Några dagar framöver skall jag få upptäcka Moldavien. Vi är några stycken som skall besöka ett intressant arbete som Moldavien.org. Via länken kan du läsa mer. Man har …
Dagcentra drivs på 7 ställen runtom i landet. Verksamheten sker i den lokala församlingens regi. De barn som kommer till dessa dagcentra har oftast någonstans att bo, dock väldigt dåliga hemförhållanden.
C.R.A.C
Många barn i Moldavien fryser. Många barn har inte föräldrar. Många barn vet inte när de kan äta nästa gång, de vet inte hur man ska äta. Många barn har inte ens en säng att sova i. Vintern i Moldavien är kall och bister. Många får aldrig en godnattkram. Häromåret frös flera barn och äldre ihjäl. De hade ingen värme att hämta på gatan där de ibland tvingas bo. Hösten 2003 öppnades vi därför Härbärget i Chisinau. Det var det första i sitt slag i Moldavien och är sedan 2012 officiellt godkänt av den moldaviska staten, vilket är otroligt i sig. Och idag driver man det mer som familjehem.
I vår kyrkas secondhand, Tolv Korgar, fördelas överskottet till olika organisationer. Ett av dom är detta arbete som vi ska besöka. Att få se vad pengarna får betyda är virrigt. Under några dagars skall jag försöka regelbundet, kanske flera gånger om dagen, ”skicka upp” lite bilder från resan här på bloggen. .
Man skulle önska att vår värld kommit längre. Men uppenbarligen är det många som behöver hjälp fortfarande. När barn lider känns det lite extra viktigt att vara med och stödja. Vårt bidrag är inte stort men tillsammans kan vi göra stor nytta.
Så har du lust så häng på några dagar. För att inte missa något kan du anmäla dig till att följa bloggen via att få ett mail varje gång det uppdateras eller kommer nytt att kolla in. Så häng på. Vi åker på fredag morgon.
För tredje gången frågade han: ”Simon, Johannes son. Har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?”, och han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.”
— Johannes Evangelium 21:17 —
Petrus förnekelse hade tagit hårt på honom. Det han trodde inte skulle kunna hända honom hade just hänt. Han som inte skulle kunna förneka Jesus hade gjort det tre gånger. När tuppen gol måste det ha varit ett djupt mörker som sänkts inom honom. Såsom Jesus förutspådde, som han inte kunde förlika sig med, inträffade.
Inte konstigt att han var uppgiven och gick och fiskade istället. Men där händer det som han inte trodde var möjligt. Vid elden, där vid sjön, får han ett förtroligt samtal med Jesus. Tre gånger får han frågan om han älskade Jesus. Till och med ett ”älskar du mig mer än de andra?”.
Petrus bedyrar denna kärlek vid den första frågan. Likaså när Jesus frågar det ännu en gång. När Jesus sen frågar för tredje gången blir han kanske lite förkrossad. Han ropar ut ut ”Herre, du vet allt!” Det var en bekännelse och en hänvisning till hans företeelse. Han visste att detta kunde han inte förneka eller gömma för Jesus. Det var därför Jesus frågade tre gånger. Lika många gånger som han hade förnekat.
Och där får Petrus sin förlåtelse. Där blir han upprättad. Där blir han återinsatt i sitt uppdrag. Lukas skriver: ”Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder.”
Jesus visste. Hade redan bett för Petrus till Hans Fader. ”När du omvänt dig”. Där fanns inte ett ”om”.
Till dig som ännu inte vänt om Det finns ett ”när” för dig med.
”Herre, Du vet allt” – detta är så gott. Vi behöver inte krångla till det. Inte linda in orden för att det ska uppfattas bättre. Nej, Gud vet allt, alltså han vet orsak, verka och känsla. Han är så väl medveten vad det gjort med oss. Och hur vår uppgivenhet kan tära. Han vet i en kärlek till oss. Så slappna av. Kom som du är med det du har. Hans omsorgsfulla barmhärtighet kommer att ta emot dig. Fall in i hans kärleksfulla famn. Han vet.
🙏
Herre, tack för att Du vet allt. Jag kommer som jag är. Herre, fånga upp mig är du snäll.
