Kanske är vi som mest hela när vi visar vår brustenhet

Kanske är vi som mest hela när vi visar vår brustenhet…..

Ett citat som jag burit med mig några dagar.

Jag skulle tro att vi är rätt många som vill visa vår präktighet. Vi vill inte visa vår svaghet. Inte vår begränsning. Utan vi kör på rätt bra. Högt tempo. Mycket på schemat.

Jag är ju inte något föredöme på detta område. Känner mig inte alls ensam i det gänget.

Kanske är det en av dom brister vi har i den tid som vi lever i nu. Att vi tutar på som om inget hänt. Som om att vi har alla resurser inom oss som krävs och lite till.

Läste på nätet följande text:

Igår inträffade Sveriges Overshoot Day, vilket innebär att vi redan har förbrukat årets budget av förnybara resurser.

Siffror från WWF visar att svenskar lever som om vi har tillgång till 4,2 jordklot, vilket är mycket mer än det globala snittet. Enligt beräkningar från Fältbiologerna innebär det vi redan den 28 mars hade gjort slut på årets resurser och att vi resten av året lånar från resten av världen och från kommande generationer.

Undrar när människans egen ”Overshoot Day” infaller. Den är väl troligen mycket individuell. Men allt för ofta lever vi som om vi är 4,2 personer. Förr eller senare så kommer det att slå tillbaka. Lika sant som att vi gör slut på jorden så gör vi slut på oss själva.

Det är svårt att tolka varningsklockorna. I alla fall på sig själv. Andra kan nog se det ganska klart. Men vi själva har det svårare. Vi vill mer. Vi vill ta ansvar. Med ädla och goda orsaker. Men sen då?

Jag övningskör med min son. En sak vi pratat om är att bromsa i tid inför en korsning eller fara. Det behöver vi nog lära oss i livet med.

Det ska jag göra nu. Annars kör jag i diket. Och det vore dumt. Den brustenhet jag känner är tillräcklig varningsklocka för att inse att det är dags att bromsa.

Punkt.

Kan det efterlängtade vara förberett?

Skrev om det efterlängtade igår. Funderade lite till på det ämnet.

Kan det vara så att det efterlängtade kan vara förberett?

Jag tänker att det kan vara så.

När Gud vill leda oss in i något nytt kan han lägga ner det som en längtan hos oss. Inom oss så skapas det ett intresse åt ett håll. Vi dras åt ett håll. Våra tankar går samma håll.

Så när vi ber om Guds ledning för våra liv kan svaret komma genom den längtan som växer fram inom oss.

Ibland kanske det är bättre än mirakulösa häpnadsväckande svar från Gud. Något som växer sakta fram brukar bli mer gediget och hållbart. En naturlig utveckling. Så tänker jag mig det när Gud svarar genom den längtan som han låter växa fram inom oss.

Man skulle kunna beskriva det på ett annat sätt också. ”Där din tanke är dit vill du!”

När jag hade skrivit så här långt lyssnade jag på en predikan av Urban Arvidsson. Hans tema var ”Vad drömmer du om?” Han ger några fler infallsvinklar på det jag tänker på. Har du tid så lyssna på den. Ca 24 min lång. Du kan se den här eller trycka direkt på bilden (tror jag)

YouTube

Det efterlängtade

Vad längtar du efter?

Tror inte vi pratar så mycket om det vi längtar efter. Håller det oftast för oss själva.

Om det nu inte handlar om presenter och julklappar. För då får vi ju ibland frågan om vad vi kan tänkas vilja ha. Önskelistan skall skrivas.

Men en sak som jag tror att vi är många som har längtat efter så är det regn. Det kom till slut.

När vi skulle stänga butiken i lördags var det lite svårt att få kunderna att gå hem. Det regnade liksom. Nu verkade det inte som att det var så mycket efterlängtat så att man sprang ut i det.

Men en sak var tydligt. Alla vi som stod och tittade på regnet var uppenbarligen glada. Alla hade ett leende på läpparna. Kan inte påstå att det alltid varit så när det regnar en sommardag. Men detta regn var verkligen efterlängtat. Det är inte ofta precis som vi gör det. Sommaren skall vara solig och regnfri.

När jaget går före laget

När jaget går före laget kan det gå ganska galet.

Inte bara att man missar en målchans i tex fotbollsmatchen. Stämningen blir dålig. Irritationen gör att man inte längre spelar som ett lag. Alla riskerar att bli individualister. Så går lagandan om intet. Laget håller inte längre ihop och matchen blir oftast förlorad på det viset.

Jaget kan inte gå före laget. Det finns inget större och vackrare när en medspelare skapar bättre läge att slå i än bollen än för sig själv.

