Inte vet jag hur du reagerar och känner i en tid som denna.
Jag tänker att mycket annat tappar sin dragningskraft. Många saker som tidigare var viktigt blir klart mindre viktigt.
Kanske är det svårt att hålla hoppet uppe. Men hur håller man uppe hoppet i en annars en rätt hopplös tid?
För mig har det blivit viktigt att se och söka upp det som verkligen är ljuspunkter just nu.
Bara för att ta några exempel: på jobbet gör vi allt för att försöka att hålla butiken öppen. Men vi kanske säljer för hälften kanske. Då väljer jag att uppskatta det som mycket. För det kunde ha varit klart mycket värre. Likaså försöker jag se på allt som görs som är bra. Själv är jag placerad hemma för att inte smitta någon. När jag då ser vilket fantastiskt bra jobb blir jag glad. Det ger mig hopp. Likaså hör några av sig och kan komma och hjälpa oss. Det ger mig hopp. Jag tittar också på historien. Så många gånger har vår butik haft tuffa tider men det har löst sig. Så lägger jag små avgörande positiv händelser i mitt minne. Det hjälper mig att han hopp en hopplös tid.
Vad menar jag? Jo, att du kan skapa hopp hos dig själv också andra genom att fokusera mer på det som är och varit bra. Så får inte oron om framtiden makt över tänket.
Till sist har jag en väg som överväger alla andra vägar. Jag ber till gud att han ska ge mig hopp. Min tro vilar i en Gud som kan mer än vad jag kan. Som har ett bättre perspektiv än alla oss andra. Det ger mig en trygghet. Den ger mig tilltro. Den ger mig ljus i tunneln. Framtidstro. Den bär mig på ett förunderlig sätt.
Låter det för bra för att vara sant? Möjligen. Men det är så. Pröva det.
När skriver dessa funderingar kommer en psalm i mitt minne. ”Jag tror på en Gud….” nr 766 i Psalmboken
Jag tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet. En helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.
Du kan lyssna till den på https://youtu.be/PWikoIQNNKw
Så jag tror att man kan få och leva i hoppet i en tid där hopplösheten vill tränga sig på. Ställ inte frågan ”är du lycklig?” Utan fråga ”hur lycklig är du?” Välj att titta på allt från den positiva sidan. Träna dig att se att du har mer hopp än du tror. Mer hoppfull än du upptäckt dig vara. Du är mer lycklig än du tror att du är. För just nu finns det så mycket att vara tacksam för. Låt det fylla sin tankevärld.
Min bön blir
🙏Herre, tack för att vi får sätta vår tillit till dig Herre. Tack för att do förmår att hjälpa oss i en tid som denna. Gå med oss. Ge oss ditt hopp. Tack för att du räcker till för oss alla. Hjälp alla som drabbats av detta virus. Hela. Stöd. Trösta. Amen 🙏
Pedher´s blogg 