Tänk vad viktig en morgonstund kan vara. Somliga av oss drar oss i sängen väldans länge. Andra springer upp väldans tidigt.
Ändå vill jag nog påstå att bådas val är nog det som dom trivs bäst med. Så en morgonstund ser nog rätt olika ut för oss.
Men en stund på den lilla uteplatsen med en kopp kaffe. Fåglarna sjunger, en katt promenerar förbi. Vattnet speglar sig medan det störs lite av bilarna på bron.
Det händer något gott hos mig när morgonstunden får landa mjukt. Inte rusa upp. Inte stressa till ett möte. Här kan man starta i stillhet en stund.
Det är som att den avgör dagens välmående. Så den här dagen har en möjlighet att bli rätt bra tänker jag.
”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.”
— Romarbrevet — — 10:9 —
Hjärtats tro. Hur kan det vara möjligt? Vårt hjärta är ju en muskelpump som pumpar ut blodet i vår kropp efter att det blivit syrsatt i lungorna. Det jobbar mycket självständigt men får sina impulser det behöver från hypofysen. Den stimulerar sinusknuten med sina hormoner som ser till att hjärtat har rätt förutsättningar att slå.
Paulus lyfter hjärtats tro och munnen bekännelse. Kärnbibeln skriver: ”För om du bekänner Herren Jesus med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre] och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda, ska du bli frälst (räddad, befriad, helad).[Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se Apg 16:31.] ”
Jag tänker att ’hjärtats tro’ också handlar om det inre livet. Det liv som paras ihop med våra tankar och känslor. Som att det är därifrån vi hämtar kraften till tron. Och möjligen är det så. För Gud säger att Han lagt evigheten i människans inre, hjärta.
Att tro med hjärtat skulle kunna vara att tro med sit innersta väsen – tankar, vilja, känslor, samvete och djupast övertygelse. Att tro uppriktigt. Att sätta sin tillit till Gud. Att tron på Gud påverkar vår vilja och liv. Det är en tanke om att allt utgår från hjärtat.
När tron får landa i djupet av vårt hjärta får tron sitt bästa uttryckssätt. Vi blandar inte ihop med med vårt intellekt. Allt vad Tron är går inte att förklaras. Det måste upplevas och erfaras.
Hur ser din tro ut? Vilar den på tillit eller fysiska förklaringar? Vilar den på att Jesus vunnit dig på korset eller beviset på alla under och tecken? Jag tänker att tron behöver vila på Jesus – på att Han är Guds Son. Allt det vi läser om att Han gjorde bekräftar Honom. ”’ Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror.” (Joh 20:29)
🙏
Herre, fördjupa min tro. Låt den vila på det du gjorde på korset för mig mer än allt du gjorde medan du var på jorden.
Sitter och kollar fotbolls-VM. Återkommande kommentar är att (t.ex.) Ronaldo behöver få leveransen. Alltså bollen på rött ställe på rätt sätt. Och så verkar det vara för andra stjärnor också.
Jag tänkte att det vore kul att se alla de allra bästa i samma lag en gång. Tänkt att det laget skulle bli svårslaget
Men nu undrar jag…..
Om alla stjärnorna väntar på leveransen av en bra pass lär det ju inte bli mycket till spel.
Och det finns lite olika likheter i livet. Tex är det svårt att leda en grupp av ledare. En ledare kan ibland ha svårt att backa lite från sitt ledardriv utan vill gärna ha med sig sin idé.
Men en sann stjärna vet att den vinner på att vara ödmjuk och släppa fram andra. Det kan till och med bli ett genidrag i en match. Liksom en kan upptäcka nya sätt att jobba genom att släppa fram andra.
”Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.”
— Romarbrevet — — 9:25-26 —
Att tillhöra någon är något alldeles extra. Det är som att vi blir ett bättre ’jag’ om vi tillhör någon. Det händer något med oss i vårt inre. Att bli sedd betyder något. Att se någon annan likaså.
Motsatsen blir tydlig. Att inte få tillhöra någon, att bli utslängd från sin familj och inte bli sedd av sin närmaste kan vara förödande. Det kan bryta ner vem som helst. Även om man skulle ha ett bra liv så saknas den djupare relationen med sin närmaste.
