Satt och lyssnade på radion en morgon i bilen. Man började då prata om det heter att ha främmande eller att ha gäster.
Först tänkte jag inte så mycket på det men visst är det lite konstigt att man ibland säger att man skall ha främmande när gäster skall komma?
Främmande – som är obekant eller okänd; som inte hör hemma skulle man kunna översätta det med. Visst, ordet används med all rätt då det kommer vänner på besök. Men visst skulle det vara trevligare om man sa gäster? Inte bjuder vi så ofta hem någon som obekant och inte hör hemma hos oss. Oftast bjuder vi väl hem någon som vi känner och som på något sätt hör hemma i vår bekantskapskrets? Eller någon som är bekant på lite mer avstånd men som vi vill skall höra till vår gemenskap?
Inte förrän i går morse har jag reflekterat något djupare på det. Jag vill ha gäster och inte främmande. Jag vill inte att mina gäster skall känna sig främmande för ett besök hos oss.
Att ha en gäst uppfattar jag som att det är en person som är välkommen att dela mitt hem, det vi sätter fram på bordet och vår gemenskap. Den blir som en av oss som bor i huset. I ljuset av det låt främmande så kallt.
När jag började på Erikshjälpen fick jag lära mig att vi tänker oss att vi får gäster i butiken. Inte kunder. Lite annorlunda tanke kanske men inte så dumt. Det leder till ett annat förhållningssätt. En gäst gör man gärna något extra för.
I gamla tider i andra delar av vår värld var en gäst något mycket viktigt. När gästen gick in under sitt tak var det en person man skulle beskydda. Ta väl hand om. Göra allt för att den hade det bekvämt och bra. Det gör man inte heller för främmande människor.
Hos vissa människor blir man mer än både främmande och gäster. När jag var unga hade jag ett sådant hem. Där kunde jag känna mig som en av familjen. Hänga slipsen på tavlan. Sätta på kaffe om så behövdes. Tror inte ens att jag behövde ringa på dörren. En sådan gemenskap blir mycket mer än att vara en gäst. Det finns människor som behöver en sådan gemenskap. Kanske ditt hem kan bli ett sådant hem. Tack Mats o Maggan för att ni fanns där och då för mig. Det betydde mer än ni kan ana.
Pedher´s blogg 