Inlägg

Publicerat den

Uteplatsens öppna forum

Det verkar som att uteplatser runt omkring mig är stället där man talar med någon i telefon. Sitter och tittar utöver vattnet. Några våningar upp sitter en och pratar i mobilen med högtalarfunktion. En bit sitter en och talar med hög röst. Det är svårt att förstå det.

Varför vill man göra sina telefonsamtal ute? Varför inte låta dom vara inomhus och när man är färdig så går man ut.

Likadant när jag bodde i Eskilstuna. Då kunde det vara samtal med kärleksbekymmer. Sådana samtal blir ännu lite mer knepiga när motparten vill göra slut.

Medan jag skriver kommer nästa balkongs innehavare ut med sitt samtal. Så tre samtal samtidigt. Lite rörigt typ

Mobilen har fört med sig något. Annat var det när telefonen satt fast med sladd i väggen.

När jag tog en promenad till hamnen häromdagen mötte jag flera som med god volym pratade i telefonen.

Jag var i ett annat land en gång. Där var det verkligen normalt att ha sin mobil på högtalarläge när man samtalade i telefon.

Jag får tillstå att jag är inte särskilt intresserad av andras samtal i deras lur. Men det är inte lätt att komma undan.

Jag skulle föredra om man lät sina mobilsamtal vara där ingen annan hör. Det är ju inte så lätt att få ro med sin bok eller vad man nu gör …..

Publicerat den

Dagens Andakt – Som hjorten trängtar

7 augusti 2026

”Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?”

— Psaltaren —
— 42:2-3 —

 

   

  Utanför min lägenhet är gräset så torrt. Buskarnas blad hänger. Det är som trädens blad också är lite ledsna. Det har inte kommit mycket ren den sista tiden. Det är som hela naturen ropar efter vatten. Samtidigt kan jag lyfta blicken och se lite längre bort. Där ligger Mälaren med allt sitt vatten. Så nära men ändå så långt borta. Det vattnet finns inom räckhåll men hjälper inte vår gräsmatta eller våra buskar någonting. 

  Koras Söner skriver i Psalm 42 om den trängtande hjorten. Som flämtande söker sig till vattnet sin törst. Den längtar till bäckens vatten för att släcka sin törst. De försöker beskriva törsten efter Gud. De känner en sådan längtan efter Gud att de beskriver det som en flämtande törst i det heta landskapet. Man kan se i texten att hjorten flämtar eller ropar efter vatten. Jag funderade på om den gjorde särskilda läten då. Men det finner jag ingen teckning för. Det handlar mer om den intensiva, livsnödvändiga längtan. En bild på vår längtan efter Gud.

  Tänker på det jag ser utanför mitt fönster. Så torrt men så nära till vatten. En bild för mig hur vi kan leva i vår trängtan efter det levande vattnet men inser inte hur nära det finns. 

  När jag gick en promenad till hamnen för någon dag sedan så passerade jag ett ”litet hus” som stod nära intill vattnet. Det visade sig vara ett pumphus. Husen som ligger nära intill kan pumpa upp vattnet till sin trädgård för vattning. Det verkar inte vår hyresvärd göra. Man ser en klar skillnad mellan trädgårdarna med pumphuset och vår gräsmatta utan pumphus. Det är klart bördigare där det vattnas. 

  Psalmen andas så mycket tillförsikt. Vers 6 ”Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” Vers 12 ”Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” Tänker på strofen ”Guds källa har vatten till fyllest för tröstande kvinnor och män” Det finns ett vatten hos Gud som vill släcka din törst. Titta inte bara på det vattnet. Ta emot det också. Det är först då du kan grönska igen.   När får du komma dit? Nu!

🙏

Herre, som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter dig. Ge mig av ditt levande vatten.

Amen

Publicerat den

Korv med bön

I vår kyrka har vi en speciell kväll i veckan under sommaren. Vi kallar den för Grill & Andakt

Vi träffas kl 18. Någon har satt på grillen. Kl 19:15 är det en andakt. Man skulle kunna kalla kvällen för ’korv med bön’. Kanske lite för slarvigt.