Orden från Hose lyfter något stort. Att den som förr inte kallades Guds barn skulle nu kallas Guds barn. Den som förr inte var Hans folk skulle nu bli Hans folk. Så avslutar Han med att kalla dessa ’den levande Gudens barn’.
Kanske blir det starkare för den som inte har någon att kalla pappa eller mamma. Den som inte har sin familj kvar. Att få vara barn till någon är stort.
Lite tidigare i samma kapitel talar Paulus om formaren Gud. ”Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?” (Rom 9:21). Det är en vacker bild att Gud formar oss. Vi ser det redan i skapelsen. ”Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” (1Mosb 2:7) Här var det inte bara ett skapande ord som gällde. När vi skapas formar Han det från början med sina egna händer. Med sig själv som förebild. Det är stort. Det stryker under att vi är Guds barn. ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.” Gal 3:26 ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” (Rom 8:16). Det är gott att påminna sig om att vi är Guds folk. Vi är Guds Barn. Vi tillhör Gud. ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.” (Rom 10:9). Din muns bekännelse och ditt hjärtas tro gör att du är Guds barn.
🙏
Herre, jag bekänner dig som min Herre och tror i mit hjärta att du är Guds Son. Tack för att jag då får kallas Guds Barn, ditt barn.
Man brukar säga att ’ny dag nya möjligheter’ och visst ligger det något i det. För varje dag är en ny möjlighet som aldrig varit. Inte heller kommer den tillbaka.
Men när det är 6-0+ är det mer av en ny tid eller samma lika nya dag?
Risker är att man skriver upp varje ny dag lite för mycket. Det gör att förväntningarna ökar. Kravet att dagen blir lyckad blir stor. Och då är det lite för lätt att dagen upplevs misslyckad.
Det är ju inte så farligt att en dag blir samma lika med en annan. Det gör troligen att andra dagar har lättare att sticka ut.
Så om de första 60 åren har varit rätt varierande så kommer resten vara minst lika varierande. Och det är inte så farligt. Det är som det ska vara tänker jag. Så kommande 60 får gärna vara av olika slag.
”Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.”
— Romarbrevet — — 6:12-14 —
Många gånger har vi en längtan av att stå till Guds förfogande. Med det menar vi att kunna få bli en välsignelse. Gå Hans ärenden. Göra något som vi uppfattar att Han vill att vi skall göra.
Fast vi har det som önskan och inriktning i våra liv tror jag att vi inte altid når upp till det. Dessa verser talar om om att inte låta vår kropp vara till tjänst för orättfärdigheten.
Jag uppfattar det sm att vi gör detta till svart eller vitt allt för ofta. Alltså tjänar vi inte Gud tjänar vi den Onde. Men jag tycker mig se att ibland verkar vi låna oss till orättfärdiga handlingar. Alltså det är varken vår vilja eller intention men det blir lite fel. Så gör vi sådant som vi inte vill göra. Jag vill benämna det som att vi lånar ut vår kropp till sådant som är orättfärdigt.
När Anden får belysa det så ser vi ganska klart vad det handlar om. Det gör att vi ångrar oss och vill plocka bort sådan handlingar ur vårt liv.
Vad vill du skall få regera i ditt liv? Vad skall få påverka dig? Jag tänker att svaret är rätt enkelt. Det goda så klart. Men hur går det till? Jag tänker att dessa verser och kapitel i Romarbrevet hjälper oss i rätt riktning. Att inte bara liksom ha den känslan. Vi läser: ”utan ställ er i Guds tjänst”. Alltså ett medvetet val. Att ställa sig nära Gud och låta Honom använda oss som Hans redskap. Är det att vara underdånig och ge upp sitt eget? Inte i den negativa klang man ofta läger i det. Men, ja, man låter Gud få börja påverka oss fullt ut. Det står att Han är alla God Gåvors Givare. Det betyder att Han kommer inte ge dig dåliga saker. Inte påverka dig till dåliga vanor. Inte utnyttja dig till dåliga handlingar. Han vill att du ska får vara med och göra gott.
