Att fästa blicken på rätt ställe

”Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. ….” Hebreerbrevet‬ ‭12:2‬ ‭NUB‬‬

I tider av oro är det lätt att sänka blicken. När man egentligen skulle behöva lyfta den för att ta ut riktningen sänker man den.

Tänker på den gången i gympan då jag skulle gå på bommen. Fick rådet att se på det stället jag skulle till. Men likväl tittade jag på bommen och trillade av. Men lyckades till slut när jag vågade fästa blicken dit jag skulle.

Tänker på Petrus som gick på vattnet. Så länge han såg på Jesus gick han på vattnet. Men när han började se på vågorna sjönk han.

Kanske känner du igen dig i detta. Det är så lätt att sänka blicken i orostider. Inte minst nu i pandemi, permitteringar och uppsägningstider.

Jag tror denna vers har något extra till oss. Fäst blicken på Jesus. Det gör att vi klarar att gå på ”bommen”. Upptäcka att trots att vägen är smal och knepig så funkar det. Trots att det gungar omkring oss så ”går vi på vattnet”.

Varför ? Han är upphovet till vår tro. Alltså den som bär upp allt. När vi går igenom svåra saker, modet sviktar, frågorna blir för många, så får vi fästa vår blick på Jesus. Det är stort.

Vad du än går igenom just nu….. lyft blicken och fäst den vid Jesus. Det kommer ge dig ett inre lugn. Ett lugn som bär dig igenom. Hjälper dig att fånga modet igen. Kommer att skapa tro och tillit.

Fäste i livet ⚓️

Idag är är det dags för mig att få på vinterdäcken på bilen. Inser att jag nog aldrig blivit så överraskad att det redan är dags för dom. Tycker hela hösten har varit så varm. Och så helt plötsligt är det redan snart november.

Fästet kommer att bli klart bättre när kylan slår till. Så på våra breddgrader behövs vinterdäcken. Något mina vänner i Florida eller Tanzania inte behöver bekymra sig över. Dom klarar sig utan vinterdäck.

Livet behöver också ha sitt fäste. Tänker på några rader ur Hebreerbrevet 6:

”Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget,”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭6:19‬ ‭B2000‬‬

⚓️ Din och min tro är som ett ankare fäst i himlen. Bilden är rätt tydlig. När båten ska ligga still på vattnet lägger man i dess ankare. Så driver den inte iväg. Så är vår tro också fäst innanför himlens förhänge. Bilden vill visa på att vår tro är fäst ända in i det allra heligaste. Hos Gud själv.

Hoppet om himlen, tron på Gud, blir vår själs ankare. Vårt inte liv får sin trygghet. Inte från massa yttre betingelser. Utan mer hos något mer beständigt. Gud!

Det är tryggt och säkert. Tänk att vi får vila i den tron på Gud. Det är stort.

”Du har funnit nåd”

Igår startade jag läsplanen Lukas evangelium i min bibelapp. Det är där du finner julevangeliet som är rätt känt. Men innan den så möter vi Maria och änglabesöket. Där får Maria höra orden…

”Du har funnit nåd”

Maria fick reda på att hon skulle bli med barn. Inte vilket barn som helst. Utan med Guds son Jesus. Klart hon blev förskräckt.

När jag träffades av dom orden i går morse blev dom lite extra tydliga. Du har funnit nåd. Jag tänker att det är just det vi får uppleva i mötet med Jesus. Han ger oss nåd.

Nåd är något stort. Vi människor har ibland svårt att ge varandra nåd. Vi har så många förbehåll. Till och med att jag får känslan av att vi till och med vill kunna återkalla den. Alltså vi kan tänka oss att ge nåd. Men händer det något dumt så återkallar vi den.

Sådan är inte Jesus. Han ger nåd. Fullt ut. När vi söker hans förlåtelse med ett uppriktigt hjärta så ger han nåd. Det är stort.

Därför är min hälsning denna dag. Du har fått nåd. Du är förlåten. Du är omfamnad i hans omsorg. För när du söker nåd kommer du att finna nåd. Så stor är Gud.

När jag sprang vilse

Jag var på semester på västkusten. Jag hade varit i området flera gånger. Så jag kände mig frimodig att ta en träningsrunda. Tog ut riktning och kände att själva rutten var klar. Sprang iväg. Men inser efter att tag, borde varit hemma nu, inte kände igen mig. Men det är ju enkelt. Bara kolla i mobilens GPS. Bara det att batteriet började ta slut. Och det gjorde det. Helt borta liksom. Det var en mindre go upplevelse.

Jag kom fram till ett hus. Som tur var man hemma. En kvinna inser vart jag ”hörde hemma” och erbjuder sig att köra mig hem. Så säger hon ”vilken tur du har. Det är bara jag som är nykter och kan köra dig hem”.