Men det är en kväll då man kan få lite gemenskap. Möta någon. Umgås. Sommaren kan verkligen vara ensam på många sätt. Men på detta sätt skapar vi en möjlighet till gemenskap.

En sådan kväll hade vi igår. Det finns några sådana kvällar kvar i augusti. Vecka 33, 34 och 35. Varför inte komma med. Det har visat sig vara en bra väg att lära känna varandra och en mjuk ingång i vår församling.

När jag bad ChatGPT om en bild på detta ämne kanske den ändå samlade iden rätt bra. Mat för kroppen Ord för själen. Och Psalm 23 var uppslagen. En vacker psalm sombeskriver livet tillsammans med Herden, Jesus.

Jag tror att relationer är viktigt. Relationer till människor. Men relationen till Jesus är viktig den också. Den viktigaste helt enkelt. Dessa olika relationer gynnas av en sådan kväll.

Publicerat den

Dagens Andakt – De som är med oss är fler

6 augusti 2026

”Han svarade: ”Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem.” Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

— Andra Kungaboken —
— 6:16-17 —

 

   

  Ibland kan vi känna oss övergivna i kampen. Vår egen kraft och vår egen resurs räcker inte till.Vi bli modfällda. Beredda att ge upp. Inte alls konstigt. Fler än oss har varit bereda på att ge upp. 

  Elisas tjänare var beredd att ge upp. Läget såg hopplöst ut. Han kände sig övergiven. Men då ber Elisa bönen: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Och Gud öppnar tjänarens ögon så att han ser. Berget var fullt av hästar, vagnar av eld. Guds arme var på plats. Han behövde inte misströsta.

  Elia kände sig också övergiven en gång. Då drottningen jagade honom. Men då säger Gud att 7000 var med honom. Så kan vi se hur man gång efter gång kan känna sig ensam men är nye övergiven av Gud. 

  Kanske är du i det läget att du känner dig ensam. Ensam i uppdraget. Ensam i din tro. Övergiven, orkeslös och uppgiven. Han som är med dig, Gud själv, med allt det han är och har, är fler än det som du idag ser är emot dig. 

  Tänk vilken överraskning tjänaren måste ha fått. Att helt plötsligt se en stor arme uppe på berget. Det berg som alldeles nyss var tomt på folk. Häftigt underbart.

  Tänk vilken Gudsman Elisa var. Han visste det hela tiden. Han visste att Guds arme fanns där. De var inte övergivna.

  I denna berättelse väcks en längtan och bön – Herre visa mig dina resurser. Låt oss se vad du har i beredskap. En sak är säker. Vi står inte ensamma i vår tro. Gud finns med. Han har de resurser vi behöver. Ibland kan det behövas att Han visar oss lite mer än det vi kan med egna ögon uppfatta. Ibland behöver Han visa oss i känsla och atmosfär än vi vanligtvis uppfattar. Så stor är vår Gud. 

🙏

Herre, visa oss dina resurser när vi misströstar.   

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – På mitt sätt

5 augusti 2026

”Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder Abana och Parparbättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede. Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.”

— Andra Kungaboken —
— 5:11-14 —

 

  Naaman, kungens befälhavare, var sjuk i spetälska. Han ville så klart bli frisk. Så han reser, efter ett tips, till profeten i Samaria. Det var Elisa som de tänkte på. Men hamnade hos Israels kung. 

  Elisa fåt höra om det så ber han dom sända Naaman till honom i stället. När de möts ber Naaman Elisa om hjälp. Han ger Naaman uppdraget att doppa sig sju gånger i Jordan. Då skulle han bli frisk. 

  Då blir Naaman arg. Vad då, doppa sig sju gånger i vatten? Vad var det för ett helande? Han hade tänkt sig att Elisa skulle vara mer ’magisk’. Att Elisa skulle ropa till sn Gud inför honom. Och göra magiska rörelse över de ställen som var sjuka med sin hand. Så Naaman vänder hemåt i ren ilska. Ville inte ens pröva det. Vad hade han att förlora?

