Igår hade vi öppen kyrka i vår kyrka i Pingst Strängnäs. Fredagar kl 14-22 är det öppet för vem som helst att komma
Denna kväll tittade jag in en stund. Fick plocka fram biljardtakterna. Alltså det är rätt kul. Aziz och jag spelade rätt bra eller jag menar mest han. Så vi gick visst rätt långt i den cupen.
Tacksam för att vi är igång med dessa fredagar. Så tacksam.
Dessa dagar är ett fantastiskt bra tillfälle att lära känna andra personer. Så jag tänker att vi alla skulle kunna droppa in en stund.
”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”
— Första Petrusbrevet 2:9 —
Att vara utvald är en särskild känsla. Vid skrivandets stund är det OS. Många atleter har blivit utvalda att representera Sverige. De har tränat mycket och visat att de har nått en viss kapacitet att de kan tävla för att vinna.
När Gud väljer ser han inte till det yttre. Han ser till det inre. Han har klart andra kriterier. Ett överlåtet hjärta är vad han söker.
I olika sammanhang kan vi känna oss ställda åt sidan. Men här ser vi något annat. Vi är utvalda. Vi är kungliga präster, heligt folk. Visst är det rätt starka ord över våra liv. Gud inte bara säger liksom i förbifarten inhäng med lite på kanten. Nej, han sätter in oss i något stort. Han till och med säger att vi är Hans eget folk”. Inte någon annans. Han placerar in oss i sin direkta närhet. Han och vi hör ihop. Ingen tvekan på det.
Gud, som skulle egentligen kunna klara allt själv, han har ju faktiskt skapat allt, han Kalar oss in i ett specialuppdrag – att förkunna Hans härliga gärningar. Och man kan ju klart säga att vi har rätt mycket att berätta om. Vad kommer upp överst hos dig? Vad skulle du först av allt berätta om för någon? Vad mer? Vi har egna erfarenheter. Vi har sett vad Gud har gjort för andra människor. Så jag tänker att det borde bli svårt att få tyst på oss ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” för att citera några kända män i bibeln.
Tänk vilken förvandling Gud har gjort i våra liv. Petrus uttrycker det som att vi har gått från mörkret till ljuset. Och så radikal är förändringen. Innan Jesus hade vi inget att se fram emot. Det fanns bara ett mörkret i den livsresans slut. Men nu har det målet bytts ut till ljuset – himlen. Det finns något så mycket härligare att se fram emot. Bara det gör att det borde bubbla över att berätta om Guds väldiga gärningar.
🙏
Herre, tack för att vi får finnas i din direkta närhet. Tack att vi får vara ditt eget folk.
Ebba fick sin medalj. Hon sprang runt lite – så går medaljen sönder. Nu visar det sig att fler medaljer går sönder.
Uttrycket ”medaljens baksida” har fått en ny betydelse.
Kanske har man mer tänkt att det står för att det finns en baksida med framgång också. Inte bara glamour och att bli hyllad. Kändisskapet är inte alltid det roligaste. Pressen ökar osv.
Men här handlar det mest om att medaljen går sönder. Lite pinsamt. Tänk att dessa ädla saker som har ett stort värde för den som vinner är så veka att det går inte att fira med dom.
”Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Trons bön ska bota den sjuke, och Herren ska resa upp honom. Och har han begått synder, ska han få förlåtelse för dem.”
— Jakobsbrevet 5:14-15 —
Att be trons bön är utmanande. Jag tänker att vi alltid ber trons bön när vi närmar oss Gud i vår bön. Men när det kommer till den tydliga bönen för att någon skall bli frisk utmanas vi extra. För där får vi nog erkänna att tvivlet ibland gör sig lite för mycket påmind.
Jakob är frimodig i dessa verser. Att vi skall smörja den sjuke med olja och be trons bön. Så proklamerar han så tydligt: ”Trons bön skall bota den sjuke”.
Jag täcker att denna dag kan få utmana oss. Att för det första att dessa verser skall få sjunka in i vårt inre. Att vi får be Gud om nåden att ställa vår egen möjlighet åt sidan. Den är ju klart begränsad. Att vi får träna vårt sinne att vila tron på Guds kraft istället.
Kärnbibeln skriver i vers 15: ”Trons bön ska (kommer att) frälsa (rädda, befria, bota, hela, bevara) den som är sjuk (utmattad, kraftlös), och Herren ska resa upp honom [igen]. Och om han har begått (fast han skulle ha begått) synder [som medfört psykiska och fysiska konsekvenser], ska han bli förlåten.” Läs orden igen – ”kommer att rädda, befria, bota, hela, bevara.
Älskar det lika extra ordet som kommer med – ”igen”. Han ska resa honom upp igen. Det kan ske många gånger. Tänker på en textstrof ”Det sker igen om blott vi beder, Ja, om vi beder, det sker igen. Som svar på bön har Gud gjort under, Ja, stora under ska ske igen”. Ge inte upp. Bed igen. Smörj den sjuke med olja – igen. Ha tålamod. Bed.
