Guds hand

Guds hand – jag det var den som Maradona en gång hänvisade till för länge sedan. Nu har denne man lämnat detta jordeliv.

Guds Hand. Den talar om handling. Kraft. Mildhet. Omsorg. Makt. Ledning. Under. Ja, det finns många sätt man kan beskriva den med. Törs inte säga hur mycket Guds hand haft med fotboll att göra. Möjligen. Men jag tvivlar nog på att Guds hand hjälper till så att ett lag kan vinna. Det får vi nog klara själva.

”Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Psaltaren‬ ‭139:8-10‬ ‭SFB15‬‬

”….ska också där…” – något som säger mig att vart jag än är så kommer Gud leda mig med sin hand. Om jag vill det. Det finns inga omöjliga ställen och situationer som Gud inte kan leda dig. Du kan inte komma så långt bort från Gud att hans inte skulle kunna hålla upp dig. Hans kraft räcker långt. Klarar mycket mer än vi kan tänka oss. Ber vi om hans ledning och kraft så möte han oss med det.

Att det står att det är hans högra hand visar på hans styrka. Kanske mindre förståelse hos en vänsterhänt. Man den högra handen står för styrka. Så kanske är det den vänstra handen som leder och den högra som bär.

Kanske kan det få sjunka in i oss denna dag. Att hand hand räcker långt längre än vårt tvivel tror. Att hans hand orkar hålla oss. Med alla våra bekymmer som ofta är så tunga.

Där du nu är, det du nu bär, det du nu brottas med, finns i detta ”…ska också där…”. Försök vila i det.

Ett steg närmare

Tänk om man var färdig redan nu. Tänk om man kunde allting direkt. Tänk om redan nu visste. Tänk om man var klar över hur allting skulle bli typ nu. Tänk om morgondagens äventyr redan var beskrivet. Tänk om man visste hur livet kommer forna sig framöver. Tänk om man bara visste det…

Har du tänkt så någon gång? Skulle tro att dom flesta av oss tänkt typ så någon gång i livet. Det kan stressa rätt mycket. Så skapar man bilder om hur det ska bli. Inser att för varje ”steg” så ändras förutsättningarna och bilden måste revideras.

Jag tänker att varje steg är ett steg närmare det som är tänkt. Jag behöver inte skapa det för varje steg. Utan låta bilden växa fram istället. Så behöver den inte revideras hela tiden.

Om man kan tänka så kanske resan blir lite enklare. Eller i alla fall mer möjlig. Varje steg känns mer som vägen till något större och mening med. Än ett tungt steg som bara kom till just bara nästa punkt. Den punkt som inte gav något. Även denna gång.

Det är gott att veta att varje steg du tar är på väg framåt. Även dom små stegen. Kanske är dom små stegen också viktiga för att komma i rätt timing. Så förringa inte det lilla steget. Där minst lika viktigt.

Om man klarar att tänka steg för steg behöver man inte ha större krav på sig än just ett steg i taget. Det är skönt. Pulsen kan hållas nere. Axlarna likaså.

Så värdera varje steg du tar. Det är ett steg närmare dit du ska.

Gör det till ditt

💭 Vi har rätt lätt att bli stående som observatörer. Blir ett ”titta på” som inte gör oss varken bättre eller sämre. Och det är klart, det riskerar att göra oss själs till ”offer” för situationen. Som om vi blev bestämda till något. Att det var vårt öde.

💭 Vi behöver tänka tvärtom. Att se till det vi tror är tänkt för oss och göra det till vårt.

💭 Ibland kan det fara dubbla tankar inom oss. Dubbla tankar om oss själva. Dom slås mot vandra. Som om det var en god kraft mot en ond kraft. Tänker att då får vi göra dom goda tankarna till våra egna. Att dom få det utrymmet dom är värda. Och dom onda tankarna får ingen plats.

💭 Hur kan jag förklara för dig hur jag menar?