  Men Naamans tjänare tar mod till sig och sker: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Och Naaman tänker om. Kommer till Jordan. Doppar sig sju gånger och han blir fri från sin spetälsk. 

  Ibland vill vi diktera villkoren för hur Gud skall svara på vår bön. Vi vill kanske styra det så det känns bäst för oss. Att vi inte skall känna oss bortgjords inför andra kanske. Det är som att vi ibland skulle tro mer på undrets och svaret om vi dikterat hur Gud skall svara. För då skulle vi veta bättre att det var Han. 

  Jag har lärt mig att inte diktera vem Gud skall sända med det svar jag behöver. För den jag minst vill sänder Gud. Bara för att säga det tydligt att ”Jag sänder den jag vill med svaret. Den som är mest lämpad och villig sänder jag”. 

  Jag tror att det bästa vi kan göra är att låta Gud svara på sitt sätt. På det sätt Han finner mest lämpligt. Vi behöver inte komplicera till det mer än så. Utan inväntad Hans svar. Det kommer att bli allra bäst på det sättet. 

🙏

Herre, möt mig på det sätt du finner bäst. Svara på mina böner efter ditt förstånd. Ge mig mod och uthållighet att invänta ditt svar.  

Amen

Publicerat den

Att fatta rätt beslut

Har du tänkt på att det ibland kan vara svårt att fatta rätt beslut?

Jag tänker att givetvis finns det lätta beslut tycker jag. Tex att borsta tänderna. Många med de beslutet sker typ av bara farten. Ingen större diskussion inom oss.

Men andra beslut kan vara desto knepigare. Vi kan stå där villrådiga. Vi söker efter ett bra och rätt beslut.

Ibland kan jag ana åt vilket håll beslutet bör tas. Det liksom ligger någonstans ”där inne” vad jag bör rätta mig efter. Men ändå tvekar man.

Somliga beslut som är att avstå är inte heller så svåra att ta. Det känns givet på något sätt.

Men där är lite mer öppet åt båda hållen. Där också längtan drar åt ett håll men förnuftet åt ett annat.

Rädslan att komma fel kan också vara en del i tveksamheten. Man vill ju att det ska bli rätt och bra. Inte fel.

Rädslan att gamla felbeslut ska upprepas kan också spöka. Så blir nuets beslut påverkat av gårdagens redan passerade liv.

Hur gör du då? Hur hanterar du det? Vad får leda dig i beslutet?

Jag är rädd för att vi stannar i den ovissheten i beslutsångesten. Vi kommer inte vidare. Vi blir låsta i en ovisshetens längtan.

I söndags läste jag en bibelvers i min predikan…

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”
‭‭Psaltaren‬ ‭32‬:‭8‬‬‬

Jag tänker att i svårigheten att fatta rätt beslut kan denna vers få vara vår utgångspunkt och grund. Som får forma bönen inför beslutet.

Herre, jag ber dig att undervisa mig och lära mig vilken väg jag ska välja. Ge mig ditt råd. Ge mig din vishet. Vaka över mig med ditt öga vilande på mig. Så finns det större förutsättning att jag väljer rätt beslut. Amen 🙏

Jag tänker att denna ovisshet tillhör livet på något sätt. Men att vår Herre verkligen vill bistå oss. Vi behöver lära oss att vara lyhörda för Hans ledning. Det är jag den första att ställa mig i kö till den lärdomen.

Att sen fatta sitt beslut. Vila i att vi gjort rätt. Men ödmjukt inställda på att visar det sig att det blev fel kunna backa tillbaka och göra om. I det kommer Gud bistå oss också. Det fina i allt detta – han har lovat våra med oss alla dagar. Alla. Även då vi fattar fel beslut. Så vill han vara med oss och leda oss på rätt väg igen.

