Kategori: Att vara ett lag är svårt

Jag satt och tittade på cykelsport. Det var lagtempo. Man hjälper varandra fram till bra vinnande tempo.

Så gick det tungt uppför en backe. En hade svårt att hänga med. Den som ledde gruppen hade bra med kraft vilket gjorde att hon drog ifrån. Resultatet blev att dom andra fick ingen draghjälp. Det måste ha känts extra jobbigt. Efter en stund ser man att alla i laget har svårt med ledarens tempo. Då fäller kommentatorn orden ”det är en urusel laginsats. Hon måste vänta in dom så att dom kommer i rulle med varandra.” Ungefär så där hon.

Det är svårt att vara ett lag. Man måste tänka mer på laget än jaget. Ingen kan dra ifrån. Man ska hjälpa varandra framåt.

Det är så det är i alla ”lag”. Om man bara tänker på sig själv blir det inget bra. Om ledaren ”springer” för fort och långt fram så fungerar det inte. Man får inte med sig laget då.

Att vara lag är att vara följsam. Att i lagom takt sporra. Att se behovet när någon sackar efter. Skjuta på? Hjälpa och dra? Peppa?

Det handlar också om att bromsa någon så att den inte kommer för långt fram och inte på så vis blir en del av laget.

När en ledare inte går i takt med folket den leder är den inte en ledare på rätt plats längre. Självklart ska den vara ”lite före” men vad jag tänker är hur fel det blir när vederbörande är hästlängder före. Ibland måste en ledare slå av på takten och vänta in.

Likaså blir en osynlig ledare svår att följa. Det jag kämpar med är att vi är så många volontärer som har så olika tider. Det innebär att när jag är ”synlig” är det några som inte har kommit än eller inte är där den dagen. Så fast jag ”finns” så ”syns” jag inte för alla. Men vi har varje dag en stund då vi möts alla. Det är vid kaffet kl 11. Den stunden blir så viktig. Då kan alla mötas och man får tillfälle för ögonkontakt och dela några tankar med varandra.

Att vara ett lag är svårt. Laget måste gå före jaget. Det gäller att se varandra. Varandras behov är viktigt för det är då man kan stötta varandra.

Att uppmuntra och stötta sin ledare har också betydelse. Det gör att man kan få ”det bästa” av sin ledare. I min värld tänker jag också att det också handlar om att be för varandra så även för sin ledare. Så vad du än tycker och tänker om din ledare så be för den.

Att få sin vilja genom i sitt lag är inte alltid den bästa vägen. Man måste se på helheten. Hur är läget nu? Vad behövs nu? Är min ide bäst just nu på just ”det” sättet? Ett lag och en ledare som känner av den atmosfären kan komma långt.

Att vara ett lag är svårt. Men ser man varandra som en tillgång och möjlighet blir det klart lättare.