Under två helger har det varit sång och musik för min del. En resa till Göteborg med ett härligt gäng från Norrköping. Och senaste helgen var det andra tongångar i renströmmen. Minns du sången med Märta Svensson och en massa människor.
Kontrasterna är rätt stora mellan dessa två dagar. I Göteborg var det massa lampor som blinkade hit och dit. Röken låg ”tät”. Musiken högre och mer. Fler instrument och rätt mycket gung. Medelåldern också något lägre. Nya låtar som ingen hört och inte ens har kommit i tryck. Inte släppt på skiva heller.
Helgen som gått är av annan karaktär. Sångerna vi minns från förr. Trygga rytmer som sitter i märgen. Som ”alla” kan sjunga med i. Medelåldern troligen högre där jag hjälper till att dra ner den något. Ingen rök. Inga färgade lampor och färre musikanter. I dessa låtar är det mer regel än undantag att det är flera verser. Inte några få ord man sjunger om och må igen. Visst finns det synkoper men dom konstiga ackorden uteblir. Ofta räcker det med tre ackord.
Finns det inga likheter då? Klart det finns. Det finns samma djup i sångerna. Jag brukar säga att en sång som överlever är ”född” av någon. Alltså att den är skapad utifrån en djupt engagemang oc inte ihopsatt i all hast lite trendigt. Den kommer liksom ur en människas djup svårt att helt förklara det, känner jag en sådan sång kan vara kort med få ord eller lång med massa ord. Men den överlever och gör något med mig och dig när vi sjunger den. Oftast varje gång.
Det är så ljuvligt att få spela och sjunga. Det är detta som är musiken. Massa olika stilar. Musiken förenar människor från olika åldrar. Sånger med bara några få ord till en livsberättelse. Stilla hymn till ordentligt med tryck med fullt ös.
Jo, det finns en sak till som sammanför dessa helger. Det fanns gott om kaffe i både helgerna. Det är fint. Och det var många tedrickare som vi kaffeälskare uppskattar så högt. Dom lämnar ju kaffet till oss.
Pedher´s blogg 