💭 Jo, när jag har för många jobbiga tankar som snurrar i huvudet på kvällen blir det stört omöjligt att somna. Jag försöker att tänka på annat. Försöker få ett annat fokus. När det inte går sätter jag på en väl utvald ljudbok. Då få dess tankar ta över mina tankar. Så upptäcker jag att långt senare att jag somnat. Somnat medan ljudboken läst upp boken. Dom mindre bra tankarna fick ge vika. Jag gjorde bokens tankar till mina.

💭 Jag gör det jag uppfattar kan göra mig gott till mitt. Vad behöver du göra till ditt?

💭 Bli inte en åskådare inför ditt eget öde. Ta makten över det. Bestäm dig för vad du vill göra till ditt. Släpp det som ligger bakom och som du ändå inte kan nå. Kanske till och med att du inte ska nå det igen. Det är ett avslutat kapitel. Så länge som det får skvalpa i utkanten av blickfånget kan det låsa dig. Men du kan välja att annat får ta upp hela blickfånget. Då får inte den gamla bilden plats längre. Hoppas du förstår hur jag tänker.

💭 Bestäm över din livsbild. Gör nästa steg till ditt. Därför att du valt att just sätta ner foten där och då. Inte för att någon annan gjorde det åt dig. Eller tvingade dig att göra.

Guds perspektiv

Ibland kan det vara svårt att se en utväg. Ibland kan det vara enklare. I en tid med nya, mer krävande, restriktioner är det svårt att hålla modet uppe.

Gud är rättvis där vi har svårt att vara klarsynta. Han kan inget annat att vara rättvis. Det är hans väsen. I fotbollsspelarens perspektiv kan en domare vara orättvis. Där motspelaren går fri medan man själv blir avblåst. Men Gud kan inget annat än att vara rättvis.

Han är inte partisk ändå står han på allas sida. Ett fascinerade utgångsläge. Hur kan det vara möjligt. Jag tänker att det är för att han älskar alla lika mycket. Vill alla deras väl. Och när han ser till alla ser han allas situation och möter alla där. Därför kan han se den större bilden och behöver aldrig beskyllas för att vara partisk.

Där vår blick inte når över tidsperspektivet når hans blick från evighet till evighet. Vi har så lätt att se till nuet och dess närliggande tid. Vi ser till det som vi tycker är bäst för just denna tid. Men har svårare att räkna in det kommande och hur nuet påverkar det. Där är Gud outstanding. Han kan hantera nuet i ljuset av evighetens tidsrymd.

Hans förstånd når långt längre en vårt begränsade kunskap. Allt för ofta tycker vi att vi vet bäst. Och visst, somliga gånger kan vi nog tillskriva vårt förstånd att fungera väl bra. Men vi kan aldrig mäta oss med Guds förstånd. Hans som är från evighet till evighet. Han som skapar med sitt ord. Hans förstånd som inte är begränsad av den mänskliga begränsningen. Vi som påstås till och med inte ens använda all den kapacitet vi har ingår hjärna. Han använder sin fullt ut….

Kommer du ihåg periskopet vi byggde i slöjden? Liten kul sak. Då kunde man stå bakom ett högt staket men ändå se över kanten. Guds blick har möjlighet att se för vår blick inte når fram.

Det är som att Guds ser om hörnet. Över den högsta mur utan att ställa sig på tå. Kan se igenom den mörkaste dimma. En blick som tränger sig in. Men också som ödmjukt letar sig in i våra labyrinter av tanker. Han kommer också ut ur dom utan att ha gått vilse.

Hans orientering är fantastisk. Han är inte begränsad till en GPS-utrustning. Där en apparat kan sluta fungera pga tex slut på batteriet så fungerar Guds orientering för evigt. När vi går vilse kan han hitta den bästa väg på bråkdelen av en sekund. Hur vi än snurrat till det kan han snurra upp det.

Guds perspektiv är så fantastiskt bra. Det bästa vi kan göra är att slå följe med honom. Bättre guide kan vi inte få.