Tänkte du på avslutningen – bonusen – ”har han begått synde skall få förlåtelse för dem”. Det är som att det blir en naturlig följd i helandet. Alltså inte bara fysiskt helande utan också andligt kommer med. Så stor är Gud.
🙏
Herre, ge mig mod att be för sjuka och bistå då med ditt helande.
OS är i full gång. Nog inte så många som missat det. Det är ju sport når som helst överallt.
En sak som blir så tydligt är när det ena laget, eller en enskild atlet underskattar motståndet.
Man tar av en förunderlig anledning fel på motståndets möjlighet. Så tror man att man själv är så mycket bättre. Segern kan tas lätt(vindligt)
Men det väcker också något…. Tar vi och underskattar varandra lite för mycket? Att vi inte tror nog att det den andre kan?
Det är en underlig känsla när man upplever att omgivning inte riktigt tror på det man gör. Inte riktigt räknat med att man gör rätt. Eller tänker att andra har nog mer rätt.
Till slut tappar man tilliten till sig själv. För att inte köra ner djupt i det träsket får man nog välja att lämna eftersom ”ingen verkar tro på det man gör”. Annars ”där man” i ett brutet mod. Självförtroendet försvinner. Då är det bättre att gå vidare.
När ett lag i en sport underskattar sin motståndare förlorar man mycket enklare. Motståndare blir så mycket bättre.
Underskatta behöver bytas ut till uppskatta. Bytas ut till respekt. Bytas ut till förståelsen att allt behöver inte vara som man själv tror.
”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker.”
— Jakobsbrevet 1:17 —
Ibland möter vi sådana människor som ”vänder kappan efter vinden”. De har en förmåga att anpassa sig så att man inte sticker ut på fel sätt. Sällan finns det en klar åsikt som håller över tid.
Jakob talar om en Gud som inte är förändringsbenägen på det viset att han vänder kappan efter vinden. Gud är följsam. Men Han står fast i den Han är – alltid. Viker sig inte om opinionen vänder.
’Kärnbibeln skriver: Allt gott vi får (varje välgörande gåva; allt gott givande – gr. dosis) och varje fullkomlig gåva (gr. dorema) kommer [alltid allra först] ner ovanifrån, från ljusens [himlaljusens] Fader – han som varken förändras (är ombytlig) eller växlar mellan ljus och mörker (ordagrant: hos vilken ingen förändring eller växlande skugga finns/är närvarande).”
Gåvan Gud ger är inte smicker. Det är en fullkomlig gåva som vi behöver. Han ger det vi behöver – inte det vi inte behöver. Gåvan har sitt värde och sitt uppdrag. För vårt bästa. Sådan är Gud – alltid.
Det starka med Gud är att Han just står fast. Han är inte populistisk. Han vill inte ”köpa” sin lärjunge. Han ger det bästa Han har. Han ändrar inte heller reglerna liksom. Han vill vara en rättvis Gud. Vi ska veta.
När man ändrar sig ”hela tiden” blir omgivning osäker. ”Vad menar ’han’? Vad står ’han’ egentligen? Kan man lita på ’honom’? Den du möter som hattar mellan åsikterna får du mindre förtroende för. Till slut lyssnar man inte fullt ut på den.
Sådan är inte Gud. ”Hos vilken ingen förändring sker” – Gud är stabil. Du vet var Han står och vem Han är. Han är Herden som är trygghet och har omsorg – Hela tiden.
🙏
Herre, tack för att du står fast så att jag vet att jag kan lita på dig.
Igår kväll när det Sverige var i OS-final i curling var jag på ett samtal i kyrkan. När jag kom hem fick jag höra att de tog guld. Att det var rätt spännande utgång.
Jag bestämde mig för att kolla slutet i efterhand. Och det var verkligen spännande fast jag visste resultatet. Konstigt kanske ? Men det var verkligen det. Denna sport är ju en millimeter-sport.
Kände hur jag ryktes med. Så roligt att de fick sitt Guld. Det som så kört ut ett tag vändes till Guld.
Bara för att man vet utgången behöver det inte förta spänningen. För när man inser vad spelarna i båda lagen går igenom är det så häftigt. När de lyckats med en sten och känner att ha greppet växer hoppet till seger. Då kontrar motspelaren med en bra sten som släcker hopp hos en men föder detsamma hos någon annan.
Detta att svaja mellan hopp och förtvivlan måste vara arbetsamt. Båda hade läge att vinna.
Men sista stenen av Isabella avgjorde allt och Sverige vann. När det behövdes som allra mest gjorde hon det.
Curlingen har ännu en gång visat på att inställningen ”det går nog” och ”ge aldrig upp” verkligen fungerar. Håll fast vid det du med.
Jag vet utgången på detta liv – jag tror på Jesus och han är vägen till himlen och dit ska jag – men det förtar inte spänningen i livet ändå
”Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.”