Man kan tro sig springa rätt i livet men så händer det något. Man gör helt enkelt ett felval. Så är man vilse. Det sämsta man kan göra då är att ha en attityd av ”kan själv”. Möjligen klarar du det. Men var aldrig sämre än att du kan be om hjälp. För det är inte lätt att hitta rätt i sin vilsenhet. När jag stod och dividerade lite med kvinnan hur jag skulle hitta rätt väg så var det svårt att se klart. Att förstå vägen. Till slut säger hon ”jag kör hem dig”. Hon insåg vad jag behövde. Jag valde att sätta mig i bilen och låta mig hjälpas.

Som tur var hon nykter och kunde hjälpa. För mig blev det en bild av hur vi, som omgivning, behöver vara ”nyktra”. Jag tror du förstår bilden. Att vi är i ett läge att vi kan och vill hjälpa. Kvinnan var inte i ett läge där hon gjorde ner mig. Hon såg hur läget var. Ödmjukt hjälpte hon mig. På något sätt beskriver det hur vi bör vara.

Vilsenhet är så mycket mer än att bara komma bort. Det skaver på självförtroendet. Även på modet. Det gör att frimodigheten får sig en törn.

Tänk att när vi människor har en attityd av att lyfta och hjälpa varandra så frigör det så mycket gott. Ett val vi kan göra. Kvinnan hade valt att vara nykter. Det rädda mig. Du och jag kan välja ett sätt att leva som kan välsigna andra. Det är ett inte så dumt sätt att leva.

”Man ska alltid plantera”

Orden kommer från trädgårdsmästaren i tv. Man ska alltid plantera. Han hade till och med planterat tulpaner när snön hade lagt sig. Men visst låter det som att det finns ett djup i den tanken.

Det ligger något i att alltid vara i ett planterande. Att se längre än nuet. Tänker på bondens arbete. Ska vi kunna få bröd till frukosten är det någon som planterat/sått något för länge sedan. Jorden bereddes, frön såddes, tillväxt kom, dags att skörda, mala mjöl, transport till bagare, bröd bakas. Sen blir det en god frukost. Och så håller det. År efter år. Men någon måste tänka längre. Det måste till ett planterande.

Avstår man att plantera får man ingen skörd. Logiskt men viktigt att påminna om. Det är en livsstil.

Kanske kan detta förhållningssätt uppmuntra oss vid skiften i livet. Att man i dom lägena planterar för en ny skörd i livet.

När skogsägarna planterar sina små plantor av träd vet han eller hon om att det är en planta som inte kommer att glädja dens liv. För det tar liksom en livslängd innan man kan fälla trädet och på så vis få en inkomst. Så ett träd planteras för kommande generation. För man över det i livet så stämmer det så väl. En sår och en annan skördar. Det är en djup tanke i det. Vi behöver se längre bort en den egna vinningen i vårt planterande.

Kan det finnas en glädje i att så med vetskapen att inte får skörda? Visst gör det det. För inser man vikten av att man är med i ett större skeende är det lätt att vara motiverad.

Ge aldrig upp ditt planterande i ditt liv. Det är en välsignelse för ditt liv. Det finns ett tillfredställande i det.

Jag har inte gröna fingrar som det heter. Kan för lite för att påstå något åt det hållet. Men att plantera goda saker i våra liv behöver vi inte ha gröna fingrar för. Utan mer en vilja av att utveckla oss. Att vilja växa. Att se något nytt växa fram i våra liv.

Vem säger Gud att du är?

Vem säger Gud att du är? I första anblicken är det en rätt omöjlig fråga. För hur i hela världen ska vi kunna veta det?

Vem säger du att du är? Hur beskriver du sig själv? Ibland tror jag att vi har en för negativ syn på oss själva. Kanske en frukt av den svenska jantelagens ”du ska inte kom här och vara något ”. Typ så. Så har vi en för negativ syn på oss själva. Visst, vi har nog alla mindre goda sidor hos oss. Men sanningen är ju den att vi jag rätt många goda sidor också. Inventera dom.

Men vår syn på oss själva styr ofta den tro vi har hur Gud ser på oss. Så vår självbild blir på något sätt Guds bild på oss. Vilket inte alls behöver vara sant.

Så vad säger Gud om dig?

Du är så mycket älskad av Gud. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.” Johannes‬ ‭3:16‬ ‭NUB‬‬. Du är så mycket älskad av Gud.

Skapat dig övermåttan underbart. Psalmisten hade insett hur det låg till. Skapad av Gud underbart vacker. Gud skapar oss med sig själv som förebild.

