Historiskt sätt är nog den här dagen den mörkaste genom historien. Traditionen var att man var klädd i mörkt. Ofta svart. Man hade en lågmäld dag. Gjorde inga förlustelser. Inte så ovanligt att barnen inte fick leka stojiga lekar.
Jag tänker mig mer den här dagen som sorgens glädje. En dag där Jesus dör på korset. En fruktansvärd död. Dom som stod nära Jesus måste ha känt en stor uppgivenhet och sorg. Dom visste ju inte vad som skulle hända på påskdagen.
Men det vet vi. Därför är denna dag en sorgens glädje. Jesus uppstod ju.
Det andra som gör att det finns glädje i sorgen är att det Jesus gör är att förlåta i vårt ställe. Genom sin död så kan vi få förlåtelse. En förlåtelse som skulle vara omöjlig om inte han gjorde det han gjorde.
För det tredje öppnar Jesus vägen till himlen genom sin död. Inte konstigt att man blir glad för det.
Så denna långfredag som andas mycket död har också mycket av liv. Vi vet hur och varför därför finns det så mycket glädje i denna dag mitt i sorgen.
Pedher´s blogg 