakt in i oss och ger oss ett lugn. Vi får tro för att det kommer att gå bra. Ord kan verkligen lyfta och befria oss. Så är det när Gud talar frid till oss. Det är som att atmosfären omkring oss skiftar karaktär. Vi får uppleva en närvaro av Gud själv som är svår att förklara.
Jesus säger i Johannes 14:27 ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.” Kärnbibeln ger djupet i denna vers: ”Frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) lämnar (sänder, överlåter) jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte så [sådan frid] som världen ger.
Jesus talade arameiska med sina lärjungar. Det arameiska och hebreiska ordet för frid, shalom, är rikt på innebörd, såsom harmoni, hälsa, fullhet, trygghet och välgång. Det är en önskan om frid som judar fortfarande använder som hälsnings- och avskedsord. Världen kan inte erbjuda denna frid; Guds frid tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.
Låt inte ert hjärta oroas (uppröras, ängslas) eller förfäras (tappa modet, skygga tillbaka)”
För några år sedan kunde du nog mest se bilder på solnedgång i mitt flöde. När jag får minnesbilder på Facebook är mig 90% solnedgång över Vättern.
Några kvällar har det varit fina förutsättningar för att se solens nedgång på en brygga när där jag bor. Solnedgång i vatten är speciellt, tycker jag.
Att sitta och följa solens bana ger ett lugn. Det är som att livets puls går ner i takt med att solen sänker sig ner mot horisonten.
Att man sen får några fina bilder ger också en skön avkoppling.
För en del år sedan var jag på Öland. Bestämde mig att se solnedgång och soluppgången morgonen därpå. Det var runt midsommar. Så det var inte många timmar solen var nere. Det var något utöver det vanliga minns jag. Nu hinner man sova rätt länge innan solen går upp igen. Och längre blir det möjligt ett bra tag framöver. Men en sådan resa blir det nog kanske redan nästa år.
Ikväll insåg att jag verkligen saknat solnedgångskvällar. Nu har jag hittat stället för dom så nästa år är det många besök planerade på den bryggan.
”…Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. ” — Sakarja — — 4:6 —
Ibland kan vi ha väl stor tiltro till oss själva och vår kraft och kunskap. Det är som att vi hamnat tillbaka i den tid då ett vanligt uttryck var ”kan själv”. Vi kommer nog inte så gärna ihåg den tiden.
Jag har mött den i olika sammanhang. Tex när jag anställt nya medarbetare eller ska lämna över till en ny. Då har jag frågat om den vill veta något om arbetsplatsen För jag tänker att det kan vara bra att slippa göra samma misstag som jag gjort. Ibland, inte ofta, har jag då mött svaret: ”Nej, låt mig lära av mina egna misstag”. Den vill helt enkelt inte var ”mineringarna” kan finnas. På ett sätt kan det vara bra. Men det luktar oftast lite för mycket av – ”kan själv, Jag klarar detta. Jag vet bäst.”
När vi för över det på det andliga planet kan det vara förödande. När vi tror att vi är bäst. Klarar det mesta på egen hand.
Sakarja får en hälsning jag tror är en hälsning även in i vår tid. Det som behöver ske i vår tid och på våra plaster är inte något som kan ske genom vår förträfflighet. Det handlar inte om hur mycket vi har lärt oss eller fått insikt. Det handlar om att det behövs något mer än det. Där för får Sakarja hälsningen ”Det är inte genom din eller någons annans styrka eller kraft det skall ske. Det som skall ske ska ske genom min Ande, säger Herren.”
När vi förstår djupet i det vet vi vad och var vi behöver börja söka. Vi behöver ödmjuka oss inför Gud och be om Hans kraft, om Hans visdom, om Hans väg och Hans möjligheter. Det är då det kan ske.
Det är då det kan ske på riktigt. Hållbart och över tid. Det sker inte bara ytligt sett med någon stilla krusning. Det sker på djupet riktigt.
När vi läser vår bibel inser att vi har en källa att gå till. Gud har skapat allt det vi behöver. Vi behöver inte låta stoltheten ta över med ett ”kan själv”. Vi kan fritt och utan att skämmas söka oss till Gud och be Honom om råd och hjälp. David skriver i Ps 32:8: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”
🙏
Herre, lär mig hur det skall till på riktigt. Lär mig vem som har den verkliga kraften och visdomen. Visa mig den väg jag skall gå. Jag vill ta emot ditt råd. Vaka över mig, Herre.
Jag vill inte säga att det kanske var den sista sommarkvällen för det var det nog inte. Men det var en skön kväll på bryggkanten.
Av olika anledningar var inte det så trevligt att sitta på min uteplats. Men det gjorde ju att jag fick en klart goare stund vid bryggkanten.
Tänk – 14 augusti kl 20:20 är det 22 grader varmt och en vacker solnedgång i en molnprydd himmel.
Så när jag sitter där kommer det lite regnstänk. Men vad gör det? Man torkar om det skulle bli värre. Bara att njuta.