Du är ett mästerverk i Guds ögon. I skapelsen ser vi hur han inte bara säger sitt ”bli” om människan. När vi skapas så ”formar han oss”. Och blåser sin livsande in i oss. Han har ett särkilt öga till dig som människa. Skapar oss med sig själv som förebild.

Utvaldes redan i moderlivet. Det finns en sång som beskriver det rätt bra. ”Mamma, vart fanns jag innan jag kom inbunden mage? – Du fanns i Guds tanke”. Ligger något i det. Han ville skapa dig.

Vår pastor Marcus sa i en predikan för ett tag sedan ”Gud har sagt mer om dig än du just nu är ”. Gud tänker goda tankar om dig. Han vill något för dig och med dig. Bara den attityden från vår Herre säger något om honom. Han har sin tanke riktad till dig. Han är intresserad av dig. Vill dig gott.

Gå inte på orden som viskas i ditt inre att du är ingenting. Det är en falsk berättelse.

Blev så glad när jag lyssnade på vår pastor Marcus idag den 25/10 kl 10:30 i vår gudstjänst. Där han lyfte dessa tankar. Lyssna på den predikan han höll. Du hittar den på pingst Jönköpings hemsida Sök den där.

Så var det dags igen….

Så var det dags igen. Fast på andra ögat. Dom blixtrarna som säger att det är dags att kolla näthinnan. Nu på vänstra ögat.

Minns för nästan precis ett år sedan. Skulle på en konferens i stan. Det fick bli ett besök på Ryhov istället. Det är ganska obehagligt när det handlar om ögon. Så känsligt. Jag kan tänka mig mycket annat som får fallera på kroppen. Men inte ögonen.

Så är det dags igen….

Ett uttryck som kan vara jobbigt. Just när det sker något negativt återigen. Man hade gärna slippa det. Vill inte ha tillbaka det. Vill inte bli utsatt igen. En sådan ”så är det dags igen…”-känsla är inget roligt. Det kan dra igång något som inte är bra. Tänket rusar. Känslorna går i botten.

Men…

När det handlar om något bra. Då är denna ”så är det dags igen…”-känsla fantastisk. Det ser man fram emot. Vill gärna att det ska hända. Man är gärna med om det.

Tänk vad olika det kan vara. Jag har jobbat mycket med att förvandla den negativa känslan av detta till något positivt. Inte lätt. Rätt svårt. Lyckas inte alltid. Men det går. Det är en skön känsla när man lyckas. För på något förunderligt sätt kan man ana något positivt även i den negativa känslan. Tänker mig att man hittar utvägen så tänds denna goda känsla.

Så var det dags igen ….. och ställa om klockan – och den känslan omkring det är ju minst kluven i vårt land och värld. Jag ser verkligen fram emot att få stryka just denna ”så var det dags igen-omställningen”. För jag tycker det tar för lång tid för kroppen att ställa om sin inte klocka. Det tar ingen tid alls att ställa om den synliga klockan. Men den inre klockan – suck – det tar en vecka typ. Så bort med detta ”så var det dags igen”. Jag röstar för sommartid som det nya normala. Men eftersom jag förstått att våra kroppar mår bäst av den normala tiden, som vi ibland kallar för vintertid, så får det bli den. Punkt.

Tack

Testad!! ✔️

Så är det gjort. Testad. Skulle tro att man behöver inte förklara det mer än så. För säger man ”testad” så fattar nog alla tror kag

Ja, precis. Jag har gjort covidtest. Skulle tro att ingen knappast lyfter ögonbrynet snart för det. För snart har väl alla gjort det. Och kanske är det just det som måste till.

Lite kul är det ändå. Just den veckan jag blir förkyld så är det ingen möjlighet att få ett test. För man har fått problem med en sändning av testmaterial. Men så behöver jag göra en viktig ögonundersökning. Så då måste det till. Så ett slut test med svar inom 12 timmar. Det är ju inte fel. Så tack för att man kan få testet i alla fall.

✔️ Vad har du bockat av i livet? Det finns ju den kända backlit list – saker man bara måste göra någon gång i livet. Då handlar det mer om sådant som en resa till ett äventyr. Se the big five – alltså dom fem speciella djuren. The big five är en jägarterm för fem stora vilt som lever på Afrikas savanner. Dessa är leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel. Jägarterm. För mig handlar det om att få se dom. Inte jaga dom. (Jag har kvar noshörning). Och jag har sett dom live i Afrika. Vad har du bockat av i detta hänseende?

✔️ Sen finns ju den lista man har för sådant som man kanske gärna hade “inte upplevt”. Du vet typ bryta ett ben. En del har många sådana på sin lista. Jag har en bruten arm, två axlar opererade, en blindtarmsoperation, gastroskopi, en meniskoperation, lasrat ett öga. Ingen ”backlit list” man vill ha.