Vaknar vi idag till ett världskaos? Har Trump startat denna förintelse av en civilisation han påstår att han vill göra? Det hot Trump talar om är inte värdigt en President. Det är inte värdigt en president som säger sig vara kristen. Det skäms jag över.
Det finns säkert sådant som Trump har gjort bra. Delar av hans politiska ide kan jag känna samhörighet med. Annat är jag mycket frågande inför. Men det han nu gör med sina hot har trätt över en skarp gräns. En mycket skarp gräns.
Jag tänker att jag vill vara försiktig med politiska åsikter. Men detta handlar inte längre om politik. Detta handlar om rättssäkerhet och vad man kan tillåta från en makthavare. Det är helt enkelt galet. Om det bara är ord är det mycket mycket problematisk och mycket riskfylld retorik. Och mycket oförståndigt. Hade varit lika problematiskt från vilken Anna person som helst. Vilken politisk familj man tillhör.
Nu behöver alla politker i USA gå samman och bedöma läget snabbt. Hoppas man gjorde man det i natt. Gjorde man inte det och kaoset är ett faktum får man stå till svars för att inte ha agerat. Har man gjort det – heder åt dom att förnuftet vann.
Hoppas jag att jag kunder dagen komplettera denna blogg med mycket goda tankar om hur förnuftet vann.
Om det skjuts upp finns det hopp men hur länge kan det hoppet bära oss?
Det enda jag kan göra är att be:
Fader, du som har ett klart bättre perspektiv än vad jag har, du som är så mycket visare än vad jag är, du som har makt att förändra, Herre -GRIP IN!!
Du som kan vandra mellan tid och rum obehindrat. Du som kommer innanför stängda dörrar så väl hjärtedörrar – GRIP IN!!
Du som har en oerhört stor mäns änglar till ditt förfogande – GRIP IN!!
Du som kan förändra människors hårda stenhjärtan till att ge dom nya av kött – GRIP IN!!
Herre, jag kan bara be som Petrus gjorde ”Herre, du vet allt” – GRIP IN!!
🙏 GRIP IN HERRE JAG BER 🙏
Två veckor av att hålla andan innan nästa röda linje av kraftfulla hot. Det var vad vi fick. Det är juni sig en seger men bara för ett andrums tid.
Nu gäller det bara att ord får sitt rätta värde och deras handling talar högre än orden som ropas.
Vem som vunnit så här långt? Båda om man lyssnar till deras egen analys. Inte illa.
”Simon Petrus sade till dem: ”Jag går ut och fiskar.” De andra sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.”
— Johannes Evangelium 21:3 —
När Jesus hade dött är lärjungarna rätt uppgivna. Inte så konstigt. Så Petrus säger ”Jag går ut och fiskar” och de andra var inte sena att hänga på.Uppgivenhetens väg är lätt att slå följe i. Inte konstigt det heller.
Men där händer det något. Ja, eller inte något. De får ingen fisk. När de vänder hemåt så ser de någon på stranden. När de närmar sig mot stan frågar denne ”någon” om de fått fisk och uppmuntrar dom att inte ge . Utan lägga näten på höger sida om båten. Och då får de massor av fisk. Så mycket att de får svårt att få upp fisken i båten. 153 stycken. Somliga menar att det dessa fiskar representerar den då kända världen av olika folk.
När Petrus inser att det är Jesus drar han kläderna över sin kropp. Hoppar ur båten och skyndar sig fram till Jesus.
Där hade Jesus ordnat en brasa. Han hade förberett en måltid. Ber om att Petrus skall komma med någon av deras fisk.
Den här måltiden har många vittnesbörd. Dels är det en förebild på nattvarden. Det är också en måltid som vill bekräfta deras förhållande mellan varandra. En måltid talar om gemenskap och tillhörighet. Mitt i sorgen och tveksamheten säger Jesus med måltiden att vi hör ihop. Men det är också en proklamation inför den Onde. Lärjungarna tillhör Jesus. Ingen annan. Inklusive Petrus. Så när Jesus delar denna måltid med lärjungarna blir det en predikan för dom. Och iför hela andevärlden.
När du tar nattvard nästa gång kan du ha med denna bild. När du deltar i den bekräftar du din tillhörighet med Jesus och Han med dig. Du får proklamera inför andevärlden att du tillhör Jesus och ingen annan.
