Året var 1981….

När man blickar tillbaka på livet inser man att man varit med om mycket. Livet har gått och går fort.

Minns den där tiden då jag skulle välja linje på gymnasiet. Då, på den tiden, valde man yrke för hela livet. Idag väljer man för en tid, eller så kan man alltid byta spår. Inte på 80-talet. Då var det mer permanenta lösningar och val.

Jag valde sjukvård och undersköterska.

Hur gick det då? Jo, jag jobbade typ 5 år inom sjukvården. Sen blev det byte av spår.

Jag började jobba inom frikyrkan, pingströrelsen. Under ca 20 år på olika platser.

Sen blev det byte av spår igen. Det blev mestadels second hand och bistånd. Nu har det gått 10 år på det spåret.

Jag som föddes in i en tid då man valde ett spår för att stanna där inser att så blev det inte. Det blev förändrade spår i alla fall.

Minns att när jag valde mitt första spår så var det inte enkelt. Det var ju ett livsval som inte fick gå fel. Minns att det var många tårar och många böner innan jag valde.

Det som fascinerat mig genom åren är att det valet, även om jag inte stannade i det, har varit en genomgående röd tråd genom livet. Så på det viset har det varit ett livslångt spår.

Att välja väg är något vi gör både medvetet och omedvetet. Val som för oss in i det som är tänkt för oss. För på något sätt tror jag att vi leds framåt hela tiden. Även om det innebär flytt eller bo på samma ort hela livet.

När vi lever i längtan om att vara på rätt plats i rätt tid i livet brukar det bli så. För mig har det varit en bön från början. Även då, 1981, då jag gjorde ett av mina första viktiga val. Hur är valen ser ut framöver så är det samma längtan och önskan.

Kanske känner du igen dig i det. För mig har tilliten till Gud varit stor i det. Och viktigt för mig.

Man kan sammanfatta det i en sång som denna:

Herre, led mig dag för dag!
I din vilja vill jag va’
Om det än genom lidande bär
När min vandringsfärd syns lång
Jag dig beder gång på gång
Herre, led mig dit hem där du är

För min vandring här på jorden har sitt mål i himlen. Men den destinationen får gärna vänta många år. Under tiden ber jag ”Herre led mig dag för dag i din vilja vill jag va.”