Älskar uttrycket ”för vi står inte under lagen utan under nåden”. Nåden som är så vacker och så verksam. Där andra dömer friar Nåden. Ställ dig i Guds tjänst och det kommer att befria dig från syndens genomslag i ditt liv.
🙏
Herre, jag ställer mig i din tjänst. Beskydda mig från orättfärdighetens påverkan i mitt liv.
Vilken grej. 6-0. Alltså det var väl inte så länge sedan jag satt i pappas knä och styrde in hans bil i garaget som 6-åring. Det var ju typ i går högersöndagen i september 1967 då jag tog mina första steg. Alltså lekis i skogskanten i By var ju ett perfekt ställe att vara på som barn. Tror det var när jag var 16 år, om jag kommer ihåg rätt, fick mina första glasögon. Att fylla 25 var väl en sak men sen, 26 var ju lite väl gammalt. 30 var bättre för då blev man mer mogen tänkte jag. Förresten, när jag fyllde 25 fyllde min far 50. Dubbelt så gammal. Alltså han är rätt gammal vid det här laget. 40 har jag nog glömt. 50 var lite trevligt när vi träffades några stycken och åt lite gott. Men 6-0, Ska man se det som en seger eller är det nu det börjar?
Om man summerar sitt liv lite finns det väl en sak som är rätt tydligt i mitt liv – att flytta. Jag väljer alltid att tänka att jag flyttar till något. Inte från något. För varje plats där jag bott på har sitt speciella rum i mitt hjärta. Dessa plaster, och många av de personer jag mött, finns kvar där. Kommer alltid att vara så. Även om vissa namn bleknat finns Minnet hur dem ser ut kvar.
Jag tänker väl att det inte är någon ide att lova att det inte blir någon mer flytt. Även om folket här i Strängnäs menar att hit flyttar man bara till. Aldrig ifrån. Och så kan det verkligen bli. Vi får se.
Har du tänkt på att milstolpar i livet inte alltid är negativt. Visst, ålder vittnar om att man blir äldre. Men milstolparna ger en viss påminnelse om allt man fått av livet. Alla härliga människor man mött. Erfarenheter. Lärdomar. Vilket förmån det är.
Så 6-0 är väl inte en seger mer än att man lyckats nå så långt. Utan det är mer en värdemätare av tacksamhet. 60% av 100% tacksamhet. Vi återkommer med de sista 40% så småningom. Och skulle jag bli äldre är det en bonus tänker jag. Visst, det går inte att mäta så. Men jag vill tro att det bästa ligger framför. Även om det har varit en massa bra efter vägen.
Skulle vilja tacka dig som , så här långt, har förgyllt mitt liv. Du är värd en blomma. Särskilt till dig som inte riktigt uppfatta det så. Tack till dig som trott på mig. Tack till dig som jag fått kalla min vän. Tack till dig som uppmuntrat mig. Kanske lite extra också till dig som bett för mig under åren. Jag vet inte vad jag skulle ha varit om inte du bett. Tack till dig som idag inte finns i itp liv på samma sätt men gett mig så mycket glädje. Tack för att du gick en sträcka intill mig. Kanske möts vi för en ny sträcka, vem vet.
Jag hoppas att vi får många fler år tillsammans. För det är just tillsammans livet blir det lilla extra. Vi människor ät till för relation. Vi är till för gemenskap. Så var med någon. Varför inte dela en gemenskap i en församling om du ännu inte gör det. Till sist …
Det heter ju ”borta bra men hemma bäst”. Men visst. Skönt att landa hemma efter dryga veckan på Nyhemskonferensen.
Men jag måste säga att borta var bäst denna vecka. Eftervärmen får gärna stanna länge. Inte så att jag vill bosätta mig på konferensområdet. Jag bor så bra i Strängnäs. Trivs så bra där.
Men det var så bra att det var bäst. Att det inte går att använda det talesättet jag nyss citerade.
För veckan har inneburit ett djup som gjorde gott att få vara i ett tag. Skulle önska att fler fick del av det. Och det kan man ju på ett sätt. Genom att se sändningarna i efterhand. Men troligen blir det inte 100% som att vara på plats. Men kanske ändå rätt nära.