Publicerat den

När livet går i repris

Igår var en dag då livet gick i repris. Inte att jag såg gamla filmer från min barndom. Inte att jag levde mitt liv en gång till. Men ändå en upplevelse av att livet gick i repris.

Jag, min mor och min syster, åkte till platser vi har bott på. Både som barn men också som vuxna. Det var en upplevelse.

Två av de hus vi bodde i fick vi se igen.

Det är så många minnen som rullar igång som en reprisfilm. Skultorp och Laxå.

Men också fick jag återse två av mina skolor.

Men också badet där jag lärde mig simma. Ravinen som var så spännande på väg hem från skolan. Kiosken (som nu inte är någon kiosk) minns jag att man fick rätt mycket godis för 5 kronor.

Att återse de kyrkor vi brukade gå till vår också en påminnelse. Om söndagsskolan eller den kyrka jag blev döpt i.

Längst upp till höger är kapellet i Skultorp. Minns särskilt när jag fick min bibel där. Mitten höger är kyrkan i Laxå. Minns särskilt alla ungdomar som kom till Cafe Komin på fredagskvällarna. Kyrkan längst ner till höger – där döptes jag. Till vänster är den lilla snäckformiga kyrkan på Billingen med dess utsikt.

Livet har verkligen spelats upp i repris på en sådan resa. Och det är spännande. För det är så många ögonblick som radas upp som jag är så tacksam för att ha blivit påmind om.

Tänk om man kunde förvandla dessa inre bilder och filmer till digital form. Det skulle vara så roligt att få visa dig det.

Somligt vill jag bevara i min ’hemliga låda’. För det är något alldeles särskilt för just mig.

Bevara dina goda minnen djupt inom dig. Du kan behöva dessa minnen en dag eller en sömnlös natt.

Med det sagt…. Att jag inte vill leva om mitt liv …. Finns det ändå sådant som jag gärna skulle se som en tydlig repris i livet.

Publicerat den

Dagens Andakt – Att klä sig nytt

4 augusti 2026

”Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu. Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över. När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.”

— Andra Kungaboken —
— 2:11-15 —

 

  När Elia hade försvunnit upp i skyn ser Elisa att Elias mantel hade ramlat ner. Han river sönder sina egna kläder. Det står inte uttryckligen att han tog på sig Elias mantel. Men vad skulle han annars ha på sig när han hade rivit sönder sina egna. 

  Tidigare läser vi om att Elia lägger sin mantel på Elisa. Som ett tecken på att Elisa var utvald efterträdare och kallad av Gud. Nu faller denna mantel av Elia och Elisa tar på sig den. Det är som att nu går han in i kallelsen fullt ut. Han klär av sig det gamla och klär på sig det nya. En talande bild.

 Bibeln har flera sammanhang om ’att klä sig i nya kläder’. ”Jag gläder mig stort i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, för han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, som när brudgummen sätter turbanen på sitt huvud, som när bruden pryder sig med sina smycken.” Jesaja 61:10. Sakarja skriver: ”Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” Rom 13:14 ”Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.” Ef 4:22-24 ”Lägg av er den gamla människan … och klä er i den nya människan” Flera kunde vi ta fram. Det är som att bibeln vill visa på att en omvändelse eller förnyelse har ett moment i att ta på sig ’nya kläder’. För att markera det nya som hänt inom oss. 

  När Gud kallar Elisa tar han på sig nya kläder. Och när profetlärjungarna möter honom ser dom att Elias ande vilar på Elisa. Alltså att Guds smörjelse vilar på honom. Det märks. Det blir en frukt av det. Inte för att framhäva någon människa. Det handlar om att förhärliga Gud. 

  För mig en stark bild. Gud inte bara förlåter oss. Han lär oss i något helt nytt. En ny tid. 

🙏

Herre, ge mig mod att gå in det nya du har för mig. Välsigna min väg.  