Man blir så tacksam för Guds skapelse. Ja, han kanske då inte skapat bryggan. Men utsikten. Solnedgången. Tänk att ha förmånen att få kunna njuta av detta.
”Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. Herre, ge liv åt ditt verk i våra dagar, låt det bli känt i vår tid. Tänk i din vrede på att förbarma dig.” — Habackuk — — 3:2 —
Gör det igen. Har du tänk så om Gud någon gång? Att det han gjorde förut skulle ske igen? Förr sjöng vi en sång vars refräng löd så här: ”Det sker igen om blott vi beder. Ja, om vi beder, det sker igen. Som svar på bön har Gud gjort under. Ja, stora under ska ske igen.”
På ett sätt tänker vi kanske lite fel när funderar i dessa banor. För det Gud gjorde förr var för den tiden. Det Han behöver göra nu är något annat. Vår tid behöver något för just vår tid. Inte det som skedd förr.
Men den bönen handlar om något djupare än en repris från förr. Det handlar om en Gud som handlar igen. Med något vi behöver just för den här tiden, här och nu.
Habackuk hade hört om hur Gud verkade förr. Att Han bistod folket. Där växte det fram en längtan om att Gud skulle göra det igen. Alltså gör något för den tiden han levde i. Han hade hört om allt det stora Gud gjorde bland folket förr. Han insåg att nu behövdes det något liknande.
Ibland kan man fundera på hur mycket gemens svensk vet om Gud. Somliga har inte alls någon kunskap. Andra nara. Åter andra vet rätt mycket genom att man upplevt Gud. Den bön Habackuk ber är en bön som ber Gud om att visa vem Han är, vad Han kan göra och vad Han vill göra bland oss. Det är en bön om att Gud skulle återuppliva sina gärningar. Göra dom kända igen.
Jag delar den längtan med honom. ”Gör dig synlig Herre, igen!” En gång till. För jag tror att det är många som behöver Guds hjälp i vardagen. Jag kan inte vara ensam om det.
Min bön är att det skulle bli mer och mer känt i vår tid vem Gud är. Att alla, ja, jag menar alla, skulle få upp ögonen för vem Gud och vad han kan göra.
”I våra dagar” – alltså i vår tid. Habackuk levde omkring 640 f Kr. Han behövde det då. Vi lever på 2000-talet eKr och vi är minst lika mycket beroende av att Gud skall visa sig på något sätt.
Den bön Habackuk ber är en bra bön för vår tid alltså. När vi ber den närmaste tiden kan det får vara en del av den bönen och gärna längre.
🙏
Herre, jag har hört budskapet om dig. Herre, ge liv åt ditt verk i våra dagar, låt det bli känt i vår tid
Valaffischerna har kommit upp. Somliga nedrivna samma natt. Andra så dåligt uppsatt att dom nog blåste ner. Då var andra partier snabbt där och satte upp sin
Kunde man inte kräva att varje parti satta sitt sigill på sin affisch. Med en underskrift. Så att det höll i rätten om man ville anmäla löftesbrott?
Om det vore så ”på riktigt ” kanske de inte var så ledsna om vissa valaffischer revs ner. Eller vad tror du?
Alla partier överträffar varandra just nu. Man vi få oss att rösta på just deras parti. Men ibland undrar jag hur mycket täckning har man på alla sina löften. Och det vet man ju inte förrän nästa val.
Men kanske skulle det se ut på ett annat sätt om alla valaffischer blev ett bindande dokument rent juridiskt men med möjlighet att testa i domstol efter mandattidens slut. Att man fick inte ny möjlighet om man inte infriat löftet man lovade.
”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” — Andra Timoteusbrevet — — 3:16-17 —
Utandad av Gud. Ett intressant sätt att beskriva tillkomsten av Bibeln och dess ord till oss. Varje bok har ju en namngiven person som skrivit bibelboken. Så hur tänker man angående det? Kärnbibeln skriver:
”Hela Skriften (varje skrift; varje del av Skriften) [hela Bibeln] är utandad av Gud (”gudsutandad” – gr. theopneustos) [inspirerad av Guds Ande] och nyttig (användbar, hjälpsam) till undervisning [handledning i läran och dess tillämpning, se Rom 15:4], till tillrättavisning (överbevisning) [om synd, se Joh 16:8], till upprättelse (återupprättelse, korrigering), [och] till fostran i rättfärdighet [disciplinerad träning i att leva i överensstämmelse med Guds vilja]’så att gudsmänniskan [den som tillhör Gud] kan bli [fullt] färdig [kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu],väl rustad [sedan hon fullt ut har anpassats och utrustats] för varje god gärning.”
Inspirerad av Gud. Där Guds Ande har påverkat och ingett skribenterna det budskap de skall skriva. Jag tänker att Jesus måste ha gjort och sagt mycket mer än vad Evangelierna skriver. Allt går bara inte att få med. Men det viktigaste, förmågan att välja ut.
