”Min själ längtar och trängtar till Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.”
Psaltaren 84:3 SFB15
Jag har haft några månader då jag inte kunnat promenera. Jag skadade en muskel i mitt ben på jobbet. Det gjorde att under 4 månader har det inte kunnat promeneras som jag önskat. Men nu kan jag det igen.
Då påminns jag om hur mycket jag älskar att strosa kring i skogen nära intill där jag bor.
Jag tror vi människor behöver mer strosande i våra liv. Tillsammans med någon har sitt värde. Där man får trivas, älska, njuta, känna, brottas, vila, tystnad, och bara vara. Men också för sig själv. Låta tystnadens viskning göra gott inom sig. Där Guds närhet i naturen får fylla det inre livet med hälsa, värme, läkedom och barmhärtighet.
För mig har strosandet betytt mycket. Det är där jag kunnat fundera ihop med Gud. Ställt mina frågor. Utgjutit mitt hjärta. Lyssnat. Vilat. Kanske även fått en hel del omsorg av vår Herre. Kanske mer än jag själv inser.
Har sagt det förut, säger det igen, Guds natur är till för ditt välbefinnande. I naturen finns läkedom.
Strosande vid ett vattenbryn har sin betydelse av ro och frid. Skogens smekning av dess vind och grenar som prasslar kalibrerar vår inre ton med Guds hjärta. Ibland tar det tid. Våga då ta den tiden. Låt naturens sköna armar krama om dig som en hälsning från Gud själv. Kanske är det rent av han som just kramar om dig genom sin skapelse.
”Inget gott nekar han dem som vandrar i fullkomlighet. Herre Sebaot, salig är den som förtröstar på dig.”
Att strosa runt i Herrens gårdar är en välsignad vandring. Den gör oss gott. Strosandet gör stegen lättare efter färden. Strosandet lyfter sinnet till högre höjder än grusets skrammel.
Idag ber jag för de steg du tar i livets vandring. Ber att dom ska få ditt sinne att lyfta upp till Guds hjärta. Ber att vår Herre skall få beröra dig lite mer inåt och välsigna dig med sin nåd och barmhärtighet. Ber att hans ljus ska lysa över dig. Att hans kärleksfulla ögon ska få vila på dig. Amen
Läs gärna Psalm 82 …..
”Hur ljuvliga är inte dina boningar, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar till Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
Sparven har funnit sig ett hem och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min kung och min Gud.
Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.
När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.
Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela Gud, se vår sköld, se på din smordes ansikte! En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än bo i de gudlösas tält, för Herren Gud är sol och sköld, Herren ger nåd och ära.
Inget gott nekar han dem som vandrar i fullkomlighet. Herre Sebaot, salig är den som förtröstar på dig.”
Psaltaren 84:2-13 SFB15