Den andan behöver vi mycket mera av. I kompisgänget. I samarbetet på jobbet lika väl i den ideella sektorn. Det är då vi har lättare till framgång.

Tänk gott om varandra. Lyft fram varandra. Tro något positiv om någon.

Laget behöver gå före jaget. Vem vet, i slutkanten kanske du tom tjänar på det.

I vilken dag i ordningen är det?

Alltså, i vilken dag i ordningen som vi har sol och varmt sommarväder?

Att jag nu snart har gjort 2 arbetsveckor efter semestern har jag koll på. Likaså 4 veckors ledighet före det. Men hur många dagar har vi haft detta enormt vackra väder?

Det började väl redan i maj. Men sen då?

Jag minns en sommar då jag bodde i Gustafsdal utanför Julita. Då hade vi sommarsolsväder nästan hela sommaren. Jag var ledig 7 veckor. Kortbyxor satt på nästan varje dag. Till och med mina fötter fick färg. Och det hör ju inte till vanligheten. Ändå är denna sommar bättre en den sommaren.

Igår tog jag ett kvällsdopp. Värmen var varmare än en vanlig normal sommardag. Vattnet i sjön var ljummet. Så underbart.

Det är inte lätt att hålla ordningen på alla dessa dagar.

Vi räknar gärna dagar, stunder och minuter. Vi har veckonummer som inte alla länder har. Många skriver dagbok för att komma ihåg dagar och stunder. (Ett intressant sätt att fånga sin historia). Vi lägger år till år. Så fyller vi det vi kallar vår tid.

Ibland kan jag drömma om en tid som inte räknas. En tid som summerar all tid i en och samma stund. En stund som liksom alltid är. Som inte varje dag börjar om efter 24 timmar. Som inte börjar om efter söndag kl 24. Som inte startar om varje månad och år. Det liksom bara är.

Kanske är det möjligt att leva så. Som att livets dagar inte behöver räknas. Att livets dagar inte gör att man åldras. Utan man är likadan hela tiden. Att man bara lever och det räcker med det. Man går inte och lägger sig utan njuter av dagen som är och håller på hela tiden. Tröttheten finns inte längre.

Då behöver man inte fundera på vilken dag i ordningen det är. Det behövs inte längre.

När molnen kommer för solen blir det lite kyligare

När moln kommer för solen blir det genast lite kyligare. Ibland tom ganska mycket mörkare. Ja i alla fall mer dunkelt.

Man kan sitta där i solen och njuta av värmen. Så kommer molnen för solen så är det genast mindre trevligt.

Ganska överförbart på livet. Man kan ha det varmt och gott i gemenskapen. Så kommer det ett ”moln” och på något sätt skymmer solen. Så blir det genast lite kyligare.

Tänk hur vi kan påverka atmosfären i ett sammanhang. På ett förunderligt sätt så ändras luften eller känslan i situationen. Vi brukar ibland utrycka det som att det går att ta på atmosfären i rummet.

Man kan undra vad det är för ett ”magnetiskt” fält omkring oss. Som kan påverkas av det sätt vi är och gör i det osynliga. Hur vi tänker om andra. När vi är sura och arga så behöver man inte ens göra något utan att det märks ändå.

Om man nu kan påverka en atmosfär i ett rum negativt så borde man kunna påverka det positivt. Eller hur?!

Det är ju så mycket bättre. Bättre att vara solen än molnen. Bättre att ge positivt energi än att vara energislukande. Bättre att värma än att kyla.

Du har säkert lagt märke till att på ena palatsen kan solen vara i moln. Men om man var lite längre bort så skulle man vara i solsken. Om man nu hamnat i en situation där där det är ”mulet” så kan man ju söka sig bort dit där solen är framme. Det är ju ett val man kan göra.

Jag tänker att vi kan bestämma oss för att vara solar istället för moln. Bestämma sig så att det inte går så långt så att man blir ett regnmoln eller tom åskmoln.

På ett sätt är denna sommar lite skrämmande.

På ett sätt är denna sommar lite skrämmande. Inte för att den är ljuvlig och skön – typ. Men ändå.

Från många håll hör man om värmerekord. Så mycket att man ställer frågan om vad det beror på. Kan det bero på klimatstörningar? Eller är det bara normala svängningar över tid?

Måste nog erkänna att det börjar kännas lite skrämmande med dessa olika rekord värme. Det känns inte normalt.

Så när man kan ha det så varmt så länge skapar den en undrar hur det verkligen ligger till.

Alltså jag njuter av sommaren. Tro inget annat. Men jag gör det med en liten känsla av oro inför framtiden. Lite smolk i bägaren liksom.

Lite för bra för att vara sant. Lite för bra för att det ska vara odelat okej.

Undrar när vi får klarhet i våra funderingar kring klimatet.