Det uppgivna ”Jag går ut och fiskar” slutade med en återförening med Jesus som fick betyda så mycket för Petrus och gänget.
🙏
Herre, tack för att jag får tillhöra dig. Herre, fördjupa vår relation med varandra.
Uttrycket ”att ta för givet” betyder att man antar att något är självklart eller alltid kommer att finnas/vara sant – utan att riktigt tänka på det eller uppskatta det.
Jag tänker att det tillhör ett av våra fallgropar i livet. Att tex ta en kärlek för givet. Att man ska få saker och ting. Eller att någon ska för alltid finnas vid ens sida.
Vänskap är en sådant som man kanske riskerar att ta för givet. Vänskap är något vi behöver vårda för att inte riskera att mista det.
Vi som bor i ett ganska rikt land kan allt för enkelt ta för givet att strömmen ska finnas. Vattnet rinna i kranen. Värme där vi bor.
Mitt i alla krig kan vi ta för givet att vårt land ska ha fred. Att pengarna ska räcka. Likaså mat och bensin.
Jag vill inte uppfattas som någon domedagsprofet och mena att det kommer bli värre
Men kanske behöver vi förenas i en stor tacksamhet till allt det goda vi har i vårt land. Tacka för förmånen att få bo i vårt land. Att leva i fred.
Men också be för beskydd för vårt land. Att vi ska få behålla vår fred.
Ta inte det goda för givet. Framför allt inte livet. Vårt liv vi fått är en gåva att förvalta.
”Josua var nu gammal och hade nått hög ålder och Herren sade till honom: ”Du är gammal och har nått hög ålder, men det finns mycket kvar av landet att inta.”
— Josua 13:1 —
Josua hade fått vara med om att föra Israels folk in i löfteslandet. Han fick nåden av Gud att slutföra den vandringen. Och nu hade tiden gått. Han hade kommit upp i hög ålder.
Då kommer Guds ord till Josua igen: ”Du är gammal och har nått hög ålder, men det finns mycket kvar av landet att inta.” Så visar Gud honom på vilka delar som är kvar.
En fin bild på läget idag tänker jag. Vi kan tycka att vi har läget och landet. Men jag vill påstå att det finns områden som är kvar. Det fins mer att göra.
Jag täcker att vi som börjar komma upp i åren behöver bana väg för en yngre generation att ta över. Bistå dom. Stötta med vishet. Inte den som säger att det var bäst för och vårt sätt fungerar idag med. Nej, vi behöver tillsammans hitta sätten för denna tid. Men vi ska gå med bredvid och heja på.
För det första måste vi inse att vi är inte färdiga. För det andra att Gud vill mer. Han vill att alla människor ska bli frälsta. Att varje människa på denna jord ska få möjlighet att ta ställning för Jesus.
Kärnbibeln säger ”mycket land att besätta”, andra översättningar säger ’inta’, ’erövra’, ’ta i besittning’. Alltså att flytta fram positionerna.
Att de ”vita fläckarna” på kartan ska få del av evangeliet.
Josua utser Kaleb som ännu hade kraft till att göra en insats. Vem skall vi utse i vår närhet? Vem kallar Gud? Vem utrustar Gud för nästa sträcka? Är du den som skall anta utmaningen för nästa säsong? Jag vill tro att Gud kallar och manar. Men frimodigheten kan brista i att ge sig tillkänna. Så vi får bara med och upptäcka de som Gud kallar. Hjälpa dom fram.
🙏
Herre, hjälp oss att se som du kallar för nästa säsong. Hjälp oss att bana väg för dom
”De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem.”
— Lukas Evangelium 24:14-15 —
Emmausvandrarna, den en heter tydligen Kleopas. Vem den andre är vet vi inte. Kanske en av lärjungarna. Samtalsämnet var givet. Allt vad som hänt i Jerusalem. Korsfästelsen. Oron. Alla känslorna var nog så påtagliga i hela kroppen på dom.
När dom går där så kommer en man ifatt dom. Denne man slår följe med dom. Och de förenas i samtalet. Mannen verkade kunna så mycket om mannen som nyligen korsfästs – Jesus. Så berättar han utifrån skrifterna varför allt detta hade hänt. Han var verkligen påläst.