Hur påverkar det oss i vår relation till Bibeln? Jag tänker att det inspirerar oss att läsa Bibeln som Guds Ord. Det är Honom vi tror på. Honom vi vill följa. Honom vi vill ska påverka vårt liv. Då är Bibeln en fantastisk tillgång för oss. Den är tandad av Gud själv.
”För att Gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”. Kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu. Väl rustad. I det ljuset blir bibeln vår främsta källa till inspiration och undervisning. Det är från den vi får det vi behöver i vår tro och liv.
För att vi ska kunna förstå finns Anden till vår hjälp. 1 Kor 2:10: Anden utforskar djupen i Gud. Joh 14:26 Anden skall lära oss oss allt och påminna vad Jesus har sagt. Joh 16:13 Han skall föra oss in i hela sanningen. Luk 24:45 Öppnar våra sinnen så att vi ser och förstår. Så Gud andas ut skriften och sänder Anden till vår hjälp att förstå. Kan det bli bättre än så? Tror inte det. Så bibeln kan bli din bästa bok att läsa.
🙏
Herre, öppna skriften för mig. Helig Ande, hjälp mig att förstå.
Igår var jag på röntgen. Jag skulle få mitt knä röntgat. Genomlyst av röntgenstrålar så att läkaren och sjukgymnasten ska kunna bedöma mitt knä. Vad som möjligen är fel.
Vilken bra manick. Eller hur?! Genom att belysa knät kan man se innanför huden och musklerna. Se hur själva knät ser ut. Utan massa hinder. Benstommen blir synlig. Man skulle kunna säga att det som är dolt blir synligt.
‘ Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. ‘ Första Korintierbrevet 2:10
‘ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. ‘ Romarbrevet 8:26-27
En röntgenbild kan avslöja mycket som vi inte ser. Sådant som måste åtgärdas. Likaså utforskar anden oss också. Ser sådant som vi behöver ta i tu med.
Syftet med att röntga mitt knä var att se det problem som jag har där för att kunna åtgärda det. Det har alltså ett gott syfte. Likaså har Andens utforskande hjälp ett gott syfte i våra liv. Han vill oss väl. Hjälpa oss att vara på det bästa sätt vi kan vara.
När vi läser om Anden ser vi att Anden vill via oss vad vi fått i Gud. Visst är det fantastiskt bra. ( 1 Kor 2:12). Kanske är det ändå så att vi ibland missar det eller i alla fall glömmer bort det.
Så att vara genomlyst genom röntgen av sitt knä att visa på djupare insikt om tron. Kanske ser du något mer am man använder denna bild av att röntga sitt knä.
”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.” — Matteus Evangelium — — 13:44 —
Himmelriket – när jag växte upp så talade och sjöng man mer om himlen än man ger idag. Så uppfattar jag det i alla fall. Ändå är det himmelriket som blir själva slutpunkten på livet när vi går in i evigheten
Jesus talade mycket i liknelser. Det var ju ett sätt att göra evangeliet tydligare. Och när vi läser om himmelriket i Matteus kapitel 13 ser vi att Jesus jämför himmelriket sådden i åkern, som ett senapskorn, som en surdeg, som en skatt som hittas i en åker, och som ett fiskafänge, som en köpman som köper pärlor.
Jesus har himmelriket som sin centrala del i budskapet. Som i tex Johannes 14. Där Han menar att i himlen finns det många rum som Han förbereder för alla som skall koma dit. Läser vi uppenbarelseboken så är himmelriket en ny plats där det inte finns någon sjukdom mer. En perfekt plats. En plats där den som tror på Jesus kommer att tillbringa evigheten.
Sådden – Guds rike växer fram ju mer Ordet sås. Guds Rike, redan nu men ännu inte. Tar sin boning i människan.
Senapskornet – Så litet till en början men blir så stort när det blir tydligt synligt.
Surdegen – Surdegen syrar den övriga degen. Och Guds rike, himmelriket kommer att genomsyra alting så småningom.
Skatten i åkern och pärlorna – Himmelriket är något värdefullt som är värt att satsa allt man har för att få tag på det.
Fiskafänget – den del av dessa liknelser som talar om att alla kommer inte dit. Bara de som tagit emot Jesus som sin frälsare.
”Alla vill till himlen men ingen vill dö” – en låt av Timbuktu. Det ligger något i det. Liksom jag möter många som inte vill ha Jesus men till himlen vill man. Det går liksom inte ihop. Himlen har vissa ramar. De ramarna har Gud satt upp. Inte någon annan.
Hur himmelriket verkligen blir vet vi inte. Vi kan ana. Och ju mer jag läser om det längtar jag dit. För den värld vi lever i nu visar allt mer upp en sida som verkligen inte är något att längta efter. Inte minst när man ser sjukdom och lidande. Himmelriket är som det var tänkt från början. Fredsrike med djup innerlig frid utan sjukdom och nöd. En plats utan miljöförstöring. Tänk att få leva där
🙏
Herre, gör mig redo för den eviga världen som är himmelriket
Pedher´s blogg 