Den kärlek han har i sin blick till sin skapelse går inte att mäta. Det han känner för dig i sitt inre strålar ut genom hans ögon när hans blick vilar på dig. Hans hjärta slår för dig. Han vill bara ditt bästa. Ett sådant perspektiv gör tilliten till honom desto större. Han vill dig gott. Gör dig gott. Så att följa honom i det perspektivet ger en välsignad frid inför framtidens ögonblick.

Han ger mera nåd

Jag har vid några tillfällen påmint om gamla psalmer. Här kommer en till. ”Han ger mera nåd…” Psalmen blev i sin nuvarande form runt 1930.

Jag tycker om andan i sången. Bara första textraden visar vägen till vad psalmen vill förmedla till oss: ”Han ger mera nåd då min börda blir större…”. Skulle tro att man kan känns igen sig i den tyngre sidan i livet som psalmen beskriver. Kanske var det självupplevt av textförfattaren. Sången ger oss uppmuntran och hopp. Att få kraft efter hur arbetet växer. När prövningar kommer ger han oss sin frid. Hur han möter oss när våra egna resurser verkar uttömda så ger han ut nya.

Kanske kan denna söndag få välsignas av denna gamla psalm. Gamla ord på ett föråldrat uttrycksätt? Ja, möjligen. Men fortfarande så sanna till oss alla.

Det finns en som följer sig och vill bistå dig genom hela ditt liv. Det vår Gud. Han har många gånger bevisat sin omsorg. Han vill göra det igen. Och igen. Och igen.

1. Han ger mera nåd då min börda blir större
när arbetet växer, mer kraft han mig ger
med ökade trångmål hans kärlek fördubblas
när prövningar möter, sin frid han mig ger

Ref: Hans kärlek är gränslös
Hans nåd är oändlig
Hans kraft ingen människa utforskat än
Ty av sina eviga väldiga skatter
Han giver och giver och giver igen

2. När allt vad jag ägt utav mod syntes svika
när kraften är tömd fastän dag ej är slut
när jag har nått botten av tillgångar egna
vår fader då endast begynt att ge ut

3. O, Jesus för dig vill jag öppna mitt hjärta
i tro, ta emot, av de skatter du ger
och sedan ge ut ty ju mera jag giver
så strömmar välsignelsens flod ännu mer

Lyssna gärna på Mikael när han sjunger sången

Lugna vatten

Har varit hemma en tid för att jag är sjuk. Igår ”tvingade” jag mig ut på två korta promenader. Samma rutt runt Rosariet. Den första gången blåste det mycket. Det gick gäss på sjön. Andra gången hade vinden mojnat och sjön låg betydligt lugnare.

Att hitta olika översättningar på bibelverser har alltid fascinerat mig. Jag kom till psalm 23 i min bibelläsningsplan.

”…. han för mig till vatten där jag finner ro.” Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭SFB15‬‬. Finner ro. Det är nog den vanligaste översättningen. Vackert beskrivet hur man finner ro vid vatten. Vatten har en lugnande inverkan på oss när det flyter fram stilla.

Så hittade jag en annan översättning. Den säger så här:

”…… och leder mig till lugna vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭NUB‬‬. Till lugna vatten. Versen får ett annat fokus.

Det finns så många oroliga vatten i livet. Du kan säkert räkna upp många sådana tillfällen med ett upproriskt vatten du hamnat i. Visst är det så att vi kan behöva komma till ett vatten som ger ro. Men jag tror att hälsningen från denna vers är att du ska föras till ett lugnare vatten. Alltså lämna det vatten som är mer eller mindre i uppror för att annat vatten. Ett lugnare vatten. Det kommer göra dig gott.

Så blir det som en tredje översättning säger:

”….Han för mig till rogivande vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭SB‬‬ Rogivande.