Men det finns något som vi borde gärna bocka av på vår lista. Det är att säga förlåt till den vi behöver säga förlåt till. Släppa taget om sådant som bara gör oss illa. Gå vidare från det som inte är bra för oss. När vi upptäcker sådant så gör vi bäst att låta det då hög prioritet. För det gör oss själva gott. Det gör andra gott.

Hur testet gick? Det var negativt. Ibland är det positivt att vara negativ. Ingen covid-19 Tack gode Gud för det. Bara en vanlig hederlig förkylning 🤧✔️

Hjälpen finns !

Mina ögon föll på psalm 121. Rubriken i min bibel är Hjälpen finns hos Herren. En psalm som nog är rätt välkänd. Men värd att påminnas om då och då.

”En pilgrimssång. Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.

Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen ska inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren ska bevara dig från allt ont, han ska bevara din själ. Herren ska bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.”
‭‭Psaltaren‬ ‭121:1-3, 5-8‬ ‭SFB15‬‬

En psalm som andas omsorg från Gud. En psalm var författare samlat in den Gud vi tror på. Guds intention. Hans förmåga. Hans kraft. Så blir det en vallfartssång med löftet om vad Gud förmår i ditt liv.

Många gånger så ställs vi inför det hopplösa. Hur i hela välden ska detta bli? Så misströstar vi. Varför det blir så tror jag inte har ett enkelt svar. Inte heller att förklara varför vi inte fullt ut bevarades ifrån det. Psalmen andas ju beskydd.

Men kanske är det ändå så att denna psalm ger oss en uppmuntran till stöd i livets arbetssamma frågor.

Varifrån ska vår hjälp komma? Jo, från Herren. Han sover inte. Slumrar inte. Han blir vårt beskydd. Nyckeln till det är att vi bekänner oss till det. Låter det ha impact påverkan på oss.

Han skall bevara din utgång och din ingång. Det löftet är gott. Den enkla betydelsen är vår dörr. Kan stå för vår livsdörr också. Jag ser också ännu en tanke. Att när vi lämnar en era, en tid, en uppgift, i vårt liv och går in i något nytt, är han med. Bevarar oss i dessa skiften.

Det är Guds omsorg om oss. Skulle tro att du gör samma erfarenhet som jag när vi tittar tillbaka på livet. Så ser vi hur han har haft omsorg om oss. I olika val. Där han han stängt dörrar. Öppnat dörrar. Fört oss fram. Lett oss in i olika uppdrag och situationer.

Så psalmen vill påminna oss om att Gud går med i alla livets skiften. Om vi vill att han ska göra det. Det är trons mysterium. Som allt för många missat. Tron är långt mycket mer än en nyck som någon verkar ha gått på. Den är en verklighet som ger vårt liv ett fantastiskt stöd som vi så väl behöver.

Så….. Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren!

När orden i bönen blir krångliga….

Ibland kan det vara som just denna bild och film vill åskådliggöra. Hittade den på youtube nyligen. Vi försöker forma en bön men vi får börja om igen. Och igen och igen. Så känns det som att vi ger upp. Slängar alla suckar och ord i en stor röra framför Gud. Som att vi ger upp försöken att forma vår innersta bön. Vi hade tänkt oss att beskriva vår situation och be honom om hans stöd. Vi räknar inte med att han ska förstå. Men gör ändå ett försök. Så känns det som att alla orden bara blir huller om buller. I en stor oreda om vart annat. Vi nästan skäms för vår oförmåga att forma en vettig bön.

Så kommer svaret från vår Herre , så barmhärtigt. Så omsorgsfullt.

Hur röriga våra böner än är, hur svårförståeliga dom verkar bli, så förstår Gud. För han lyssnar mycket större, djupare och bredare. Läser mellan raderna. Ser vår innersta nöd från insidan. Hans perspektiv är inte utifrån. Han ser och lyssnar inifrån. Han, om någon, kan säga ’jag vet’.

Så du behöver inte ge upp. Du behöver inte känna dig frustrerad och uppgiven. Han vet. Han älskar dig

”Redan innan jag har ett ord på min tunga vet du, Herre, vad jag tänker säga.” Psaltaren‬ ‭139:4‬ ‭NUB‬‬

Tänk vilket gott löfte. Historisk har han lyssnat till dig. Nu lyssnar han. Inför kommande dagar kommer han att lyssna.

Redan innan….. förstår vi det på djupet. Det innebär att han redan innan har läst av läget. Sett orsaken. Sett kaoset. Helt enkelt redan vet. Vi har en Gud som då inte vänder ryggen. Han väljer att stå kvar. Det är stort.

Din bön är hörd innan du formade den med dina läppar.