— Jakobsbrevet 1:5 —
Har du någon gång upplevt att din vishet inte riktigt räckte till?Att du skulle behövts mer och bättre kunskap i det du just då mötte?
I så fall är du i gott sällskap. Till och med den som blev omtalad om att vara den visaste av de visa bad en gång bönen om att Gud skulle ge honom vishet.
Jakob insåg att bristen av vishet hade nog gemensamt med alla andra typ. Så han skriver tidigt i sitt brev dessa ord. Som att han vill lägga en bra grund.
Först tar han upp om prövning. Också något som många möter. Han visar att det inte bara är av ondo. Det gör något med oss också som skördar något gott. Han uppmuntrar därtill uthållighet. För Gud vänder det mindre bra till något bra.
Prövning och vishet hålls ihop. Kärnbibeln skriver: ”Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver].” Det kärnbibeln skriver kan klart räcka för denna dag att fundera kring. Prövningar vi möter kan vara svåra att tackla ibland. Saknar vi vishet att hantera dessa finns det vishet för det att hämta hos Jesus. Han börjar inte läxa upp dig. Han vänder sitt ansikte till dig, möter dig där du är.
Tänk vilken nåd. Där vår vishet inte räcker till bistår han med sin vishet. Den Helige Ande är vår Hjälpare. Vi är verkligen inte övergivna
🙏
Herre, tack för att du bistår oss i vår svaghet och där vi brister i vishet.
Jag har följt curling i OS. Jag tror nog att det är den sport jag nog gillat mest i OS. Lag Wranå började så bra. Kändes som att nu är det defilering till final.
Så blir det grus i maskineriet och förlusterna blir väl många. Det skulle kunna fått vem som helst att ge upp. Men inte Syskonen Wranå. Inte alls. Dom gav inte upp och nu är dem i final.
Lyssnade på Sebastian – skidskytten – som skjuter bort sig. Han berättar att ”inte kan jag slänga bort ett os med att låta ett misslyckande i första tävlingen förstöra.
Att inte cementera blicken på förlusten
Det är något viktigt i detta. Att inte ge upp när det går lite sämre eller när något gick fel. Det ska inte definiera vår framtid. Det som ska definiera vår framtid är att vi reser på oss och tar nya tag. Lär oss nått. Använder det. Och blickar framåt istället för att cementera blicken på förlusten.
Vad får definiera vår framtid?
Det Wranås gjorde var att inte stanna kvar och ömka över sig själv. Sebastian tänker likadant. Det är då man kan lyfta igen. Om du vill och behöver tycka synd om dig själv – gör det – men inte för länge. Bestäm dig förnyat tillåta det till en viss punkt. Sen är det bra med det. Inget blir bättra av att stanna där. Därifrån kan det bara bli bättre.
”Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många.”
— Hebreerbrevet 12:15 —
Denna vers har två budskap – nåd – bitter rot. Sammanhanget kommer från att vi ska sträva efter att hålla frid med alla. Och att leva i helgelse.
Jag tänker att dessa är viktiga i sitt område. Nåden är oerhört viktig. Om vi missar nåden från korset har vi missat något avgörande betydande för våra liv. Frälsningens gåva är den viktigaste gåvan som finns – i alla kategorier. Du behöver verkligen den -frälsningen.
Men tittar du lite närmare så har den ett steg vidare i sin hållning: ”Se till att ingen går miste om Guds nåd”. Se till att andra får del av de så att ingen går miste om det. Då blir det ännu lite mer närgånget. ”Se till..” Grundtexten har en innebörd av ”vaka över ditt hjärta så att ingen går miste om …” Det är alltså en hjärtefråga – ”det hjärtat är fullt av talar munnen”.
Lägger man där till den andra uppmaningen – ”Se till att …. Ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas” Det finns inget som smittar så farligt som bitterhet. Den inte bara förstör för oss själva. Den har en förmåga att smitta av sig på andra. Kommer du ihåg ”vaka över ditt hjärta”? Bitterhet smyger sig ofta på. När man väl ser den är risken att den har satt ner sina rötter djupt inom oss. Det är just därför vi behöver vaka över att bitterhet inte får chansen inom oss.
En bra väg till att förebygga dessa bittra rötter är att vara villig att förlåta tidigt. Även om vederbörande inte kommit och bett om det. Förlåtelsen är som teflon för bitterhet. Dessa bittra rötter får inget fäste där förlåtelsens kraft verkar. Välj att förlåta direkt. Då är det redan gjort när vederbörande får klart för sig att be om detsamma. Du själv blir fri och nästlar inte in dig i dessa rötter. Och du har ingen bitterhet som kan smitta av sig. Enkelt? Nej, det påstår jag inte. Men det är nödvändigt. Och i nåden finns kraften till att kunna förlåta.
🙏
Herre, hjälp mig att leva i nåden så att jag har nära till förlåtelsen till andra.
Pedher´s blogg 