Sådana vatten ger ro – rogivande. Vackert uttryckt tycker jag. Det är som att vattnet, som både släcker törst, ger växten dess tillväxt ger också ro för själen. Så blir det som en fjärde översättning:

”…..han låter mig vila vid lugna vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭B2000D‬‬. Vila vid lugna vatten. Där hämtar man kraft för nya tider och uppdrag.

Samma vers men med flera djup. Det är det mäktiga med bibelns ord. Så låt dej föras till andra vatten. Vatten som kommer låta dig segla ut till nya upplevelser när du fått vilat ut från det mer stormig. Gud har sådan omsorg om dej.

Det var välventilerat

Jag hade fått tid hos doktorn. Eftersom jag var förkyld och man skulle kunna tro att jag kunde eventuellt var smittad så fick jag inte gå in i den vanliga dörren till den vanliga entrén. Utan var förvisad till dörren till vänster. Men inte gå in. Där skulle jag stanna utanför på avstånd så att jag kunde höra dom ropa upp mitt namn. Att det sen var regn och blåst i väntrummet var inget som man tog upp.

Det var ett välventilerat ”väntrum”

Tro inte att jag klagar. Jag är oerhört tacksam att min vårdcentral gör vad man kan för att hindra smittan sprida sig. Man kan ju skoja att det var lite väl kallt i väntrummet. Att det blåste väl mycket och att det regnade in. Tänk hur det kan bli. När jag kommer in är man välskräddade med massor av skydd. När labbet inte kan komma direkt tar doktorn ett av proverna. En personal som inte brukade ta prover fick damma av sin kompetens. Alla gjorde det fantastiskt. Allt för att inte min tid där inne skulle ta längre tid än vad som krävdes. Sen fick jag vända hem. Komma tillbaka lite senare för fler tester. Och sen prata med doktorn igen via telefon. Säger det igen. Personalen i sjukvården gör det fantastiskt bra och vågat. För dom utsätter sig för stora risker i dessa tider.

Så vad är ett välventilerat väntrum i ljuset av det.

När man sen läser om att folk testar sig för att veta om man kan gå på fest eller inte blir man bara förundrad. Här satsar sjukvården ”med sina liv” som insats. Testerna räcker inte till för alla dom som verkligen behöver dom. Sjukhusen fylls återigen med covidsjuk. På intensiven ligger fler och fler nedsövda för att om möjligt räddas till livet. Och så vill folk ta resurser från dom som verkligen behöver testas bara för att veta om man kan gå på fest. För mig är det en gåta.

Jag skulle vilja ropa ut:

”Skäms på er!” ”Vet hut!”

Det är dags att tänka till och tänka om. Hur säkert du tänker att du är en överlevare. Det är dags nu att tänka om. Du är kaxig ända tills det drabbar din egen familj. Dit eget barn. Din egen mamma. Dig själv.

Jag blir verkligen bedrövad när jag märker att folk kan tillåta det mesta så länge det inte drabbar sig själv. Då kan en kvälls festande vara det viktigaste som bara måste hända. Då kan pengar gå före andras utsatthet för smitta. Då kan överskott förhärliga andras risk för smitta. Då kan den kortsiktiga vinsten förblinda så att man missar den som ska bära framtidens segrar. När den väl är borta står man där med sin tvättade hals. Med festen som sätter sig i vrångstrupen. När den kortsiktig vinsten får en bitter eftersmak.

Starka ord? Ja, möjligen. Men det ligger en del sanning i den. Så varför inte fatta beslut idag som vi kan stå för i morgon, nästa månad, nästa år. Beslut vi kan stå för inför oss själva och våra barn. Beslut vi kan vara stolta för när historieböckerna skrivs.

Kanske blev det ett lite för välventilerat inlägg idag. Men det växte fram i en stund då det var lite kallt i väntrummet. Och då skulle jag egentligen bara ta ett covid-test. Inte läggas in på sjukhuset och vårdas för vår tids farsot – covid-19.