När dom närmar sig kvällen ber de mannen följa med in i värdshuset och dela en måltid med dom. Då bryter mannen – Jesus – brödet och deras ögon ”öppnas”. De inser att de har gått och samtalet med den uppståndne Jesus. Och där försvinner han inför deras ögon. ”Brann inte det inom oss medan vi samtalade med honom” noterade dom.
De tänker inte på att timmen är sen. De rusar tillbaka till Jerusalem och berättar för lärjungarna vad de hade varit med om.
När vi är i ett samtal med Jesus händer det inte bara något i det intellektuella. Det ”brinner till” i vårt inre. För samtalen Med Jesus blir något djupare en ett litet paus-samtal med honom. Det sätter spår inom oss.
Jesus vill slå följe med oss även idag. Inte så att han fysiskt går med oss. Men genom sin Ande slår han följe. Han älskar att samtala med oss. Bönesamtalet, tankesamtalet, närheten i närvaro.
Emmausvandrarna visar på enkelheten i ett samtal med Jesus. Där vi är, går på en promenad, kör vår bil, är i affären, var vi än är kan vi koppla upp till honom. Det är det unika med tron på Jesus. Han går hela tiden med oss. Ständigt redo för ett samtal. Litet som stort.
Brann inte våra hjärta – den närheten kan du uppleva idag med.
🙏
Herre, jag vill ofta samtala med dig. Om jag glömmer det, eller är för stressad för det, får du gärna ta upp samtalet du med!
När jag var liten så fanns det några spännande saker i vårt hem. Tror att jag minns rätt att dessa fanns även hos mormor eller farmor. Gillade att gå och pilla lite påmdom så att dom ”flög” runt lite i skalet.
Blev påmind av dom när jag hälsade på mamma och pappa innan påsk
Kycklingarna som kan vippa inne i skalet. Dom troligen från 70-talet. Kanske tom från 69-talet.
Jag bestämde mig för att försöka få tag på några till mig. Så jag började leta på tradera. Och kan du tänka dig – jag hittade några. La bud och vann budet. Kul
Så nu har jag egna sådana.
Det är lite extra kul med det man hittar idag som man hade när man var barn. Det är som att man förs tillbaka på en resa i tiden som om det var igår. Minnesbilder och känslor kommer tillbaka ganska tydliga. I alla fall så som vi nu kommer ihåg det.
Vad har du för påskprydnader från förr som har ett minne från den tiden du var barn?
”De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått!”
— Lukas Evangelium 24:3-6 —
Ja, Han är sannerligen uppstånden!
Påskdagen är här. Inget kunde hålla Jesus kvar i graven. Vakterna som var utställda där kunde inte hindra. Änglabesök med jordbävning blev för mycket. Dom flydde . Det som till synes var ett enkelt uppdrag – att bevaka en grav med en död person i – visade sig vara det svåraste uppdrag man kunde ha fått denna helg.
När kvinnorna kom för att smörja Jesu kropp så fanns han inte där. En ängel menade att de sökte på fel ställe. Han fanns inte längre där.
Men … var kroppen stlen? Kunde man verkligen ta en död kropp bara så där? Men dom menade att han levde igen. Hur kunde det vara möjligt?
Men det kunde verkligen vara möjligt. Gud Fader i himlen uppväcker Jesus från det döda. Precis som proferna hade sagt. Precis som Jesus själv hade förberett dom på. Tre gånger till och med.
Inom bara några dagar kommer Jesus att visa sig för dom. Inte bara för Maria, eller Emmausvandrarna, Petrus, Tomas eller alla lärjungar. Han visade sig för över 500 personer samtidigt.
Detta gör att vi kan se fram emot en uppståndelse vi med. Ett liv efter det vi kallar död. Ett liv i evighet tillsammans med Jesus själv.
Joh 3:16 – ”Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.” Det var därför allt hände under påsken. Därför att Gud älskade dig så så mycket att han ville skapa en väg till honom. Den enda vägen som finns faktiskt. Tar man en annan väg blir det som kvinnorna mötte – de letade på fel ställe. Kristus är uppstånden – ja Han är sannerligen uppstånden.
🙏
Herre, för att du var villig att dö för mina synder. Tack för livet jag fick av nåd.