Så just nu lever jag i en eftervärme. Jag ska idissla detta ett tag. Tror det kommer prägla min predikan på söndag.
”Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss.”
— Första Johannesbrevet — — 3:23 —
Det finns ett budskap som dröjer sig kvar inom sen Nyhemsveckan. En av det två stora sommarkonferenserna Pingströrelsen har. Det kan vara svårt att koncentrera sig sista mötet efter 10 dagars lång konferens med många möten. Men Pelle Hörnmark Predikade. Kolla gärna det här. (Du behöver logga in men det är gratis.)
Hans budskap var ödmjukt skarpt. Men så oerhört bra och viktigt. Han läste bla detta bibelord: ”Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss.”
Vi gillar inte allt i kyrkan där vi går. Vi gillar inte allt hos varandra. Men vi kan välja att älska i alla fall. Historiskt kan vi ha mött sådant som vi finns kvar i och som hindrar oss att gå i kyrkan. Vi behöver tänka om. Allt är inte perfekt. Alla sommar med i kyrkan har sina brister. Varken jag eller du kan svära oss fria från det. Men vi kan bestämma oss för att älska ändå.
Varför? För att Det är vad Jesus önskar och vill. Han sträcker sig till och med att befalla det. Så virrigt är det. Men hur kan det vara möjligt?
Kanske kan vi se hur Jesus tänkte och gjorde. Han var villig att verkligen långt för att visa sin kärlek till oss. Han inte bara sa det, inte bara visa det. Han till och med dog på ett kors för att Hans kärlek till oss var så oerhört stor.
Vi kan älska genom Jesus där det är lite för svårt för oss. Igår citerade jag Andens frukt. En del av den är ’kärlek’. Genom Anden kan det växa fram kärlek i våra liv. Så har du svårt att älska? Be att Andens frukt får växa fram mer i ditt liv.
🙏
Herre, hjälp mig att älska kyrkan. Hjälp mig att älska min nästa. Hjälp mig att älska mig själv.
”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.”
— Romarbrevet — — 7:15,19 —
Ibland går inte viljan och handling hand i hand. Det är som att de är osams eller vill sätta dit varandra. ’Obstinata’ kanske är en bra beskrivning. Och det är som att de vet om det också men har inte kraft att stå emot det som händer.
Kärnbibeln skriver så här: ”Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) [med ren vilja försöker undvika] det gör jag. Jag gör inte det goda jag vill, utan i stället det onda jag inte vill göra.”
Jag tänker att det finns i granden en innebonde kraft som har möjlighet att avgöra vad som är bra eller dåligt. Vad man bör göra och inte bra göra. Men så blir det på något sätt ett systemfel och man gör precis tvärtom.
Galaterbrevet 5:17 beskriver denna kamp: ”Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.” Så kanske är det ändå inte så konstigt att det blir så. En kamp som gör sig olika synligt beroende på hur och vart man är i livet.
Men det finns en kraft som kan hjälpa oss. Bibeln beskriver det som Andens frukt. Frukt är inget man skapt själv. Det växer fram. Det kommer ur själva livet i Anden. Denna frukt består av flera delar: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet,” Dessa delar är en bra grund för att kampen mellan köttet och Anden ska går rätt. Alltså att Anden vinner över köttet.
När vi får del av denna frukt kan vi få rätt balans mellan kötet och Anden. Livet i Anden tar över. Maktbalansen blir annorlunda.
Det står också: ”Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.”
Gal 5:25. Bibeln uppmanar oss att följa Anden. Låt Han leda dig, påverka dig, beröra dig.
Jag tänker att detta är en väg att lösa denna kamp. Den kamp som ibland slutar med att vi gör det vi inte vill. Och det vi inte vill gör vi i alla fall. Det finns en väg alltså att övervinna detta.
🙏
Herre, fyll mig med Andens Frukt så att jag kan vinna kampen. Jag vill sluta med att göra det jag inte vill. Hjälp mig att följa Andens påverkan.
Pedher´s blogg 