På en av dom arbetsplatser jag haft förmånen att arbeta på hade vi ett utryck min gode kollega myntade. ”Nu sträcker vi upp det” sa han då och då. Det fanns en anledning varför han sa så. Det var när vi började slarva från den ordningen vi bestämt oss att hålla oss till. Tex slarvade med att ställa våra kaffemuggar lite varstans utom i köket. Det var inte menat som kritik utan mer en påminnelse om att komma tillbaka till den ordning vi börjat tulla på.
Vi hade också underställt oss att tillåta varandra att påminna om just denna ordning. Att vi skulle inte bli arga på varandra utan tacka för uppmuntran att få ordning igen. Det gjorde att vi kunde komma ifrån det tjuriga i att hålla ordning.
Kanske kan vi föra in det på vårt eget liv. Att när vi börjar tappa den ordning vi bestämt oss för att ha vet vi vad vi gör. Vi säger till oss själva ”nu sträcker jag upp detta” så kan man ta nya tag och gå vidare. Vi lägger oss inte ner i ett misslyckande utan låter ”misslyckandet” vändas till något positiv. Utan att det gör oss förlamade.
I din tro på Gud kan du tillåta vår Herre att faktiskt säga till dig samma sak. Du tillåter dig att bli korrigerad. Inte bara i trosläran utan också i livets olika frestelser. Jag tror att vi behöver den hjälpen både du och jag.
Inte vet jag vad du har att kämpa med men jag vet min kamp. Vad gott det är att be om den hjälpen.
Så varför inte…..
”Nu sträcker vi upp det”