Amen

Publicerat den

Uppe bland molnen

När jag fick min första dator sparade jag allt jag skapade på en floppydisk. Med tiden fick jag en dator med hårddisk. Vilen utveckling. Då kunde jag lagra allt det jag skapade på det stora minnet på datorn. Nästa dator hade ett ännu större minne. Det krävdes mer och mer för att skapa och lagra det jag gjorde på datorn.

Idag lagrar vi oftast det mest i ‘molnet’. Ja, visst låter det märkligt. ‘Molnet’ har ju fram tills nu, typ, lagrat regnet. Men nu skickar vi upp det vi skapat i ‘molnet’. Och det ska ju vara så tryggt och säkert. Minns första gången jag hörde att datorn hade fått ‘virus’. Jag som jobbat inom sjukvården tyckte nog att det lät lite sjukt. Hur gör man en dator som fått virus frisk?

Ja ja. Jag fattar. Detta låter bara dumt. Vi släpper det.

Men att vara bland molnen – det säger man ju lite om den som har galna högflyganden planer. Planer som låter omöjliga att genomföra. Planer som aldrig kommer att kunna realiseras.

Men kanske är det något bra att vara uppe i molnen ibland. Och då tänker jag ett liv som man inte tar på så fullt allvar. Vi människor är verkligen så seriösa ibland. Vi tänker stort och djupt. Allt ska vara så på riktigt. Flamsa hör inte till livet hos en seriös människa liksom.

Men för att orka det tunga bitarna i livet behöver vi vara uppe bland molnen ibland. Lättar på trycket. Vi har råd med att flamsa bort lite tid också. Det är som ångvisslan på ångloket. Om inte tågföraren drar i dess snöra ibland kommer maskinen att explodera. Så tänker jag att det kan vara i livet också. Vi behöver en ångvissla – vi behöver vara uppe bland molnen ibland – för att klarar livets viktigare manövrar.

Så var inte så rädda att vara bland molnen och flamsa lite. Det gör bara gott hos oss.

Publicerat den

Dagens Andakt – Dubbel arvslott

3 augusti 2026

”När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott av din ande.” Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.””

— Andra Kungaboken —
— 2:9-10 —

 

  Vad vi kan förstå så följdes Elia och Elisa åt under en tid. Kanske ville Alia vara en läromästare för Elisa. Att gå intill någon som varit med längre är en välsignelse. Se, lära, uppleva, få komma nära processen hos persen. Men kanske främst bli ’smittad’ av karaktären, inställningen, känslan och förståelsen för uppdraget. 

  Elisa fick möjligheten att önska något av Elia. Elisa verkar ha snett vilken profet Elisa var. Vad han burit upp. Han bad inte om ett långt liv. Inte om många tjänare. Inte rikedom. Han bad om något som han hade sett hos Elia. Den ande som vilade över honom. Det hade gjort intryck på Elisa. Så han ber om samme ande över sitt liv. Inte bara som Elia hade. Han var så modig att han bad om en dubbel arvslott av den ande som vilade över Elia. 

  Den önskan kunde nog inte Elia egentligen bemöta. Men han visste en som kunde. Gud själv. ”Om du ser mig när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig”, var hans hälsning. 

  Elisa får se hur Elia får lämna jorden i en vagn av eld. Och Elisa måste ha känt en stor förhoppning om att hans bön skulle besvaras.

  När man samlar ihop det som Elia gjorde och det Elisa gjorde var det dubbelt upp det Elisa gjorde.

  Den här berättelsen väcker en bön hos mig. Kanske hos dig med. Må en dubbel arvslott av Elias ande komma över oss.  

  Jag tänker att det kanske dock inte handlar i första hand om att bli lik Elia eller Elisa. Det handlar mer om att få bli till välsignelse för någon. Kunna bli till hjälp. Svara upp emot ett behov. I det ljuset skulle jag vilja be om en ’dubbel’ arvslott. Alltså att Gud skulle utrusta mig med mer av Hans kraft och möjlighet. Skulle inte du vilja det med? 

🙏

Herre, vi vill få del av en dubbel arvslott över våra liv. Likt det Elisa bad om. 

Amen