Vi är inte rädda längre

Att vara rädd är inget att eftertrakta. Den känslan byter man gärna ut mot att vara orädd. Svarade på en enkät från SCB. En fråga handlade om jag kände mig otrygg i mitt bostadsområde. Om jag var rädd att gå ut på kvällen. Mitt svar blev att det var jag inte. Att slippa vara rädd är skönt.

Men när man inte är rädd där man borde vara rädd så är det något fel. Ett återkommande uttryck i pandemin är ”vi har slutat att vara rädda för viruset”. I första anblicken kanske det låter bra. Men djupare sätt är det inte bra. Vi behöver vara rädda för det. För det skapar ett försvar inom oss. Vi handlar på ett bättre sätt. Skyddar oss och andra. Att inte vara rädd där vi borde vara det skapar fara för oss.

I bibeln kan vi läsa om när lärjungarna var ute på sjön när det stormade. Dom var rädda. Jesus låg och sov i aktern. Dom väcker Jesus och ber om hjälp. Jesus hutar åt vinden. Vågorna lägger sig.

Vi går igenom en storm just nu. Jag vill inte påstå att Jesus sover i båten. Men han är med oss i båten. Ibland kan jag undra varför han inte hutar åt pandemin. Men en sak tror jag på. Det är att han kan göra det. Och det kommer att vända. Men kanske är det ett läge där vi, likt lärjungarna, behöver och får vända oss till Jesus och be om hjälp. Att det då kan bli möjligt att vår ”storm” kan lägga sig tvivlar jag inte på.

Tills dess är jag fortsatt rädd för vad pandemin kan göra. Men jag är så oerhört tacksam för att Jesus finns med i båten genom denna storm.

Ögonsten

Ibland läser man den där versen som bara berör. Men kanske är det lite förläget att berätta det. Har en läsplan igång ur psaltaren.

”Bevara mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga,” Ps‬altaren 17:8‬

Det är nog förmätet att be om att man ska vara en ögonsten. Vem vågar säga att man vill vara Guds favorit. Men nu står det ”..som en ögonsten..”. Alltså något åt det hållet.

Men jag tänker att vi alla är Guds ögonstenar. Vi är skapade av honom. Och i skapelsen står det att han var nöjd med sin skapelse. Att Gud älskade oss så mycket att han sände sin egen son till oss.

Så ingången i denna vers handlar det om att bedjaren ber om att Gud ska se till den med ett gott öga.

Bönen handlar om att också få uppleva beskydd under Guds vingar. Det är en fin bild. Fågelmammans modiga beskyddande av sina fågelungar. Att få stå under Guds beskydd är något stort. Det finns så mycket som vill påverka oss. Hota oss. Men vi har ett beskydd hos Gud.

Så vi behöver inte be om ursäkt för att göra denna bön till våran.

Var inte rädd

Olika psalmer har kommit till mig under en tid. Psalmer som kanske inte sjungs så ofta nu för tiden. I alla fall inte där jag rör mig.

Ylva Eggehorn skrev texten Var inte rädd 1972. Lars Moberg satte musik till den 1974. Kanske är det en text att påminnas om. Strofer som: ”Din ensamhet har stränder in mot ljuset”, ”Han älskar dig och Han väntar dig ikväll”, ”Hans kärleks frid som ingenting begär”, ”Du är på väg, en dag blir natten vit”, har en djup hälsning till oss.

Var inte rädd. Det finns en som går med dig.

Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken
Ett namn som skyddar dig nu när du går
Din ensamhet har stränder in mot ljuset
Var inte rädd, i sanden finns det spår

Han älskar dig och Han väntar dig ikväll
En kväll när du förstår Hans hemlöshet
Och hur Han längtar efter dina steg
Från evighet har Han stämt möte här

Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn
Du ser den inte nu, men färdas dit
En dag skall du bekänna högt Hans namn
Hans kärleks frid som ingenting begär

Du är på väg, en dag blir natten vit
En dag och stjärnor växer ur hans famn
Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn
Du ser den inte nu, men färdas dit

Lyssna gärna till den. Inspelad av SVT Minns Du Sången